Än en gång är det dags att påminna dem som representerar Israels arabiska medborgare i Knesset (parlamentet) om vilka deras verkliga uppdragsgivare är.
Det är dags att påminna dessa representanter om att de är valda av de arabiska medborgarna i Israel, inte av palestinier på Västbanken och Gazaremsan.
Anledningen till att de arabiska Knessetmedlemmarna behöver påminnas om sina riktiga uppdragsgivare är att vissa av dem har glömt att palestinierna på Västbanken och Gaza har sina egna ledare, talesmän och representanter. De senaste åren har vissa arabiska Knessetmedlemmar ägnat mycket av sin tid och energi åt att hjälpa palestinierna på Västbanken och Gaza, på bekostnad av sina egna väljare i Israel.
Dessa arabiska Knessetmedlemmar har också handlat och använt en retorik som åsamkat relationerna mellan judar och araber i Israel enorm skada. De största förlorarna är de israeliska araberna, vilkas representanter i Knesset gjort mycket lite för att förbättra deras livsvillkor.
Arabiska Knessetmedlemmen Basel Ghattas, Samarbetslistan, är det senaste exemplet på hur arabiska folkvalda fortsätter agera emot sina egna väljares intressen.
I slutet av juni lämnade Ghattas Israel för att ansluta sig till ännu ett Ship to Gaza som avseglade från Grekland.
Han är den andra arabiska Knessetmedlemmen som gör så. För fem år sedan anslöt en annan Knessetmedlem, Haneen Zoabi, till Mavi Marmara-flottiljen, vars mål var att "bryta blockaden" mot Gazaremsan.
Det huvudsakliga målet med dessa flottiljer är att tvinga Israel att lyfta sin sjöblockad, vilken är helt legal under internationell lag och godkänd av FN. Dess syfte är att förhindra att vapen smugglas in i den av Hamas kontrollerade Gazaremsan.
Organisatörerna bakom flottiljerna försöker hjälpa Hamas att bryta den isolering man försatt sig i sedan man tvingade bort Palestinska myndighetens Fatah-parti från Gaza och grep makten sommaren 2007.
Både Ghattas och Zoabi var beredda att riskera sina liv för att hjälpa Hamas, vars ledare känner sig styrkta av det stöd islamiströrelsen får från Knessetmedlemmar och diverse "pro-palestinska" aktivister i olika delar av världen. Turligt nog för de två Knessetmedlemmarna, blev de inte skadade när israeliska kommandosoldater bordade skeppen, för fem år sedan och denna veckan.
Skulle de två Knessetmedlemmarna vara villiga att riskera livet för att hjälpa dem som röstade på dem? På vilket sätt löser deltagandet i en flottilj till Gaza några problem för de israeliska araberna, till exempel arbetslöshet och fattigdom?
Det var i veckan svårt att hitta arabiska israeler som såg något positivt alls i Ghattas deltagande i Ship to Gaza. Faktiskt var det många som privat inte tvekade att kritisera beslutet. De noterade att detta inte på något sätt kommer att bidra till att göra deras liv bättre. De flesta kritiker vågade dock inte yttra sig offentligt, då de är rädda för anklagelser om "förräderi" om de talar mot sina egna representanter.
Dessvärre är Ghattas och Zoabi inte de enda arabiska Knessetmedlemmarna som envisas med att ägna sin tid och energi åt att tjäna som förkämpar för palestinierna på Västbanken och Gaza. Det är givetvis inte fel att uttrycka solidaritet med människorna som bor där. Men vissa arabiska Knessetmedlemmar har tydligt gått över gränsen genom att förråda de arabiska israelernas intressen. Ingen kan väl tro att det skulle ligga i deras intresse att identifiera sig med Hamasregimen på Gaza.
Ghattas och hans vänner i Knesset som gjort sig till talesmän för palestinierna på Västbanken och Gaza, ökar klyftan mellan judar och araber i Israel. De är ansvariga för att många israeliska judar i dag tror att de arabiska israelerna är femtekolonnare, en fiende mitt ibland dem. Den eldfängda anti-Israelretorik och de handlingar vissa arabiska Knessetmedlemmar stått för, har skrämt många israeliska judar så mycket att de har slutat besöka arabiska städer i Israel.
Ghattas beslut att ansluta till Gazaflottiljen är en provokation mot Israel. Det är också ett svek mot de arabiska väljarnas intressen, de som skickat honom till Knesset för att slåss för mer offentliga medel och tjänster till den arabiska sektorn i Israel. Att provocera den israeliska allmänheten med sådana handlingar är det sista arab-israelerna vill.
En del anför att Ghattas och hans vänner i Knesset bara är ute efter publicitet med sin provocerande retorik och sina handlingar. Enligt detta synsätt är de bara ute efter medial uppmärksamhet och struntar i vad som skrivs om dem så länge deras namn stavas korrekt.
Andra menar att de ägnar sig åt provokationer för att de verkligen bryr sig om sina palestinska bröder på Västbanken och Gaza.
I båda fallen är det de arabiska israelerna som är de stora förlorarna. Att ansluta till en pro-Hamasflottilj kommer inte att säkra jobb åt arabiska universitetsstudenter eller tillföra medel till den arabiska sektorn. Det är dags att de arabiska israelerna börjar stödja ett nytt förhållningssätt gentemot det egna landet – ett som är annorlunda mot det som visas upp av Ghattas och hans vänner. Det nya förhållningssättet bör baseras på en utsträckt hand mot de judiska medborgarna och innehålla ett budskap om tolerans och samexistens, inte provokation och alienation.
De arabiska israelerna bör ta avstånd från de representanter som agerar mot deras intressen och skadar relationerna mellan judar och araber. Om det finns vissa medlemmar av Knesset som vill ägna sin tid och energi åt att hjälpa palestinierna, borde de överväga att flytta till Västbanken och Gaza. Men vill de stanna i Israel måste de börja ta tag i de problem deras väljare har och låta bli att åsamka de arabisk-judiska relationerna mer skada.