Om någon hade frågat dig för ett år sedan vad som skulle vara det mest effektiva sättet att orsaka ett storkrig i Mellanöstern, kunde du ha sagt: Ge mullorna i Iran möjlighet att få avancerade konventionella vapen, ICBM-vapen, kärnvapen och tiotals miljarder dollar för att finansiera terroristorganisationer och destabilisera andra länder i regionen. Du kanske hade hävdat att en regim som inte tvekar att attackera mål i Washington eller Berlin kanske inte är den mest ansvarsfulla parten att ge stora summor av pengar och de dödligaste vapnen till.
Om man vet något om regimen i Iran så är det svårt att förstå hur USA:s president Barack Obamas överenskommelse med Iran skulle kunna skapa något annat än kaos och krig i Mellanöstern.
Innehållet i avtalet omkring Irans kärnkraftsprogram skapar perfekta förutsättningar för ett storkrig i Mellanöstern - en som kan sprida sig och starta en större regional konflikt.
Trots vad president Obama säger, är det inte sant att avtalet "permanently prohibits Iran from obtaining a nuclear weapon" eller "cuts off all of Iran's pathways to a bomb". Avtalet innebär att USA har accepterat att Iran efter 15 år, eller tidigare, kan bygga så många atombomber som de vill.
Den islamiska republiken Iran, har sedan dess grundande 1979, haft en ideologi som syftar till att "exportera den islamiska revolutionen." Frasen är inte bara ett slagord för mullorna. De har gjort det i praktiken och om det har varit nödvändigt, med våld. Efter att ha kommit till makten 1979 så uppmanade, ledaren av revolutionen, Ayatollah Ruhollah Khomeini de shiitiska muslimerna i Irak att göra uppror och upprätta en islamisk republik. Mullornas försök att exportera den islamiska revolutionen till Irak var en av orsakerna till Iran-Irak-kriget, som varade i åtta år och resulterade i cirka en miljon dödsfall. Trots intensivt motstånd från arabländerna så har Khomeinis islamiska revolution framgångsrikt exporterats till Libanon, Gaza, Jemen, Syrien och Irak.
Iran är inte ett land upptagen med att försöka bevara sin egen suveränitet. Iran undergräver istället andra länders suveränitet. När det gäller Israel, så hotar regimen i Iran hela nationens existens. Ännu mer förvånande är att USA:s president blir irriterad - och hotar amerikanska judar - när Israels premiärminister påminner allmänheten om detta.
Regimen i Iran har genomfört terrorattacker mot amerikaner i Libanon[1] och i europeiska städer. En tysk domstol har konstaterat att Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, organiserade terrorattacker i Tyskland. Flera gånger har iranska agenter gripits i Europa när de försökte organisera terrorattacker.
Iran låg bakom attackerna mot World Trade Center.
Så sent som 2011, planerade Iran att mörda den saudiske ambassadören och attackera de israeliska och saudiska ambassaderna i Washington.
Iranska styrkor, både direkt och genom ombud, bär ansvaret för mer än 1.000 amerikanska militära förluster under de senaste femton åren. Iran har kontinuerligt stött den libanesiska terrorgruppen Hizbollah och försett den med pengar, utbildning, och vapen.
Irans regim är, i motsats till rykten, mycket pragmatisk: den ser att oavsett vad den gör, är dess överlevnad inte hotad det minsta. Irans regim ser - liksom alla andra - att även de värsta överträdelserna är, tvärtom, belönade.
Regimen följer helt enkelt Khomeinis ursprungliga ideologi att "exportera revolutionen" och att bekämpa västvärldens inflytande, som han kallade "Westoxification."
Irans regim har alltid gjort vad den säger att den kommer att göra. Erfarenhet visar att när mullorna i Iran ropar "Död åt USA", då menar de det med faktiska och reella konsekvenser. När mullorna först skrek "Död åt USA", en slogan som började användas 1978-1979 som svar på amerikanskt stöd till shahen, följde de upp det genom att se till att den iransk-stödda Hizbollah dödade 241 amerikanska soldater i Beirut den 23 oktober 1983. Iran fortsatte sedan att se till att amerikaner dog i Irak och Afghanistan under Irak- och Afghanistankrigen.
På samma sätt, när den iranska regimen ropar "Död åt Israel" sänder man vapen och resurser till Hamas och Hizbollah, samtidigt som man organiserar en konferens för världens antisemiter som förnekar att Förintelsen ägde rum.
Detta är den iranska regim som den nuvarande amerikanska administrationen vill sluta ett avtal med, enligt vilket Iran kommer efter 10-15 år - eller tidigare - att legitimt kunna berika tillräckliga mängder av uran för att producera kärnvapen.
För vart och ett av de 36 åren den iranska regimen har haft makten, så har dess inflytande och ambitioner ökat, trots starkt motstånd från arabländerna, Turkiet, Israel och USA. Det finns all anledning att tro att med 150 miljarder dollar mer i statskassan, så kommer regimen i Teheran vara ännu mer aggressiva och fortsätta att bygga sin atombomb.
Regimen i Iran har visat inga planer på att bli mindre militant, skapa en demokrati, eller ens att släppa de amerikanska gisslan den fortsätter att hålla på falska anklagelser i avskyvärda iranska fängelser.
En del av regimens seger förefaller till och med att bestå i att förödmjuka USA så mycket som möjligt.
P5 + 1 (Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien och USA, plus Tyskland) har kommit överens om att Iran kan köpa konventionella vapen efter fem år, och ICBM-vapen efter åtta år. Men varför skulle någon civiliserad nation låta ett land som beväpnar terroristgrupper, som Hizbollah och Hamas. att köpa avancerade konventionella vapen? De kommer helt enkelt att föras vidare till Hamas och Hizbollah. Iran förnekar inte ens att de stödjer Hamas och Hizbollah.
Iran har redan missiler som kan nå Israel och delar av Europa. Iran har redan levererat missiler, t.ex. Fajr 5, till Hizbollah. Varför skulle någon göra det möjligt för ett land som ger missiler till terrorister att få tag på ICBM-vapen som kan avfyras från en kontinent till en annan?
Det är också en del av Irans officiella utrikespolitik att Israel bör förgöras. Varför vill USA tillåta en regim som vill förgöra USA:s närmaste allierade i Mellanöstern att få mer avancerade konventionella- och senare, kärnvapen?
Om man lyssnar på mullorna i Teheran, så är amerikaner och israeler måltavlorna. Därför kommer dessa konventionella vapen riktas mot amerikanerna och israelerna, oavsett var de befinner sig.
Att mullorna, tack vare detta avtal, kommer att få 150 miljarder dollar är inte rationellt. När ett land eller organisation stödjer terrorism, ska man frysa dess tillgångar. Iran fortsätter att öppet stödja terrorism; detta avtal ger Iran tillgång till 150 miljarder dollar för att stödja mer terrorism.
Enligt avtalet kan Internationella atomenergiorganet (IAEA) endast inspektera Irans redovisade kärnkraftsanläggningar - och detta endast med en 24-dagars försening. IAEA måste också redovisa för iranierna vilka bevis man har som orsakat en inspektion av anläggningen.
Men IAEA har i bästa fall aldrig hittat något. Irans hemliga kärnvapenprogram upptäcktes 2002 av en iransk oppositionsgrupp, National Council of Resistance of Iran (NCRI). Det finns inget som säger att Iran kommer inte att ha fler hemliga kärnvapenprogram otillgängliga för IAEA.
Hela avtalet bygger på att mullorna visar goodwill mot västvärlden, som de utan tvekan ser som ett hot som skulle kunna locka deras folk från islamismens "rättfärdiga" väg. President Obamas strategi verkar vara baserad på en förhoppning om att en av de mest fanatiska regimerna i världen plötsligt blir ärliga och fredliga - och att samma regim som ropar "Död åt USA" faktiskt kommer att redovisa alla sina militära anläggningar och hemligheter till sin ärkefiende, USA, genom IAEA.
Låt oss inte be president Obama att bry sig om alla de som fängslats på felaktiga grunder, torterats och hängs i Iran varje år. Låt oss inte be president Obama att bry sig om iranier som vill ha samma demokrati och frihet som de bad honom om 2009. President Obama behöver bara upprätthålla fred och stabilitet i Mellanöstern. Men att låta dessa mullor få tillgång till avancerade konventionella vapen inom fem år, ICBM-vapen inom åtta år, och kärnvapen inom 15 år - eller tidigare - är att skapa förutsättningar för en större regional konflikt som i globaliseringens tidevarv, kommer säkert spridas till västvärlden.
Om detta avtal handlar om fred, varför behöver iranierna mer vapen? Om Iran vill ha fred, varför kan de inte skrota sitt missilprogram och sluta stödja terroristorganisationer som vill förgöra Israel? Om Iran vill ha fred, varför vill de ha vapen som kan nå andra kontinenter? Vilket land hotar Irans suveränitet i dag som gör att Iran vill ha mer avancerade vapen?
Om ett land har ICBM-vapen och landets ledning skriker "Död åt USA", vad tror man att det landet kommer att göra med dessa ICBM-vapen?
Det finns de som jämför Iran-avtalet med Münchenavtalet från 1938. Iran-avtalet är mycket värre. Hitler lurade Chamberlain och presenterade sig som en fredens man. Ingen har lurat president Obama. Mullorna säger öppet "Död åt USA" och "Död åt Israel", och har backat upp sina ord med handling.
Det var iranierna som hjälpsamt exponerade avvikelser i kärnkraftsavtalet, som den amerikanska regeringen hade antagligen hoppats att gömma från amerikaner, som två sidoavtal som Iran har med IAEA.[2]
Varför skulle en amerikansk president göra detta? Vet han inte vem iranierna kommer sikta sina ICBM-vapen mot?
Det här avtalet, i kombination med islamiska republiken Irans expansionistiska politik, kan bara leda till 2000-talets största krig - Obamas krig, även om han inte skulle befinna sig i Vita Huset längre. Mullorna kommer inte att börja tycka om Israel. Saudierna, turkarna, egyptierna och emiratierna kommer inte bara att sitta och titta på när Iran får kärnvapen. Inget arabland vill bli nästa Syrien, Libanon, Jemen eller Irak, och israelerna har ingen lust att bli, som regimen i Teheran har hotat, utplånade från kartan.
Alternativet är att lämna avtalet. I stället för att ett storkrig blir det enda scenariot så skulle det värsta scenariot bli en begränsad bombningskampanj för att förhindra den iranska regimen från att få kärnvapen.
Även om resultaten varar, som kritiker menar, "bara" två eller tre år, så skulle åtminstone Iran - och globala åskådare - förstå att det finns verkliga konsekvenser när man agerar som en skurkstat; och att det kan ske ytterligare omgångar senare om det behövs.
Åtminstone så skulle massiva skador mot utvalda kärnkraftsanläggningar inte ses som en belöning.
Att lämna avtalet skulle, i värsta fall, ändå lämna världen i en position där man kan avskräcka, som ger den bättre alternativ innan Iran blir en kärnvapenmakt, inte efter.
Även inget avtal med Iran leder till en mer fredlig och stabil Mellanöstern än president Obamas dåliga avtal.
Nima Gholam Ali Pour är generalsekreterare för Centrum för Iran Analys (CENTIA) och ledamot i Malmö stads grundskolenämnd.
[1] 1983 attackerades amerikanska marinkårens baracker i Beirut av terrorister från Hizbollah, som fick stöd och direktiv från Iran.
[2] Ett persiskt uttalande som beskrev det ursprungliga avtalet med Obama hade ett antal avvikelser jämfört med den engelska versionen, av vilka några går helt emot själva avtalet.