På 1970- och 1980-talen terroriserades Europa av ett krig som förklarats av kommunistiska väpnade grupper, som den tyska Röda arméfraktionen, RAF, och italienska Röda brigaderna. Terroristerna verkade fast beslutna att undergräva demokrati och kapitalism. Dussintals journalister, offentliga tjänstemän, professorer, ekonomer och politiker utsattes för attacker – i Italien blev den förre premiärministern Aldo Moro kidnappad och mördad 1978.
Den stora frågan då var: "Hur stor är 'gråzonen'?" – det vill säga de som sympatiserar med terrorism på fabrikerna, inom fackförbunden och på universiteten.
Under det senaste året har Islamiska statens hejdukar slaktat hundratals européer och västerlänningar. Deras senaste attack, i Bryssel, slog mot Västs hjärta: Natos och EUs postmoderna Mecka.
Vi borde nu besvara samma fråga igen: Hur stor är Islamiska statens "gråzon" i Europa?
Peggy Noonan försökte nyligen ge ett svar i Wall Street Journal:
"Man brukar räkna med att det finns 1,6 miljarder muslimer i världen. ... Ponera att endast 10 procent av dessa 1,6 miljarder är missnöjda med 'Väst', eller har en önskan att driva ut de otrogna, eller hoppas återetablera kalifatet. De 10 procenten motsvarar 160 miljoner människor. Låt oss vidare anta att bara 10 procent ur denna grupp vill utföra jihad. Det är 16 miljoner. Om vi sedan säger att bara 10 procent i den gruppen verkligen menar allvar – och faktiskt skulle bli jihadister eller ge dem hjälp och understöd. Då har vi en grupp på 1,6 miljoner människor."
Det är många.
Enligt en opinionsundersökning gjord av ComRes på beställning av BBC, känner 27 procent av de brittiska muslimerna sympati för terroristerna som attackerade Charlie Hebdo i Paris (12 döda). En undersökning av ICM, publicerad i Newsweek, visade att 16 procent av Frankrikes muslimer stödjer IS. I åldersgruppen 18-24 är siffran 27 procent. I dussintals franska skolor avbröts den tysta minut som hölls för att hedra Charlie Hebdos mördade journalister av protester från muslimska elever.
Hur utbrett är stödet för IS i Belgien? Väldigt utbrett. Den mest utförliga studie som gjorts är en rapport från Voices From the Blogs, där det framgår att stödet för IS i Belgien är mycket stort. Rapporten bygger på över två miljoner arabiskspråkiga Twittermeddelanden, Facebookinlägg och bloggar som har med IS agerande i Mellanöstern att göra.
De mest entusiastiska kommentarerna om IS kommer från Qatar (47 procent), följt av Pakistan (35 procent), med Belgien på en global tredjeplats – där 31 procent av tweetsen om IS på arabiska är positiva. Det är mer än länder som Libyen (24 procent), Oman (25 procent), Jordanien (19 procent), Saudiarabien (20 procent) och Irak (20 procent). Dessa chockerande data avslöjar hur framgångsrikt IS nätverk och dess rekrytering i Belgien är.
I andra europeiska länder fördelar sig siffrorna enligt följande: Storbritannien 24 procent, Spanien 21 procent, Frankrike 20 procent.
I Storbritannien uppger var femte muslim att man känner sympati för Kalifatet. Fler brittiska muslimer ansluter sig nu till IS än till den brittiska försvarsmakten.
I Holland visar en undersökning gjord av Motivaction att 80 procent av holländare med turkisk bakgrund "inte ser något fel" med IS.
Bland unga europeiska muslimer ligger stödet för självmordsbombningar på 22 procent i Tyskland, 29 procent i Spanien, 35 procent i Storbritannien och 42 procent i Frankrike, enligt en opinionsundersökning från Pew.
Islamiska statens popularitet i arabvärlden har avslöjats i ett flertal undersökningar: Förra året publicerade Clarion Project en undersökning byggd på flera källor – en undersökning gjord av Iraqi Independent Institute for Administration and Civil Society Studies från mars 2015, en från Zogby Research Services gjord i november 2014, en från Arab Center for Research and Policy Studies gjord i november 2014, samt en gjord av Fikra Forum i oktober 2014. Resultat: 42 miljoner människor i arabvärlden sympatiserar med IS.
Efter massakern på Charlie Hebdo genomförde Al-Jazeera en opinionsundersökning där man frågade "Stödjer du IS segrar?" 81 procent av de svarande sa "ja".
Även om dessa undersökningar ska tas med en nypa salt, tyder de på att det finns en djupgående och livaktig "gråzon", som ger näring åt islamisk jihad i både Europa och Mellanöstern. Det handlar om miljoner muslimer som visar sympati, förståelse och samhörighet med IS ideologi och mål.
Anthony Glees, engelsk expert på politisk radikalism, har avslöjat hur "gråzonen" såg ut vad gällde tyska Röda arméfraktionen: "1977 hade den västtyska kriminalpolisen samlat på sig ett register som innehöll 4,7 miljoner namn på misstänkta och sympatisörer, många av dem universitetsstuderande."
Terrorledarna den gången kom alla från fina tyska familjer: Andreas Baader var son till en historieprofessor, Ulrike Meinhof var dotter till en museichef och en berömd journalist, Gudrun Ensslin var prästdotter, Horst Mahler son till en domare.
I dag har Islamiska staten en mycket mer djupgående gråzon av sympatisörer bland Europas muslimer än vad RAF hade bland sina anhängare.
Om Röda arméfraktionen var i krig med "die schweine" (de borgerliga "grisarna"), så är Kalifatets frivilliga i krig med alla "kuffar" (otrogna). De IS-lojala skördar sina offer på restauranger, teatrar och idrottsarenor i Paris; ett kafé i Köpenhamn där man höll möte om yttrandefrihet och islam; bland västerländska turister på en badort i Tunisien; pendlare på en tunnelbanestation i Maalbeek och passagerare på Bryssels flygplats.
För IS pågår ett evigt krig i profetens namn. Som Graeme Wood förklarade i "What ISIS Really Wants": "[IS] hungrar efter folkmord ... och anser sig själva vara budbärare om – och huvudaktör i – den förestående apokalypsen."
Le Figaro-journalisten Ivan Rioufol har just gett ut en bok, "La guerre civile qui vient" ("Det kommande inbördeskriget"), i vilken han beskriver farorna med den "apokalyptiska ideologi" radikal islam representerar i Europa. Hur många muslimer kommer IS-viruset att infektera i den vidsträckta europeiska "gråzonen"? Svaret kommer att avgöra vår framtid.
Giulio Meotti, kulturchef på Il Foglio, är italiensk journalist och författare.