Malmö, Sveriges tredje största stad, är en viktig och synlig del av Sverige. Om man läser Malmö stads kommunfullmäktigemål, som kommunfullmäktige i Malmö har bifallit, kommer man läsa att "rasism, diskriminering och hatbrott hör inte hemma i det öppna Malmö". Verkligheten är dock annorlunda. Antisemitismen har nått bisarra nivåer medan politiker och andra beslutsfattare i Sverige inte gör någonting åt saken.
Den 30:e april 2016 besökte imamen och predikanten Salman Al-Ouda, som i svenska medier beskrevs som den "salafistiske megastjärnan", Malmö. Al-Ouda inspirerade Usama bin Ladin, har hävdat att Förintelsen är en myt, och är känd för att göra antisemitiska uttalanden.
Den första frågan någon bör ställa är: Vem bjöd en sådan person till Malmö?
Det visade sig att det var en politiker från Miljöpartiet, numera ett parti som sitter i den svenska regeringen, och som också är en del av den styrande koalitionen i Malmö, tillsammans med Socialdemokraterna.
Den andra frågan som alla bör ställa sig är: Vilken typ av mottagning fick Al-Ouda i en så stor svensk stad?
Jo, Al-Ouda fick tala vid en av Malmös mest kända konferensanläggningar, Amiralen, som beskrivs på Malmö stads hemsida som en del av stadens kulturarv. Al-Ouda var också inbjuden av Alhambra muslimska studentförening, vid Malmö högskola. Med andra ord, även om Malmö stad officiellt säger att rasismen inte har någon plats i Malmö så behandlades en antisemit som Al-Ouda som en diplomat när han besökte Malmö.
Den 6:e maj, bara en vecka efter Al-Oudas besök, så hölls den fjortonde "Palestinians in Europe Conference" i Malmö. En av konferensens arrangörer, Palestinian Return Centre, har nära band till terroristorganisationen Hamas.
Palestinians in Europe Conference hölls på Malmömässan, ett annat känt konferenscenter i Malmö. När den pro-israeliska organisationen, Perspektiv På Israel, skickade ett mejl till Lasse Larsson, VD för Malmömässan, för att varna honom om att en antisemit skulle tala vid deras konferenscenter, svarade Larsson:
"Vi tar inte från malmömässans sida ställning i sakfrågan utan har överlåtit detta till våra myndigheter som lämnat klartecken och därmed kommer vi låta konferensen genomföras."
Problemet är att om man tillåter någon att sprida hat mot judar så måste man ha en tydlig ståndpunkt. Skulle Lasse Larsson låtit Malmömässan användas för att sprida hatpropaganda mot afrosvenskar, homosexuella eller kvinnor?
När det gäller antisemitism med ursprung i Mellanöstern i Malmö så finns det för tillfället inte någon tydlig ståndpunkt från någon större institution.
När det avslöjades att en av talarna på Palestinians in Europe Conference var den tidigare stormuftin av Jerusalem, Sheikh Ekrim Said Sabri, som också upprepade gånger har gjort antisemitiska uttalanden, så stod det snart också klart att två svenska riksdagsledamöter, Hillevi Larsson(S) och Daniel Sestrajcic(V), också skulle tala vid konferensen. Att just dessa två riksdagsledamöter talade tillsammans med en antisemit var inte någon tillfällighet. I oktober 2015 talade båda dessa riksdagsledamöter i Malmö vid en demonstration där deltagarna hyllade knivattacker mot judar i Israel. Dessutom, när Eurovision Song Contest 2013 ägde rum i Malmö, var det Daniel Sestrajcic, dåvarande ordföranden för Malmös stads kulturnämnd, som menade att Eurovision skulle stänga av Israel.
Efter att Perspektiv På Israel avslöjade att Sestrajcic och Larsson skulle delta i Palestinians in Europe Conference med Sheikh Sabri, en känd antisemit, så skrev Israels ambassadör i Sverige en kritisk debattartikel för en större svensk tidning, varefter de två riksdagsledamöterna ställde in sitt deltagande.
Vänta, det blir värre. Före den palestinska konferensen, så deltog en kommunal skolklass i Malmö i en videoreklam för att uppmana fler att delta i konferensen. Videoreklamen filmades i Apelgårdsskolans lokaler, som är en kommunal grundskola. Tanken att en kommunal grundskola i Sverige öppet stödjer en palestinsk konferens där en antisemit är inbjuden att tala, kan låta bisarrt, men det är precis vad som hände.
Eftersom undertecknad också råkar vara ledamot i Malmö stads grundskolenämnd, verkade det självklart att kontakta Malmö stads grundskoledirektör och kommunalrådet med ansvar för grundskolan för att berätta om videoreklamen. Kommunalrådet svarade aldrig men grundskoledirektören gjorde det. Videoreklamen var enligt honom bara "en uppmaning till att delta i konferensen".
Vad gör man när antisemitism i Sveriges tredje största stad är så normaliserad att barn i en kommunal skola kan stödja en konferens med antisemitiska inslag?
Även om grundskoledirektörens svar publicerades i nättidningen Situation Malmö (som undertecknad är redaktör för), så var media i Malmö tyst, som alltid.
Antisemitism med ursprung i Mellanöstern är så normaliserad i Malmö att när barn uppmanar människor att delta i en konferens med antisemitiska inslag, så är det inte något som media skriver om. När media utelämnar denna information så verkar det vara en del av en redaktionell policy att medvetet inte rapportera om islamisk och palestinsk antisemitism.
Antisemitism är i själva verket ett sådant gigantiskt problem i Malmö att även högt uppsatta politiker och tjänstemän i staden inte verkar förstå hur det har blivit så normaliserat. De verkar avfärda det som en del av en icke-svensk kultur som i ett mångkulturellt samhälle måste tolereras och även inkluderas.
Det är bara i muslimska länder och uppenbarligen extremt liberala länder som Sverige, där en kommunal skola skulle kunna främja en konferens med antisemitiska inslag utan att någon reagerar.
Att detta sker i en av Sveriges största städer innebär att ledande politiker i landet är medvetna om denna grova antisemitiska våg, men föredrar att inte göra något åt det.
Några av orsakerna till denna inställning är:
- En stor invandring från länder där antisemitismen har normaliserats.
- Ett starkt pro-palestinskt engagemang bland svenska politiker som har resulterat i en helt surrealistisk debatt om Israel-Palestina konflikten där Israel blir orättvist demoniserad.
- En önskan bland de politiska partierna i Sverige att vinna stöd bland invandrare.
- En svensk mångkultur som är så okritisk gentemot främmande kulturer att den inte kan skilja mellan kultur och rasism.
- En rädsla för att man ska låta kritisk mot invandringen.
- Viktiga svenska institutioner som Svenska kyrkan, som legitimerar antisemitism, genom att ställa sig bakom Kairos Palestina-dokumentet.
Sverige har formellt kapitulerat inför antisemitism med ursprung i Mellanöstern.
Perioden april-maj 2016, och besök av diverse antisemiter till Malmö visar ett beklagligt mönster. I Sverige i allmänhet och i Malmö i synnerhet, finns det alltför många politiker, högre tjänstemän, journalister, rektorer och företag som inte tar avstånd från antisemitism.
Ett sådant tillstånd kan inte bara kan beskrivas som bisarrt utan det är extremt farligt.
Det finns judiska samhällen i Malmö och på andra håll i Sverige. Judar är en av Sveriges fem erkända nationella minoriteter. Som ett av de länder som har anslutit sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter har Sverige en skyldighet att stoppa normalisering av antisemitism.
När politiker och högre tjänstemän låter barn i Sveriges tredje största stad stödja en rasistisk konferens, som även de mest extrema anti-israeliska svenska riksdagsledamöterna vägrar att associera sig med så är det uppenbart att Sverige vill förlora sin kamp mot antisemitism med ursprung i Mellanöstern. Att låta skolbarn stödja antisemitism förtjänar ingenting annat än fördömande, vare sig det sker i Gaza eller i Sverige.
Om det finns barn i kommunala skolor idag som gör reklam för en antisemitisk konferens, vad kommer dessa barn att göra i framtiden? I en europeisk kontinent där västerländska värderingar utmanas av islamiska värderingar och europeisk säkerhet hotas av islamistiska extremister, så överges dessa barn och tvingas till att välja rasistiska värderingar, eftersom svenska myndigheter vägrar att säga "nej" till antisemitism med ursprung i Mellanöstern.
Ju mer normaliserad antisemitism med ursprung i Mellanöstern blir i Sverige, desto mer ser man palestinska och andra arabiska och islamiska organisationer tänja på gränserna för hur öppet de kan uttrycka en sådan antisemitism. Man börjar fråga sig själv om Sverige en dag kommer att bli ett land utan judar. Och om det händer, vad säger det om Sverige? Och vem blir nästa måltavla, efter judarna? Att göra sig av med ett lands judar genom massiv islamisk invandring är inte bättre än att göra samma sak genom boskapsbilar eller koncentrationsläger.
Håller Sverige verkligen på att förvandlas till ett land där judar inte längre är välkomna? Har institutionerna i Sverige verkligen valt att förlora kampen mot antisemitism med ursprung i Mellanöstern, och låta islamistiska extremister vinna?
Nima Gholam Ali Pour är ledamot i Malmö stads grundskolenämnd och engagerad i tankesmedjor som arbetar med Mellanöstern. Han är också redaktör för den socialkonservativa nättidningen Situation Malmö. Gholam Ali Pour är författare till boken "Därför är mångkultur förtryck".