2016 har varit ett praktfullt år för FN:s antisemiter. FN:s säkerhetsråd riktade precis in sig på den enda demokratin i Mellanöstern: staten Israel. Den avgående Obamaadministrationen iscensatte tydligen vad till och med Haaretz kallade en "hit and run"-kampanj i FN för att svärta ner den judiska staten och lämna den till ett öde där bara konflikter och hat hägrar. Detta är ett kulturellt folkmord som inte är mindre farligt än terroristattacker. Det baseras på antisemitiska lögner och skapar en atmosfär som inte är för att uppnå "fred", som man oärligt hävdar, utan för att vidmakthålla krig.
FN:s säkerhetsråds resolution 2334 är kulmen av ett svindlande produktivt år för antisemiter. Förra november antog kommittéer i FN:s generalförsamling på en enda dag 10 resolutioner mot Israel, det enda öppna samhället i Mellanöstern. Hur många resolutioner har godkänts mot Syrien? En. Hur många mot skurkstaten Nordkorea? En. Hur många mot Ryssland när det annekterade Krim? En.
Hillel Neuer från UN Watch observerade:
"Till och med när den syriske presidenten Bashar Assad förbereder sig för den sista massakern av sitt eget folk i Aleppo antog FN en resolution – utarbetad medsponsrad av Syrien – som felaktigt fördömer Israel för "förtryckande handlingar" mot syriska medborgare i Golanhöjderna. Det är avskyvärt."
Inte en enda resolution godkändes för de stater som de facto skymfar de mänskliga rättigheterna, såsom Saudiarabien, Turkiet, Venezuela, Kina eller Kuba, för att inte nämna faktiska tyrannier över hela Afrika. Endast en resolution godkändes för de "palestinska flyktingegenskaperna", men inte ett ord om egenskaperna av de irakiska kristna i Mosul.
En annan resolution i FN:s rasistiska bankett handlade om "tillämpningen av Genèvekonventionen i de ockuperade territorierna". Det finns hundratals territoriella dispyter i världen, från Tibet till Cypern, men är det bara Israel som förtjänar att bli utpekat?
Enligt lögnarna i FN är Israel världens mest ondskefulla land. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra'ad, och Jordaniens prins Zeid al Hussein sponsrar nu även en "svartlista" för internationella företag med anknytningar till israeliska företag i Judeen, Samarien, östra Jerusalem och Golanhöjderna, för att förenkla bojkottningen av Israel i det uppenbara hoppet om att ekonomiskt utrota den enda demokratiska och pluralistiska nationen i regionen: den judiska staten.
FN:s sändebud för barn i väpnade konflikter, algeriska Leila Zerrougui, föreslog även att man skulle inkludera den israeliska armén på svartlistan för länder och grupper som regelbundet orsakar skada på barn; tillsammans med Al Qaeda, Boko Haram, Islamiska Staten, talibanerna och länder såsom Kongo och Centralafrikanska republiken – länder som är ökända för att använda barnsoldater – men självklart inte palestinierna som fortsätter att använda barn som stridande och " martyrer". Hur kommer det sig att den västerländska rättsvetenskapen, som skapades efter Andra Världskriget för att förebygga fler brott mot mänskligheten, nu används emot demokratier och för att vidmakthålla fler brott?
FN:s kvinnokommission fördömde Israel som världens enda lagbrytare av kvinnors rättigheter. Inte Syrien, där Assads styrkor använder våldtäkt som krigstaktik, eller den Islamiska Staten, som förslavar kvinnor från religiösa minoriteter. Inte Saudiarabien, där kvinnor straffas om de inte bär de islamiska heltäckande kläderna i brännheta temperaturer, eller om de kör bil eller ens lämnar hemmet. Inte Iran, där man för "otrohet" (vilket kan inräkna att bli våldtagen) kan straffas genom att bli stenad till döds. Och om Palestinska män slår sina fruar är det Israels fel, hävdade FN-experten Dubravka Simonovic på fullaste allvar.
FN:s världshälsoorganisation pekade också ut Israel som den enda lagbrytaren i världen i fråga om "mental, fysisk och miljömässig hälsa", trots att Israel är den enda stat i världen som faktiskt erbjuder läkarvård till sina fiender (fråga Hamasledarnas barn).
Den kanadensiske juridikprofessorn Michael Lynk utseddes sedan som FN:s "opartiska" utredare av påstådda israeliska brott mot mänskligheten trots hans långa bakgrund av lobbyverksamhet mot Israel, inklusive hans styrelseuppdrag i många pro-palestinska organisationer, inklusive Friends of Sabeel och det Nationella Rådet för Kanadensisk-Arabiska Relationer.
Förra oktober låtsades FN:s kulturagentur UNESCO, med västvärldens skurkaktiga medbrottslighet, sudda ut de judisk-kristna rötterna i Jerusalem – genom att förklara forntida bibliska judiska platser som "islamiska", även om islam historiskt sett inte existerade förrän på det 6e århundradet, hundratals år tidigare.
Det är en hemsk manipulation att försöka radera all judisk och kristen historia för att få det att framstå som att hela världen från början och för evigt enbart är islamsk. Det är så en jihad ser ut. Det är inte bara orangea overaller, halshuggningar och slaveri. Om man kan sudda ut och skriva om historien kan man dirigera om framtiden. Om man inte vet var man kommer ifrån, vilka värderingar ska man då försvara eller kämpa för?
Namn spelar roll. Om det är judiskt, då kallas det "Judeen och Samarien"; om det är "palestinskt", då kan man säga att "judarna stal det" och att Israel är en "kolonialstruktur" baserad på "orättvisa". Varför är det då ingen som pekar ut hela Sydamerikas kontinent som erövrades från indianerna av Cortés, Pizarro och européer med gevär?
Den senaste resolutionen av FN:s säkerhetsråd mot Israel handlar inte bara om "bosättningar", utan om den gamla staden i Jerusalem. Dess medlemmar vill vrida tillbaka tiden, inte till 1967, utan till 1948 – året då Israel föddes.
När Marcel Breuer och Bernard Zerfuss utformade UNESCOs byggnad i betong och glas på Place Fontenoy i Paris och Pablo Picasso donerade fresker till den så föreställde de sig troligtvis en pånyttfödelse av den västerländska kulturen efter krigstragedier, Förintelsen och nazistmardrömmen, Inte på någon annan plats i världen upprepades ord som "utbildning", "vetenskap", "kultur", "frihet" och "brödraskap" så många gånger. Det fanns ett engagemang och ett hopp om att framtiden skulle bli bättre – inte sämre. Men drömmen varade inte längre än de minuter då meddelandet framfördes.
Faktum är att Sovietunionen redan hade befläckat UNESCOs kulturprogram med kommunismens röda färg, till exempel när UNESCO främjade en " informationsorder för den nya världen", vars mål var att göra slut på den västerlänska pressens dominans – vilken presenterades som ett "hot" mot den "tredje världens" länders "kulturidentitet". Under Eiffeltornet tog sedan den auktoritära och anti-västerländska tredje världen kontroll över FN:s kulturcenter, vilket enligt Washington Post blev "alltför byråkratiskt, dyrt, slösaktigt och genomsyrat av anti-västerländsk, antikapitalistisk partiskhet".
Sedan dess fortsätter Israel att behandlas som ett utstött land av dessa ideologiska och kroppsliga brottslingar på Seinefloden. Till och med senare, år 1975, försade sig FN:s organ genom att sprida den antisemitiska förolämpningen "sionism är rasism".
Förra månaden bar ordföranden för FN:s generalförsamling, Peter Thomson, den berömda keffiyehsjalen, en symbol för det "palestinska motståndet" (läs: terrorism). Detta är helt enkelt en förlängning av den kulturella utplåningen av Israel som ska berättiga den nästkommande fysiska utplåningen.
 Förra månaden bar ordföranden för FN:s generalförsamling, Peter Thomson, den berömda keffiyehsjalen, en symbol för det "palestinska motståndet" (läs: terrorism). Detta är helt enkelt en förlängning av den kulturella utplåningen av Israel som ska berättiga den nästkommande fysiska utplåningen. (Bildkälla: FN/Manuel Elias) |
Den judisk-kristna civilisationens öde – kristendomen lika mycket som judendomen – på vilken alla våra värderingar är baserade, har anknytningar till staten Israels öde. Om Israel upphör att existera så gör även kristendomen det. Världen har sett hur de få kristna och andra icke-muslimer som fortfarande bor kvar i resten av Mellanöstern – en gång det praktfulla kristna Bysantium – slaktas, nu när judarna och grekerna försvunnit.
Förenta Nationernas krig mot Israels judar är i själ och hjärta ett krig mot Väst. FN och dess uppbackare banar raskt vägen för det europeiska kalifatet.
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.