Översättning av denna artikel:

  • "Det är en skam för Sverige med en utrikesminister som så fort hon öppnar munnen skapar en diplomatisk kris och som så ensidigt lierar sig med antidemokratiska krafter mot Israel, Mellanösterns enda demokrati." – Mathias Sundin, Liberalerna, i Aftonbladet.

  • "Wallström framställer här [den palestinske presidenten Mahmoud] Abbas som en fredsivrare som tagit avstånd från terrorism. ... Han har inte fördömt ett enda av morden på 20 israeler de senaste månaderna. Tvärtom ... Abbas sa i september om våldet mot israeler att 'Vi välsignar varje droppe blod som spills i Jerusalem', och vi vet att varje palestinsk mördare som grips av Israel får lön från Palestinska myndigheten. Så hur kan Wallström påstå att han fördömer terrorism, när han i själva verket belönar det med pengar från svenska skattebetalare? ... Är Wallström medveten om belöningarna av terrorister? Ja eller nej?" – Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna.

Det mesta verkar faktiskt gå galet för den svenska utrikesministern i dessa dagar.

Med buller och bång tillträdde socialdemokraten Margot Wallström som utrikesminister för Sverige hösten 2014. Hon introducerade något helt nytt – feministisk utrikespolitik. I utrikesdeklarationen för 2015 slog Wallström fast att "nu formas en feministisk utrikespolitik vars mål är att motverka diskriminering av kvinnor, förbättra kvinnors villkor samt bidra till fred och utveckling".

Efter ett år finns facit: "Feministisk utrikespolitik" handlar sällan om att försvara kvinnors intressen, men desto oftare om att lägga sig platt för arabstaterna och palestinierna, och ständigt attackera Mellanösterns enda demokrati – Israel.

Zvi Mazel, israelisk Stockholmsambassadör 2002-2004, skrev 14 december för Jerusalem Center for Public Affairs:

"Även om erkännandet av en palestinsk stat var en fortsättning på den svenska vänsterns fientliga politik mot Israel, så var det också riktat till landets stora muslimska minoritet – cirka 700 000 människor (till detta ska läggas årets 170 000 asylsökande som nästan alla är muslimer, reds anm) – i syfte att attrahera muslimska väljare åt partiet i nästa val. Eftersom Socialdemokraterna endast fick 31,2 procent av rösterna och bara lyckades forma en minoritetsregering med Miljöpartiet – ett radikalt och Israelfientligt parti – skulle ett extraval ha hållits bara månader senare. Under min diplomatiska tid i Sverige i början av 00-talet föll alla mina försök att ha dialog med detta parti (Socialdemokraterna, reds anm) för döva öron. Till sist ställdes extravalet in då man trodde sig kunna klara att regera hela fyraårsperioden. Detta har dock inte hindrat partiet från att fortsätta fara ut mot Israel, och de båda ländernas relationer har förvandlats till ett ekorrhjul av dispyter."

Har ambassadör Mazel rätt? Låt oss gå igenom vad den svenska regeringen med utrikesminister Margot Wallström i spetsen sagt och gjort.

30 oktober 2014 godkändes Palestina som en suverän stat. Samma dag som beslutet togs av regeringen, skrev Wallström i en debattartikel i Dagens Nyheter:

"Dagens erkännande är ett bidrag till en bättre framtid för en region som alltför länge präglats av frusna förhandlingar, förstörelse och frustration. Genom vårt erkännande vill vi för det första ge vårt stöd till de moderata krafterna bland palestinierna: de som ska styra den komplexa palestinska statsbildningen och de som snart åter måste sätta sig vid förhandlingsbordet.

För det andra vill vi underlätta en uppgörelse genom att göra parterna i dessa förhandlingar mindre ojämlika. Målet är att Israel och Palestina ska kunna leva inom ömsesidigt erkända gränser, med 1967 års gränser som utgångspunkt och med Jerusalem som huvudstad för två stater och där eventuella markbyten endast accepteras om parterna framförhandlar det.

Och för det tredje hoppas vi kunna bidra till mer hopp och framtidstro bland de unga palestinier och israeler som annars riskerar att radikaliseras i tron att det saknas alternativ till våld och status quo."

Kritiken lät inte vänta på sig. Så fort statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring offentliggjort den nya regeringens avsikt att erkänna Palestina, kallade det israeliska utrikesdepartementet upp Sveriges ambassadör i Tel Aviv för att protestera och utrikesminister Avigdor Lieberman var öppet kritisk. Redan samma kväll kom beskedet att Israel kallade hem sin ambassadör Isaac Bachman, och Lieberman sa till och med att han övervägde att permanent ta bort Stockholmsambassadören och nedgradera Israels diplomatiska förbindelser med Sverige. Så blev det dock inte.

Däremot tryckte Israel till Wallström rätt rejält i januari 2015. Wallström skulle ha åkt till Israel för att delta i ett seminarium till Raoul Wallenbergs minne och även träffa utrikesminister Avigdor Lieberman och premiärminister Benjamin Netanyahu. Men de var inte var intresserade av att träffa Wallström och nekade henne därför diplomatiskt skydd.

"En kraftig markering från israeliskt håll", menade Per Jönsson, Mellanösternexpert på Utrikespolitiska institutet. "Man behandlar henne inte som en utrikesminister i en suverän regering. Det är mycket mer än bara symboliskt, det rör sig om en handling från Israels sida", sa Jönsson till Svenska Dagbladet. Enligt tidningen var beskedet från Israels regering att enda sättet att få en lösning på de frostiga relationerna är att Sverige ber om ursäkt för erkännandet av Palestina – eller får en ny regering.

Uppenbarligen tyckte Utrikesdepartementet att hela affären var så pinsam att man i stället låtsades att Wallströms inställda Israelresa berodde på tidsbrist.

Även i Sverige var kritiken mot erkännandet av Palestina massiv. EU-nämnden kritiserade regeringen för att den inte lät riksdagen rösta om beslutet, och oppositionspartierna kallade erkännandet "förhastat, obalanserat och dessutom klantigt hanterat". Liberalernas utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson kallade beslutet för "omoget", eftersom det legitimerar Hamas terror. Per Jönsson pekade på att det är ovanligt att man erkänner en stat som inte har full kontroll över sitt territorium.

En som däremot var mycket glad åt erkännandet var förstås den palestinske presidenten Mahmoud Abbas, som blev uppringd av Stefan Löfven. I en intervju med Aftonbladet sa Abbas: "Sverige är pionjärer, nu hoppas jag att andra länder i Europa följer efter."

10 februari 2015 kom Abbas till Sverige och kritiken blossade upp igen. Moderaten Karin Enström, vice ordförande i utrikesutskottet menade, när regeringen tog beslutet att erkänna Palestina, att Sverige borde ha avvaktat ett EU–beslut. Under Abbas besök sa hon i en tv-intervju att hon "förutsätter att Sverige tar tillfället i akt och sätter press på den palestinska ledningen". Men någon press på Abbas har ännu inte märkts av.

Nu tycker många i Sverige att om regeringen kunde erkänna Palestina, så kan de också erkänna Västsahara som sedan 40 år är annekterat av Marocko. Men ett sådant beslut verkar inte ligga i linje med feministisk utrikespolitik – eller beror det rent av på att Marocko är ett muslimskt land, och sådana vill feministen Wallström inte stöta sig med? Inte efter fadäsen i mars 2015 då hon i riksdagen kallade Saudiarabien för en kvinnoförtryckande diktatur med medeltida straff. Uttalandet kom som en reaktion på att den saudiske bloggaren Raif Badawi dömts till tio års fängelse och 1 000 piskrapp för att ha "smädat islam".

I Sverige blev många glatt överraskade över hennes uttalande och tänkte att det där med "feministisk utrikespolitik" kanske inte är så dumt ändå. Men i den muslimska världen möttes hennes uttalande med stor vrede. De muslimska ländernas organisation OIC skrev på sin hemsida att "Wallström med sina kommentarer förödmjukade Saudiarabien och dess sociala normer, juridiska system och politiska institutioner".

Vad Wallström uppenbarligen inte begrep när hon gick till hård attack mot den saudiska rättvisan, är att den bygger på sharia, det islamiska rättssystemet. Det kritiserar man inte ostraffat, något en utrikesminister bör känna till. Så i stället för att stå fast vid sin kritik, som förstås i sak var helt korrekt, uppstod vild kalabalik i regeringskansliet. Wallströms pressekreterare Erik Boman fick bråttom att påstå att Wallströms uttalanden inte utgjorde någon kritik av islam. "Vi har den största respekt för islam, sa Boman. "Sverige värdesätter goda relationer med den muslimska världen."

Wallström själv höll 20 mars ett insmickrande tal i riksdagen där hon hyllade Saudiarabien vars kung är väktare för islams två viktigaste moskéer och påtalade att många svenskar åker dit på pilgrimsresa varje år. Slutet på anförandet fick än en gång världen att gapa av förvåning: "Med anledning av en del påståenden som cirkulerar vill jag säga: Vi har den största respekt för islam som världsreligion och för dess bidrag till vår gemensamma civilisation. ... Sverige värdesätter våra goda relationer med den muslimska världen. Många svenskar är muslimer och de ger förstås värdefulla bidrag till vårt samhälle."

Den USA-baserade skribenten Björn Norström berättade på Avpixlat att han skrivit till UD och bett om "konkreta exempel på hur islam bidragit till civilisationen inom mänskliga rättigheter, vetenskap, industri, demokrati och statsskick efter medeltiden".

Några konkreta exempel fick han inte, mest lösryckta påståenden och en hänvisning till den många gånger avfärdade 1001 Inventions, the Enduring Legacy of Muslim Civilization.

Men trots hyllningsorden till islam, var muslimerna fortfarande förbannade på Wallström. Saudiarabien kallade hem sin ambassadör från Stockholm, beslutade att tills vidare inte utfärda nya arbetsvisa för svenska medborgare och stoppade Margot Wallström från att hålla tal vid Arabförbundets möte i Kairo 9 mars.

Det hela slutade med att Sveriges kung, Carl XVI Gustaf, erbjöd sig att hjälpa till att medla med den saudiske kungen. 28 mars höll Wallström en presskonferens och berättade glädjestrålande att Sveriges relationer med Saudiarabien nu normaliserats: "Jag är mycket nöjd över beskedet att vi omedelbart kan normalisera våra relationer och att vi kan hälsa den saudiske ambassadören tillbaka till Sverige. Det känns väldigt bra att vi kunnat reda ut missförståndet att vi förolämpat världsreligionen islam."

Exakt hur det gick till när relationerna "normaliserades" får världen aldrig veta. Det vi vet är att den svenska regeringens sändebud, socialdemokraten Björn von Sydow, fick träffa den saudiska statsledningen under ledning av kung Salman bin Abdul Aziz och prins Mohammed bin Salman Al Saud. Till dem överlämnade han två brev, ett från kungen och ett från statsminister Stefan Löfven. Båda breven är hemligstämplade.

Strax efter terrorattentaten i Paris var dags för Margot Wallström att ge uttryck för sitt Israelhat igen. I en intervju i Sveriges Television fick hon frågan: Hur orolig är du för radikaliseringen av unga människor i Sverige som strider för IS? Wallström svarade:

"Ja, det är klart att vi har anledning att oroas inte bara i Sverige utan runtom i världen för att det är så många som radikaliseras. Och man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss, vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld."

Denna märkliga koppling av Parisdåden till Israel utlöste en ny diplomatisk kris mellan Sverige och Israel. Än en gång kallades den svenska Israelambassadören upp till landets utrikesdepartement, som kallade den svenska utrikesministerns uttalande för "förfärande fräckt".

Redan veckan innan hade Expressen avslöjat att svenska diplomater inte längre är välkomna till Israel på det sätt Sverige skulle önska, exempelvis vägras de inresetillstånd till Gazaremsan – något som andra länder inte har problem att få.

Ett par dagar efter skandalintervjun avslöjade språkvetaren Susanne Sznajderman-Rytz på sin Facebook-sida att hon stött ihop med utrikesministern. Sznajderman skrev:

"Judarna kampanjar mot mig. Det var det svar Margot Wallström gav mig när jag av en slump sprang på henne dagen efter attentaten i Paris, efter att jag berättade att många av mina judiska vänner tagit illa vid sig av det hon sagt till Claes Elfsberg [Sveriges Television] tidigare på morgonen."

Än en gång fick Wallström gå ut och förklara sig. Hennes pressekreterare påstod rent ut att Sznajderman hade hittat på det hela. Men Susanne Sznajderman-Rytz stod på sig. Till Nyheter Idag sa hon:

"Jag ska tala om för dig vad jag gör i mitt dagliga arbete. Det visste inte hon, men jag utbildar i kommunikation i tal och skrift. Professionellt arbetar jag med att uppfatta vad folk säger, hur de beter sig och allt som skedde i den stunden är korrekt återgett."

I början av december krävde två riksdagsledamöter, Mathias Sundin från Liberalerna och Kent Ekeroth från Sverigedemokraterna, att Wallström skulle förklara varför hon inte med ett ord hade fördömt de palestinska knivattackerna mot civila israeler. Det slutade med att Margot Wallström sa sig lita helt och hållet på Mahmoud Abbas – för han har sagt till henne att han vill ha fred och det litar hon på – och hävde ur sig nya anklagelser mot Israel genom att tala om "utomrättsliga avrättningar".

Mathias Sundin skrev i en debattartikel i Aftonbladet:

"När jag i debatten påpekade att israelisk polis hanterar knivattackerna utifrån samma princip som svensk polis gjorde i skoldådet i Trollhättan, genom att skjuta mot kroppen för att snabbt stoppa gärningsmannen, skakade utrikesministern flera gånger på huvudet. Det var när Wallström svarade på det som hon sa att responsen inte får bli utomrättsliga avrättningarna."

"Trots att det är så uppenbart vad hon faktiskt menar så ber hon och regeringen inte om ursäkt. I den försvarslinje de väljer – om missförstånd – så ber de inte heller där om ursäkt för att hon kunde ha varit otydlig, utan går i stället till attack mot Israel. Det är tyvärr i linje med regeringens ensidiga politik. ... Det är en skam för Sverige med en utrikesminister som så fort hon öppnar munnen skapar en diplomatisk kris och som så ensidigt lierar sig med antidemokratiska krafter mot Israel, Mellanösterns enda demokrati."

Sveriges utrikesminister Margot Wallström (t h) kallade Israles polisiära insatser för att stoppa dödliga knivattacker "utomrättsliga avrättningar", till och med efter att hon blivit uppmärksammad på "att israelisk polis hanterar knivattackerna utifrån samma princip som svensk polis gjorde i skoldådet i Trollhättan..."

Kent Ekeroth undrade hur Wallström egentligen ser på president Abbas och hans parti Fatah. Utrikesministern svarade:

"Regeringen stöder moderata krafter i Palestina, regeringen stöder den Palestinska myndigheten och andra aktörer i Palestina som erkänner Israels rätt att existera och som söker en diplomatisk lösning av konflikten så att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet. Jag konstaterar att president Abbas har gjort det till sin livsuppgift att ersätta våldets väg med diplomatisk kamp för att nå ett slut på den israeliska ockupationen av Palestina. Jag konstaterar även att president Abbas utöver sitt avståndstagande från terrorism även uttalat sig mot rop om våldsamt motstånd mot den israeliska ockupationsmakten."

Ekeroth replikerade:

"Wallström framställer här Abbas som en fredsivrare som tagit avstånd från terrorism. Han fördömer möjligen terrorism när franska medborgare dödas, men när det är israeler som dödas är det inga stora problem. Han har inte fördömt ett enda av morden på 20 israeler de senaste månaderna. Tvärtom, många av Palestinska myndighetens och Fatahs ledare har förhärligat mördarna. En medlem i Fatahs centralråd sa i oktober i palestinsk teve att han gratulerar alla som utfört attackerna. Han är stolt över dem, och tyckte att knivattacker borde läras ut i palestinska skolor. Er egen 'guldpojke' Mahmoud Abbas sa i september om våldet mot israeler att 'Vi välsignar varje droppe blod som spills i Jerusalem', och vi vet att varje palestinsk mördare som grips av Israel får lön från Palestinska myndigheten. Så hur kan Wallström påstå att han fördömer terrorism, när han i själva verket belönar det med pengar från svenska skattebetalare?"

"Antingen är Wallström helt okunnig om Abbas hyllningar av och belöningar åt mördare eller så ljuger hon. Och inget av alternativen är särskilt smickrande. Jag vill därför ställa två frågor: Är Wallström medveten om hyllningarna av terrorism? Är Wallström medveten om belöningarna av terrorister? Ja eller nej?"

På detta svarade Margot Wallström att hon minsann "fördömer allt våld, oavsett om det är palestinier eller israeler som utför dem, och jag har betonat vikten av att skyldiga ställs inför rätta och att man inte använder sig av utomrättsliga avrättningar".

Därefter sa hon att man inte ska försöka ge sig på tolkningar och översättningar av vad Abbas har sagt, eftersom det finns så många. "Jag tycker inte vi ska göra det, det viktiga är att de tar avstånd från våldet och det har jag själv hört president Abbas göra, så jag vet att han tar avstånd från våldet."

Kent Ekeroth svarade: "Man belönar inte terrorister med erkännande, och man betalar dem inte med svenska skattebetalares pengar." Han visade sedan upp ett flertal utskrifter av Fatahs officiella Facebook-sida där bilder på mördade israeler visas upp och hyllas. "Ni måste förstå att Abbas talar två språk – ett till lättlurade politiker där han säger sig vilja ha fred och ett annat till palestinier där han främjar, förhärliga och belönar terror. Wallström måste sluta lyssna på vad Abbas säger till henne, och i stället lyssna på vad han säger till sina egna."

I går, 11 januari var det dags igen. Wallström sa i riksdagen att hon vill se "en grundlig och trovärdig undersökning om Israel använt utomrättsligt dödande i samband med de senaste månadernas våldsdåd, knivattacker och sammandrabbningar mellan israeler och palestinier". Uttalandet väckte starka reaktioner i Israel, vars utrikesdepartement i ett ovanligt skarpt uttalande skriver att den svenska utrikesministern "understödjer terrorism och därmed uppmuntrar till våld". Teknik- och rymdministern Ofir Akunis gick ännu längre och menade det i stället borde utredas "hur en kvinna som hatar Israel kunde väljas till, och fortfarande inneha, rollen som Sveriges utrikesminister".

***

Många sträckte sig också efter skämskudden när regeringen med Margot Wallström i spetsen 16 december presenterade sitt militära "hjälppaket" till Frankrike, som utlovades efter Parisattackerna 13 november. Sverige är genom Lissabonfördraget skyldigt att hjälpa andra EU-länder som drabbas av en terrorattack, och en sådan begäran kom också från Frankrike några dagar efter terrorattackerna i Paris. De flesta bedömare var överens om att det mest naturliga för Sverige skulle vara att bistå Frankrike med JAS39 Gripen-plan, ett avancerat svenskt jakt- och spaningsplan som skulle kunna komma till stor nytta i Syrien. Så blev det inte.

Några extra flygtimmar i Afrika, ett par stabsofficerare och ett Herkulesplan var vad regeringen kunde prestera. Att det inte blev några Gripenplan förklarade Wallström så här: "De viktigaste skälen är att än så länge är detta en folkrättslig gråzon. Det kan förändras om det kommer ett väldigt tydligt FN-mandat. Men än så länge är det inte folkrättsligt utklarat."

Oppositionen var inte nådig i sina omdömen. KDs försvarspolitiske talesman Mikael Oscarsson kallade erbjudandet "futtigt", Moderaternas Hans Wallmark kallade det "otillräckligt" och varnade för att Sverige inte ska vänta sig någon större hjälp om vi skulle bli attackerade, och Liberalernas Allan Widman menade att "det här är en besvikelse för Frankrike". Det ryktades till och med om oenighet inom regeringen, mellan Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist, då den sistnämnde ska ha velat skicka just JAS-plan.

"I dag får vi skämmas", skrev kolumnisten Alexandra Ivanov i Svenska Dagbladet, och konstaterade: "Det som har skett är att Sverige valt att inte ta sitt ansvar. En dag lär vi bli varse om vad som händer med dem som bara tar och tar, men aldrig ger."

På juldagen 25 december publicerade Aftonbladet en lista över svenska folkets betyg på regeringens ministrar. Den som tappat mest i popularitet var just Margot Wallström.

I går, 11 januari var det dags igen. Wallström sa i riksdagen att hon vill se "en grundlig och trovärdig undersökning om Israel använt utomrättsligt dödande i samband med de senaste månadernas våldsdåd, knivattacker och sammandrabbningar mellan israeler och palestinier". Uttalandet väckte starka reaktioner i Israel, vars utrikesdepartement i ett ovanligt skarpt uttalande skriver att den svenska utrikesministern "understödjer terrorism och därmed uppmuntrar till våld". Teknik- och rymdministern Ofir Akunis gick ännu längre och menade det i stället borde utredas "hur en kvinna som hatar Israel kunde väljas till, och fortfarande inneha, rollen som Sveriges utrikesminister".

Näraliggande ämnen:  Sverige
Tidigare artiklar av
få det senaste via mejl: prenumerera från det fria gatestone institutes mejlinglista.

sv