För fyra år sedan publicerade den brittiska liberala tidningen The Guardian en berättelse om "överlevarna från Guantanamo", "offren för Amerikas 'laglöshetsikon'", "Storbritanniens överlevare från fånglägret som har kallats för 'vår tids Gulag'". I artikeln publicerades ett fotografi av Jamal al Harith.
Al Harith, född Ronald Fiddler, en kristen som konverterat till Islam, återvände till Manchester från häktet i Guantanamo Bay tack vare David Blunkett, inrikesminister till den dåvarande premiärministern Tony Blair. Al Harith välkomnades omedelbart i England som en hjälte; det oskyldiga offret för det orättvisa "kriget mot terrorn" efter den 11e september. The Mirror och ITV gav honom £60,000 (ca 660 000 kronor) för en exklusiv intervju om hans erfarenheter på Guantanamo. Al Harith kompenserades också med en miljon pund av de brittiska myndigheterna. Offret för "vår tids Gulag" köpte ett mycket fint hus för skattebetalarnas pengar.
För några veckor sedan gjorde al Harith sin sista "resa": han sprängdes i luften i Mosul, Irak, å den Islamiska Statens vägnar. Al Harith hade också rekryterats av den icke-statliga organisationen "CAGE" (tidigare känd som "Cageprisoners") som en del av deras vittnesbörd för att förespråka nedstängningen av fånglägret i Guantanamo Bay.
Kändisar som Vanessa Redgrave, Victoria Brittain, Peter Oborne och Sadiq Khan deltog vid CAGEs insamlingsevenemang. NGO har finansierats av Joseph Rowntree Trust, en fond som stiftades av chokladjätten, och av Roddick Foundation som är Anita Roddicks välgörenhetsorganisation. Al Harith blev också inbjuden till Europarådet för att lämna sitt vittnesmål för att förhindra att Guantanamo får finnas kvar.
Al Hariths berättelse avslöjar djupet av en av Europas största skandaler: jihadisternas användning av Europeiska vagga-till-graven-rättigheter för att finansiera sitt "heliga krig". Europa gav dem allt: jobb, hem, offentligt stöd, A-kassa, avlastningsbetalningar, barnbidrag, handikappsbidrag, kontantstöd. Dessa muslimska extremister ser dock inte detta "Dependistan", som Mark Steyn kallade välfärdsstaten, som ett tecken på generositet, utan på svaghet. De förstår att Europa är redo att förgöras. De hyser ingen respekt för det. Från Marseille till Malmö har många muslimska barn uppfostrats till att avsky de samhällen som gjort det så bekvämt för dem. De flesta islamister i Europa lever nu på stödbetalningar från de nationer de lovat att förgöra.
För några dagar sedan avslöjade den danska pressen att den danska regeringen har betalat ut sjukpenning och handikappsbidrag till muslimska extremister som strider i Syrien för den Islamiska Staten. "Det är en enorm skandal att vi betalar ut pengar från bidragsbudgeten i Danmark till folk som reser till Syrien", sade arbetsminister Troels Lund Poulsen. De terrorister som slog till i Paris och Bryssel har också utnyttjat det generösa brittiska bidragssystemet för att finansiera sin jihad. Det håller på att framkomma i en rättegång i Storbritannien att Mohamed Abrini, känd som "mannen med hatt" efter den dödliga attacken på Bryssels flygplats, mottog £3000 i bidrag innan han flög till Paris och försvann.
Det är inte första gången välfärdsstatens roll framkommer i den islamistiska infrastrukturen och terrorn:
- Familjemedlemmar till Omar Abdel Hamid el Hussein, terroristen bakom attacken i Köpenhamn i februari 2015 som dödade två personer, mottog pengar från danska socialbidragsprogram.
- Den brittiska islamisten Anjem Choudary, dömd för att ha uppmuntrat folk till att gå med i den Islamiska Staten, uppmanade troende att lämna sina jobb och ansöka om arbetslöshetsbidrag för att ägna sig åt kriget mot "de otrogna" på heltid. Choudary själv tog emot £25 000 per år i bidrag.
- I Tyskland, när tidningen Bild publicerade en analys av de 450 tyska jihadisterna som stred i Syrien kom det fram att mer än 20 % av dem fått bidrag från den tyska staten.
- I Nederländerna syntes en jihadist vid namn Khalid Abdurahman i en video från den Islamiska Staten framför fem huvuden som nyss kapats. Den holländska tidningen Volkskrant avslöjade att han hade förklarats som "arbetsoförmögen" och mottog pengar för en behandling för klaustrofobi.
Europas välfärdssystem har skapat ett kulturellt gift för många i en butter, ofruktbar muslimsk underklass som bor i de segregerade enklaverna såsom Paris banlieues eller "Londonistan". Många europeiska muslimer, fyllda av religiös övertygelse och ett ideologiskt hat mot väst och utan krav på att assimileras till Europas värderingar och normer, verkar känna sig som om de är förutbestämda att sluka en utmattad civilisation.
De offentliga policymålen måste istället vara att få folk att sluta gå på socialbidrag; något som i princip visat sig ha en hämmande effekt på att söka jobb – förutom i fall utöver det vanliga - och mot personligt ansvar. Det måste finnas juridiska gränser för de möjliga användningsområdena för bidragsmedel - till exempel bör socialbidrag inte användas för att köpa illegala droger, för att finansiera spelande om pengar, terrorism, eller, eftersom uttrycksfriheten ändå inte existerar i Europa, för att föra kampanjer för terrorism. Man skulle kunna skapa och finjustera en sådan lista. Att bortse från dessa begränsningar skulle kunna resultera i att man förlorar bidragshjälpen. Detta skulle hjälpa för att bekämpa bildandet av ghetton och islamiseringen av Europas muslimer.
Vem är vinnaren i detta? Demokratin eller den islamistiska extremismen? Cykeln med bidrag och jihad måste stoppas. Nu.
Guilio Meotti, kulturredaktör för Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.