Det allmänna valet i Nederländerna är över, men nu startar en mycket större kampanj: vem kommer att försvara de berömda holländska friheterna?
Bara i Nederländerna är det tänkbart att en politiker som Geert Wilders, en tapper vilde som 24 timmar om dygnet under 13 års tid har levt under polisskydd; hållit politiska massmöten där han burit skottsäker väst; flyttat från en hemlig adress till en annan och vaktats som om han var en asiatisk potentat. Två politiska lönnmord med kopplingar till islam har redan ägt rum i landet; politikern Pim Fortuyn och filmskaparen Theo van Gogh. En annan holländsk parlamentsmedlem vid denna tid, Ayaan Hirsi Ali – vars namn, tillsammans med Wilders, stod näst på tur på den dödslista som satts upp med en kniv vid van Goghs lik – flydde till USA. Bara Wilders skydd som generöst nog tilldelats av den holländska regeringen har än så länge undvikit ett tredje politiskt mord.
 Två politiska lönnmord med kopplingar till islam har redan ägt rum i Nederländerna: politikern Pim Fortuyn (vänster) och Theo van Gogh (höger), en filmskapare. (Bildkällor: Van Gogh – Wikimedia Commons; Fortuyn – Forza! Nederland videoskärmdump) |
I Nederländerna blev filosofen Baruch Spinoza toleransens poet, Karl Marx undersökte kapitalismen och John Locke skrev sitt "Brev om Tolerans". De konventionella medierna har hävdat att Wilders uppgång och den nya "populistiska" vändningen från premiärminister Mark Rutte (som i januari sade till invandrare att "bete sig normalt eller försvinna") har varit ett svek mot den där holländska toleransen. Sanningen är den motsatta.
Det är ur tolerans som holländsk extremistliberalism får sin vilja att kämpa emot intolerans. Att tolerera de intoleranta låter inte som ett sätt att få toleransen att fortsätta. Det var så de holländska multikulturalisterna vände sitt arv upp och ned. Holländarna ser sig själva som "upplysningsfundamentalister" som håller kvar upplysningens värderingar – även i den islamistiska världen.
Frågan är nu: kommer holländarna försvara dessa friheter eller istället plocka isär dem gradvis? Den holländska justitieministern Piet Donner föreslog nyligen att man skulle introducera sharialag i Nederländerna med demokratiska medel.
Den "extremistliberala" holländska traditionen spåras tillbaka till Pim Fortuyn, en homosexuell man som var stolt över sitt lands förmenta "dekadens", dess tolerans och de friheter det erbjuder. Som den avlidne brittiska journalisten Alexander Chancellor skrev:
"De muslimska fanatikerna skäller ut västvärlden för dess dekadens, och många i väst håller skyldigt med om att de har en poäng, men Fortuyn tyckte inte det. Han drog ut på korståg som företrädare för det många ansåg vara dekadens, och var så orolig för dess överlevnad".
Fortuyn ansåg att tolerans var den västerländska kulturens hjärta. Han var en "extremistisk liberal" som på ett militant vis försvarade de judisk-kristna, västerländska värderingarna efter den 11e september mot islamistisk intolerans, på samma sätt som Orana Fallavi, Bat Ye'or, Michel Houllebecq och Geert Wilders har försökt göra det.
Efter förra veckans holländska val är det dags för Nederländerna att återupptäcka Pim Fortuyns arv och idéer. Fortuyn, en extravagant, homosexuell man med rakat huvud som undervisade i sociologi, bar eleganta italienska kostymer, bodde i ett palatsliknande hem i Rotterdam och skrev en fantastisk bok med titeln "Islamiseringen av vår Kultur". Han lovade ett motstånd mot islam, "ett kallt krig mot islam", som han kallade det i en intervju med Rotterdams Dagblad.
"Du har sagt", rapporterade tidningen Volkskrant i en intervju, "att utlänningarna stjäler alla våra blonda kvinnor, och vänder sig sedan om och kallar dem 'horor'". "Nej", rättade Fortuyn honom lugnt. "Jag sa att islamistiska män gör det. Det är en annan sak än 'utlänningar'". Sedan frågade Volkskrant, i det som kom att bli det definierande ögonblicket i Pim Fortuyns liv, "varför detta hat mot islam?". "Jag hatar inte islam", sade Fortuyn. "Jag anser att det är en bakåtsträvande kultur. Jag har rest runt mycket i världen, och där islam styr är det fasansfullt".
De islamistiska överlägsenheterna i Nederländerna ser sig själva som frälsare som räddar västvärlden från Fortuyns "dekadens": droger, prostitution, homosexualitet, en hädisk press. Men kommer det holländska etablissemanget kunna försvara dessa friheter?
"Dekadens" kan komma att bli dödligt för ett land när det går över till hedonism, avvirilisering, försämrad utbildning, förlust av historiskt minne. Med "dekadens" verkar islamiska överlägsenheter dock mena alla västerländska friheter, inte bara holländsk tolerans. Men dessa friheter är det vi borde vara stolta över. Och det är dessa vi måste vara beredda att kämpa för att skydda. Det gjorde Fortuyn, och han betalade det ultimata priset: han förlorade sitt eget liv. Det gjorde även Theo van Gogh med sin film om undergivenheten bland kvinnor under islam. Efter att van Gogh slaktats av Mohammed Bouyeri försvann filmen omedelbart från offentligheten.
Den holländska vänstern måste också återupptäcka sina rötter. En debatt om integration satte igång i Nederländerna, inte av de "främlingsfientliga" högerpartierna, utan av Paul Scheffer, en respekterad akademiker som tillhörde Arbetarpartiet, som år 2000 skrev en uppsats med titeln "Den Multikulturella Katastrofen" – innan Fortuyn och Wilders ens hade kommit in i bilden. Scheffer skrev om ett milt holländskt folk vars multikulturella politik hade misslyckats med att främja holländsk kultur i invandrarsamhällen. Tyvärr tog den holländska vänstern en annan väg, och det är därför den förlorade så stort i valet förra veckan.
Mark Ruttes parti har också mycket att lära från denna extremistliberalism. Det var liberalerna som tillämpade många av Fortuyns idéer; till exempel genom att förbjuda användning av burka, vilken många muslimer kallar en metod för att "skydda" sina kvinnor, men som andra kallar för en symbol för hur islam dominerar kvinnor. Premiärminister Ruttes reaktion mot den turkiska republikens inblandning i den holländska livsstilen hade varit otänkbar i andra europeiska länder: Rutte, som fruktade Wilders uppgång, stod upp för sitt lands självständighet och vägrade böja sig för islamistiska påtryckningar och tillåta den turkiska presidenten Erdogans ministrar att tala vid ett massmöte i Rotterdam.
Faktum är att i Frankrike tillät myndigheterna turkiska massmöten, och visade därmed upp en undergiven mentalitet gentemot det politiska islam. Rutte och holländarna hade gjort klokt i att fortsätta på sin väg, vilket är den som lät Rutte hålla kvar sin regering. Finanskonservatism må vara viktigt, men det är också västerländska värderingar.
Efter mordet på Fortuyn antog Wilders en position som "liberalismens försvarare" i fråga om jämställdhet, separationen mellan kyrka och stat, och personligt självstyre. Till skillnad från många liberaler i USA och Kanada är dock Wilders inte villig att ge upp dessa friheter till islam. Liberala och feminister i USA vägrar stå upp för kvinnors rättigheter i muslimvärlden. De tar aldrig upp frågan om separation mellan moské och stat. Istället skyller de blodbadet på den satiriska tidningen Charlie Hebdo år 2015 på yttrandefriheten.
Tänkte de holländska "extremistiska liberalerna" någonsin på Ayaan Hirsi Alis tappra kamp för kvinnors rättigheter under islam, Theo van Gogh och andra holländska journalister, eller korståget som Wilders har fört för att skydda landet mot islamistisk intolerans?
Varför fördömer inte LGBT-militanta islams brott, så som Pim Fortuyn gjorde? Redaktören på en LGBT-tidning i Bangladesh höggs precis till döds av islamister; hur kommer det sig att ingen från LGBT-samhället i väst fördömde eller talade om detta? Varför håller homosexuella aktivister tyst om hur homosexuella mördas av islamister efter att en muslimsk terrorist i Florida slaktade 50 av dem?
Man kan vara homosexuell, dekadent och villig att kämpa för sin frihet. Om man enbart är homosexuell och dekadent är man fördömd.
Han ten Broeke, en kandidat för utrikesministerposten i Ruttes regering rättfärdigade nyligen det holländska förbudet för turkiska ministrar genom att notera att Erasmus kom till Nederländerna "för att det var en tillflyktsort för tankefrihet". Denna erasmiska tolerans förblir mycket stark i den holländska identitetens hjärta, men närvaron bland dem av icke-europeiska, icke-liberala muslimer fortsättar att testa dess gränser. De holländska libertinerna och libertarianerna i linje med Fortuyn och Wilders verkar inte villiga att begå självmord, till skillnad från liberalerna på Middlebury College i USA som verkar upptagna med att lyncha alla konservativa som tittar förbi deras campus.
Holländarna och Européerna borde vara stolta över det som islamistiska fundamentalister kallar "dekadens", men de måste också vara beredda på att kämpa för att försvara den. "Säkra utrymmen" är inte tillräckligt. Världen tillför inte sådana. Annars kommer de alla att sluta i ett sådant "säkerhetshus" som Geert Wilders puritanska plågoandar har tvingat honom att tillbringa sitt liv i. "Jag sitter i fängelse", har han sagt; "De går fria".
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.