EU har uppmanat sina medlemsländer att upphäva gränskontrollerna, som introducerades vid flyktingkrisens höjdpunkt i september 2015, inom de närmaste sex månaderna.
Återgången till de öppna gränserna, som skulle tillåta resor inom EU utan pass, kommer vid en tidpunkt då antalet flyktingar som korsar Medelhavet fortsätter att stiga, och då de turkiska myndigheterna i allt större utsträckning hotar med att dra tillbaka det gränsavtal som har minskat tillströmningen av migranter från Turkiet till Europa.
Kritiker säger att ett upphävande av gränskontroller nu skulle kunna trigga igång ännu en, ännu större flyktingkris genom att potentiellt uppmuntra miljontals nya migranter från Afrika, Asien och Mellanöstern att bege sig mot Europa. Det skulle också göra det möjligt för jihadister att korsa europeiska gränser obemärkt för att utföra attentat var som helst, när som helst.
Vid en presskonferens i Bryssel den 2a maj uppmanade EU-kommissionären som ansvarar för invandring, Dimitris Avramopoulos, Danmark, Tyskland, Norge och Sverige – som är bland de rikaste och mest eftertraktade destinationerna i Europa för migranter – att fasa ut de temporära kontrollerna som för närvarande är i bruk vid sina interna Schengengränser under det närmaste halvåret.
Det så kallade Schengenavtalet som trädde i kraft i mars 1995 upphävde många av EUs interna gränser, och gjorde det möjligt att röra sig utan pass över den största delen av området. Schengenavtalet, tillsammans med den gemensamma europeiska valutan, är fundamentala grundpelare i EU och byggstenar ett USA i Europa. Valutans och de öppna gränsernas långsiktiga hållbarhet gör att förespråkare för europeisk federalism gärna vill behålla båda.
Avramopoulos, som hävdade att gränskontrollerna "inte stämmer överens med den europeiska andan av solidaritet och samarbete", sade:
"Tiden är inne för att ta de sista konkreta stegen mot en gradvis återgång till Schengenområdets normala funktion. Detta är vårt mål, och det förblir oförändrat. Ett fullt fungerande Schengenområde, fritt från interna gränskontroller. Schengen är en av det europeiska projektets största framgångar. Vi måste göra allt för att skydda den."
De temporära gränskontrollerna etablerades i september 2015, efter att hundratusentals migranter anlände i Europa, och när EUs medlemsländer, under ledning av Tyskland, utfärdade ett särskilt tillstånd till några av EU-länderna för att införa nödkontroller i upp till två år. Sedan dess har EU godkänt halvårsförlängningar för kontroller vid den tysk-österrikiska gränsen, vid Österrikes gränser mot Ungern och Slovenien och vid danska, svenska och norska gränser (Norge är medlem i Schengen men inte i EU). Flera länder har hävdat att de behöver gränskontroller för att kunna bekämpa hotet som utgörs av islamistisk fientlighet.
Den 2a maj meddelade Sverige, som hävdar att de ska ha utfört flest gränskontroller bland EU-länderna, att man kommer att upphäva kontrollerna vid gränsen mot Danmark. Sverige mottog 81 000 asylsökande år 2014, 163 000 år 2015, 29 000 år 2016 och samma siffra förväntas för 2017.
Den 26e april krävde Österrike en förlängning av gränskontrollerna på obestämd tid. "När det gäller den allmänna ordningen och den interna säkerheten måste jag helt enkelt veta vem som kommer till vårt land", sade den österrikiska inrikesministern Wolfgang Sobotka. Österrike, som tog emot runt 90 000 migranter år 2015, krävde också en "uppskjutning" av EUs flyktingdistributionsprogram som begär att EUs medlemsstater ska ta emot en obligatorisk och proportionell distribution av asylsökande som anländer i andra medlemsländer.
Den 9e mars förlängde Norge sina gränskontroller i ytterligare tre månader.
Den 26e januari förlängde Danmark sina gränskontroller med ytterligare fyra månader. Integrationsminister Inger Støjberg sade att hennes regering skulle förlänga gränskontrollerna "tills de europeiska gränserna är under kontroll".
Den 19e januari meddelade Tyskland och Österrike att gränskontrollerna mellan länderna skulle fortsätta på obestämd tid, "så länge EUs externa gränser inte är tillräckligt skyddade".
Samtidigt stiger antalet migranter som är på väg mot Europa återigen. Av de 30 465 migranter som anlände i Europa under 2017 års första kvartal anlände 24 292 (80 %) i Italien, 4 407 i Grekland, 1 510 i Spanien och 256 i Bulgarien, enligt Internationella Organisationen för Migration (IOM).
Enligt en jämförelse översteg antalet ankomster till Europa under de första tre månaderna av 2017 antalet som anlände under samma period år 2015, året då invandring till Europa nådde oöverträffade nivåer.
Trenden förväntas fortsätta under 2017. Bättre väderlag orsakar redan en svallvåg av migranter som korsar Medelhavet från Libyen till Europa. Under bara en vecka i april nådde till exempel totalt 9 661 migranter Italiens fastland.
Migranterna som anländer där är främst ekonomiska invandrare som hoppas på ett bättre liv i Europa. Endast ett mycket litet antal verkar vara berättigade asylsökande eller flyktingar från krigszoner. Enligt IOM kommer migranterna som anlände i Italien under de första tre månaderna av 2017, i nedåtgående rangordning, från Guinea, Nigeria, Bangladesh, Elfenbenskusten, Gambia, Senegal, Marocko, Mali, Somalia och Eritrea.
I februari nådde Italien en överenskommelse med den FN-understödda regeringen i Tripoli om att man skulle hålla kvar migranter i förläggningar i Libyen i utbyte mot pengar för att bekämpa människohandlare. Överenskommelsen godkändes av både EU och Tyskland.
Den 2a maj vände dock den tyska utrikesministern Sigmar Gabriel på skutan genom att säga att överenskommelsen ignorerade de "katastrofala förhållandena" i Libyen och att den inte skulle få bukt på migrationsproblemet. Han sade att Tyskland nu föredrog att ta itu med migrationen genom att bekämpa det instabila läget i Afrika:
"Det vi istället försöker göra är att hjälpa till att stabilisera länderna på kontinenten. Men det är svårt. Vi kommer att behöva visa uthållighet, styrka och tålamod. Detta ligger i afrikanernas intresse men också i européernas."
Gabriels långsiktiga lösning – som i de bästa förhållandena skulle kunna ta årtionden på sig för att ge resultat – innebär att massmigration från Afrika till Europa kommer att fortsätta utan att avta i flera år framöver.
Italien har blivit Europas största inkörsport för migranter, mycket på grund av en överenskommelse som EU slutit med Turkiet i mars 2016 för att förflytta migration från Turkiet till Grekland. Under de senaste veckorna har dock de turkiska myndigheterna hotat att dra sig ur avtalet eftersom EU enligt dem inte har hållit sin del av överenskommelsen.
Enligt överenskommelsen lovade EU att betala Turkiet 3 miljarder euro (29 miljarder kronor) samt tillåta visumfria resor till Europa för Turkiets 78 miljoner invånare, och starta upp dialogen om anslutning till EU på nytt. I utbyte gick Turkiet med på att ta tillbaka alla migranter och flyktingar som nått Grekland via Turkiet.
Efter att avtalet slutits sjönk antalet migranter som anlände i Grekland kraftigt, om än inte helt. Enligt uppgifter från EU den 12e april nådde totalt 30 565 migranter Grekland sedan avtalet blev giltigt. Endast 944 av dessa har återvänt till Turkiet. Detta är fortfarande en stor skillnad jämfört med de hundratusentals migranter som anlände i Grekland vid flyktingkrisens höjdpunkt. Turkiets fortsatta samarbete är avgörande för att få flyktingtillströmningen att avta.
Den 22a april ställde Turkiets EU-minister Ömer Çelik ett ultimatum och varnade EU om att Turkiet skulle upphäva migrantavtalet och låta flyktingarna strömma in i Europa om man inte tillät visumfria resor för turkiska medborgare vid slutet av maj.
Den 17e mars varnade Turkiets inrikesminister Süleyman Soylu för att hans land skulle "chocka Europa" och dra tillbaka avtalet genom att skicka 15 000 syrianska flyktingar per månad till Europa:
"Vi har ett avtal om återtagande. Jag frågar Europa, är ni så modiga? Om ni vill, så kan vi öppna vägen för de 15 000 flyktingar som vi inte skickar vidare varje månad och chocka er. Ni måste tänka på att ni inte kan utforma ett spel i denna region och bortse från Turkiet."
I februari 2016 hade den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan redan hotat att skicka miljontals migranter till Europa. "Vi kan öppna portarna till Grekland och Bulgarien när som helst och vi kan sätta flyktingarna på bussar", sade han till Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. I ett tal signalerade han att hans tålamod höll på att ta slut:
"Vi har inte ordet 'idiot' skrivet i våra pannor. Vi kommer att vara tålmodiga, men vi kommer att göra det vi måste. Tro inte att planen och bussarna finns där utan anledning."
Europeiska tjänstemän säger att för att kvalificera sig för visumupphävande måste Turkiet uppnå 72 kriterier, inklusive den viktigaste av dem: de måste lätta på sina stränga terrorlagar som används för att tysta ned Erdogans kritiker, särskilt sedan det misslyckade kuppförsöket i juli 2016. Turkiet har lovat att inte rätta sig efter EUs krav.
Kritiker av visumliberaliseringen är rädda för att miljontals turkar kan komma att utvandra till Europa. Det österrikiska nyhetsmagasinet Wochenblick rapporterade nyligen att 11 miljoner turkar lever i fattigdom och "många av dem drömmer om att flytta till centrala Europa".
Andra analytiker anser att Erdogans syn på visumupphävandet är en möjlighet att "exportera" Turkiets "kurdproblem" till Tyskland. Enligt den bayerska finansministern Markus Söder väntas miljontals kurder utnyttja visumupphävandet för att fly till Tyskland och därigenom undvika förföljelse under Erdogan: "Vi importerar en intern turkisk konflikt", menar han. "Slutligen kommer kanske färre migranter anlända med båt, men flera kommer istället med flyg".
EU befinner sig nu i ett hopplöst dilemma. Turkiet verkar ha bestämt sig för att öppna migrantströmmen till Europa oavsett vad: med Europas tillåtelse genom visumfria resor, eller utan Europas tillåtelse, som vedergällning för att man inte har tillåtit visumfria resor.
Grekiska tjänstemän avslöjade nyligen att de har utformat nödplaner för att kunna hantera en ny flyktingkris. Turkiet har tagit emot runt tre miljoner flyktingar från Syrien och Irak, många av vilka antas vänta på en möjlighet att fly till Europa.
Italien förbereder sig också på det värsta. Upp till en miljon människor, främst från Bangladesh, Egypten, Mali, Niger, Nigeria, Sudan och Syrien befinner sig för närvarande i Libyen i väntan på att kunna korsa Medelhavet, enligt IOM.
Ordföranden för FN-kontoret i Genève, Michael Møller, har varnat för att Europa måste förbereda sig på ankomsten av miljontals ytterligare migranter från Afrika, Asien och Mellanöstern. I en intervju med The Times sade dansken Møller:
"Det vi har sett är en av de största mänskliga förflyttningarna i historien. Och den kommer bara bli större. Alla unga har mobiltelefoner och de kan se vad som pågår i andra delar av världen, och detta fungerar som en magnet."
Den tyska utvecklingsministern Gerd Müller har upprepat denna varning:
"De största förflyttningarna är fortfarande framför oss: Afrikas befolkning kommer att fördubblas under de nästkommande årtiondena. Ett land som Egypten kommer att växa till 100 miljoner invånare, Nigeria till 400 miljoner. I vår digitala tid med internet och mobiltelefoner känner alla till vårt välstånd och vår livsstil."
Müller tillade att endast 10 % av de som för närvarande är i rörelse har nått Europa: "Åtta till tio miljoner migranter är fortfarande på väg".
Soeren Kern är seniorforskare vid New York-baserade Gatestone Institute.