Inom några dagar efter att Islamiska Staten erövrade staden Sirte i Libyen för två år sedan dök enorma reklamskyltar upp under islamistisk regi som uppmanade kvinnor att bära säckiga dräkter som täckte hela deras kroppar och ingen parfym. Dessa shariabestämmelser för hijab inkluderade att bära kompakta material och en dräkt som inte "liknar sådana som de icketroende bär".
Två år senare hakar Europas tre viktigaste städer – London, Paris och Berlin – på samma shariatrend.
Paris har sagt au revoir till "sexistiska" annonser på offentliga reklamskyltar. Paris stadsråd tillkännagav förbudet efter att den socialistiska borgmästaren Anne Hildago sagt att åtgärden innebär att Paris "visar vägen" i kampen mot sexismen. Londons borgmästare Sadiq Khan förbjöd också annonser som främjar "orealistiska förväntningar på kvinnors kroppsbild och hälsa". Nu planerar Berlin att förbjuda bilder där kvinnor porträtteras som "vackra men svaga, hysteriska, dumma, galna, naiva och styrda av sina känslor". Der Tagesspiegels Harald Martenstein sade att policyn "skulle kunna vara hämtad från talibanmanifestet".
Det ironiska är att denna våg av moral och "dygd" kommer från städer som styrs av ohämmat vänstervridna politiker som i åratal fört kampanj för sexuell frigörelse.
Det finns en anledning för denna groteska kampanj som förbjuder dessa bilder. Dessa städer har stora muslimska befolkningar, och politikerna – samma personer som frenetiskt inför en obligatorisk multikulturalism – vill behaga "islam". Det är nu ett feministiskt diskussionsämne att främja shariapolitik; något som Linda Sarsour sysslar med. Resultatet är att få feminister idag vågar kritisera islam.
Det förekommer överallt. Holländska kommuner "råder" sina anställda till att undvika korta kjolar. Det finns "kvinnotimmar" vid svenska simbassänger. Tyska skolor skickar brev till föräldrar där de uppmanar föräldrarna att de ska be sina barn undvika "utmanande klädsel".
Den första som föreslog ett förbud på affischer och kampanjer som "förminskar kvinnor eller män till sexuella objekt" var den tyska justitieministern Heiko Maas, en socialdemokrat.
"Att kräva att kvinnor ska bära slöja eller att männen ska tämjas", sade partiledaren för Fria Demokratiska Partiet, Christian Lindner, "är något som är känt bland radikala islamistiska ledare, men inte bland det tyska justitiedepartementet".
År 1969 överväldigades Tyskland av en debatt om introduktionen av "Sexualkundeatlas", en "atlas" för sexualkunskap. Nu försöker man istället avsexualisera det tyska samhället. Tidningen Die Welt kommenterade:
"Tack vare justitieminister Heiko Maas vet vi äntligen varför runt tusen kvinnor på nyårsafton, omkring Kölns centralstation, föll offer för sexuellt våld: det var på grund av sexuell reklam. För många sexualiserade modeller, för mycket naken hud på våra reklamskyltar, för många erotiska munnar, för många korta kjolar i modemagasin, för många viftande rumpor och fylliga bröst på tv. Det är ett nytt steg i 'underkastelsens' riktning".
"Istället för bröstvårtor och skinkor", undrar Die Welt, "bör vi uppmana användning av burka eller slöja, precis som fru Erdogan?"
Samma tyska elit som föreslår förbud av "sexistiska" reklamskyltar censurerade de grova detaljerna för massövergreppen i Köln. Samtidigt befinner sig nu en liberal moské i Berlin, som förbjudit burka och öppnat sina dörrar för homosexuella och obeslöjade kvinnor, under polisbevakning efter hot från muslimska suprematister.
Europas elit har anammat en dubbelmoral: de är stolta över att hålla en utställning med ett kristet krucifix som är nedsänkt i urin, men de kapitulerar snabbt inför de muslimska kraven att censurera serieteckningar av den islamiska profeten Muhammed. De italienska myndigheterna gjorde sig stort besvär för att bespara president Hassan Rouhani från nakenheten bland de antika skulpturerna i Kapitolinska museerna i Rom.
Den västerländska allmänheten verkar fascinerad av islamiska slöjor. Ismail Sacranie, grundare av Modestly Active, tillverkaren bakom burkinis, sade till New York Times att 35 % av märkets kunder är icke-muslimer. Aheda Zanetti, en libanesisk kvinna som bor i Australien och uppfann burkinin, hävdar att 40 % av hennes försäljning går till icke-muslimska kvinnor. Den västerländska allmänheten, som har romantiserat islam, insuper uppenbarligen den islamiska lagens religiositet. The Spectator kallade det för "en ny puritanism" och "anledningen till att vissa feminister gör gemensam sak med islam".
För att parafrasera den amerikanska skribenten Daniel Greenfield, är ironin i att kvinnor firar sin egen underkastelse både hjärtekrossande och bedrövande.
Europa kanske snart kommer behöva be om ursäkt till Kölns borgmästare, Henriette Reker. Hon kritiserades – fördömdes – för att ha gett kvinnor rådet att hålla sig på avstånd från främlingar för att undvika sexuella trakasserier.
Om Väst fortsätter svika de demokratiska värderingarna om individens frihet på vilka den västerländska civilisationen är baserad kommer islamistiska fundamentalister, som de som tvingade libyska kvinnor att bära burka, börja uppmana västerländska kvinnor att göra detsamma. De kanske till och med börjar med den feministiska eliten som först satte igång den sexuella revolutionen för att frigöra kvinnor på 1960-talet, och som nu vurmar för ett bakåtsträvande plagg som gömmer kvinnor i ett bärbart fängelse.
 Om Väst fortsätter svika de demokratiska värderingarna om individens frihet kommer islamistiska fundamentalister, som de som tvingade libyska kvinnor att bära burka, att göra detsamma med västerländska kvinnor. (Foto av Alexander Hassenstein/Getty Images) |
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.