Irak har precis anslutit sig till den långa listan av arabländer som skamlöst utövar apartheid mot palestinier. Antalet arabiska länder som tillämpar diskriminerande åtgärder mot palestinierna medan de låtsas stötta deras sak är chockerande. Arabiskt hyckleri uppvisas än en gång, men vem tittar åt det hållet?
Internationell media – och till och med palestinierna – är så upptagna med den amerikanska presidenten Donald Trumps uttalande om Jerusalem att palestiniernas svåra situation i arabländerna inte längre är aktuell. Sådan apati gör att arabiska regeringar kan fortsätta med sin antipalestinska politik eftersom de vet att ingen i det internationella samhället bryr sig – FN är för upptaget med att fördöma Israel för att kunna göra mycket annat.
Så hur är det med Palestinierna i Irak? Tidigare denna vecka avslöjades det att den irakiska regeringen har godkänt en ny lag som avskaffar rättigheterna hos palestinierna som är bosatta i landet. Den nya lagen ändrar palestiniernas status från medborgare till utlänningar.
Under Saddam Hussein, den före detta irakiska diktatorn, hade palestinierna många privilegier. Tills 2003 fanns det runt 40 000 palestinier som bodde i Irak. Sedan Saddams regim störtades har den palestinska befolkningen minskat till 7 000.
Tusentals palestinier har flytt från Irak efter att olika stridande miliser riktat in sig på dem i detta land på grund av deras stöd för Saddam Hussein. Palestinierna säger att det är en "etnisk rensning" de går till mötes.
Förhållandena för palestinier i Irak håller på att försämras ännu mer. Den nya lagen, som bekräftades av den irakiska presidenten Fuad Masum, berövar palestinier som bor i Irak deras rätt till gratis utbildning, sjukvård och resedokument, och den förnekar dem anställning vid statliga institutioner. Den nya lagen, som kallas för 2017 års no 76 upphäver de rättigheter och privilegier som palestinierna hade under Saddam Hussein. Lagen trädde i kraft nyligen efter att den publicerade i Iraks officiella tidning no. 4466.
 En ny irakisk lag, som nyligen befästes av Iraks president Fuad Masum, upphäver rättigheterna för palestinierna som bor i landet (gratis utbildning, sjukvård, resedokument, anställning vid statliga institutioner) och ändrar palestiniernas status från medborgare till utlänningar. På bilden: Den irakiska presidenten Fuad Masum (höger) träffar Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas (vänster) den 30 november, 2015. (Bildkälla: videoskärmdump, Mahmoud Abbas kontor) |
"Istället för att skydda de palestinska flyktingarna från dagliga kränkningar och förbättra deras levnads- och humanitära villkor, fattar den irakiska regeringen beslut som kan få en katastrofal inverkan på dessa flyktingars liv", sa Euro-Mediterranean Human Rights Monitor.
"De återkommande trakasserierna och restriktionerna som palestinska flyktingar under de senaste åren utsatts för har tvingat de flesta av dem att vända sig till andra länder såsom Kanada, Chile, Brasilien och europeiska länder. Runt 7 000 av 40 000 palestinska flyktingar bor för tillfället i Irak på grund av dessa kränkningar. Detta är en skam och borde få ett slut."
Lagen innebär i stort sett att palestinierna hellre skulle bo i Kanada eller Brasilien, eller vilket europeiskt land som helst hellre än i ett arabland. De har fler rättigheter i icke-arabländer än i arabiska sådana. I de förstnämnda kan de i alla fall köpa bostäder och utnyttja sjukvård och sociala förmåner. Palestinier kan till och med ansöka om medborgarskap i icke-arabländer och motta det. Men inte i länder som Irak, Egypten, Libanon, Tunisien, Saudiarabien och Kuwait. Det är enklare för en palestinier att bli medborgare i Kanada eller USA än i de flesta arabiska länder.
Något som är mycket ironiskt är att det är Arabförbundet som har rekommenderat sina medlemmar att inte ge palestinierna medborgarskap. Ursäkten är att man genom att ge palestinier medborgarskap i arabiska länder förnekar dem "rätten att återvända" till sina tidigare hem i Israel. Så arabländerna vill att palestinierna ska förbli flyktingar för alltid genom att ljuga för dem och säga att de en dag kommer återvända till sina tidigare byar och städer (många av vilka inte längre existerar) i Israel.
Ta till exempel fallet med Amal Saker, en palestinsk kvinna som flyttade med sin familj till Irak år 1976. Trots att hon är gift med en irakisk medborgare, och trots att hennes barn har fått irakiskt medborgarskap, har hon själv inte fått något. Hon säger att den nya lagen kommer att hindra henne från att få resedokument för att besöka sina släktingar utanför Irak. Hon och många palestinier är övertygade om att den nya lagens timing – den tillkom samtidigt som Trumps uttalande om Jerusalem – inte är ett sammanträffande. De tror att den nya irakiska lagen är en del av Trumps påstådda "slutgiltiga lösning" på Israel-arabkonflikten, och de är övertygade om att den avser att "avveckla" den palestinska kampen och beröva palestinierna från sin "rätt att återvända".
Palestinierna främjar med andra ord en konspirationsteori enligt vilken vissa arabländer såsom Irak, Saudiarabien och Egypten är i maskopi med Trumpadministrationen för att förelägga en lösning som är helt oacceptabel och till och med skadlig för palestinierna.
Palestinierna är "förfärade" av den nya irakiska lagen, och vissa har börjat föra kampanj för att pressa den irakiska regeringen att dra tillbaka den. Men palestinierna är också medvetna om att de inte kommer vinna, för de kommer inte få det internationella samhällets sympati. Varför? För att namnet på landet som godkänt denna apartheidlag är Irak och inte Israel.
Jawad Obeidat, ordförande i palestinska advokatförbundet, förklarade att den nya irakiska lagen kommer att få "allvarliga återverkningar" på förhållandena och framtiden för palestinierna som bor i Irak. "Palestinierna kommer nu att berövas de flesta av sina grundläggande rättigheter", sa Obeidat.
Han tillade att palestinska advokater kommer att arbeta med sina irakiska kollegor för att pressa den irakiska regeringen till att återkalla den nya lagen. Obeidat vädjade till Arabförbundet att ingripa för att få slut på "orättvisorna" mot palestinierna i Irak.
"Den irakiska lagen är oacceptabel och inhuman", konstaterade Tayseer Khaled, en högt uppsatt PLO-tjänsteman. Han påpekade att de irakiska myndigheterna inte har kunnat skydda palestinierna som bor i Irak och att det är därför dessa blir en sådant enkelt byte för olika miliser som har fått många av dem att fly landet under de senaste 15 åren. Khaled noterade att många palestinska familjer tvingades bo i provisoriska flyktingläger längs gränserna till Syrien och Jordanien efter att ha drivits ur sina hem. "Vi uppmanar de irakiska myndigheterna till att behandla palestinierna humant", sa han.
Irakiska ledare kan dock kosta på sig att slappna av när det gäller palestinska uppmaninar och fördömelser. Ingen kommer att ägna någon uppmärksamhet åt palestiniernas misär i något arabland. Stora nyhetsmedier runt om i världen kommer knappt täcka nyheten med den kontroversiella irakiska lagen eller förflyttningen av tusentals palestinska familjer i Irak. Journalisterna är för upptagna med att jaga en handfull palestinska stenkastare utanför Ramallah. En palestinsk flicka som slog en israelisk soldat i ansiktet drar åt sig mer uppmärksamhet i media än arabisk apartheid mot palestinier. En protest mot Trump och Israel av 35 palestinier i gamla staden i Jerusalem attraherar fler fotografer och reportrar än en endemisk arabisk apartheid och diskriminering mot palestinier.
Arabländernas skenhelighet är ett faktum. Medan de låtsas visa solidaritet med sina palestinska bröder arbetar arabiska regeringar outtröttligt för att rensa ut dem. Palestinska ledare bryr sig samtidigt inte om sitt eget folks svåra situation i arabländer. De är alldeles för upptagna med att hetsa palestinierna till att gå emot Israel och Trump för att ägna sig åt sådana futtiga frågor.
Khaled Abu Toameh, en prisbelönt journalist, är baserad i Jerusalem.