I en händelse som ägde rum mindre än två veckor efter att det grekiska försvarsdepartementet meddelade att Turkiet hade inkräktat på det grekiska luftrummet 138 gånger på en enda dag, rammades ett grekiskt kustbevakningsfartyg av en turkisk kustbevakningsbåt utanför kusten vid Imia, en av de många grekiska öar som Turkiet anser sig ha rätt till.
De flesta områdena inom det moderna Greklands nuvarande gränser var under det Osmanska rikets ockupation från mitten av 1400-talet fram till Grekiska självständighetskriget år 1821 och etablerandet av den moderna grekiskastaten år 1832. Öarna är dock, precis som resten av Grekland, juridiskt och historiskt sett grekiska, vilket deras namn indikerar.
Turkiets regerande Rättvise- och utvecklingsparti (AKP) – och till och med en stor del av oppositionen – verkar dock fast beslutna, om inte besatta, av att invadera och erövra dessa grekiska öar, med förklaringen att de egentligen tillhör turkiskt territorium.
I december hävdade till exempel Kemal Kılıçdaroğlu, partiledare för det största turkiska oppositionspartiet CHP, att han när han vinner valet år 2019 kommer att "invadera och överta 18 grekiska öar i Egeiska havet, precis som den före detta premiärministern Bulent Ecevit som invaderade Cypern år 1974". Han sa att det inte finns "något dokument" som bevisar att dessa öar tillhör Grekland.
Meral Akşener, partiledare för det nyetablerade oppositionspartiet, İYİ-partiet, har också uppmanat till en invasion och erövring av öarna. "Vi måste göra det som krävs" twittrade hon den 13 januari.
Det kaxigaste och mest högljudda uttalandet har så klart kommit från den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan, som verkar ha fått blodad tand av sin militärinvasion av Afrinregionen i norra Syrien där han i stort sett slapp motstånd.
"Vi varnar de som har korsat gränsen i Egeiska havet och Cypern", förklarade Erdoğan, och fortsatte:
"Deras mod kommer försvinna när de ser vår armé, våra fartyg och våra plan... Vad Afrin än är för oss, är våra rättigheter i Egeiska havet och Cypern desamma. Tro aldrig att naturgasexpeditionen i Cyperns vatten och de opportunistiska försöken i Egeiska havet undgår oss.
På samma sätt som vi ingriper [i regionen] med Operation Eufrats sköld och Operation olivkvist [mot Syrien], och snart i Manbij och andra regioner, så kommer vi ingripa mot de som är delaktiga i felbedömningar vid vår sydliga gräns... Våra krigsfartyg och luftvapen håller ett öga på området för att ingripa på alla sätt när det behövs."
I en hänvisning till Osmanska rikets tid fortsatte Erdoğan:
"De som tror att vi har glömt marken som vi lämnade i tårar för hundra år sedan har fel.
Vi säger så fort vi får chansen att Syrien, Irak och andra platser i geografin [på kartan] i våra hjärtan inte går att skilja från vårt eget hemland. Vi kämpar för att en utländsk flagga inte ska viftas någon annanstans där adhan [Islamskt böneutrop i moskéer] utövas.
Det vi har gjort såhär långt [som bleknar i jämförelse med] ännu större försök och attacker [som vi planerar] under de kommande dagarna, inshallah [om Allah vill]."
 Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan sa nyligen: "Vi varnar de som har korsat gränsen i Egeiska havet och Cypern ... Deras mod kommer försvinna när de ser vår armé, våra fartyg och våra plan." (Foto av Elif Sogut/Getty Images) |
Det Osmanska riket och dynastin etablerades av en nomadisk turkmenhövding någon gång runt år 1300. Under den mer än 600 år långa osmanska perioden startade de osmanska turkarna, som också representerade det islamiska kalifatet, regelbundna jihadkrig, i vilka de invaderade och ockuperade mark över tre kontinenter.
"Nyosmanister" i Turkiet omfamnar fortfarande stolt konceptet jihad (islamistiskt heligt krig) mot kafirer (icke-troende). Direktoratet för religiösa frågor, Diyanet, som finansieras av statsöverhuvudet, har öppet beskrivit Turkiets senaste militärinvasion av Afrin som "jihad".
Denna benämning verkar rimlig med tanke på att den demografiska majoriteten av muslimska turkar i Anatolien beror på århundraden av turkisk förföljelse av kristna, yazidiska och judiska invånare i området. På 1000-talet invaderade och erövrade turkiska jihadister från centrala Asien det grekisktalande, kristna Bysantinska riket, och bredde vägen för det gradvist ökande turkiska och islamska inflytandet i regionen med hjälp av metoder som mord, kidnappning, våldtäkt och påtvingade konverteringar.
Det största angreppet på 1900-talet mot kristna ägde rum under folkmordet 1914-1923 av greker, armenier och assyrier i det osmanska Turkiet. Detta hindrade inte Turkiet, som fortsätter förneka detta folkmord, från att bli medlem i NATO år 1952. Övergreppen stoppade inte heller Turkiet från att tre år efter medlemskapet i NATO begå en barbarisk, antigrekisk pogrom i Istanbul, eller från att utvisa de resterande grekerna från Turkiet med våld år 1964.
Det är just för att turkarna aldrig har behövt ta ansvar för sina kriminella handlingar som de fortsätter att hota sina grannar. Det är hög tid för Väst att vakna och ställa Ankara mot väggen.
Uzay Bulut är en turkisk journalist som är född och uppvuxen i Turkiet. Hon är för närvarande baserad i Washington D.C.