Minnesdagen för det armeniska folkmordet som Istanbulfilialen av Turkiets människorättsförbund (IHD) och europeiska antirasistiska gräsrotsrörelse (EGAM) planerade att hålla den 24 april – något de gjort varje år sedan 2005 - hindrades av polisen som beslagtog plakaten och vimplarna om folkmordet och gjorde bakgrundskontroller i brottsregistret på deltagarna. Tre människorättsaktivister blev tillfångatagna och sedan frisläppta.
I en exklusiv intervju med Gatestone sade Ayşe Günaysu, en aktivist från IHD:s kommission mot rasism och diskriminering, att de häktade "på väg till polisstationen fick lyssna på rasistiska sånger som innehöll fientliga ord om armenier".
Det årliga evenemanget ägnas åt händelserna den 24 april 1915, då över 200 armeniska intellektuella och framstående i samhället sattes i fängelse och senare slaktades i Istanbul av de osmanska myndigheterna – och det påföljande armeniska folkmordet. Offren fördes till ett fängelse som nu är en byggnad som rymmer muséet för turkisk islamisk konst (Türk İslam Eserleri Müzesi). Armenierna togs sedan till Haydarpaşa tågstation, där de transporterades till Anatolien för deras slutgiltiga förintelse. Enligt Günaysu:
"Under vår minnesstund visade vi brottsplatserna. Vi exponerade muséet för turkisk islamsk konst och Haydarpaşa tågstation som brottsplatser. Vi läste högt och spelade in namnen på de över 2 000 armeniska städerna och byarna som förstördes under folkmordet. Vi skrev ned deras namn och visade upp dem på tavlor. Så vi hedrade inte bara de bortgångna, utan vi försökte också dela med oss av sanningen om folkmordet till Turkiets folk."
Sedan 2010 har IHD samlats på Haydarpaşa tågstation för minnesstunden. I år fanns det planer på att evenemanget skulle äga rum på Sultanahmettorget. Günaysu sa:
"Vi ber inte om tillstånd av Istanbuls guvernörskontor för att högtidlighålla folkmordet. Vi ringer bara upp dem och informerar om tid och plats för evenemanget. På våra plakat står det 'Folkmord! Erkänn! Be om förlåtelse! Kompensera!' på engelska och turkiska. Polisen sade till oss att vi kunde arrangera evenemanget på villkoret att vi inte använde oss av ordet 'folkmord'. Men vi sa att vi inte tänkte ägna åt oss självcensur, så vi samlades på Sultanahmettorget för att hedra folkmordsoffren. Vi hade också förberett ett pressmeddelande, men vi kunde inte läsa upp det eller dela ut det till pressen på grund av polisens ingripande. Polisen beslagtog även våra plakat och fotografierna på de armeniska intellektuella som greps den 24 april 1915."
I IHD: s pressmeddelande, som polisen hindrade från att spridas, stod det bland annat:
"Vid roten av allt ont i detta land ligger folkmordet som begicks mot kristna människor i Anatolien och norra Mesopotamien, mot armenier, syrianer och greker."
"Nu bugar vi än en gång i respekt inför minnet av de armeniska, syriska och grekiska offren för folkmordet. Och vi, ättlingarna till folkmordets förövare, upprepar vår skam över att inte kunna förhindra folkmordets förlopp på grund av förnekelse och successiva vågor av förstörelse över generationer."
Ledsamt nog fortsätter turkiska angrepp mot de kvarvarande armenierna. Den 28 december 2012 blev en 85-årig armenisk kvinna vid namn Maritsa Küçük misshandlad och knivhuggen till döds i sitt hem i Samatya, ett av de största armeniska områdena i Istanbul.
Günaysu sa att "under polisingripandet och häktningarna vid minnesstunden på Sultanahmet så skrek Küçüks dotter, Baydzar Midilli: 'Min mamma är ett offer för folkmord, men ändå säger ni att det inte funnits något folkmord?!' När medlemmar av polisenheten började gå mot henne, för att gripa henne, så stoppade Eren Keskin, en människorättsadvokat, dem och sade till dem att Midillis mamma mördats för att hon var armenier. En polischef hindrade då poliserna från att gripa henne."
Den 24 april 2011 – den 96:e årsdagen för folkmordet – blev Sevag Balıkçı, en armenier som utförde sin obligatoriska militärtjänst i den turkiska armén, skjuten till döds av en turkisk nationalist. Hans mördare har fortfarande inte ställts inför rätta. Under förra månadens minnesstund, sju år efter mordet, stod Balıkçıs familj och vänner vid hans grav i Istanbul för att hedra honom. Enligt Günaysu sa poliserna till de som samlats att de inte fick nämna ordet "folkmord" i sina tal.
"Det fanns många beväpnade poliser på kyrkogården. Polisen var på väg att ingripa när folk bad. Två aktivister bad polisen respektera de sörjande. Lyckligtvis lyssnade polisen och förflyttade sig en bit bort från församlingen."
Det kristna folkmordet i osmanska Turkiet varade i 10 år – från 1913 till 1923 – och riktades mot armenier, greker, syrianer och andra kristna. Det resulterade i förintelsen av runt tre miljoner människor. Trots att ett århundrade har passerat sedan dess är det fortfarande ett öppet sår för offren och deras ättlingar. Den webbaserade tidningen Artı Gerçek rapporterade nyligen att skeletten från offren fortfarande är synliga i en sjö i östra Turkiet.
 Armeniska civila marscherar, eskorterade av osmanska soldater, genom Harput till ett fängelse i närliggande Mezireh (idag Elazig), april 1915. (Bildkälla: Amerikanska Röda Korset/Wikimedia Commons) |
Lokalbefolkningen döpte sjön till "Gvalé Arminu" (den "armeniska sjön") efter massakern av 1 000 män, kvinnor och barn som ägde rum där för 103 år sedan. Enligt rapporten var det bara två barn som gömdes av byborna som överlevde. Inte ens skeletten som syns när sjön torkar på sommaren har lett till någon utredning av den turkiska regeringen som fortsätter att förneka folkmordet. Istället försöker man på ett aggressivt sätt tysta ned de som försöker tala högt om det.
Den 24 april publicerade regeringsfinansierade Anadolu Agency (AA) en artikel med rubriken: "Inkomstkällan för armeniska lobbygrupper: Folkmordsindustrin", som hävdade att den armeniska diasporan och republiken Armenien kommer med falska påståenden om "den armeniska folkmordslögnen" för ekonomisk vinning.
Samma dag publicerade AA en annan artikel: "Turkarna minns hur de flydde från armeniskt förtryck". Enligt den turkiska myten var det de "förrädiska" armenierna som förföljde turkarna; och turkarna agerade i självförsvar för att bli av med de mordiska armenierna. Det sägs ofta i Turkiet att "de förtjänade det".
Lögnerna och den statliga propaganda som skuldbelägger offren för sin egen förintelse är det som gör att den turkiska förföljelsen av landets kvarvarande armenier kan fortgå, inklusive konverteringen av deras kyrkor till moskéer och uppgrävandet av armeniska gravar och kyrkor av skattletare i jakt på guld.
Den turkiska regeringen måste sluta.
Uzay Bulut är en journalist från Turkiet och medlem i nyhets- och ordningsgruppen Haym Salomon Center. Hon är för närvarande baserad i Washington D.C.