En domstol i Gelsenkirchen har beslutat att deporteringen av en självuttalad islamist - som misstänks ha arbetat som livvakt åt den före detta al Qaedaledaren Usama bin Laden – var "grovt olaga" och beordrat honom att återvända till Tyskland.
Fallet har belyst Tysklands deporteringssystems dysfunktionella natur, såväl som Tysklands politiserade lagsystem, vilket på grund av de mänskliga rättigheterna gör det nästan omöjligt att utvisa illegala migranter, inklusive de som utgör ett säkerhetshot.
Den 42-åriga avvisade asylsökanden från Tunisien – som av tyska myndigheter identifierats som Sami A, men som är känd i sitt hemland som Sami Aidoudi – har bott i Tyskland sedan 1997. Aidiodi, en salafistisk islamist, har enligt myndigheterna tillbringat tid i Afghanistan och Pakistan innan al Qaedaattackerna mot USA den 11 september 2001. Sedan dess har han varit under den tyska underrättelsetjänstens bevakning för att ha propagerat islamistiska läror och försökt radikalisera unga muslimer. Han hade "omfattande" relationer med salafistiska och jihadistiska nätverk, enligt en officiell rapport som läckts till den tyska nyhetstidningen Focus.
Aidoudis asylansökan blev avslagen år 2007 efter att anklagelser framkommit om att han genomgått militär träning vid ett al Qaedaläger i Afghanistan mellan 1999 och 2000. Under sin utbildning ska han ha arbetat som livvakt åt Usama bin Laden. Aidoudi förnekade anklagelserna och hävdade att han studerat under denna tid i Karachi, Pakistan.
 Sami Aidoudi (vänster) har bott i Tyskland sedan 1997, tills han deporterades till sitt hemland Tunisien den 13 juli, 2018. Han ska ha genomgått militär träning vid ett al Qaedaläger i Afghanistan mellan 1999 och 2000. Han ska ha jobbat som livvakt åt Usama bin Laden (höger) under sin utbildning. (Bildkällor: Aidoudi – SpiegelTV videoskärmdump; bin Laden – Wikimedia Commons) |
Trots att Aidoudis asylansökan blev avslagen hindrade tyska domstolar tydligen hans deportering av rädsla för att han kunde bli torterad eller illa behandlad i sitt hemland.
I april 2017, till exempel, beslutade en domstol i Münster att det var "betydligt troligt" att Aidoudi skulle gå "tortyr och inhuman eller förnedrande behandling" till mötes om han återvände till Tunisien.
I april 2018 orsakade Aidoudis fortsatta närvaro i Tyskland offentlig ilska när det framkom att han bott i Bochum i över ett årtionde med sin tyska fru och deras fyra barn – på skattebetalarnas bekostnad – även om tyska säkerhetstjänster klassat honom som ett hot mot säkerheten.
Som svar på en fråga från antiinvandringspartiet Alternativ för Tyskland (AfD) bekräftade regeringen i Nordrhein-Westfalen att Aidoudi i åratal mottagit 1 168 euro (ca 12 000 kronor) i månaden i socialbidrag och barnbidrag.
I maj 2018 beslutade Tysklands författningsdomstol att ännu en tunisisk jihadist – endast identifierad som den 37-årige Heikel S., som anklagats för inblandning i jihadistattacken år 2015 på Bardomuseet i Tunis – skulle kunna deporteras till sitt hemland.
Inrikesminister Horst Seehofer ingrep i detta beslut och uppmanade immigrationsmyndigheten att göra Aidoudis fall till högsta prioritering. "Mitt mål är deportering", sa han.
Den 25 juni häktades Aidoudi efter att Seehofer begärt påskyndning för deporteringsprocessen.
Några veckor senare, den 13 juli innan gryningen, sattes Aidoudi, som eskorterades av fyra federala poliser och en läkare, på ett inhyrt privatplan och flög från Düsseldorf till Tunisien. Aidoudis deportering kostade de tyska skattebetalarna nästan 80 000 euro (ca 826 000 kronor), enligt tidningen Focus.
Trots att Gelsenkirchens administrativa domstol hade hindrat Aidoudis deportering kvällen innan hade beslutet inte skickats vidare till immigrationsmyndigheten förrän morgonen därpå – efter att planet redan var i luften.
När rätten fick höra om Aidoudis deportering krävde man att han skulle skickas tillbaka till Tyskland. Enligt rätten hade Aidoudis deportering inkräktat på "rättsstatens fundamentala principer". Domarna, som tydligen kände på sig att de blivit lurade, klagade på att den tyska immigrationsmyndigheten inte berättat för dem om tiden för Aidoudis flygresa samt indirekt syftat till att denna myndighet trotsat rättens beslut "medvetet".
Dagen därpå, den 14 juli, gjorde de tunisiska myndigheterna saken värre genom att säga att de inte hade några planer på att skicka tillbaka Aidoudi till Tyskland. "Vi har ett suveränt rättssystem som utreder honom", sade en talesman för Tunisiens statliga åklagarmyndighet, Sofiene Sliti, till den tyska nyhetsbyrån DPA.
Den 17 juli hävdade Aidoudi att hans deportering grundades i "ren rasism" och han antydde även att han tänkte lämna in en stämningsansökan mot den tyska regeringen. I en intervju med Bild sade han:
"Jag blev kidnappad från Tyskland. Klockan tre på morgonen förde de bara bort mig. Jag sa till polisen: Det här är inte möjligt. En domstol har hindrat min deportering. Men de sa att ordern måste komma från toppen och att jag inte kunde göra något åt det. Jag fick inte ens träffa min advokat. De hindrade mig också från att kontakta min fru och mina barn."
Seehofer skyllde deporteringen på ett "kommunikationsfel", men hans kritiker anklagade honom för att medvetet ha utmanövrerat de tyska domstolarna.
Justitieminister Katarina Barley, en socialdemokrat, sade:
"Det som en självständig domstol beslutar måste gälla. När myndigheterna väljer vilka juridiska beslut de tänker följa och vilka de inte tänker följa så innebär det slutet på rättsstaten."
I en intervju med Süddeutsche Zeitung sade de Grönas partiledare Robert Habeck:
"Antingen är det ett fruktansvärt pinsamt kaos, eller så stinker det lång väg, för myndigheterna vid inrikesdepartementet ville göra ett exempel [av Sami A].
"Först och främst måste vi ta reda på huruvida inrikesminister Horst Seehofer personligen försökte kringgå domstolens beslut."
"I vilket fall som helst är skadan som redan är skedd mycket större än att vänta på domstolens beslut. Myndigheterna är svaga och dumdristiga, särskilt i tider då förtroendet för institutionerna minskar."
I jämförelse uppmanade kritiker av Tysklands deporteringssystem till ändringar av den nuvarande lagen. Medlemmen av parlamentsgruppen CDU/CSU, Axel Fischer, sade att "islamisternas personliga rättigheter under det nuvarande systemet får större betydelse än det tyska folkets säkerhetsintresse". Han tillade att den nuvarande lagen "ger intryck av att det i stort sett är omöjligt att deportera islamistiska förövare till länder som Tunisien, oavsett hur farliga de är".
I ett reportage som publicerats innan Aidoudis utvisning kommenterade tidningen Bild Tysklands dysfunktionella deporteringssystem:
"Deporteringsgalenskaperna kring den före detta livvakten till bin Laden, Sami A., tar aldrig slut. De tyska myndigheterna ser fortfarande ingen möjlighet att skicka den högt uppsatta salafisten tillbaka till sitt hemland – även om Tunisiens minister för mänskliga rättigheter, Mehdi Ben Gharbia, försäkrade Bild om att det inte finns NÅGON risk för tortyr i Tunisien."
"Sedan 2006 har det federala kontoret för migration och flyktingar (BAMF) och den statliga regeringen i Nordrhein-Westfalen försökt och misslyckats med att bli av med den före detta förtrogna personen till massmördaren Usama bin laden."
"Trots att al Qaedamannen (som har bott i Bochum sedan 1997) klassificeras av det konstitutionella skyddet som en "farlig predikant" så tolereras han fortfarande i Tyskland, och tar emot 1 100 euro per månad i bidrag."
"Som Alexander Dobrindt, en medlem i tyska Bundestag, sagt: 'Salafister som Sami A. har inget i Tyskland att göra och bör deporteras. Tyskland bör inte bli en tillflyktsort för pensionerade jihadister.'"
Soeren Kern är seniorforskare vid New Yorkbaserade Gatestone Institute.