 Marine Le Pen (vid podiet), partiledare för Frankrikes högerextrema Rassemblement National, publicerade Twitterinlägg som var kritiska mot terroristgruppen Islamiska Staten, inklusive bilder på deras mördade offer. På grund av detta blev hon åtalad för brottet "spridande av våldsamma bilder", och beordrad av en domstol att genomgå en psykiatrisk utredning för att avgöra om hon är frisk. (Foto av Sylvain Lefevre/Getty Images) |
Den 16 december 2015 jämförde en fransk journalist på en radiokanal med bred spridning Frankrikes högerextrema Rassemblement National med Islamiska Staten (ISIS) genom att säga att det finns en "gemenskapsanda" hos dem båda och att båda pressar sina anhängare till att "dra sig tillbaka in i sin egen identitet". Marine Le Pen, president för Rassemblement National, talade om en "oacceptabel felsägning", och bad radiostationen att få rätt att svara. Sedan publicerade hon Twitterbilder på kroppar som fallit offer för Islamiska Staten och tillade: "Detta är ISIS!"
Fransk media anklagade omedelbart henne för att visa upp "oanständiga" och "obscena" bilder, och kort därefter beordrade justitiedepartementet att hon skulle åtalas. Den 8 november 2017 hävde den franska nationalförsamlingen även hennes parlamentariska immunitet.
Några månader senare åtalade en domare som utpekats av den franska regeringen Marine Le Pen för att ha "spridit våldsamma bilder", och citerade artikel 227-24 av den franska brottsbalken, vilken definierar brottet:
"...Spridning... ett meddelande av våldsam natur, som uppmuntrar terrorism, pornografi eller som sannolikt kränker den mänskliga värdigheten allvarligt, eller som uppmuntrar minderåriga att delta i spel som kan vara fysiskt skadliga, eller kommersialisering av ett sådant meddelande."
Som en del av protokollet mottog Marine Le Pen ett brev från domstolen som beordrade henne att genomgå en psykiatrisk utredning för att avgöra om hon är frisk. Hon vägrade och menade att det inte är anstiftan till mord att visa upp hemskheter som begåtts av Islamiska Staten, och att bilder på offer för terrorism inte kan likställas med pornografi.
Rättens begäran indikerar att de franska myndigheterna kan hålla på att återuppliva den gamla sovjetiska tillämpningen av "psykiatri" för att tysta ned avvikande eller politiska motståndare.
För närvarande kan Le Pen bli gripen var som helst, när som helst, och stå inför upp till fem års fängelse.
Som presidentkandidat i maj 2017 mottog hon 34 % av rösterna i den andra omgången. Att sätta henne i fängelse skulle kunna provocera hennes anhängare, så ett gripande är inte väntat.
Det verkar mer troligt att detta är ett försök att skrämma henne, och om möjligt förstöra hennes politiska karriär. För några veckor sedan bad den franska regeringen domare med ansvar för utredning av "ekonomiska brott" att beslagta två miljoner euro i offentliga medel som beviljats Marine Le Pens parti, som sedan dess har upphört med alla offentliga aktiviteter. Den juridiska offensiven mot Marine Le Pen inleddes faktiskt efter den ekonomiska offensiven. Även om Marine Le Pen inte sätts i fängelse så verkar lagen ha använts för att öppna upp för möjligheten att utpeka henne som olämplig för Europaparlamentsvalet som ska äga rum i maj 2019.
Den franska presidenten Emmanuel Macron vet att Le Pens parti idag är hans huvudopposition i Frankrike och att Le Pen är hans största politiska motståndare. Han beskriver sig själv som mästare av den "progressiva" visionen för Europa, och huvudfienden till de som sätter sig emot islamisering, okontrollerad invandring, och som vill försvara den nationella suveräniteten – åsikter som han har beskrivit som "spetälska" och "onda vindar". Han har fördömt den italienska vicepremiärministern och inrikesministern Matteo Salvini, samt den ungerska premiärministern Viktor Orbán, som bildar en europeisk allians med nationalistiska rörelser som inkluderar Le Pens parti. Istället stöttar Macron europeiska sanktioner mot Ungern och Polen om de vägrar ta emot fler migranter.
Macron ser att en seger för Salvini-Orbánalliansen inte bara skulle vara en förödmjukelse för honom, utan också att en seger för Le Pens parti i Frankrike skulle kunna innebära den slutgiltiga kollapsen av hans misslyckade presidentskap (hans sympatisiffror har sjunkit med 6 enheter under den senaste månaden och ligger nu på 23 %). Han kan inte krossa Salvini-Orbánalliansen, men han kan påverka den politiska processen i Frankrike.
Macrons ställningstagande emot Le Pen kan också vara ett försök av hans regering att avvärja ytterligare islamistiskt våld i Frankrike. För närvarande bojkottas böcker och publikationer som hänvisar till den våldsamma dimensionen som är inneboende inom Islam, och dessa lyser med sin frånvaro hos bokhandlare (fastän Koranen är fortfarande utbredd). Organisationer som kämpar mot islamiseringen av Frankrike och Europa blir juridiskt trakasserade. Pierre Cassen och Christine Tasin, cheferna för den största franska antiislamiseringshemsidan, Riposte Laïque ("sekulär reaktion"), måste tillbringa oproportionerligt mycket tid vid rättegångar och får regelbundet höga böter. För att undvika att få sin hemsida nedstängd har de behövt flytta den utanför både Frankrike och EU.
En 615-sidig rapport som skrivits av en rådgivare till president Emmanuel Macron, Hakim El Karoui, släpptes nyligen. El Karoui är den som bestämmer vem som utformar de nya institutionerna i ett "Frankrikes Islam". Rapporten definierar islamism som en "ideologi som skiljer sig fullständigt från islam" och adresserar heller aldrig kopplingarna mellan islamism och terrorism. Rapporten insisterar även på det brådskande behovet av att sprida "det sanna islam" i Frankrike och tillämpa undervisning av arabiska i kommunala gymnasieskolor.
I fransk media har nu allt omnämnande av kopplingar mellan Islam och våld nästan blivit helt eliminerat. När en muslim begår en knivattack och ropar "Allahu akbar" (Allah är störst) så anger det officiella meddelandet som publiceras innan utredningen inleds alltid att det inträffade "inte har något att göra med Islam" och "ingen terroristisk karaktär". Medierna citerar sedan detta meddelande. I den senaste attacken av detta slag, den 9 september i Paris, skadades sju personer varav fyra allvarligt.
Författaren Éric Zemmour talade nyligen på tv om den höga andelen unga muslimer bland Frankrikes fängelseinterner, och om den ökande antisemitismen bland muslimer i Frankrikes förorter. Conseil supérieur de l'audiovisuel (CSA), Frankrikes tv- och radioregulator, sade till stationen att Zemmour hade yttrat "stigmatiserande anmärkningar om muslimer" och att stationen skulle få enorma konsekvenser om han upprepade dem. En fransk programledare började sprida en namninsamling som krävde att Zemmour skulle exkluderas från fransk media. Insamlingen fick över 300 000 underskrifter på en vecka.
Zemmour undrade om den sovjetiska gulagen skulle behöva återinvigas särskilt för honom eller om han skulle behöva gå i frivillig exil. Han mottog så många dödshot att han nu befinner sig under polisskydd dygnet runt.
Samhällsvetaren Jean-Yves Camus sade att trots att han inte håller med om Marine Le Pens åsikter "så öppnar det alltid dörren för totalitarianism om man säger att en politisk motståndare är galen".
En advokat, Regis de Castelnau, skrev i den månatliga Causeur:
"Det finns ett land i Europa där det största oppositionspartiet, efter att man beslagtagit dess ekonomiska resurser, ser sin ledare bli ombedd att genomgå en psykiatrisk utvärdering. Är det Putins Ryssland eller Orbans Ungern? Nej. Det är Frankrike."
De Castelnau tillade att lagen som tillämpats för att åtala Marine Le Pen oftast används för att väcka åtal mot "perversa" och "psykopater" och att den "psykiatriska expertisen" endast krävs för att deras domar ofta innehåller krav på psykiatrisk behandling.
"Alla de som skrattar åt sina politiska motståndares bekymmer", sa han, "skulle vara klokare om de mindes att om de accepterar attacker mot politiska friheter så kan det snart bli deras tur."
Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare till 27 böcker om Frankrike och Europa.