 Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har beslutat att kritik mot Muhammed, Islams grundare, utgör hets mot folkgrupp och hat, och därför skyddas det inte av yttrandefriheten. På bilden: En rättssal på Europadomstolen i Strasbourg, Frankrike. (Bildkälla: Adrian Grycuk/Wikimedia Commons) |
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har beslutat att kritik mot Muhammed, Islams grundare, utgör hets mot folkgrupp och hat, och därför skyddas det inte av yttrandefriheten.
Med detta beslut som saknar historiskt motstycke har den Strasbourgbaserade domstolen – som har jurisdiktion över 47 europeiska länder, och vars domslut är juridiskt bindande för alla 28 medlemsstater i EU – legitimerat en islamistisk hädelselag i syfte att "bevara religiös fred" i Europa.
Fallet handlar om Elisabeth Sabaditsch-Wolf, en österrikisk kvinna som år 2011 dömdes för att ha "talat nedsättande om religiös tro" efter att ha hållit en serie föreläsningar om farorna med det fundamentalistiska islam.
Sabaditsch-Wolffs juridiska problem började i november 2009, när hon höll ett seminarium i tre delar om islam för Frihetsutbildningsinstitutet, en politisk akademi med kopplingar till det österrikiska Frihetspartiet – som idag utgör en del av den österrikiska regeringen. En vänstervriden veckotidning, News, planterade en journalist i publiken för att spela in föreläsningarna i hemlighet. Tidningens advokater lämnade sedan över transkriberingarna till den statliga åklagarmyndigheten i Wien som bevis på hatpropaganda mot islam, enligt paragraf 283 i den österrikiska brottsbalken (Strafgesetzbuch, StGB).
Hatpropagandan bestod av en kommentar i förbifarten av Sabaditsch-Wolff om att Mohammed var en pedofil eftersom han gifte sig med sin fru Aisha när hon bara var sex eller sju år gammal. Sabaditsch-Wolffs faktiska ord var "en 56-åring och en sexåring? Vad kallar vi det om inte pedofili?"
De flesta hadither (samlingar av traditioner som baseras på Mohammeds ord och handlingar) bekräftar faktiskt att Aisha inte hade kommit in i puberteten när Muhammed gifte sig med henne, och att hon bara var nio år gammal när äktenskapet fullbordades. Muhammeds handlingar skulle idag vara olagliga i Österrike, så Sabaditsch-Wolffs kommentarer var faktamässigt, om än inte politiskt, korrekta.
Ett formellt åtal mot Sabaditsch-Wolff lämnades in i september 2010 och hennes rättegång med en domare och utan jury började i november samma år. Den 5 februari 2011 dömdes Sabaditsch-Wolff för "nedsättande tal omreligiös tro inom en juridiskt erkänd religion", enligt paragraf 188 i den österrikiska brottsbalken.
Domaren rationaliserade att Muhammeds sexuella kontakt med den nioåriga Aisha inte kunde anses vara pedofili eftersom Muhammed fortsatte sitt äktenskap med Aisha fram till sin död. Enligt detta tankesätt kände Muhammed inget exklusivt begär för minderåriga flickor; han var även attraherad av äldre kvinnor eftersom Aisha var 18 år gammal när Muhammed dog.
Domaren beordrade Sabaditsch-Wolff att betala böter på 480 euro eller avtjäna ett fängelsestraff på 60 dagar. Vidare krävde man att hon skulle stå för kostnaderna för rättegången.
Sabaditsch-Wolff överklagade domen till den provinsiella appellationsdomstolen i Wien (Oberlandesgericht Wien), men fick avslag den 20 december 2011. En begäran på en ny rättegång avfärdades av den österrikiska högsta domstolen den 11 december 2013.
Sabaditsch-Wolff tog sedan sitt fall vidare till Europadomstolen, en överstatlig domstol som etablerats av den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Rätten behandlar fall med anklagelser för brott mot de civila och politiska rättigheterna enligt grundlagen.
I hopp om stöd från artikel 10 (yttrandefriheten) i grundlagen så hävdade Sabaditsch-Wolff att de österrikiska domstolarna inte lyckades adressera substansen i hennes uttalanden i ljuset av hennes yttrandefrihet. Om de hade gjort det, hävdade hon, så hade de inte bara kvalificerat dem som värderingsbedömningar, utan värderingsbedömningar som baserades på fakta. Vidare skedde hennes kritik mot islam inom ramarna för en objektiv och livlig diskussion som bidrog till en offentlig debatt, och den var inte avsedd att vara nedsättande mot Muhammed. Sabaditsch-Wolff argumenterade också för att religiösa grupper även måste tolerera skarp kritik.
Europadomstolen beslutade att staterna kunde begränsa yttrandefriheten som täcks av artikel 10 i grundlagen om sådana yttranden "sannolikt innebar anstiftan till i religiös intolerans" och "sannolikt störde den religiösa freden i deras land". Domstolen tillade:
"Rätten noterade att de inrikes domstolarna förklarade på ett begripligt sätt varför de ansåg att den åtalades uttalanden hade haft förmågan att väcka motiverad förargelse; mer specifikt så hade de inte yttryckts på ett objektivt sätt för att bidra till en debatt av offentligt intresse (t.ex. om barnäktenskap), utan kunde enbart uppfattas som en demonstration på att Muhammed inte var värd att dyrkas. Den höll med de inrikes domstolarna om att mrs S måste ha varit medveten om att hennes uttalanden var delvis baserade på osanna fakta och sannolikt skulle väcka förargelse hos andra. De nationella domstolarna fann att mrs S subjektivt hade stämplat Muhammad med pedofili som allmän sexuell preferens, och att hon inte informerade sin publik på ett neutralt sätt om den historiska bakgrunden, något som gjorde att en seriös debatt i frågan inte tilläts. Därigenom såg domstolen ingen anledning att avvika från de inrikes domstolarnas kvalificering av de ifrågasättande uttalandena som värderingsbedömningar som de hade baserat på en detaljerad analys av uttalandena."
"Rätten fann slutligen att de inrikes domstolarna noggrant vägde den åtalades yttrandefrihet mot andras rättigheter att få sina religiösa känslor skyddade, och det faktum att den religiösa freden som bör bevaras i det österrikiska samhället."
"Rätten hävdade vidare att till det inte ens i en livlig diskussion gick ihop med artikel 10 i grundlagen att paketera komprometterade uttalanden i ett annars acceptabelt åsiktsuttryck och hävda att det gjorde dessa uttalanden som översteg den tillåtna gränsen för yttrandefrihet acceptabla."
"Slutligen, då mrs S blev beordrad att betala måttliga böter och då dessa böter låg i nedre delen av straffskalan så kunde sanktionen inte anses som oproportionerlig."
"Under dessa omständigheter, och med tanke på det faktum att mrs S gjorde flera komprometterande uttalanden, så ansåg rätten att de österrikiska domstolarna inte översteg sin breda marginal av uppskattning i det ursprungliga fallet när de dömde mrs S för nedsättande tal om religiösa läror. Generellt sett har något brott mot artikel 10 inte förekommit."
Domslutet befäster ett farligt juridiskt föredöme, ett som auktoriserar europeiska stater att minska yttrandefriheten om man anser att någon har yttrat sig förnedrande mot muslimer och därigenom utgör ett hot mot den religiösa freden.
Europadomstolens beslut kommer att välkomnas av Islamiska konferensorganisationen (IKO), ett block med 57 muslimska länder som länge har uppmanat EU att införa begränsningar för yttrandefriheten när det gäller kritik mot islam.
IKO har pressat västerländska demokratier till att implementera FN:s råd för mänskliga rättigheters (UNHRC) resolution 16/18 som uppmanar alla länder att bekämpa "intolerans, negativa stereotyper och stigmatisering av (...) religion och tro."
Resolution 16/18, som antogs vid UNHRC:s högkvarter i Genève den 24 mars 2011, anses generellt sett som ett viktigt steg framåt i IKO:s ansträngningar för att främja det internationella juridiska konceptet om nedsättande tal mot islam.
Den före detta generalsekreteraren i IKO, Ekmeleddin Ihsanoglu, hyllade ECHR:s beslut, vilket enligt honom "visar att respektlöshet, förolämpningar och avskyvärd antagonism inte har något att göra med yttrandefrihet och mänskliga rättigheter". Han tillade:
"Kampen mot islamofobi och våra åsikter som vi har framfört i åratal har blivit antagna och erkända av Europadomstolen. Detta domslut är positivt i alla aspekter."
I ett uttalande kritiserade Sabaditsch-Wolff domslutet, men hoppades på att de europeiska tjänstemännen skulle vakna och inse de överhängande hoten mot yttrandefriheten:
"På torsdagen den 25 oktober beslutade Europadomstolen att min dom som utfärdats av en österrikisk domstol efter att jag diskuterade äktenskapet mellan profeten Muhammed och en sexårig flicka, Aisha, inte innebar en kränkning av min yttrandefrihet.
Jag blev inte meddelad om detta domslut. Som många andra fick jag läsa om det i media.
Europadomstolen kom fram till att det inte hade förekommit någon överträdelse av artikel 10 (yttrandefriheten) i den europeiska grundlagen för mänskliga rättigheter, och att yttrandefriheten behövde vägas mot andras rätt att få sina religiösa känslor skyddade, samt att domslutet tjänade till det rättmätiga målet att bevara den religiösa freden i Österrike.
Med andra ord är min rätt att tala fritt mindre viktig än att skydda andras religiösa känslor.
Detta bör innebära en varningsklocka för våra medborgare på kontinenten. Vi bör alla vara extremt oroliga för att Europas muslimers rättigheter att inte bli kränkta är större än mina egna rättigheter som infödd europeisk och kristen kvinna att tala fritt.
Jag är stolt över att vara den kvinna som ringde i denna varningsklocka.
Jag är också optimistisk. Efter mina seminarier i Österrike år 2009 har vi kommit väldigt långt.
För tio år sedan stämplade pressen mig som en "förvirrad domedagspredikant" och jag jämfördes med Usama Bin Laden. Nu diskuteras islam inom livets alla aspekter och folk börjar vakna upp till verkligheten av en kultur som är så olik vår egen.
Det kulturella och politiska hotet som islam utgör för västerländska samhällen är nu allmänt erkänt och omdiskuterat. Det går att hävda att det europeiska samhället samt den politiska världen genomgår en upplysning, eftersom man är mer medveten än någonsin av behovet av att försvara vår egen judisk-kristna kultur.
Jag anser att mina seminarier år 2009 och mitt påföljande arbete har bidragit till ett starkt motstånd till en islamistisk kultur som är så olik vår egen. Och notera att bara en mening i ett totalt 12 timmar långt seminarium om islam var ett åtalbart brott. Jag antar att det resterande innehållet nu är officiellt sanktionerat av våra etablissemangmästare.
Det är uppenbart för mig att offentlig utbildning och läran om islam kan ha en fundamental och långtgående inverkan, även om våra statliga eller överstatliga myndigheter försöker hindra eller tysta ned den för att blidka en kultur som är så främmande för oss.
Denna kamp fortsätter. Min röst kommer inte tystas ned."
Soeren Kern är Senior Fellow vid New Yorkbaserade Gatestone Institute.