 Den federala domstolen (Bundesgerichtshof), Tysklands högsta domstol, har kommit fram till att en ny lag som förbjuder barnäktenskap kan strida mot grundlagen eftersom alla äktenskap, inklusive shariabaserade barnäktenskap, skyddas av Tysklands grundlag. På bilden: Bundesgerichtshof –byggnaden i Karlsruhe, Tyskland. (Bildkälla: Andreas Praefcke/Wikimedia Commons) |
Tysklands högsta domstol, (Bundesgerichtshof, BGH), har beslutat att en ny lag som förbjuder barnäktenskap kan strida mot grundlagen eftersom alla äktenskap, inklusive shariabaserade barnäktenskap, skyddas av Tysklands grundlag (Grundgesetz).
Beslutet, som i princip öppnar dörren för legalisering av shariabaserade barnäktenskap i Tyskland, är ett av det växande antalet exempel där tyska domstolar vetande eller ovetande främjar etablerandet av ett parallellt islamistiskt lagsystem i landet.
Fallet handlar om ett syriskt par – en 14-årig syrisk flicka som gift sig med sin 21-åriga kusin – som anlände i Tyskland vid migrantkrisens höjdpunkt i augusti 2015. Socialkontoret för ungdomar (Jugendamt) vägrade erkänna deras äktenskap och separerade flickan från sin make. När maken lade in en stämningsansökan dömde familjedomstolen i Aschaffenburg till fördel för socialkontoret som hävdade att de var flickans juridiska förmyndare.
I maj 2016 ogiltigförklarade dock en appellationsdomstol i Bamberg beslutet. Domstolen fann äktenskapet giltigt eftersom det ingåtts i Syrien där barnäktenskap enligt sharialag är tillåtna. Beslutet legaliserade i princip barnäktenskap i Tyskland.
Domen – som beskrevs som en "snabbkurs i syrisk islamistisk äktenskapslag" – orsakade skarp kritik. En del anklagade domstolen i Bamberg för att ha tillämpat sharialag istället för tysk lag och legaliserat en sed som är förbjuden i Tyskland.
"Religiösa eller kulturella motiveringar döljer det enkla faktum att äldre, perversa män förgriper sig på unga flickor", sa Rainer Wendt, chef för den tyska polisunionen.
Monika Michell från Terre des Femmes, en kvinnorättsgrupp som arbetar för att motverka barnäktenskap, tillade: "En make kan inte vara juridisk förmyndare åt ett barn eftersom han har en sexuell relation med henne – en mycket uppenbar intressekonflikt."
Justitieministern i Hesse, Eva Kühne-Hörmann, frågade: "Om minderåriga personer – med all rätt – inte tillåts köpa en öl, varför ska då lagstiftarna låta barn fatta sådana stora beslut som har med äktenskap att göra?"
Andra menade att beslutet skulle sätta igång enorma kulturella konflikter i Tyskland, eftersom muslimer skulle se det som ett föredöme och försöka få igenom legalisering av andra islamiska sedvanor som polygami i landet.
I september 2016 avslöjade det tyska inrikesdepartementet som svar på en informationsfrihetsbegäran att 1 475 gifta barn – inklusive 361 barn under 14 år – bodde i Tyskland från och med den 31 juli 2016.
I ett försök att skydda flickor som gift sig utomlands men sökt asyl i Tyskland godkände det tyska parlamentet den 1 juni 2017 en lagstiftning som förbjöd barnäktenskap. Den så kallade Lagen för bekämpning av barnäktenskap (Gesetz zur Bekämpfung von Kinderehen) satte minimumåldern för äktenskap i Tyskland på 18 år och nollställde alla existerande äktenskap, inklusive de som ingåtts utomlands, där en av parterna var under 16 år vid tiden för ceremonin.
Tysklands federala domstol angav i sitt beslut som publicerades den 14 december att den nya lagen kan strida mot grundlagen då den bryter mot artikel 1 (mänsklig värdighet), 2 (fri utveckling av personlighet), 3 (jämställt skydd) och 6 (skydd av äktenskap och familj) i grundlagen.
Domstolen beslutade också att den nya lagen inte kan appliceras retroaktivt, och därför inte gäller det syriska paret som gifte sig i februari 2015.
Den federala domstolen bad till slut den federala grundlagsrätten (Bundesverfassungsgericht) undersöka giltigheten i Tysklands schablonförbud mot barnäktenskap och avgöra huruvida tyska myndigheter hädanefter bör utvärdera giltigheten i barnäktenskap fall för fall.
Beslutet struntar i artikel 6 i den inledande rättsakten av den tyska lagsamlingen (Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuche, EGBGB), som anger:
"En juridisk standard från en annan stat bör inte tillämpas där det kan resultera i konsekvenser som inte är kompatibla med de grundläggande principerna i tysk lag. Den går särskilt inte att applicera om den strider mot de grundläggande rättigheterna."
Genom att skydda det syriska paret från tysk lag har domstolen inte bara legitimerat tillämpandet av sharialag för att avgöra resultatet av juridiska fall i Tyskland, den har också etablerat ett föredöme som nästan helt säkert kommer att användas i framtiden av försvarare av barnäktenskap och andra utländska lagar.
Vidare har domstolen genom att insistera att på legitimiteten i barnäktenskap ska utredas fall för fall öppnat dörren för så kallade kulturella undantag, nämligen de som skyddas av sharialagen, som i sin tur inte har någon åldersgräns för äktenskap.
Winfried Bausback, en bajersk lagstiftare som hjälpte till att utforma lagen mot barnäktenskap, var upprörd av domstolens beslut:
"På grund av vår grundlag och i barnets intresse bör det i detta fall endast finnas ett svar: Detta äktenskap bör ogiltigförklaras ända från början."
"Tyskland kan inte å ena sidan vara emot barnäktenskap internationellt sett och å andra sidan vara för sådana äktenskap i vårt eget land. Barnets bästa får inte äventyras i detta fall. (...) Det handlar om grundlagsbefäst skydd av barn och minderåriga!"
Kommentatorn Andreas von Delhaes-Guenther skrev:
"I slutändan är det en fråga om princip i vilken utsträckning Tyskland vill acceptera utländsk lag som är helt motsägande vår egen lag i viktiga frågor. Det tog flera århundraden att avlägsna medeltiden från vår lag; vi får inte ta tillbaka den nu för någon påstådd tolerans eller 'isolerat falls' skull. Vi måste istället säga att i Tyskland gäller den tyska lagen för alla, särskilt när det gäller viktiga juridiska intressen såsom liv, hälsa – eller bara barnets välbefinnande, med en oföränderlig åldersgräns för äktenskap."
"Vi bör ha en sak till i åtanke: Domar delas ut 'å folkets vägnar'. Detta folk har klart och tydligt uttryckt via sina representanter i Bundestag att man inte längre vill erkänna barnäktenskap."
Tyska domstolar och sharialag
Tyska domstolar söker sig allt oftare till islamistisk lag när antingen käranden eller svaranden är muslimska. Kritikerna menar att dessa fall – särskilt de i vilka tysk lag har ställt sig bakom sharialag – speglar ett farligt intrång av islamistisk lag i det tyska juridiska systemet.
I november 2016, till exempel, beslutade en domstol i Wuppertal att sju islamister som bildat en medborgargardsgrupp för att befästa sharialag på stadens gator inte bröt mot den tyska lagen, utan helt enkelt utövade sin rätt till yttrandefrihet.
Den självutpekade "shariapolisen" orsakade allmän upprördhet i september 2014 när de delade ut gula flygblad som etablerade en "shariakontrollerad zon" i Elberfelddistriktet i Wuppertal. Männen uppmanade både muslimska och ickemuslimska förbipasserande att besöka moskéer och avstå från alkohol, cigaretter, droger, hasardspel, musik, pornografi och prostitution.
Wuppertals offentliga åklagare, Wolf-Tilman Baumert, hävdade att männen, som bar orange västar med orden "SHARIAPOLIS" tryckta på, hade brutit mot en lag som förbjuder uniformer vid offentliga demonstrationer. Lagen, som särskilt förbjuder uniformer som uttrycker politiska åsikter, utformades ursprungligen för att hindra nynazistiska grupper från att paradera i allmänheten. Enligt Baumert var västarna olagliga för att de hade en "avsiktlig, skrämmande och militant" effekt.
Wuppertals distriktsdomstol beslutade dock att västarna tekniskt sett inte var uniformer, och att de inte utgjorde något hot. Rätten menade att vittnen och förbipasserande inte kunde ha känt sig skrämda av männen och att ett åtal mot dem skulle kränka deras uttrycksfrihet. Det "politiskt korrekta" beslutet, som överklagades med framgång, auktoriserade i princip shariapolisen att fortsätta genomdriva islamistisk lag i Wuppertal.
Den 11 januari 2018 ogiltigförklarade dock den federala domstolen beslutet och tvingade de sju individerna att avbryta sina aktiviteter. Den federala domstolen meddelade att de faktiskt hade brutit mot lagen som förbjuder bärandet av uniformer.
Sharialagen har trängt sig in i det tyska lagsystemet i princip okontrollerat i nästan två årtionden. Här kommer några exempel på detta:
I augusti 2000 beordrade en domstol i Kassel en änka att dela sin bortgångne marockanska makes pension med en annan kvinna som maken samtidigt varit gift med. Trots att polygami är olagligt i Tyskland beslutade rätten att de två fruarna måste dela på pensionen enligt marockansk lag.
I mars 2004 gav en domstol i Koblenz den andra frun till en irakier som bodde i Tyskland rätten att stanna permanent i landet. Rätten beslutade att det efter fem års polygamt äktenskap skulle vara orättvist att förvänta sig att hon skulle återvända till Irak.
I mars 2007 citerade en domare i Frankfurt Koranen i ett skilsmässofall med en tysk-marockansk kvinna som upprepade gånger hade blivit slagen av sin marockanska man. Trots att polisen hade beordrat mannen att hålla sig borta från sin fru så fortsatte han misshandla henne och hotade vid ett tillfälle att döda henne. Domaren citerade Sura 4, vers 34 i Koranen, som rättfärdigar "både makens rätt att använda kroppsstraff mot en olydig fru och etablerandet av makens överlägsenhet över frun". Domaren avlägsnades så småningom från fallet.
I december 2008 beordrade en domstol i Düsseldorf en turkisk man att betala 30 000 euro i hemgift åt sin före detta svärdotter enligt sharialag.
I oktober 2010 beslutade en domstol i Köln att en iransk man måste betala hemgift åt sin exfru på 162 000 euro, den nuvarande motsvarigheten till 600 guldmynt, enligt det ursprungliga äktenskapskontraktet enligt sharialag.
I december 2010 beslutade en domstol i München att en tysk änka endast hade rätt till en fjärdedel av egendomen som hennes make, född i Iran, lämnat efter sig vid din bortgång. Rätten tilldelade de andra tre fjärdedelarna av arvet till mannens släktingar i Teheran enligt sharialag.
I november 2011 lät en domstol i Siegburg ett iranskt par skilja sig två gånger, först med en tysk domare enligt tysk lag, och sedan med en iransk prästman enligt sharialag. Chefen för Siegburg distriktsdomstol, Birgit niepmann, sade att shariaceremonin "var en tjänst som erbjöds av domstolen".
I juli 2012 beordrade en domstol i Hamm en iransk man att betala hemgift åt sin fru som en del av skilsmässoförlikningen. Fallet handlade om ett par som gift sig enligt sharialag i Iran, migrerat till Tyskland och senare separerat. Som en del av det ursprungliga äktenskapsavtalet lovade maken att betala hemgift åt sin fru på 800 guldmynt som skulle betalas enligt begäran. Rätten beordrade maken att betala kvinnan 213 000 euro, den nuvarande motsvarigheten till myntens värde.
I juni 2013 beslutade en domstol i Hamm att den som ingår äktenskap enligt islamistisk lag i ett muslimskt land och senare ansöker om skilsmässa i Tyskland måste rätta sig efter de ursprungliga villkoren som etablerats av sharialag. Den avgörande domen legaliserade i princip shariaseden med "tredubbel talaq", som innebär att skilsmässan blir giltig om man upprepar frasen "jag skiljer mig från dig" tre gånger.
I juli 2016 beordrade en domstol i Hamm en libanesisk man att betala hemgift år sin fru som en del av äktenskapsförlikningen. Fallet handlar om ett par som gifte sig enligt sharialag i Libanon, migrerade till Tyskland och separerade senare. Som en del av det ursprungliga äktenskapsavtalet hade maken lovat att betala hemgift åt sin fru på 15 000 euro. Den tyska domstolen beordrade honom att betala henne motsvarande belopp i euro.
I en intervju med Spiegel Online försvarade islamexperten Mathias Rohe existensen av parallella juridiska strukturer i Tyskland som ett "uttryck för globaliseringen". Han tillade: "Vi tillämpar islamisk lag precis som fransk lag."
Soeren Kern är Senior Fellow vid New York-baserade Gatestone Institute.