 Efter sexton lördagsdemonstrationer med de "gula västarna", som började i november med att protestera mot den franska presidenten Emmanuel Macrons ökning av bränslepriser så verkar kontroversen ha tagit en mörkare riktning. På bilden: "Gula västarna" vid Eiffeltornet i Paris, Frankrike, den 2 mars 2019. |
Efter sexton lördagsdemonstrationer med de "gula västarna", som började i november med att protestera mot den franska presidenten Emmanuel Macrons ökning av bränslepriser så verkar kontroversen ha tagit en mörkare riktning.
Detta verkar ha framkommit den 13 februari, när en liten grupp demonstranter började häva ur sig förolämpningar till en fransk judisk filosof, Alain Finkielkraut – som är född och bor i Paris – efter att de såg honom på en trottoar. En man skrek "håll käften, din smutsiga sionistjävel", "åk hem till Tel Aviv", "Frankrike är vårt", "Gud kommer att straffa dig". En kameraman filmade händelsen och delade sedan klippet på sociala medier. En skandal följde. De "gula västarnas" rörelse som helhet blev omedelbart anklagad av den franska regeringen för antisemitism och "fascism".
Finkielkraut hävdade att han inte blivit attackerad som jude, utan som stöttare av staten Israel. Han tillade sedan att mannen som hade förolämpat honom inte talade som en "gul väst" och att orden "Gud kommer att straffa dig" är ett uttryck från "islamistisk retorik". Polisen som tittade på filmen identifierade mannen som en radikaliserad muslim, och dagen därpå blev han gripen.
Under dagarna som ledde fram till denna händelse hade flera antisemitiska handlingar ägt rum i och i närheten av Paris. Det tyska ordet juden [judar] klottrades på ett judiskt bageri; hakkors ritades med svart tuschpenna på porträtt av den före detta judiska ministern Simone Veil; träd som planterats till minne av Ilan Halimi, en ung jude som blivit kidnappad, torterad och mördad år 2006, förstördes. Utredningarna har inletts men inget har hittills kunnat peka på en koppling mellan "gula västarnas" rörelse och någon av dessa antisemitistiska handlingar. Den franska regeringen fortsätter icke desto mindre att anklaga de "gula västarna" för att de i alla fall är delvis skyldiga.
När den franska regeringen, till exempel, publicerade statistik om antisemitiska handlingar som begåtts år 2018, och noterade en ökning på 74 % jämfört med året innan så kopplade regeringens talesman denna ökning till "störningarna" som ägt rum i Frankrike och menade underförstått de "gula västarna".
Under tiden, i en demonstration mot antisemitism som anordnats den 19 februari av socialistpartiet och La République en Marche (partiet som grundats av Macron) så gick fjorton partier med på att delta. Marine Le Pens Rassemblement National, däremot, blev exkluderat. Arrangörerna sa att eftersom Rassemblement National tillhör "extremhögern" så kan det inte delta i en protest mot det "fascistiska hotet". Bland slagorden fanns: "Det räcker", "nej till hat" och "Antisemitism är inte Frankrike". De före detta presidenterna Nicolas Sarkozy och François Hollande deltog. Premiärminister Edouard Philippe talade om ett "enat Frankrike". En muslimsk sångare, Abd al Malik, bjöds in för att sjunga den franska nationalsången.
President Macron befann sig under evenemanget vid förintelsens minnesstund i Paris. Dagen därpå gick han på CRIF:s (representantrådet för judiska institutioner) årliga middag och höll ett tal mot "rasistiskt hat". För att se till att hans publik förstod att han talade om de "gula västarna" använde han ett uttryck som han tidigare använt den 31 december: "hatfyllda folksamlingar".
"Gula västarnas" rörelse fortsätter att beskrivas av regeringsmedlemmar som antisemitisk och "fascistisk", trots den lilla detaljen att inget bevisar någon skuld i den senaste tidens antisemitiska handlingar. "Gula västarnas" rörelse började inte förrän i november och kan därför inte få skulden för det ökade antalet antisemitiska handlingar under hela 2018. Små grupper av antisemiter som försökt infiltrera "gula västarnas" demonstrationer har snabbt blivit avvisade. De "gula västarnas" rörelse är i grund och botten en rörelse mot skatter som många franska människor anser godtycklig; den har inget att göra med varken antisemitism eller "fascism".
Antisemitismen i Frankrike har börjat ta fart. Under de senaste 15 åren har 11 judar blivit mördade i Frankrike av antisemitiska mördare, ofta på fasansfulla sätt. I ett växande antal områden har vardagen för franska judar blivit outhärdlig. Många som har tillräckliga ekonomiska medel har lämnat Frankrike. Andra har flyttat till säkrare områden i landet. Under de senaste två årtiondena har 20 % av de franska judarna (100 000 personer) emigrerat, och tiotusentals har lämnat otrygga platser, såsom Seine-Saint-Denise, och flyttat till ett annat område i Frankrike.
En del journalister har observerat att ett beslut om att mobilisera folk mot ett "fascistiskt hot" - och ena nästan alla politiska partier medan man utesluter Rassemblement National – verkade som ett politiskt knep; orättvist och partiskt. De betonade att de flesta av de antisemitiska attackerna och morden på judar i Frankrike inte har utförts av medlemmar i Rassemblement National eller av "fascister", utan av extremistiska muslimer.
Samma dag, den 19 februari, demonstrerade tiotusentals människor över hela Frankrike mot antisemitism. Dessa protester hade varit beundransvärda – om det inte hade funnits en dold agenda. Många kommentatorer verkar dock tro att så var fallet.
En del samhällsledare underströk att demonstrationen mot antisemitism var en politisk operation med målet att demonisera de "gula västarna" för att väcka rädsla om ett icke-existerande hot för att hjälpa Macrons République en Marche att vinna Europaparlamentsvalet i maj.
Andra noterade att en demonstration som uteslöt högerpartiet Rassemblement National var ett drag för att avleda uppmärksamheten från den riktiga antisemitiska faran. De föreslog också att politiska partier som stöttar morden på judarna var precis de som förnekar att det radikala islam är en fara.
Tv-kommentatorer påpekade att regeringen i mångt och mycket ignorerade den "antisionistiska" dimensionen av förolämpningarna som riktades mot Finkielkraut. De noterade också att närvaron av vissa partier bland demonstranterna, såsom det Franska kommunistpartiet, och Europe Écologie – som stöttar terrorister som mördar judar – var en chock.
Gilles William Gildnadel, honorärordförande i Frankrike-Israelföreningen, publicerade en artikel i Le Figaro som angav:
"Att tvinga de gula västarna att ta på sig skulden är en feg handling [för att undvika att nämna] islamismen ... Att be folk att marschera mot antisemitismen medan man avvisar politiska partier på ett cyniskt sätt i den antifascistiska fantasins namn, men accepterar att gå sida vid sida med partier som stöttar mördare [av judar] är upprörande ... Det är islamismen som dödar judar i Frankrike. Det får vi inte glömma. Sedan 1945 har varje droppe judiskt blod som spillts i Frankrike varit på grund av islamismen."
Parlamentsmedlemmen Meyer Habib sa att "hyckleriet når nya höjder när partier som berömmer terrorister och mördare hävdar att de kämpar emot antisemitismen". Han räknade i parlamentet upp en lista på judar som mördats i Frankrike och namngav alla deras mördare, för att visa att samtliga var radikaliserade muslimer. Han tillade att mobiliseringen borde vara en mobilisering mot det "radikala islam" istället för mot "fascister".
I en tv-intervju definierade författaren Éric Zemmour Macrons och regeringens beteende som en "maskerad av pyromaniska brandmän":
"De hävdar att de kämpar emot antisemitismen genom att gå till attack mot påhittade fascister, och de gör det i allians med de vänstervridna som stöttar antisemitiska mord, medan de inte gör något mot Frankrikes islamisering, som är den största källan idag till antisemitism i Frankrike ..."
"Macron och regeringen skyndar på Islamismens uppgång genom att för varje år stå värd för hundratusentals muslimska invandrare som kommer från länder där antisemitism är ständigt närvarande, och genom att fortsätta att upprepa att Islam är en fredlig religion. De bidrar aktivt till en ökad antisemitism genom att knappt fördöma muslimsk antisemitism."
Zemmour tillade:
"Macron avskyr de gula västarna och vill att de ska försvinna. Han vill vinna Europaparlamentsvalet och han behöver den muslimska rösten. Han vet mycket väl vilka antisemiterna är idag, men han vägrar gå till attack mot dem. Han behöver dem. Han attackerar [enbart] de som är farliga för honom."
Han drog slutsatsen att han tror att "Macron och regeringen skulle kunna uppnå sitt mål inom den närmsta framtiden" – nämligen att besegra de gula västarna och vinna valet, men att Frankrikes framtid ser dyster ut:
"Macron tror att situationen är under kontroll. Han har fel. Medan han åberopar fascismen för att krossa de gula västarna och för att vinna valet så tar en allians form mellan den extremistiska vänstern – som vill rekrytera unga muslimer från förorterna för att bekämpa kapitalismen – och islamisterna som letar efter allierade för att islamisera Frankrike. Macron tror att han utnyttjar muslimerna; det är islamiseringens hantverkare som utnyttjar honom."
Zemmour hänvisar också till mannen som hade förolämpat Finkielkraut och ropat "Frankrike är vårt":
"Islamisterna har planer. De döljer det inte ens, men ingen lyssnar när de säger det. Ett projekt för islamistisk erövring är igång i Frankrike. Det är detta som borde oroa judarna."
Journalisten Ivan Rioufol, som också använder ordet "maskerad" talade om en kamp som leds av regeringen mot "nästan icke-existerande fascister" och om "användandet av kampen mot antisemitism" för att krossa "en nästan icke-existerande antisemitism" medan man besparar "den antisemitism som attackerar och dödar".
I en färsk intervju sa Finkielkraut, "Om någon säger 'Frankrike tillhör oss' så betyder det att: [för honom] är Frankrike ämnat att bli islamistisk mark".
I en text som publicerades den 23 november 2018 på en av de största franska muslimska hemsidorna, islametinfo.fr, skrev den fransk-islamistiska predikanten Elias d'Imzalene:
"Det är upp till oss att ge en politisk betydelse till revolten. Målet är inte bara att motsätta sig en ökning av skatter, utan det politiska system som föranleder det ... Vem är mer legitim än den politiska muslimen – som antar sin funktion av att väcka massorna och vägra förtryck – för att gå i täten för revolten?"
En dokumentärfilm, Under a False Identity, av journalisten Zvi Yehezkeli, visade i detalj hur vissa islamistiska organisationer förbereder sig för att vara "revoltens förtrupp" och utnyttjar alla möjligheter som ges för att ta kontroll över Frankrike. En av de människor han intervjuat, en ledare för det Muslimska brödraskapet i Frankrike, sade att det Muslimska brödraskapet börjar få fäste, och kan lita på hjälp av den franska regeringen som subventionerar deras aktiviteter. Mannen viftar med dokument framför kameran för att bevisa vad han säger. Texten är tydlig. Filmen sändes aldrig i Frankrike.
Tillbaka till Macrons tal vid CRIF-middagen: Han talade kort om en "antisemitism som baseras på radikal islamism", men omedelbart – och felaktigt; som den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan sa, "Islam är islam" – definierade han "det radikala islam" som en "deformerad religion" och inte det riktiga islam. Lika kort nämnde han att "antisionism är en form av antisemitism", men att han inte skulle begära en omröstning om en lag som fördömde antisionism.
Han tillade omedelbart att han tänker kämpa emot "annat hat: hat mot muslimer, rasism i alla former, anti-LGBT-rasism". Han sa att han kommer att förbjuda föreningar som "eldar på hat". Sedan nämnde han tre föreningar han tänker förbjuda så snart som möjligt: en mycket liten nyfascistisk grupp, Social Bastion, och två extremt små nazistgrupper: Blood & Honor Hexagon och Combat 18. Han nämnde inga vänstervridna, antifascistiska eller islamistiska grupper, även om de bevisligen är skyldiga till en stor del av det våld som begåtts i slutet av de "gula västarnas" demonstrationer och enkelt kan identifieras: många har hemsidor eller gatuadresser.
Macron angav att "Frankrikes utrikespolitik är känd", men han lyckades inte utveckla. Han kunde inte gärna påminna en judisk publik om att Frankrike är ett av de länder som stöttar Palestinska myndighetens allra mest, eller att han hade "beklagat" Israels beslut att frysa Palestinska myndigheten Mahmoud Abbas tillgångar som använts för att belöna mördare av judar och deras familjer, eller att han hade arbetat i flera månader med Tyskland och Storbritannien för att skapa en handelsmekanism som var avsedd att hjälpa Irans mullor, som ofta upprepar att de tänker sudda ut Israel på kartan.
Den 20 februari ägde den femtonde demonstrationen med de "gula västarna" rum i Paris utan stora incidenter. Polisen använde några explosiva granater men ingen blev skadad. Det förekom inga antisemitiska attacker. En helt slöjbeklädd kvinna som bar en gul väst med anti-judiska slagord skrivet på den, blev ombedd av demonstranterna att gå därifrån. Hon hade sällskap av några män med skägg som också bar gula västar. De gick lugnt därifrån.
Dagen därpå, i Paris centrum, hölls en annan demonstration. Pro-palestinska förespråkare samlades för att kräva frisläppningen av palestinska politiska fångar". De viftade med bilder på folk som blivit dömda för att ha mördat judar och nu befann sig i israeliska fängelser, och skyltar där det stod "Israel mördar palestinska barn", "Förstör den israeliska apartheiden" och "Död åt Israel". Macron och den franska regeringen verkar inte finna arrangörerna av denna demonstration problematiska.
Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare av 27 böcker om Frankrike och Europa.