 Nationella rådet för iranskt motstånd – som avslöjade Irans hemliga och odeklarerade anläggning för uranberikande i Natanz samt en tungvattenanläggning i Arak år 2002 – har nyligen bekräftat att Iran fortsätter sin strävan mot kärnvapen. På bilden: Tungvattenanläggningen i Arak, söder om Teheran. (Foto av Majid Saeedi/Getty Images) |
Förespråkare för Irans kärnvapenavtal ignorerar konspiratoriskt den iranska regeringens kärnvapenaktiviteter, även om de äventyrar den globala säkerheten lika mycket som Israels säkerhet. Förespråkare för Iran är också snabba att kritisera Trumpadministrationen i USA för att man stramat åt sanktionerna som svar på Irans illegala trots.
I en ny intervju på persiska med Irans statligt ägda kanal 2 betonade Ali Akbar Salehi, chef för Irans organisation för atomisk energi, att det bräckliga "kärnvapenavtalet" som initierats av den amerikanske presidenten Barack Obama inte hade gjort något för att hindra Iran från att fortsätta utveckla sitt kärnvapenprogram.
Salehi skröt:
"Om vi måste gå tillbaka och dra oss ur kärnvapenavtalet så går vi absolut inte tillbaka dit vi befann oss innan ... Vi kommer att ha en mycket, mycket högre ställning."
De senaste rapporterna om Irans kärnvapenframsteg indikerar också att Iran är på väg att modernisera sin mekanism för att producera kraftigt berikat uran, som kan användas för att bygga ett kärnvapen.
Den iranska regeringen skryter om att man utforskar nya program för uranberikning och produktion av centrifuger. Som Salehi nyligen sa:
"Tack gode gud, testerna på IR4 och IR2M (centrifuger) har slutförts. De testades i över 12 år. Idag har vi alla uppgifter, och vi kan enkelt tillverka dem i en industriell skala."
Flera underrättelserapporter som varnar för Irans hemliga kärnvapenaktiviteter har spridits i det internationella samhället. Tysklands underrättelsetjänst, Bundesamt für Verfassungsschutz, avslöjade i sin årliga rapport att den iranska regeringen har använt sig av "dolda" metoder för att komma över illegal kärnvapenteknologi och utrustning från tyska företag "i vad som, till och med enligt internationell standard är en kvantitativt hög nivå".
Underrättelserapporten angav också att "man kan förvänta sig att Iran kommer att fortsätta sina intensiva anskaffningsaktiviteter i Tyskland med hjälp av hemliga metoder för att uppnå sina mål".
Som ett ytterligare bevis på åsidosättandet av de regleringar som iranska tjänstemän ska följa har man flera gånger efter att "kärnvapenavtalet" implementerats hållit fast vid mer tungvatten som tidigare använts för att producera kärnvapen än vad som varit tillåtet.
De som anser att man bör ha en mer tillåtande syn på Iran och dess kärnvapenprogram hävdar att Iran inte utövar några illegala kärnvapenaktiviteter eftersom internationella atomenergiorganet har verifierat det.
IAEA tilläts dock inte inspektera eller övervaka Irans militärbaser där kärnvapenaktiviteter troligtvis utfördes. Bland de många eftergifterna som Obamaadministrationen gav den iranska regeringen var en av dem att man accepterade de iranska ledarnas krav på att dessa militärbaser skulle vara utom räckhåll för IAEA.
På grund av detta överlämnande var flera iranska platser med hög profil, såsom militärkomplexet Parchin sydöst om Teheran, fria att ägna sig åt kärnvapenaktiviteter utan att riskera inspektion.
IAEA själv hade tidigare fastställt att militärkomplexet Parchin var den plats där Iran utförde de explosiva tester som krävdes för att spränga en kärnladdning.
Dessutom fick Israels internationella säkerhetstjänst, Mossad, tag på filer och fotografier från Iran som var kopplade till landets kärnvapenprogram.
Filerna indikerade Irans försök att bygga en kärnvapenbomb, och den uppsättning fotografier som tagits på militärbasen Parchin "verkar visa en enorm metallkammare som byggts för att utföra högexplosiva experiment".
Dessutom har Nationella rådet för iranskt motstånd – som avslöjade Irans hemliga och odeklarerade anläggning för uranberikande i Natanz samt en tungvattenanläggning i Arak år 2002 – nyligen bekräftat att Iran fortsätter sin strävan mot kärnvapen. Rapporten anger:
"... 'nervcentrum' för den iranska regimens kärnvapenprojekt som är ansvarig för att utforma en atombomb har fortsatt sitt arbete (...) Efter etablerandet av den gemensamma övergripande handlingsplanen (JCPOA) år 2015 har enheten inte bara behållits och fortsatt vara aktiv, utan det är nu uppenbart att aktiviteterna inom vissa områden till och med har utökats."
Utbrottstiden – den tid det kommer ta för Iran för att producera tillräckligt mycket uran för en kärnvapenbomb – tros vara under ett år.
När ska det internationella samhället ta de senaste underrättelserapporterna om Irans ansträngningar för att bygga en atombomb på allvar? När ska FN:s kärnvapenvakthund, IAEA, inspektera Irans militärbaser?
När Irans auktoritära, antisemitiska och antiamerikanska regering väl har en atombomb till sitt förfogande så kommer inga åtgärder i världen kunna omvända katastrofen.
Iran fortsätter att på ett tydligt sätt visa intresse av och arbeta aktivt för att skapa kärnvapen. Agera nu.
Dr. Majid Rafizadeh är en affärsstrateg och rådgivare, utbildad på Harvard, samhällsvetare, styrelsemedlem i Harvard International Review och ordförande för International American Council on the Middle East. Han har författat flera böcker om islam och amerikansk utrikespolitik. Han kan nås via Dr.Rafizadeh@Post.Harvard.Edu