 Genom att ge avslag på asylansökan från en man som konverterat från islam till kristendomen, och förmodligen tvinga honom att åka tillbaka till Iran, så ger den brittiska regeringen honom i princip en dödsdom. (Bildkälla: iStock) |
I två av varandra oberoende fall nekade Storbritannien visum för förföljda kristna genom att på ett bisarrt sätt citera Bibeln och Jesus. Båda de kristna, en man och en kvinna, är före detta muslimer som på separat håll ansökte om asyl från Islamistiska republiken Iran, som hamnar på nionde plats på listan över de länder där kristna blir som mest förföljda – särskilt av de som varit muslimer och konverterat till kristendomen.
Den brittiska asylarbetaren Nathan Stevens berättade nyligen deras historier. I avslagsbrevet från Storbritanniens inrikesministerium, som har hand om invandring, blev den iranska mannen meddelad att bibliska passager var "oförenliga" med att han skulle ha konverterat till kristendomen efter att ha upptäckt att det var en "fredlig" religion. I brevet citerades flera utdrag ur bibeln, bland annat från Andra Moseboken, Tredje Moseboken och Matteusevangeliet, förmodligen för att visa att Bibeln är våldsam; det stod att Uppenbarelsen var "full av bilder av hämnd, förstörelse, död och våld." Myndighetsbrevet sammanfattade sedan:
"Dessa exempel är oförenliga med att du ska ha konverterat till kristendomen efter att ha upptäckt att det är en 'fredlig' religion, till skillnad från islam som innehåller våld, vrede och hämnd."
Som svar twittrade Nathan Stevens, asylsökandens handläggare:
"(...) Jag har sett mycket under åren, men till och med jag blev genuint chockad av att läsa denna ofattbart kränkande utläggning som använts för att motivera avslaget på asylansökan."
Stevens tillade:
"Vad man än tycker om religion, hur kan en myndighetsanställd godtyckligt välja ut delar av en helig bok och sedan använda dem för att kasta skit på någons uppriktiga skäl att fatta ett personligt beslut om att följa en annan religion?"
Det verkade inte finnas någon medvetenhet om att huvudbudskapet, trots ett fåtal förekommande verser om våld i Bibeln, i både Gamla och Nya testamentet återfinns i Tredje Moseboken 19:18: "Älska din nästa som dig själv."
Genom att ge avslag på asylansökan från denna man som konverterat från islam till kristendomen, och förmodligen tvingat honom att återvända till Iran, dömer den brittiska regeringen i princip honom till döden.
I det andra fallet blev en iransk kvinnlig asylsökande informerad i sitt avslagsbrev:
"Du bekräftade i ditt AIR [Asylintervjuinspelning] att Jesus är din frälsare, men hävdade sedan att Han inte skulle kunna rädda dig från den iranska regimen. Det anses därför att du inte känner någon övertygelse i din tro och att du anser att Jesus är halvhjärtad."
Kvinnan, som vill förbli anonym, sade nyligen i en intervju med BBC Radio 4:
"När jag var i Iran så konverterade jag till kristendomen och situationen ändrades och regeringen letade efter mig och jag fick fly från Iran ... I mitt land är straffet för den som konverterar till kristendomen döden eller avrättning."
I asylprocessen menade hon att när hon svarade på frågorna som inrikesministeriets intervjuare ställdes så "antingen småskrattade han eller kanske liksom hånade han mig när han pratade med mig ... Han frågade varför Jesus inte hjälpte mig att komma undan den iranska regimen eller de iranska myndigheterna."
Dessa två nyligen exponerade fall verkar symptomatiska, inte bara för den hisnande bristen på logik – Gud räddade uppenbarligen inte alla som trodde på Honom – utan också för det som verkar vara en alltmer giftig partiskhet på inrikesministeriet mot kristna. Till exempel, när syster Ban Madleen, en kristen nunna i Irak som flytt från Islamiska staten, ansökte om att få besöka sin sjuka syster i Storbritannien så blev hon nekad visum – två gånger. En annan rapport berättar om ett antal andra kristna som blivit nekade visum, inklusive en annan nunna med doktorsexamen i biblisk teologi från Oxford; en nunna som blivit nekad för att hon inte hade något personligt bankkonto och en katolsk präst som blivit nekad för att han inte var gift.
I ett annat fall nekade inrikesministeriet inte bara inträde för tre hjältemodiga kristna ledare – ärkebiskopar som hyllats för sina ansträngningar för att hjälpa förföljda kristna i Syrien och Irak som bjudits in till invigningen av Storbritanniens första syriska katedral, ett evenemang där prins Charles närvarade – utan sa också hånfullt till dem att det "inte fanns plats på värdshuset."
Till och med kristna långtidsinvånare blir deporterade. Tidigare i år blev Asher Samson, 41, en kristen man som bott i Storbritannien i 15 år och som studerade teologi, deporterad tillbaka till Pakistan – där han tidigare hade blivit "misshandlad och hotad av islamistiska extremister". (Sådan behandling är normativ för kristna i Pakistan, världens femte värsta förföljare av kristna.) Samsons tidigare brittiska pastor sa:
"Jag har fått några meddelanden av honom. Han är mycket rädd, han anser att det finns en fara för hans liv ... Han gömmer sig i Pakistan och hans familj är hemskt oroliga för honom ... För närvarande har han inga pengar att leva av – han kan inte arbeta ... Storbritannien skickar tillbaka folk till dessa länder där deras liv är i fara."
I jämförelse konstaterade en rapport från Barnabas Fund att genom att erbjuda asyl verkar Storbritannien "diskriminera till muslimers fördel" och emot kristna. Statistiken bekräftar detta påstående:
"Siffror från Barnabas Fund med stöd av offentlighetsprincipen visar att av de 4 850 syriska flyktingar som fick sin förflyttning godkänd av inrikesministeriet år 2017 var endast 11 kristna, alltså 0.2 % av alla syriska flyktingar som tagits emot av Storbritannien."
Siffror från tidigare år har visat samma spridning. Trots att kristna utgjorde ungefär 10 % av Syriens befolkning innan kriget så var den största majoriteten syrier som fått asyl av inrikesministeriet sunnimuslimer. En sådan obalans verkar ännu mer bisarr när man inser att Islamiska staten (IS) i sig är en sunniorganisation som riktar in sig på icke-sunnimuslimer, särskilt yazidier, kristna och shiitemuslimer, samtliga minoritetsgrupper som enligt USA:s regering har varit måltavlor för folkmord.
Som Lord Davin Alton av Liverpool, en livslång medlem i House of Lords, skrev till inrikesminister Sajid Javid, chef över inrikesministeriet:
"Det är ett känt faktum att kristna, som utgjorde ungefär 10 procent av Syriens befolkning innan kriget, blev särskilt utsatta för jihadistiska rebeller och är fortsatt utsatta ... Som förra årets statistik mer än tydligt visar är detta [obalansen mellan muslimska och kristna flyktingar som släppts in] ingen statistisk tillfällighet. Det visar ett mönster av diskriminering som regeringen har en juridisk plikt att ta konkreta steg för att adressera."
Med tanke på att förföljda kristna minoriteter – inklusive präster och nunnor – nekas visum så skulle man kunna dra slutsatsen att inrikesministeriet bara har extremt strikta asylkrav. Detta kan dock snabbt avfärdas när man ser till det faktum att inrikesministeriet regelbundet beviljar visum och flyktingstatus för extremistiska muslimer. Vi har ännu inte hört om muslimska asylsökande som får avslag på sina ansökningar för att Koranen är för våldsam, eller för att de "inte känner tillräcklig tilltro" till Muhammed.
Ahmed Hassan fick trots att han inte hade några dokument – och trots att han berättat för inrikesministeriet att han "blivit utbildad till IS-soldat" – sin asylansökan beviljad två år innan han utförde en terrorattack på en tågstation i London i vilken 30 personer skadades i september 2017.
Inrikesministeriet lät också en utländsk muslimsk religiös ledare, Hamza Sodagar, komma in i landet och föreläsa i London, även om han förespråkar halshuggningar, att folk bränns på bål och att homosexuella blir kastade från klippor.
Dessutom blir, enligt en annan rapport, "brittiska tonåringar tvingade att gifta sig utomlands, och de blir våldtagna och befruktade medan inrikesministeriet 'blundar för problemet' genom att utfärda visum till deras [främst muslimska] makar."
Fallet med Asia Bibi – en kristen fembarnsmamma som tillbringat det senaste årtiondet i väntan på avrättning i Pakistan för att hon ifrågasatt Muhammeds ställning – kanske är det mest talande exemplet för invandringssituationen i Storbritannien. Efter att hon till slut blivit frisläppt i november förra året blev det kravaller i hela Pakistan; i en marsch krävde över 11 000 muslimer att hon skulle hängas offentligt och omedelbart.
Pakistanier utgör majoriteten av Storbritanniens muslimer – Sajid David som är chef för inrikesministeriet är själv pakistanier – och även i detta land gjorde de uppror när de fått höra att Storbritannien kanske skulle komma att erbjuda Asia Bibi asyl. Som resultat satte premiärminister Theresa May personligen stopp för Bibis asylansökan – "trots att Storbritannien står värd för [muslimska] kapare, extremister och våldtäktsmän", stod det i en rubrik. Storbritannien lät med andra ord "asylpolitiken dikteras av en pakistansk pöbel", rapporterade Guardian, "efter att det bekräftats att man uppmanat inrikesministeriet att inte bevilja Asia Bibi politisk asyl i Storbritannien (...)"
Samtidigt lät inrikesministeriet en pakistansk religiös ledare, Syed Muzaffar Shah Qadri, som anses vara så extrem att han till och med bannlysts i sitt eget hemland, Pakistan, komma och föreläsa i brittiska moskéer. Qadri hyllade det hänsynslösa mordet på en politiker för att han hade försvarat Asia Bibi.
Kort sagt spelar den lokala muslimska opinionen en central roll i Storbritanniens immigrationspolitik: radikala muslimer välkomnas med öppna armar; kristna "hedningar" undanbedes.
I en kommentar om svårigheterna för kristna minoriteter som sökt asyl hos inrikesministeriet menade dr Martin Parsons, forskningschef vid Barnabas Fund att "visum beviljades i juli till två pakistanska islamistiska ledare som har uppmanat till mord på kristna som blivit anklagade för hädelse". Han summerade situationen:
"Det är ofattbart att dessa förföljda kristna som kommer från kristendomens vagga blir tillsagda att det inte finns plats på värdshuset, när Storbritannien välkomnar islamister som förföljer kristna ... Det finns ett allvarligt systematiskt problem när islamistiska ledare som förespråkar förföljelse av kristna får grönt ljus och blir tillsagda att deras ansökan om brittiskt visum ses med gillande, medan korta besök i Storbritannien nekas kristna ledare vars kyrkor utsätts för folkmord. Det är ett brådskande problem som ministrarna på inrikesministeriet måste inse och råda bot på."
Raymond Ibrahim, författare av den nya boken Sword and Scimitar, Fourteen Centuries of War between Islam and the West, är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute och Judith Rosen Friedman Fellow vid Middle East Forum.