 Branden som förstörde en stor del av Notre Dame-katedralen i hjärtat av Paris är en irreparabel tragedi. Även om katedralen byggs upp på nytt så kommer den aldrig bli vad den en gång varit. (Foto av Veronique de Viguerie/Getty Images) |
Branden som förstörde en stor del av Notre Dame-katedralen i hjärtat av Paris är en irreparabel tragedi. Även om katedralen byggs upp på nytt så kommer den aldrig bli vad den en gång varit. Målade glasfönster och viktiga arkitektoniska detaljer har blivit allvarligt skadade och stommen i ek totalförstörd. Spiran som reste sig från katedralen var ett unikt konstverk. Den ritades av arkitekten som restaurerade byggnaden på artonhundratalet, Eugène Viollet-le-Duc, som hade baserat sitt arbete på dokument från 11oo-talet.
Utöver brandskadorna så trängde vattnet som behövdes för att släcka branden in i de kalkade väggarna och fasaden och gjorde dem sköra. Taket är icke-existerande: navet, tvärskeppet och altaret är nu under bar himmel, sårbart för dåligt väder. De kan inte ens skyddas förrän strukturen har undersökts ordentligt, en uppgift som kommer att ta flera veckor. Tre viktiga element av strukturen (den norra tvärskeppsflygeln, flygeln mellan de två tornen och valvet) är också på randen till kollaps.
Notre Dame är över 800 år gammal. Den har överlevt medeltidens turbulens, Franska revolutionens skräckvälde, två världskrig och nazisternas ockupation av Paris. Den överlevde inte det som Frankrike håller på att bli på 2000-talet.
Orsaken till branden har än så länge förklarats som "en olycka", "en kortslutning" och nu senast "ett datorfel".
Om branden verkligen var en olycka så är det nästan omöjligt att förklara hur den startade. Benjamin Mouton, Notre Dames före detta chefsarkitekt, förklarade att reglerna var utomordentligt strikta och att ingen elsladd, teknisk utrustning eller värmekälla fick placeras på vinden. Han tillade att ett extremt sofistikerat larmsystem var på plats. Företaget som installerade byggnadsställningarna använde ingen svetsning och är specialiserade på denna typ av arbete. Branden utbröt över en timme efter att de anställda gått hem och ingen av dem var närvarande. Den spred sig så snabbt att brandmännen som tog sig till platsen så fort de kunde var chockade. Remi Fromont, chefsarkitekten för de franska historiska monumenten sa: "Branden hade inte kunnat orsakas av något element som fanns där från början. En ordentlig värmealstrande massa krävs för att orsaka en sådan katastrof."
En lång, svår och komplicerad utredning kommer att inledas.
Möjligheten att branden var anlagd kan inte avfärdas. Knappt en timme efter att lågorna började stiga över Notre Dame – vid en tid då ingen kunde ge en förklaring – så skyndade sig de franska myndigheterna att säga att branden var en "olycka" och att "anlagd brand hade uteslutits". Kommentarerna lät som alla officiella uttalanden som den franska regeringen har gjort efter attackerna i Frankrike under det senaste årtiondet.
I november 2015, samma kväll som massakern på Bataclanteatern i Paris, i vilken jihadister mördade 90 personer, sa det franska inrikesdepartementet att regeringen inte visste något, förutom att en skjutning hade ägt rum. Sanningen kom inte fram förrän IS hade tagit på sig skulden för blodbadet.
I Nice, efter lastbilsattacken i juli 2016, insisterade den franska regeringen i flera dagar på att den terrorist som krossade 86 personer till döds var en "man som hade fått ett nervöst sammanbrott".
År 2018 förklarades Sarah Halimis mördare, som läst upp verser från Koranen medan han torterade sitt offer som "mentalt störd" och hölls vid en psykvårdsanstalt omedelbart efter gripandet. Han kommer troligtvis aldrig att ställas inför rätta. Den 8 april publicerade Alain Finkielkraut och 38 andra intellektuella en text där det stod att hennes mördare inte får komma undan rättvisan. Texten hade ingen inverkan.
Branden i Notre Dame ägde rum mindre än tre år efter att en "kommandoenhet" av jihadistiska kvinnor, som senare greps, försökte förstöra genom att detonera cylindrar av naturgas. Tre dagar innan förra veckans brand, den 12 april, dömdes jihadisternas ledare, Ines Madani, en ung fransk kvinna som konverterat till Islam, till åtta års fängelse för bildandet av en terrorgrupp med kopplingar till Islamiska staten.
Branden i Notre Dame inträffade också vid en tid då attacker mot kyrkor i Frankrike och Europa har förökat sig. Över 800 kyrkor har attackerats i Frankrike bara under 2018. Många har drabbats av omfattande skador: trasiga, halshuggna statyer, krossade tabernakel och avföring som kastats på väggarna. I flera kyrkor har bränder anlagts. Den 5 mars vandaliserades basilikan i St. Denis, där alla utom tre franska kungar ligger begravda, av en pakistansk flykting. Flera målade glasfönster krossades, och basilikans orgel, en landsskatt som byggdes mellan 1834 och 1841, blev nästan totalförstörd. Tolv dagar senare, den 17 mars, utbröt en eld i Saint Sulpice, den största kyrkan i Paris, och orsakade omfattande skador. Efter flera dagars tystnad erkände polisen till slut att orsaken var anlagd brand.
I flera månader har jihadistorganisationerna utfärdat meddelanden som uppmanat till förstörelse av kyrkor och kristna monument i Europa. Notre Dame nämndes upprepade gånger som ett primärt mål. Trots allt detta skyddades katedralen inte tillräckligt. Några unga män, som gick in i katedralen på kvällen, klättrade upp på taket i november förra året och spelade in ett filmklipp som de lade upp på YouTube.
Många meddelanden publicerades av personer med muslimska namn på sociala medier – Twitter, Facebook och Al Jazeeras hemsida – som uttryckte en glädje över att se en viktig kristen symbol förstörd. Hafsa Askar, en migrant från Marocko och biträdande chef för det nationella rådet för Frankrikes studenter (UNEF), den största studentorganisationen i Frankrike, publicerade ett twitterinlägg där det stod: "folk gråter över små träbitar (...) det är en villfarelse bland allt "white trash".
Frankrikes president Emmanuel Macron, som aldrig ens nämnt attackerna mot Saint Denis eller Saint Sulpice, gick snabbt vidare till Notre Dame och förkunnade, "Notre Dame är vår historia, vår litteratur, vår fantasi". Han utelämnade katedralens religiösa dimension fullständigt.
Kvällen därpå sa han att Notre Dame skulle återuppbyggas inom fem år. Det var ett djärvt uttalande. Många kommentatorer tolkade hans ord som ett uttryck för hans desperata önskan att återfå förtroendet bland det franska folket efter fem månader av demonstrationer, kravaller och skadegörelse som resultat av hans ineffektiva hantering av "Gula västarna"-upproret. (Den 16 mars blev en stor del av Champs-Élysées vandaliserat av upprosmakare; reparationerna har knappt påbörjats.) Alla experter är eniga om att det nästan helt säkert kommer att ta mycket längre tid än fem år för att återuppbygga Notre Dame.
Macron tillade märkligt nog att katedralen skulle bli "vackrare" än förut – som om ett förstört monument skulle kunna bli vackrare efter restaureringen. Macron tillade att rekonstruktionen skulle vara en "samtida arkitektonisk gest". Denna kommentar skapade oro, om inte panik, bland försvararna av historiska monument, som nu fruktar att han kommer vilja addera moderna arkitektoniska element till denna juvel inom gotisk arkitektur. Återigen utelämnade han katedralens religiösa dimension.
Macrons attityd är inte överraskande. Sedan han blev president har han hållit sig borta från alla kristna ceremonier. De flesta presidenter före honom gjorde likadant. Frankrike är ett land där en dogmatisk sekularism regerar. En politisk ledare som vågar kalla sig själv för kristen blir omedelbart kritiserad i media och äventyrar bara sin spirande politiska karriär. Nathalie Loiseau – den före detta chefen för Frankrikes nationella skola för förvaltning och den ledande kandidaten på vallistan i Macrons parti "La République en Marche!" för Europaparlamentsvalet – fotograferades nyligen när hon kom ut ur en kyrka efter en gudstjänst, vilket ledde till en mediedebatt om huruvida hennes kyrkbesök är ett "problem".
Resultatet av den franska sekularismen är synligt. Kristendomen har nästan fullständigt utplånats från offentligheten. Kyrkorna i Frankrike står tomma. Antalet präster minskar och de präster som är aktiva i Frankrike är antingen mycket gamla, eller så kommer de från Afrika eller Latinamerika. Den dominerande religionen i Frankrike är nu islam. Varje år rivs kyrkor för att ge plats åt parkeringsgarage eller köpcentrum. Moskéer byggs överallt, och de är fulla. Radikala imamer omvänds. Mordet som inträffade för tre år sedan på Jacques Hamel, en 85-årig präst som slaktades av två islamister medan han höll en gudstjänst i en kyrka där bara fem personer (varav tre nunnor) var närvarande, är talande.
År 1905 godkände det franska parlamentet en lag som föreskrev att alla egendomar som tillhörde den katolska kyrkan i Frankrike skulle konfiskeras. Kyrkor och katedraler blev statens egendomar. Sedan dess har på varandra följande regeringar inte lagt mycket pengar på att underhålla dem. De kyrkor som inte har blivit vandaliserade är i dåligt skick, och likaså de flesta katedraler. Till och med innan den förödande branden hävdade ärkestiftet i Paris att "man inte har råd med alla reparationer" som Notre Dame behövde, "som uppskattades till $185 miljoner." Enligt CBS News i en rapport från den 20 mars 2018:
"Den franska regeringen, som äger katedralen, har utlovat runt $50 miljoner under det kommande årtiondet, och därmed saknas $135 miljoner. För att samla ihop resten hjälpte Picaud till att starta stiftelsen Paris Notre Dames vänner. Den arbetar för att hitta privata donatorer både i Frankrike och på andra sidan Atlanten.
"'Vi vet att amerikanerna är rika, så vi tar oss dit vi tror att vi kan hitta pengar till att restaurera katedralen', sa Picaud."
Samma kväll som branden i Notre Dame ägde rum samlades hundratals fransmän framför den brinnande katedralen för att sjunga psalmer och be. De verkade plötsligt förstå att de höll på att förlora något oändligt värdefullt.
Efter branden bestämde sig den franska regeringen för att börja samla in donationer från enskilda individer, företag och organisationer för återuppbyggningen; över en miljard euro har kommit in. Franska miljardärer lovade att betala stora summor: Familjen Pinault (huvudägarna av detaljhandelskoncernen Kering) utlovade 100 miljoner euro, familjen Arnault (ägare av LVMH, världens största lyxvaruföretag), 200 miljoner euro, familjen Bettencourt (ägare av L'Oréal), även de 200 miljoner. Många i den franska "vänstern" påstod direkt att rika familjer hade för mycket pengar, och att dessa miljoner skulle komma till bättre användning om de hjälpte till att rädda fattiga istället för gamla stenar.
Inom den närmsta framtiden kommer hjärtat av Paris bära med sig hemska ärr från en brand som förstört långt mycket mer än en katedral. Branden förstörde en viktig del av det som finns kvar av Frankrikes nästan förlorade själ och av vad Frankrike skulle kunna uppnå om det trodde på något högre än sin vardagliga existens.
En del hoppas att synen av den förstörda katedralen ska inspirera många fransmän att följa exemplet av de som bad på kvällen för katastrofen. Michel Aupetit, Paris ärkebiskop, sa den 17 april, två dagar efter branden, att han var säker på att Frankrike skulle uppleva ett "andligt uppvaknande".
Andra, som inte är lika optimistiska, ser en symbol för förstörelsen av kristendomen i Frankrike i katedralens askor. Konsthistorikern Jean Clair sa att han i förstörelsen av Notre Dame ser ännu ett tecken på en "irreversibel dekadens" i Frankrike, och på den sista kollapsen av Europas judisk-kristna rötter.
En amerikansk krönikör, Dennis Prager, skrev:
"Symboliken i branden i Notre Dame-katedralen, den mest välkända byggnaden i den västerländska civilisationen, den ikoniska symbolen för västerländsk kristendom, är svår att missa.
Det är som om Gud själv ville varna oss på det mest omisskännliga sättet att den västerländska kristendomen brinner – och med den även den västerländska civilisationen."
En annan amerikansk författare, Rod Dreher, noterade:
"Katastrofen i Paris idag är en symbol för alla oss kristna, och en symbol för alla i Väst, särskilt de som avskyr den civilisation som byggde detta storslagna tempel till sin Gud på en ö i Seine där religiösa riter har firats sedan Romarrikets hedniska dagar. Det är en symbol för vad vi förlorar, och för vad vi inte kommer få tillbaka om vi inte ändrar kurs nu."
För stunden finns det inget som tyder på att Frankrike och Västeuropa kommer att ändra kurs.
Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare av 27 böcker om Frankrike och Europa.