 Iran har nyligen blivit mer aggressivt och gick över 300-kilosgränsen för berikad uran, bland flera andra skadliga åtgärder. På bilden: Anläggningen för uranberikande, Isfahan, Iran. (Foto av Getty Images) |
Det är ofattbart hur långt EU är villigt att gå för att blidka de regerande mullorna i Iran. Att bevittna ett EU som tar Irans fundamentalistiska regerings parti istället för att stötta sin gamla transatlantiska partner, USA, är en chock.
Sedan president Donald Trump drog sig ur det bristfälliga avtalet, den gemensamma övergripande handlingsplanen (GÖHP), har Irans ledare på ett konsekvent sätt utövat påtryckningar för att Europa ska göra mer än att blidka dem; mer än vad man är kapabel till.
Först kom EU på en mekanism som kallades för Instrument in Support of Trade Exchanges (INSTEX). Dess syfte var att skydda den iranska regeringen från ekonomiska sanktioner för att hjälpa dess regerande prästmän – och Europa – med att få högre intäkter.
Sedan blev Iran mer aggressivt och bröt mot 300-kilosgränsen för berikad uran, bland andra skadliga åtgärder (här, här och här). Den ökade nivån av berikning var en uppenbar överträdelse av Irans avtal och tvärtemot den gemensamma internationella önskan – utöver Irans ayatollor – om att minska regionala spänningar.
Trumpadministrationen klassificerade (korrekt) utvecklingen som "kärnvapenutpressning", ett exempel på vad som verkar likvärdigt med ett knappt dolt, alltmer desperat försök att tvinga européerna att övertala USA att häva sanktionerna mot dem.
Även om Iran uppenbarligen har brutit mot GÖHP och även om den internationella atomenergibyrån angav att Iran bröt mot GÖHP har reaktionerna från Europa uteblivit. Efter ett möte med utrikesministrar sa EU:s höga representant för utrikes frågor, Federica Mogherini, att EU:s fokus förblir att "hålla avtalet på plats". Hon sa till reportrarna att Europa kommer att anse att Iran är "fullt tillmötesgående" med kärnvapenavtalet.
Istället för att reagera på det faktum att Iran utgör ett enormt hot mot EU:s säkerhetsintresse kommer EU troligtvis försöka finna andra sätt att hjälpa de regerande mullorna i Iran. På senare år, sedan GÖHP slöts mellan P5+1 (Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien och USA, plus Tyskland) och den islamiska republiken, har en serie lönnmord och terrorplaner, en del framgångsrika och andra inte, kunnat spåras tillbaka till Tehran.
En kväll i november 2017 blev Ahmed Mola Nissire nedskjuten utanför sitt hem i Haag, Nederländerna. Nissire, en holländsk medborgare med iranskt ursprung, var 52 år gammal och en framstående figur i arabernas kamp för frigörelsen av Ahvaz, en aktivistgrupp som kämpar för bildandet av en separat stat i västra Iran.
För första gången meddelade holländska myndigheter offentligt att det var den iranska regeringen som hade beställt mordet. Baserat på Nissires motstånd till Irans tyranniska regering hade han blivit en måltavla, och hans liv togs ifrån honom för att främja Irans autokratiska härskares agendor. Samma härskare som EU stöttar och skyddar.
Nissires död är inget isolerat fall. Ännu en av Tehrans politiska motståndare, Ali Motamed, dödades under liknande omständigheter i Amsterdam år 2015.
Europeiska tjänstemän hindrade också en terrorattack vid den stora "Free Iran"-konventionen i Paris, som många framstående talare besökte i juni 2018 – inklusive USA:s House of Representatives talare Newt Gingrich, New Yorks före detta borgmästare Rudy Giuliani och den före detta kanadensiske utrikesministern John Baird.
En iransk diplomat och flera andra individer med iranskt ursprung greps kort därpå i Frankrike, Belgien och Tyskland. Efter en noggrann utredning fastställde franska tjänstemän att den iranska regimen hade legat bakom den planerade bombningen. Om terrorattacken hade varit framgångsrik så hade ett chockerande antal människor dött, men den förödande effekten den hade haft för samhället som kämpar för mänskliga rättigheter hade varit ofattbar. Nu är det tydligt att de som kämpar för frihet och mänskliga rättigheter är måltavlor.
Detta är sannerligen inte en isolerad händelse i Europa. Attacker av Iran upptäcktes också år 2018 i Danmark, där tjänstemän anklagade Tehran för mordförsök på en dansk invånare. Utrikesministern Anders Samuelsen underströk allvaret i situationen genom att säga:
"En iransk underrättelsetjänst har planerat ett mord på dansk mark. Detta är totalt oacceptabelt. Faktum är att situationens allvar är svårt att beskriva. Det har gjorts klart och tydligt för den iranska ambassadören i Köpenhamn idag."
Trots dessa attacker, och försök till attacker, fortsätter EU trots sin oändliga skenhelighet att ha en mjuk ton mot Iran. Antagligen på grund av en iver över att göra affärer med dem, trots att landet är en världsledande sponsor av terror.
Ju mer EU blidkar den iranska regeringen, desto mer makt får den att ägna sig åt aggressiva terroraktiviteter.
EU måste sluta upp med att blidka de regerande mullorna i Iran som konstant ägnar sig åt terroraktiviteter i Europa och istället ansluta sig till sin transatlantiska partner, USA, för att lägga ännu mer press på Irans fundamentalistiska regering.
Dr. Majid Rafizadeh är en affärsstrateg och rådgivare, Harvardutbildad vetenskapsman, politisk forskare, styrelsemedlem i Harvard International Review och ordförande för International American Council on the Middle East. Han har skrivit flera böcker om islam och amerikansk utrikespolitik. Han kan nås via Dr.Rafizadeh@Post.Harvard.Edu