De västerländska mainstreammedierna svämmar över av rubriker som hyllar Masoud Pezeshkian, den nya, förment "reformistiska" presidenten i Iran. Ordet "reformistisk" dyker jämt och ständigt upp tillsammans med hans namn och därigenom belyses en enorm brist på förståelse vad gäller Irans regerande mullor och deras teokratiska etablissemang.
För att vara politiker i Islamska republiken Iran och överleva måste man omfamna och efterleva de grundläggande revolutionära principerna som stödjer regimen. Ett politiskt ämbete innebär att man uppvisar en orubblig lojalitet mot den högsta ledaren Ayatollah Ali Khamanei, och att man stödjer regimens svårbehandlade anti-amerikanism och antisemitism helt utan ifrågasättande. Dessutom måste en iransk politiker vara beredd att på ett rigoröst sätt förelägga regeringens islamistiska lagar och krossa all form av opposition mot den Islamiska republiken. Det politiska landskapet i Iran tolererar inte avvikande från dessa kärnprinciper, utan ser till att endast de som rättar sig efter regimens ideologi kan navigera i regimens politiks sluga vatten.
I Iran blir den som på riktigt försöker reformera systemet med all sannolikhet eliminerad, om inte avrättad. Denna hårda verklighet understryker vilket självmordsuppdrag det hade varit att utmana status quo. Som konsekvens är det inte bara missvisande att stämpla regimens politiker som "reformister", det är också en förolämpning mot de otaliga iranier som förlorat sina liv i kampen för genuin reform och systematisk förändring. Dessa tappra individer har blivit brutalt förtryckta av regimen för sina försök att skapa förändring, bort från ett samhälle av rädsla. Därför är det absolut nödvändigt att förstå skillnaden mellan de som verkar inom systemet och de som har offrat allt i sin strävan efter sann reform.
Faktum är att Pezeshkian, som västerländska mainstreammedier löjligt nog har stämplat som "reformist", är en hängiven anhängare av regimens allsmäktiga milis, en officiellt utpekad terrororganisation, Islamiska revolutionsgardet (IRGC). IRGC har besvarat komplimangen och stöttat Pezeshkian tillbaka.
Pezashkian bär ofta IRGC-uniform i parlamentet, vilket symboliserar hans djupa lojalitet till den kraftfulla militära organisationen. "Jag skulle bära IRGC-uniformen igen", har han sagt. "Om IRGC inte existerade skulle landet vara splittrat."
Pezashkian har offentligt fördömt USA för att de utpekat IRCG som en terrororganisation. Som insider som varit delaktig i regimen sedan dess etablerande för nästan fyra decennier sedan är Pezeshkians långvariga lojalitet till Islamiska republiken otvivelaktig. Hans godkännande av det extremt stränga, hårdföra Väktarrådet i samband med presidentkampanjen underströk hans anslutning till de kärnprinciper som upprätthåller Islamska republiken.
Det är tyvärr inte första gången som västerländska mainstreammedier har haft bråttom att stämpla iranska politiker som "måttfulla" eller "reformister". De godtrogna västerländska medierna framställde president Hassan Rouhani på liknande sätt under hans presidentskap 2013–2021. Som historien visar, när en så kallad "reformist" eller "måttfull" politiker intar presidentposten förblir de regerande mullornas politiska system stadigt oförändrat.
Regimen använder dessa så kallade "reformister" eller "måttfulla" politiker med deras på ytan vänskapliga beteende och uppmanar till förbättrade relationer och "fred" för att lura Väst. I verkligheten är deras enda mål att häva sanktioner, generera mer intäkter och i slutändan stärka IRGC, Högsta ledaren, regimens system och dess nätverk av terrorgrupper och ombud.
Dessa politiska figurer är strategiskt positionerade för att skapa en illusion av potentiell reform för att locka in Väst i en falsk känsla av trygghet medan regimens centrala mål förblir oförändrade – och expandering-via-ombud och kärnvapenprogram fortsätter framåt.
Irans olovliga "kärnvapenavtal", Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), som kretsar kring Irans beslutsamhet att erhålla kärnvapen och ballistiska missiler som levererar dem. När Irans ekonomi under USA:s president George W. Bushs administration försämrades på grund av stränga sanktioner framställde Irans regim Rouhani som en så kallad "måttfull" och lät honom kandidera som president.
De godtrogna västerländska medierna och de tjänstemän som de skyddar – varav båda ljugit för att vidmakthålla "Rysslandbluffen" mot president Donald J. Trump, ljugit för att vidmakthålla det falska brevet från 51 före detta underrättelsetjänstemän som hävdade att Hunter Bidens laptop hade de "klassiska öronmärkena av en rysk underrättelseoperation", och som ljugit för att dölja USA:s president Joe Bidens mentala förfall i fyra år – verkar ivriga att spela den iranska regimen i händerna genom att entusiastiskt framställa Pezeshkian som "måttfull".
Rouhanis presidentskap vitaliserade regimen genom att säkra finansiering från Obamaadministrationen, vilken hjälpt till att finansiera ett kärnvapenavtal som efter några år skulle göra det möjligt för Irans regim att erhålla så många kärnvapen som den önskar.
Det olovliga JCPOA-avtalet resulterade i hävande av sanktioner och återintegrerade Iran i det globala ekonomiska systemet. Flera miljarder dollar flödade in i Irans statskassa. Denna tillströmning av pengar stärkte regimen, IRGC och deras operationer – vilket inte bara illustrerade den iranska regimens skicklighet i att manipulera blåögda västerländska tjänstemän för att uppnå sina strategiska mål, utan ännu värre: den avslöjade godtrogenheten hos USA och Väst som ivrigt springer in i de iscensatta hägringarna och fällorna.
Dr. Majid Rafizadeh är en affärsstrateg och rådgivare, Harvardutbildad politisk vetenskapsman, styrelsemedlem i Harvard International Review och ordförande i International American Council on the Middle East. Han har författat flera böcker om Islam och amerikansk utrikespolitik. Han kan nås via Dr.Rafizadeh@Post.Harvard.Edu.