 Poliser spärrar av en gata i närheten av Parispolisens högkvarter efter att en terrorist mördade fyra poliser i byggnaden, den 3 oktober 2019 i Paris, Frankrike. (Foto av Marc Piasecki/Getty Images) |
Denna gång använde terroristen inga skjutvapen; hans offer var inga oväpnade barn, karikatyrtecknare eller judar – utan poliser.
Platsen för attacken den 3 oktober var också slående: "Insidan av Parispolisens högkvarter ska vara en fästning; det är symbolen för allmän ordning i Frankrike och för den antijihadistiska kampen som har blivit skakad", sa den franska vetenskapsmannen Gilles Kepel till Le Figaro.
"Vi har gått in i en ... terrorism från Frankrike ... med en blandning av fredagspredikningar av extremistiska imamer, sociala nätverk och instrumentaliseringen av sköra individer. Det handlar om att skapa en ny panik i samhället genom att rikta in sig på ikoniska ... platser ... Attacken är en stor vändpunkt inom islamistisk terrorism."
Förövaren, Mickaël Harpon, född på den franska karibiska ön Martinique, sköts till döds efter att han hade huggit fyra personer till döds med en keramisk kökskniv under attacken på lunchtid på Parispolisens högkvarter. Harpon, en civil IT-specialist på underrättelseavdelningen med hög säkerhetsnivå, hade jobbat för polisen i 16 år. Först dödade han tre män på underrättelseavdelningen och sedan knivhögg han två kvinnliga anställda i trappan (den ena dog av sina skador) innan han till slut sköts till döds på byggnadens bakgård.
Harpon hade för länge sedan konverterat till Islam och var en plikttrogen besökare i sin lokala moské, där han närvarade vid morgon- och kvällsbönerna. En radikal imam som nästan blivit utvisad från Frankrike höll i ceremonierna där.
Enligt Wall Street Journal:
"Myndigheterna upptäckte flera USD-minnen vid hans skrivbord, varav ett innehöll personlig information om poliser och våldsam islamistisk propaganda, enligt myndigheterna.
En viktig fråga är huruvida Harpon laddade ner uppgifterna på USB-minnet i jobbets syfte ... eller för att skicka dem till sina extremistiska kontakter som kunde använda dem till att rikta in sig på polisen."
År 2016 förklarade Patrick Calvar, Frankrikes generaldirektör för inrikes underrättelsetjänst – med referens till antalet aktiva salafister i Frankrike (15 000 vid tillfället) – att "konfrontationen är oundviklig". Nu har en av dem slagit till mot "systemet" från insidan.
"Attacken mot polisens högkvarter kan ses som den allvarligaste i vårt land sedan den 13 november 2015." säger Thibault de Montbrial, ordförande vid Center for International Security, en fransk tankesmedja.
"På fyra år har Frankrike drabbats av flera attacker. Några har haft ett mycket högt mänskligt pris, som i Nice 2016. Men den på polisstationen är annorlunda: det är den första 'blått mot blått'-attacken, i vilken medlemmar i polisstyrkan riktar in sig mot sina kollegor."
I hjärtat på den extremistiska agendan verkar det som att det finns separation. "Hur har ett flertal islamistiska nätverk lyckats skapa ideologiska enklaver i populära områden?" frågar författaren Bernard Rougier i Les territoires conquis de l'islamisme ("Islamismens övervunna territorier). Den kommande boken dokumenterar de islamistiska nätverkens funktion i flera kommuner såsom Aubervilliers, Argenteuil, Tremblay-en-France och Mantes-la-Jolie.
Enligt den franska journalisten Eric Zemmour:
"På gatan är beslöjade kvinnor och män som bär djellaba de facto propaganda, en islamisering av gatorna, precis som uniformer tillhörande en ockuperande armé påminner de besegrade om deras underkastelse. För den förgångna triptyken 'immigration, integration, assimilering' har ersatts med 'invasion, kolonisering, ockupation'."
År 2016 avslöjade ett internt polismeddelande att det mellan 2012 och 2015 fanns många exempel i Paris på poliser som engagerade sig i radikala beteenden eller handlingar vad gällde deras överordnade. I ett exempel från 2016 knivhögg en jihadist ett polisbefäl och hans partner i deras hem i Magnanville, väster om Paris; och en fransk polis som utredde en kvinna för misstänkta kopplingar till IS hittade ett USB-minne som innehöll personliga uppgifter, inklusive hemadresser till tusentals franska poliser. Vem hade gett henne denna information?
Den allmänna uppfattningen är att Frankrike nu är överväldigat av ett förökande av radikaliserade invånare. Den terrorist som öppnade eld på en julmarknad i Strasbourg år 2018 hade stått på en terrorbevakningslista och det hade även terroristerna som slog till mot livsmedelsbutiken i Trébes samt mannen som mördade de judiska barnen på en skola i Toulouse. Trots att myndigheterna kände till dem kunde de inte stoppa dem.
Det verkar finnas en allvarlig säkerhetsbrist. Problemet i Frankrike går dock djupare än så. Enligt en rapport av Pew Center kommer 12 till 18 % av Frankrikes befolkning år 2020 vara muslimsk. Konverteringar till islam blir allt vanligare. Extremismen håller på att bli en så stor del av landet att jihadismen har blivit en "attraktion". Det finns nu flera byar på den franska landsbygden där konverter och fundamentalister utövar en "ren" form av islam.
President Emmanuel Macron förklarade i ett hedrande av offren i terrorattacken i Parispolisens högkvarter att Frankrike måste kämpa emot "hydran" av islamistisk stridbarhet.
Problemet är att Frankrike i åratal har befunnit sig ett tillstånd av förnekelse vad gäller förökningen av det radikala islam. "I vissa distrikt", sa den algeriska författaren Boualem Sansal, "är Frankrike en blivande islamistisk republik".
Le Monde, Frankrikes mest prestigefyllda tidning, publicerade en krönika efter den senaste tidens attack som anklagade landet för "islamofobisk McCarthyism". Harpon, den terrorist som mördade sina kollegor på polisens högkvarter, hade hållit med: han delade artiklar som kallade Frankrike för "ett av de mest islamofobiska länderna i Europa" – så islamofobiskt att till och med Ahmed Hilali, den radikala imamen som har kontakt med Harpon, hade mottagit en order om deportering från Frankrike för sina extremistiska idéer, men ordern implementerades aldrig.
Alexis Brézet, redaktör på Le Figaro, myntade termen "dénislamisme" ("islamismförnekelse"):
"Hur är detta möjligt? Hur kan en islamistisk terrorist vara så insyltad i statsapparaten, i hjärtat av polisens struktur som ska bekämpa de islamistiska sedvanorna, begå en sådan massaker? Dénislamisme är en fara för Frankrike. Den gör hotet diffust och avväpnar folk. Vid en tid då mobiliseringen bör ligga på max gör den kampen mot islamistisk infiltration förlamad i våra demokratier. Dénislamisme dödar. Vi kommer inte vinna kriget som det radikala islam har förklarat mot oss genom att fortsätta att vandra i blindo."
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.