 (Bildkälla: iStock) |
Den 28 september ägde en "högerkonvention" rum i Paris, som anordnades av Marion Marechal, en före detta fransk parlamentsledamot och nu chef för Frankrikes institut för sociala, ekonomiska och politiska vetenskaper. Syftet med konventionen var att ena Frankrikes högervridna politiska faktioner. I ett anförande kritiserade journalisten Éric Zemmour islam och islamiseringen av Frankrike skarpt. Han beskrev landets "no-go-zoner" (Zones Urbaines Sensibles; Känsliga urbana zoner) som "utländska enklaver" på franskt territorium och avbildade, som en process av "kolonialiseringen", den växande närvaron av muslimer i Frankrike som inte integreras.
Zemmour citerade den algeriska författaren Boualem Sansal, som sa att no-go-zonerna är "små islamiska republiker i vardande". Zemmour menade att fransmännen för några årtionden sedan kunde prata fritt om islam men att detta idag är omöjligt, och han fördömde användandet av det "oklara konceptet islamofobi för att göra det omöjligt att kritisera islam, för att återetablera begreppets hädelse till den muslimska religionens fördel ..."
"Alla våra problem förvärras av islam. Det är en dubbelbestraffning ... Kommer unga fransmän vara villiga att leva som minoriteter på sina förfäders mark? Om så är fallet så förtjänar de att koloniseras. Om inte så får de strida ... Republikens gamla världar, sekularism, integration, republikansk ordning betyder inte längre något ... Allt måste bli omkullkastat, omvändas, tömmas på betydelse."
Zemmours tal sändes live på LCI television. Journalister på andra kanaler anklagade omedelbart LCI för att bidra till "hatpropaganda". En del sa att LCI borde förlora sin sändningslicens. En journalist, Memona Hinterman-Affegee, en före detta medlem i Frankrikes myndighet för medieövervakning (Conseil supérieur de l'audiovisuel), det organ som reglerar elektronisk media i Frankrike, skrev i nyhetstidningen Le Monde:
"LCI använder en frekvens som är en del av den offentliga domänen och därigenom tillhör hela nationen ... LCI har misslyckats med sitt uppdrag och förlorat kontroll över sitt program, och måste sanktioneras på ett exemplariskt sätt."
Journalisterna på Le Figaro, den nyhetstidning som anställer Zemmour, skrev ett pressrelease som krävde hans omedelbara avsked. Uppmaningar på de flesta radio- och tv-stationer om en total bojkott av Zemmour underströk det faktum att han flera gånger blivit fördömd för "islamofobisk rasism".
Alexis Brézet, biträdande redaktör på Le Figaro, sa att han uttryckte sitt "missnöje" över Zemmour och påminde honom om behovet för "strikt efterlevnad av lagen", men avskedade honom inte. SOS Racisme, en vänstervriden rörelse som grundades 1984 för att bekämpa rasism, sjösatte en kampanj för att bojkotta företag som publicerade annonser i Le Figaro och sa att dess mål var att övertala ledningen på tidningen att avskeda Zemmour. Mainstream-radiokanalen RTL som anställde Zemmour bestämde sig för att avskeda honom omedelbart och menade att hans närvaro i sändning inte "gick ihop" med andan av att leva ihop "som präglar stationen".
En journalist vid RTL och LCI, Jean-Michel Aphatie, sa att Zemmour var en "återfallsförbrytare" som inte borde få tala någonstans och jämförde honom med den antisemitiska förintelseförnekaren Dieudonné Mbala Mbala:
"Dieudonné får inte tala i Frankrike. Han måste gömma sig. Det är okej, eftersom han vill sprida hat. Éric Zemmour bör behandlas på samma sätt."
Karikatyrer föreställande Zemmour i en Waffen SS-uniform publicerades. En annan journalist, Dominique Jamet, som tydligen inte såg något problem med att jämföra en jude med en nazist, sa att Zemmour påminde honom om Hitlers propagandaminister, Joseph Goebbels. På internet blev dödshoten mot Zemmour fler och fler. En del publicerade när Zemmour tar tunnelbanan, på vilka stationer och föreslog att någon skulle knuffa honom framför ett tåg.
Den franska regeringen lämnade in ett officiellt klagomål mot Zemmour för "offentliga förolämpningar" och "offentlig provokation till diskriminering, hat och våld". Utredningen lämnades över till polisen. Någon som i Frankrike blivit anklagad för "offentlig provokation till diskriminering, hat och våld" kan få upp till ett års fängelse och böter på 45 000 euro (483 000 kronor).
Den som läser Zemmours tal från den 28 september kan se att det inte innehåller diskriminering och inte heller uppvigling till diskriminering, hat eller våld, och gör inte ett enda rasistiskt konstaterande: Islam är ingen ras, det är en religion.
Zemmours tal beskriver en situation som redan har diskuterats av flera författare. Zemmour är inte den första som har sagt att no-go-zonerna är farliga områden som polisen inte längre kan ta sig in i, eller att de är under kontroll av radikala imamers och muslimska gäng som misshandlar och driver ut icke-muslimer. Zemmour är inte den enda författaren som har beskrivit konsekvenserna av massinvandring med muslimer som inte integreras i det franska samhället. Opinionsundersökaren Jerome Fourquet påpekar i sin nya bok, The French Archipelago, att Frankrike idag är ett land där muslimer och icke-muslimer lever i separata samhällen som är fientliga mot varandra". Fourquet understryker också att ett växande antal muslimer som bor i Frankrike säger att de vill leva enligt sharialag och sätter sharialag framför fransk lag. Fourquet noterar att 26 % av franska muslimer som är födda i Frankrike vill lyda enbart sharia; för franska muslimer födda i utlandet stiger siffran till 46 %. Zemmour tillade bara att det som sker är en "kolonisering".
Zemmour har förut blivit dragen inför rätta många gånger den senaste tiden och har behövt betala höga böter. Den 19 september fick han 3 000 euro i böter för "uppvigling till rasbaserat hat" och "uppvigling till diskriminering", för att ha sagt år 2015 att "i otaliga franska förorter där många unga flickor bar slöja sker en kamp för att islamisera territorier".
I ett samhälle där yttrandefrihet existerar skulle det vara möjligt att diskutera användandet av dessa uttalanden, men i Frankrike har yttrandefriheten idag nästan förstörts helt.
Andra författare än Zemmour har dragits inför rätta och exkluderats fullkomligt från all media, helt enkelt för att de har beskrivit verkligheten. År 2017 publicerade den framstående historikern Georges Bensoussan en bok, A Submissive France, lika alarmerande som det som Zemmour sa för några dagar sedan. Bensoussan citerade i en intervju en algerisk sociolog, Smaïn Laacher, som hade sagt att barn i arabiska familjer får i sig antisemitism med modersmjölken". Laacher blev aldrig åtalad. Bensoussan hamnade dock i brottsmålsdomstolen. Även om han blev frikänd fick han sparken från Paris Holocaust Memorial, där han varit anställd fram till dess.
År 2011 publicerade en annan författare, Renaud Camus, en bok, The Great Replacement. I den talade han om den västerländska kulturens nedgång i Frankrike och dess gradvisa ersättande av islamisk kultur. Han noterade också den ökande närvaron i Frankrike av en muslimsk befolkning som vägrar integrera sig, och han tillade att demografiska studier visar ett högre födelsetal inom muslimska familjer än i icke-muslimska.
Kommentatorer i media anklagade omedelbart Camus för "antimuslimsk rasism" och kallade honom för en "konspirationsteoretiker". Hans demografiska studier lades ner. Han hade aldrig nämnt varken ras eller etnicitet förut, och ändå beskrevs han som en försvarare av "vit suprematism" och blev omedelbart exkluderad från radio och tv. Han får inte längre publicera något i en fransk nyhetstidning eller magasin. Faktum är att han inte längre har någon publicist överhuvudtaget; han måste självpublicera sitt verk. I debatter i Frankrike omnämns han som en "rasistisk extremist" och påstås ha sagt saker som han aldrig har sagt. Sedan får han ingen möjlighet att svara.
Skillnaden mellan Éric Zemmour och Georges Bensoussan eller Renaud Camus är att Zemmour hade publicerat böcker som blev bästsäljare innan han talade uttryckligen om islamiseringen av Frankrike.
De som har förstört andra författares karriärer för att ha konstaterat omoderna faktum har gjort sitt bästa för att döma Zemmour till samma öde. Än så länge har de inte lyckats, så de har nu bestämt sig för att sätta igång en stor offensiv mot honom. Vad de uppenbarligen är ute efter är hans personliga förstörelse.
Zemmour riskerar inte bara yrkesmässig bojkott; som många andra författare som tystas ned av en intolerant "lynchmobb" riskerar han sitt liv.
Nästan ingen visar något intresse av att försvara honom, precis som ingen försvarade Georges Bensoussan eller Renaud Camus. Att försvara någon som anklagas för att vara en "rasist" innebär en risk för att själv anklagas för att vara "rasist". Intellektuell terror styr nu Frankrike.
För några dagar sedan sa författaren och filosofen Alain Finkielkraut: "Att föreslå att islamofobi är likvärdigt gårdagens antisemitism är skandalöst". Han menade att "muslimer riskerar inte att utrotas" och att ingen bör "förneka att dagens antisemitism är arabisk-muslimsk antisemitism". Han tillade att Frankrike rör sig från en "munkavlad press till en press som förstör yttrandefriheten",
Frankrike, skrev Ghislain Benhessa, professor vid Strasbourgs universitet, är inte längre ett demokratiskt land och håller gradvis på att bli något mycket annorlunda:
"Vår demografiska modell som baserades på det fria yttrandet av åsikter och konfrontation av idéer ersätts av något annat ... Hänsynslösa moralistiska fördömelser infekterar debatter och avvikande åsikter döms konstant ut som 'förskräckliga', 'farliga', 'avvikande' eller 'bakåtsträvande, och därför kommer det in absurdum upprepade språket av officiella kommunikatörer snart vara de sista ord som accepteras. Stämningar, anklagelser om ovärdighet och proklamationer om öppenhet är på väg att föda öppenhetens onda tvilling: ett stängt samhälle."
Den 3 oktober, 5 dagar efter Zemmours tal, mördades fyra anställda vid polisen vid polisens högkvarter i Paris av en man som hade konverterat till islam. Mördaren, Mickaël Harpon, hade gått varje vecka till en moské där en imam, som bor i en no-go-zon 1,5 mil norr om Paris gjorde radikala anmärkningar. Harpon hade arbetat på polisens högkvarter i 16 år. Nyligen hade han delat ett videoklipp på sociala medier som visade en imam som uppmanade till jihad och menade att "det viktigaste för en muslim är att dö som muslim".
Harpons kollegor sa att han hade blivit förtjust över jihadistattackerna i Frankrike 2015 och sagt att de hade anmält "tecken på radikalisering", utan resultat. Regeringesn första reaktion hade varit att säga att mördaren var "mentalt störd" och att attacken inte hade något samband med islam. Den franska inrikesministern Christophe Castaner konstaterade bara att det hade funnits "administrativa dysfunktioner" och erkände att mördaren hade haft tillgång till mappar som var hemligstämplade.
En månad innan det, den 2 september, skar en afghansk man med flyktingstatus i Frankrike upp halsen på en ung man och skadade flera andra på en gata i Villeurbanne, en förort till Lyon. Han förkunnade att det som hans offer hade gjort fel var att de "inte läste Koranen". Polisen konstaterade omedelbart att han var psykiskt sjuk och att attacken inte hade något att göra med Islam.
Snart kommer ingen i Frankrike våga säga att en attack som öppet inspirerats av islam har någon koppling till islam.
Idag finns det över 600 no-go-zoner i Frankrike. Varje år kommer hundratusentals invandrare från framför allt muslimska länder, bosätter sig i Frankrike och adderar till landets muslimska befolkning. De flesta av de som kom innan dem har inte integrerats.
Sedan januari 2012 har över 260 personer i Frankrike blivit mördade i terrorattacker, och över tusen har blivit skadade. Siffran kan stiga under de kommande månaderna. Myndigheterna kommer kalla angriparna för "psykiskt sjuka".
Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare av 27 böcker om Frankrike och Europa.