 Appellationsdomstolen, den näst högsta domstolen i England och Wales, har beslutat att det islamiska äktenskapskontraktet, känt som nikah på arabiska, inte är giltigt under brittisk lag. På bilden: Royal Courts of Justice i London, där appelationsdomstolen sitter. (Bildkälla: Anthony M/Wikimedia Commons) |
Appellationsdomstolen, den näst högsta domstolen i England och Wales, har beslutat att det islamiska äktenskapskontraktet, känt som nikah på arabiska, inte är giltigt under brittisk lag.
Det avgörande målet har långtgående implikationer. Å ena sidan är beslutet en törn mot försök att skydda denna aspekt av sharialagen i det brittiska juridiska systemet. Å andra sidan gör det att potentiellt tusentals muslimska kvinnor i Storbritannien blir utan juridiskt stöd vid skilsmässofall.
Fallet handlar om ett frånskilt par, Nasreen Akhter och Mohammed Shabaz Khan, båda av pakistanskt ursprung, som deltagit i en nikah-ceremoni som utförts av en imam inför 150 gäster på en restaurang i London i december 1998.
I november 2016 ansökte Akhter, en 48-årig advokat, om skilsmässa efter att Khan ska ha velat ta en andra fru. Khan, en 48-årig fastighetsutvecklare, försökte blockera Akhters skilsmässoansökan på grunderna att de inte var juridiskt gifta under brittisk lag. Khan menade att de var gifta "enbart under sharialag" och lämnade in en stämningsansökan för att hindra Akhtar från att begära pengar eller fastighet av honom på det sätt som en juridiskt gift maka skulle kunna göra.
Akhter menade att paret, som har fyra barn, hade tänkt utföra en borgerlig vigselceremoni enligt brittisk lag efter nikahn. Ingen borgerlig ceremoni ägde dock rum, för enligt Akhter vägrade Khan.
Den 31 juli 2018 beslutade Londonbaserade Family Division of the High Court att nikahn föll inom ramarna för äktenskapslagen från 1973, vilken fastställer tre kategorier av äktenskap: giltigt, ogiltigt och icke-existerande. Giltiga äktenskap kan avslutas med skilsmässa; ogiltiga äktenskap kan annulleras, icke-existerande äktenskap kan inte avslutas juridiskt eftersom de enligt lag aldrig existerat.
Högsta domstolen beslutade att äktenskapet mellan Akhter och Khan var "ogiltigt" eftersom det hade "ingåtts utan hänsyn till särskilda krav för bildandet av äktenskap." Man beslutade att Akhtar därför hade rätt att annullera äktenskapet.
Åklagaren, som utpekats å den brittiska regeringens vägnar, lämnade in en överklagan på grunderna att det var felaktigt att erkänna äktenskapet som "ogiltigt" istället för "icke-existerande".
Den 14 februari 2020 upphävde den Londonbaserade appellationsdomstolen Högsta domstolens beslut och konstaterade att nikah-äktenskap är "icke-existerande" äktenskap under brittisk lag. I detta beslut förklarade rätten:
"Enligt appellationsdomstolen utgör nikah-ceremonin i december 1998 inte ett ogiltigt äktenskap, eftersom det var en icke-kvalificerande ceremoni. Parterna gifte sig inte 'enligt bestämmelserna' under brittisk lag (del II av äktenskapslagen från 1949). Ceremonin utfördes inte i en ämbetslokal. Vidare hade en föreståndarnotarie inte informerats, inga tillstånd hade utfärdats och ingen notarie eller auktoriserad person var närvarande vid ceremonin. Dessutom var parterna medvetna om att ceremonin inte var juridiskt giltig och att de skulle behöva genomgå en ytterligare ceremoni som rättade sig efter relevanta krav för att vara gifta enligt lag. Bestämmelsen om huruvida ett äktenskap är ogiltigt eller inte kan enligt rättens synvinkel inte vara beroende av framtida händelser, såsom en avsikt att genomgå en ytterligare ceremoni eller huruvida det finns barn."
"Det finns inget berättigande för att behandla den borgerliga ceremonin, som parterna haft som avsikt att genomföra, som att den faktiskt ägt rum när den aldrig gjort det. Detta kan resultera i att en part är gift även om denne ångrar sig när processen av att formalisera ett äktenskap bara är delvis genomförd. Det skulle vara inkonsekvent med avskaffandet av rätten att stämma för avtalsbrott vid giftermål enligt sektion 1 av lagreformsakten (övriga bestämmelser) från 1970. Parternas avsikter kan inte förändra det som annars skulle vara en icke-kvalificerande ceremoni till en som faller inom ramarna för äktenskapslagen från 1949."
Appellationsdomstolen tillade: "Det är inte svårt för parter som vill vara juridiskt gifta att uppnå denna status."
Beslutet, som Akhter förmodas överklaga till högsta domstol, har mötts av ilska hos aktivister som hävdar att tusentals muslimska kvinnor i Storbritannien nu inte kommer att ha några juridiska rättigheter vad gäller skilsmässa.
I ett pressmeddelande menade Southall Black Sisters, en intressegrupp för sydostasiatiska kvinnor:
"Vi ville informera appellationsdomstolen om att många minoritetskvinnor, särskilt muslimska kvinnor, blir lurade eller tvingade av våldsamma män till enbart religiösa äktenskap som berövar dem ekonomiska rättigheter när äktenskapet kraschar ..."
"Rätten fann att 'det inte är svårt för parter som vill vara juridiskt gifta att uppnå denna status'. Men den tar inte hänsyn till de många minoritetskvinnor som har stora svårigheter att uppnå denna status i samband med misshandel, patriarkala familjestrykturer och avsevärda maktobalanser ..."
"Dagens domslut kommer att tvinga muslimska och andra kvinnor att vända sig till sharia-"domstolar" som redan orsakar stora problem för kvinnor och barn eftersom de nu är utestängda från det civila rättssystemet."
I november 2017 kom en undersökning utförd för en dokumentär för Channel 4 - The Truth About Muslim Marriage – fram till att nästan alla gifta muslimska kvinnor i Storbritannien har genomgått en nikah, men över 60 % har inte genomgått en separat borgerlig ceremoni som skulle göra äktenskapet giltigt under brittisk lag.
I februari 2018 rekommenderade en självständig granskning av tillämpandet av sharialag i England och Wales, beställd av Theresa May i maj 2016 när hon var Home Secretary, att ändringar i äktenskapslagen från 1949 och 1973 skulle göras som skulle kräva att muslimer skulle ingå borgerliga äktenskap inför eller samtidigt som nikah-ceremonin. Detta skulle göra att muslimska äktenskap hamnade på samma nivå som kristna och judiska sådana under brittisk lag. Rapporten konstaterade:
"Genom att sammankoppla islamiska äktenskap till borgerliga sådana säkerställer man att ett större antal kvinnor får det fullständiga skydd som erbjuds enligt familjelagen, samt rätt till en borgerlig skilsmässa – något som minskar behovet av att närvara och förenklar beslutsprocessen för shariaråden."
Granskningen tillade:
"Panelens åsikt är att bevisningen indikerar att en kulturell förändring krävs inom muslimska samhällsgrupper så att grupperna erkänner kvinnors rättigheter enligt civillag, särskilt vad gäller äktenskap och skilsmässa. Medvetenhetskampanjer, utbildningsprogram och andra liknande åtgärder bör införas för att utbilda och informera kvinnor om deras rättigheter och ansvar, inklusive behovet av att understryka det juridiska skydd som borgerligt registrerade äktenskap erbjuder."
Slutligen rekommenderade panelen att regeringen skulle skapa en ny myndighet för att reglera shariadomstolar och därigenom göra dem lagliga:
"Detta organ skulle utforma riktlinjer som shariaråd skulle anta och införa. Det skulle naturligtvis innebära en engångskostnad för regeringen att etablera detta organ, men systemet skulle därefter vara självreglerande."
I mars 2018 svarade den dåvarande statssekreteraren Sajid Javid i en grönbok med titeln "Integrated Communities Strategy:
"Vi välkomnar en självständig granskning av tillämpandet av sharialag i England och Wales. Par från trossamhällen har länge kunnat ingå ett juridiskt erkänt äktenskap genom en religiös ceremoni om juridiska villkor har uppfyllts.
Men vi delar den oro som framförts i granskningen över att vissa par gifter sig på ett sätt som inte ger dem det juridiska skydd som finns tillgängligt för andra i ett borgerligt registrerat äktenskap. Vi är också bekymrade över rapporter om kvinnor som blir diskriminerade och orättvist behandlade av vissa religiösa råd.
Regeringen ställer sig principiellt stöttande till kravet på att borgerliga giftermål ingås innan eller samtidigt som religiösa ceremonier. Därför kommer regeringen att utforska de juridiska och praktiska utmaningar som en begränsad reform i samband med äktenskapslagen och religiösa vigslar innebär.
Regeringen anser att granskningens förslag på att skapa en statligt främjad eller godkänd juridisk förordning för shariaråd skulle granska deras giltighet som alternativa former av tvistlösning. Regeringen anser inte att det finns en roll för staten att agera på detta sätt."
I januari 2019 uttryckte Europeiska rådet (COE), världsdelens ledande människorättsorganisation, oro över shariadomstolarnas roll i familje-, arvs-, och handelsrätt i Storbritannien. Man uppmanade regeringen att avlägsna hinder som stoppar muslimska kvinnors tillgång till lagen.
"Trots att de inte anses vara en del av det brittiska lagsystemet försöker shariaråden erbjuda en form av alternativ dispytlösning, varav medlemmar i det muslimska samhället, ibland självmant, ofta under sociala påtryckningar, accepterar sin religiösa jurisdiktion, främst i äktenskapsfrågor och islamiska äktenskapsskillnadsförfaranden men också i frågor som relaterar till arv och islamiska handelskontrakt. Församlingen är bekymrad för att shariarådens beslut diskriminerar kvinnor i skilsmässo- och arvsmål."
COE satte också en deadline i juni 2020 för Storbritannien att rapportera tillbaka om granskningen av äktenskapslagen, som skulle göra det till ett juridiskt krav för muslimska par att genomgå borgerliga äktenskap – något som för närvarande krävs för kristna och judiska äktenskap.
En talesperson för inrikesministeriet svarade på COE:s resolution:
"Sharialag utgör inte någon del av lagen i England och Wales. Oavsett religiös tro är vi alla jämlika inför lagen. Där shariaråd existerar måste de rätta sig efter lagen."
"Det finns lagar för att skydda kvinnors rättigheter och förhindra diskriminering, och vi kommer att arbeta med rätt myndigheter för att se till att dessa lagar tillämpas fullständigt och effektivt."
För närvarande har varken den brittiska regeringen eller parlamentet introducerat lagstiftningen som skulle kräva att muslimer ingår borgerliga äktenskap innan eller samtidigt som nikah-ceremonin.
Appellationsdomstolens beslut sätter dock ytterligare intrång av sharialag i det brittiska rättssystemet på paus. Rättens beslut bekräftar återigen principen om att invandrare som bosätter sig i Storbritannien måste rätta sig efter brittisk lag, istället för tvärtom.
Soeren Kern är Senior Fellow vid New York-baserade Gatestone Institute.