 Det är absolut nödvändigt att Bidenadministrationen tar kinesiska ledare ur villfarelsen om att de kan sprida nästa patogen, eller vad de nu planerar, utan att det kostar. I Kinas laboratorier kokar forskare nu ihop mycket dödligare patogener än SARS-CoV-2, inklusive sådana som skulle göra kineserna immuna men skada eller döda alla andra. På bilden: Anställda på Wuhan Institute of Virology, Kina, den 23 februari 2017. (Foto av Johannes Eisele/AFP via Getty Images) |
För första gången i historien har ett enda land, på en och samma gång i ett djärvt drag, attackerat alla andra länder.
Kina begick detta hemska brott genom att i december 2019 och januari förra året medvetet sprida COVID-19 utanför de egna landsgränserna.
Det internationella samhället måste nu ålägga den kinesiska regimen de allra allvarligaste konsekvenserna för att bland annat avskräcka dem. Varför? Kinas regim begick århundradets brott och kan mycket väl vara igång med att planera ännu en fasansfull handling.
Det finns mycket störande indikationer på att Folkets befrielsearmé tillhörande Kommunistpartiet antingen framställde SARS-CoV-2, det nya coronaviruset som orsakar denna sjukdom, eller förvarade denna patogen på ett laboratorium, mest troligt Wuhan Institute of Virology in Wuhan. Labbet förvarade över 1 500 stammar av coronavirus, utförde farliga gain-of-function-experiment, rättade sig inte efter säkerhetsprotokoll, och så ligger det bara några kilometer från platsen för det första identifierade COVID-19-fallet.
Det första fallet har förresten ingen anknytning till Wuhans våta marknad. De som tror på den zoonotiska teorin för spridningspunkten pekar på den våta marknaden som ursprungsplatsen för smittan.
Coronavirusets ursprung är ännu inte bestämt. Den 26 maj beordrade president Joe Biden underrättelsetjänsten att återkomma inom 90 dagar om ursprunget.
Amerikanerna behöver dock inte vänta längre på att avgöra Beijings skuld. Även om coronaviruset inte startade som ett biologiskt vapen så har världen nu tillräckligt mycket information för att dra slutsatsen att Kinas regim har gjort det till ett.
Beijing erkände för första gången offentligt att COVID-19 var överförbart från människa till människa den 29 januari förra året. Men läkarna i Wuhan visste säkerligen under andra veckan i december, månaden innan, att mänsklig överföring inträffade i snabb takt. Så Beijing visste, eller så måste de ha vetat några dagar senare.
De kinesiska ledarna ägnade sig sedan åt en bedrägerikampanj. De försäkrade Världshälsoorganisationen om att sådan överföring inte var trolig. Som resultat av Kinas försäkringar utfärdade WHO den 9 januari ett uttalande och det ökända Twitterinlägget från den 14 januari som båda spred den falska kinesiska försäkran.
För att göra saken ännu värre pressade den kinesiska presidenten Xi Jinping länder att inte införa inresetillstånd för ankomster från Kina medan han stängde ner bland annat Wuhan med omnejd i sitt eget land. Genom att stänga ner Kina trodde han uppenbarligen att han stoppade spridningen av sjukdomen. Genom att förlita sig på att andra länder inte skulle införa inreseförbud måste han ha vetat att han spred sjukdomen. Passagerarna som lämnade Kina gjorde en epidemi som borde ha stannat i centrala Kina till en global pandemi.
Xi såg tydligt hur coronaviruset gjorde hans eget samhälle lamslaget. Om han önskade detsamma för andra samhällen för att jämna ut spelplanen skulle han göra precis som han gjorde. Den enda förklaringen som stämmer överens med fakta är att Xi spred COVID-19 till världen med ont uppsåt.
Efter att ha erkänt att viruset var överförbart mellan människor försökte Kina övertyga världen om att sjukdomen inte var allvarlig. Den 21 januari, dagen efter Beijings uttalande om smittsamhet, sa statlig media att sjukdomen inte skulle vara lika illa som SARS, epidemin under 2002-2003. Ungefär 8 400 personer blev smittade med SARS och 810 dog. Vid den tiden visste dock Kinas ledare att COVID-19 var mycket värre än SARS, eftersom de hade sett vad den nya sjukdomen gjorde med deras eget land. Detta falska påstående fick konsekvenser: Länder runtom i världen, inklusive USA, vaggades in i en tro om att inga åtgärder behövde vidtas.
"Regeringar vars beslut medvetet ledde till död och lidande för miljontals människor och enorm ekonomisk rubbning och förstörelse måste hållas fullt ansvariga – moraliskt, juridiskt och ekonomiskt", sa rabbi Abraham Cooper från Simon Wiesenthal Center till Gatestone.
Vägen till att hålla Kina ansvarigt är tyvärr inte enkel; åtminstone inte juridiskt och ekonomiskt sett.
Måsäganden kan förstås stämma Kina för den förlust som orsakats. Olika parter har redan lämnat in stämningsansökningar i Kalifornien, Florida, Louisiana, Mississippi, Missouri, Nevada, New York, North Carolina, Pennsylvania och Texas.
Som John Houghtaling från Gauthier Murphy & Houghtaling, en ledande advokatbyrå för grupptalan, sa till Gatestone så finns det "tre stora hinder" för återhämtning: doktrinen om statsimmunitet, bevisbördan och insamling av domar.
Det första hindret sätter stopp på en rättegångsprocess. Amerikansk lagstiftning, Foreign Sovereign Immunities Act från 1976, blockerar de flesta mål mot utländska regeringar.
Utrikespolitiska analytiker av alla slag är visserligen emot slopandet av statsimmunitet, och hävdar att problemet är att det blir "ömsesidigt", att andra regeringar hindrar stämningar mot USA eftersom USA hindrar stämningar mot dem. De hävdar att amerikanska tjänstemän skulle utsättas för oupphörliga trakasserier om Washington tog ifrån andra regeringar detta skydd.
Förespråkare för statsimmunitet har en poäng, men det finns högprioriterade omständigheter. Brott mot mänskligheten är så avskyvärda att ingen borde förbjudas att söka kompensation.
Beijings spridning av coronaviruset utgjorde ett sådant brott. Spridningen var antingen överlagd eller vårdslös, och i vilket fall som helst måste de kinesiska ledarna ha vetat att deras oförsvarliga handlingar skulle resultera i död runt om i världen. Hittills har 3 578 000 personer dött av COVID-19, inklusive 596 000 amerikaner. Den kinesiska regimen har begått massmord.
Massmördare förtjänar inte att skyddas av statsimmunitet. Faktum är att regimer som har begått massmord har hållits ansvariga, oftast efter förhandlingar mellan regeringar. Libyen, till exempel, kompenserade familjer till offer för att de störtat Pan Am 103, Lockerbiebombningen år 1988. I oktober förra året betalade Sudan 335 miljoner dollar till USA som senare skulle fördelas mellan offer för fyra terrorhandlingar.
Målsägare borde, åtminstone tekniskt sett, kunna vinna över svarandens statsimmunitetförsvar: Kommunistpartiet, som styr den kinesiska centralregeringen, är inte enväldigt. Det är bara ett av nio tillåtna politiska partier i Kina, så det kan inte anses enväldigt. Staten Missouri stämde klokt nog Kommunistpartiet, som kallar sig själva för en revolutionär politisk organisation.
Kommunistpartiet är rikt på tillgångar. Det kontrollerar inte bara Kinas centralregering – och har därför tillgång till dennas tillgångar – Folkets befrielsearmé rapporterar direkt till partiets centrala militärkommission, inte till staten. Det gör att den kinesiska militären potentiellt kan beslagtas i enlighet med en domstol.
Hursomhelst har två kongressledamöter från Pennsylvania, en demokrat och en republikan, introducerat Never Again International Outbreak Prevention Act, vilken auktoriserar familjer till offer för COVID-19 att stämma det land som "medvetet vilselett det internationella samhället vid utbrottet."
Att straffa Kina, till exempel genom att beslagta dess tillgångar, skulle sända ett kraftfullt budskap till Beijing om att Washington inte tänker tolerera dödande av amerikaner. Det är absolut nödvändigt att Bidenadministrationen tar kinesiska ledare ur villfarelsen om att de kan sprida nästa patogen, eller vad de nu planerar, utan att det kostar.
Låt oss nu komma ihåg vad som står på spel. I Kinas laboratorier kokar forskare nu ihop mycket dödligare patogener än SARS-CoV-2, inklusive sådana som skulle göra kineserna immuna men skada eller döda alla andra. Kalla det för en "civilisationsdödare".
USA måste därför låta Kina betala.
Gordon G. Chang är författare av The Coming Collapse of China, distinguished senior fellow vid Gatestone Institute, och medlem i Gatestones rådgivande nämnd.