Den 4 juli 2022 dömdes en kristen mekaniker, som suttit i fängslad i fem år och väntat på rättegång under den falska anklagelsen "händelse" för att han ska ha förolämpat den muslimska profeten Muhammed, till döden genom hängning i en pakistansk domstol.
Fem år tidigare, den 5 juni 2017, hade Ashfaq Masih, 34, hamnat i bråk med Muhammad Naveen, en rival som hade inrättat en verkstad i närheten av Masihs. Enligt Masihs nekande till anklagelserna, var Muhammad "avundsjuk för att min verksamhet gick bättre", och efter deras konflikt "hotade han mig med förfärliga konsekvenser". Dagen därpå, den 6 juni, enligt Masih:
"Muhammad Irfan kom till min verkstad för hjulbalansering av sin motorcykel. Jag balanserade hjulet och krävde betalning för arbetet enligt tidigare överenskommelse. Muhammad Irfan vägrade ge mig pengarna och sa: "Jag är en anhängare av Peer Fakhir [en muslimsk asket] och be mig inte om pengar." Jag sa till honom att jag tror på Jesus Kristus och inte på Peer Fakhir och var snäll och ge mig mina pengar."
Då gick Muhammad Irfan till – eller kanske snarare återvände från – Muhammad Naveeds rivaliserande butik, och en stund senare hade en muslimsk folkhop bildats runt den kristnas butik. Som Masih förklarar:
"Båda konspirerade och gjorde en falsk polisanmälan mot mig. Jag berättade den sanna historien för en polis men han registrerade inte min version utan utförde en ensidig utredning. Jag yttrade inte ett nedsättande ord mot profeten Muhammed och kan inte komma på något heller."
Tillsammans med den rivaliserande verkstadsägaren Muhammad Naveed, Muhammad Irfan, fick den klagande dessutom två andra muslimer – Muhammad Nawaz och Muhammad Tahir – att ljuga och säga till polisen att de "hörde Masih säga nedsättande ord mot den muslimska profeten", även om ingen av dem var närvarande vid konflikten mellan Irfan och Masih.
Masih åtalades under paragraf 295-C i Pakistans strafflag, vilken anger:
"Den som med ord, uttalade eller skrivna, eller med synlig representation, eller tillvitelse, insinuation eller antydan, direkt eller indirekt, befläckar det heliga namnet på den Heliga Profeten Muhammad (frid vare med honom) ska straffas med döden, eller livstids fängelse, och ska också kunna bötfällas."
Problemet med denna lag är inte lika mycket att domen är extrem och oåterkallelig som att muslimer regelbundet utnyttjar den för att avgöra personliga agg mot icke-muslimska minoriteter i Pakistan. Faktum är att Pakistans icke-muslimska minoriteter, främst kristna och hinduer, vet bättre än att säga något som kan missuppfattas som förolämpande om den muslimska profeten – de är väl medvetna om de allvarliga konsekvenserna. De lär sig i tidig ålder att inte uppvisa något annat än aktning för islams profet. Det stoppar dock inte muslimerna från att felaktigt anklaga dessa "hädare", med vilka de har konflikter, för att ha förolämpat Muhammed.
Amnesty International noterade denna dynamik i en rapport som sammanställdes för nästan tre decennier sedan, år 1994:
"I alla fall som är kända för Amnesty International tycks anklagelserna om hädelse [i Pakistan] ha gjorts godtyckligt, endast grundat på individernas minoritetsreligioner ... Den tillgängliga bevisningen i alla dessa fall föreslår att anmälningarna gjorts som en åtgärd för att skrämma och straffa medlemmar i minoritetsreligioner ... fientlighet mot religiösa minoritetsgrupper verkade i många fall bestå av personlig fiendskap, yrkesmässig eller ekonomisk rivalitet eller en önskan om att vinna politiska fördelar. Som konsekvens har Amnesty International fastställt att de flesta av individerna som nu står åtalade för hädelse, eller som dömts för det, är samvetsfångar som endast sitter fängslade för sin riktiga eller tillräknade religiösa tro, vilket strider mot åsiktsfriheten, samvetsfriheten och religionsfriheten [kursivering tillagd]."
Antydan om att Pakistanska domstolar, när det gäller hädelsefall, ägnar sig åt skenrättegångar kan tyckas vara en lämplig beskrivning av Ashfaq Masihs rättegång. Trots att kristna i Pakistan vet att de måste vara ultraförsiktiga med att säga någonting som skulle kunna misstolkas som förolämpande mot Muhammed förklarade åklagarsidan:
"Den 15 juni 2017 vid 12-tiden yttrade den anklagade, Ashfaq Masih, medan han satt i sin verkstad, hädiska ord om profeten Muhammed och uttalade ord [som] inte kan misstolkas."
Den muslimska domaren som ansvarade för fallet, Khalid Wazir, gick så långt som att konstatera att "det är inte trovärdigt att en muslim skulle vinkla en historia i detta avseende", medan han samtidigt beskrev bevisningen som framlades av Masihs försvar som "icke trovärdigt". Så den 4 juli 2022 förkunnade Khalid att den 34-åriga kristna, som har fru och en liten dotter ska "hängas i halsen till sin död med förbehåll för bekräftelse av den ärade högsta domstolen".
Med tanke på att Masih redan lidit under de senaste fem åren i fängelse blev hans familj bestört när domaren utdelade dödsdomen. Han hade inte fått träffa eller vara med sin mamma, som dog år 2019, eftersom han satt bakom galler. Sedan dess har fallet "sett många ajourneringar, ombokningar, domare som inte dykt upp, vittnen som inte dykt upp och till och med den klagandes advokat som inte registrerat sin närvaro."
Enligt Masihs storebror, Mehmood:
"Den plötsliga domen gjorde mig förstummad och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag lyckades med nöd och näppe samla mig och gå ut ur rättssalen och började gråta eftersom det var en katastrof för mig. Jag skyndade mig hem och informerade min familj. Min fru och mina barn började också gråta. När nyheten spred sig började mina släktingar komma på besök för att trösta oss, men det var inte lätt för mig eftersom Masih är min enda bror och jag älskar honom väldigt mycket."
Nasir Saeed, ordförande för Centre for Legal Aid Assistance and Settlement, en välgörenhet som stöttar förföljda kristna i Pakistan, sa att domen var "mycket ledsam men samtidigt förväntad". Han tillade:
"Jag minns inte något fall där den lägre domstolen bestämt sig för att bevilja borgen eller fria någon som anklagats för brott mot hädelselagen. Domarna är medvetna om att sådana anklagelser görs för att straffa och avgöra personliga konflikter med motståndare, särskilt kristna sådana. På grund av press från de islamiska grupperna är alltid lägre domstolars domare tveksamma till att fria offren och fattar istället populära beslut som räddar deras skinn och förflyttar bördan till högsta domstolen. Masihs fall var mycket tydligt – verkstadsägaren ville bli av med honom och Naveed var en affärsrival som blandade in honom i ett falskt hädelsefall. Han är oskyldig och har redan tillbringat fem år i fängelse för ett brott han aldrig begick."
Masihs fall är nu minst den tredje dödsdomen i sitt slag sedan början av detta år.
I februari 2022 fick Zafar Bhatti, 58 – en annan kristen man som avtjänat en livstidsdom under en falsk anklagelse om hädelse mot Muhammed i en text – sin dödsdom.
I januari 2022 dömdes Aneeqa Atteeq, en muslimsk kvinna, till döden efter att en pakistansk domstol förklarade henne skyldig till att ha förolämpat Muhammed i sms hon skickat till en man via WhatsApp. Hon hade erbjudit en mer rimlig om inte prosaisk förklaring: mannen som anmälde henne tog sin "hämnd" eftersom hon hade tackat nej till hans närmanden.
Hur fruktansvärt det än är bli anklagad för hädelse i en pakistansk rättssal är det ännu värre att hamna i händerna på en pakistansk mobb. En tio år gammal rapport kom fram till att i Pakistan, bara mellan 1990 och 2012, har "femtiotvå personer blivit mördade på grund av anklagelser om hädelse."
Mest nyligen, i mars 2022, slaktade en muslimsk kvinna och hennes två syskonbarn Safoora Bibi genom att skära halsen av henne, efter att en släkting till de tre mördarna bara drömt att Bibi hade hädat mot Muhammed.
I februari 2022 stenade en muslimsk mobb en mentalt handikappad man till döds, efter att ett rykte gått om att han hade bränt upp ett exemplar av Koranen.
I december 2021 steg en mobb ner i en fabrik, mördade och brände upp kroppen på en man från Sri Lanka, efter rykten om att han hädat Muhammed. Det verkar åtminstone som att mobben hade dödat honom innan de tänt eld på hans kropp, till skillnad från ett ungt kristet par som en annan pakistansk mobb långsamt brände upp år 2015 efter ett rykte om att de hade förolämpat Islam.
Denna avskyvärda typ av mord mot så kallade "hädare" har också synts nyligen i Nigeria. För två månader sedan stenade ett antal universitetsstudenter Deborah Emmanuel, en kristen student som tidigare avböjt sexuella närmanden av en muslimsk man. Han gav igen genom att högljutt påstå att hon hade hädat Muhammed, islams profet. Inom kort hade en mobb formats som mördade henne för att sedan tända eld på hennes kropp.
Trots hur förtryckande "hädelselagarna" är i Pakistan så är de inte begränsade till, eller en biprodukt av, ett enskilt land. Ledsamt nog är de en biprodukt av islam. De finns inte bara i den islamiska världen (till exempel i Indonesien, Iran, Malaysia, Oman och Bangladesh), utan har börjat sprida sig till Väst – i Frankrike och Spanien.
"När du rör profeten", meddelade en muslimsk prästman, Yello Babo, som försvarade steningen av Deborah Emmanuel av en mobb i Nigeria, "så blir vi galna människor ... Den som rör profeten, inget straff – bara döda!"
Raymond Ibrahim, författare av den nya boken Defenders of the West: The Christian Heroes Who Stood Against Islam, är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute, Shillman Fellow vid David Horowitz Freedom Center, och Judith Rosen Friedman Fellow vid Middle East Forum.