Även innan det slutgiltiga resultatet av det senaste allmänna valet meddelades citerades palestinska ledare och tjänstemän som uttryckt djup oro och rädsla för att valets resultat skulle leda till ökade spänningar och våld mellan palestinierna och Israel.
Palestinska myndighetens premiärminister Mohammad Shtayyeh citerades efter att han uttryckt att resultatet av valet "bekräftar" att palestinierna inte har någon partner i Israel för fred.
Palestinierna, som fortsätter att beklaga sig över högerpartiernas frammarsch i de israeliska valen, är de som tog terrorgruppen Hamas till makten.
År 2006 röstade en majoritet av palestinierna på Hamas, vars stadga öppet uppmanar till eliminering av Israel. Sedan dess har Hamas utfört otaliga terrorattacker, i vilka tusentals israeler har dött eller blivit skadade. De palestinier som röstade för en jihadistisk terrorgrupp skulle därför inte vara berättigade att klaga på resultatet av något israeliskt val.
Efter Israels val 2021 anmärkte Shtayyeh också att resultaten visade att det inte fanns mycket hopp om fred. Han sa att det högerdominerade valresultatet indikerade att det inte kunde finnas någon potential för diskussioner med den israeliska sidan. Shtayyeh uppmanade det internationella samhället att "stoppa israeliska attacker på palestinsk mark, vatten och egendom".
Det var inte första gången palestinierna hade uttryckt missnöje med och oro över resultatet av ett israeliskt val, särskilt när högerpartier vunnit majoriteten av rösterna, och antingen formade regeringen eller blev en del av den regerande koalitionen.
Uttalandena från palestinska ledare och tjänstemän som svar på det senaste valet är identiska med de som kommit efter tidigare omröstningar i Israel.
Efter valet 2021 menade PLO-tjänstemannen Tayseer Khaled att resultatet indikerade att den israeliska allmänheten lutade mot "fascism" och "extremism". Efter valet den 1 november 2022 publicerade Khaled ett liknande uttalande i vilket han uppmanade alla palestinier att "konfrontera israelisk fascism". Han varnade också för att högerpartiernas ökade popularitet utgjorde en allvarlig utmaning mot palestiniernas nutid och framtid eftersom det skulle kunna leda till "etnisk rensning".
Efter Israels val 2020 sa Hamas talesman Fawsi Barhoum att resultatet inte kommer hindra palestinierna från att utkämpa striden mot Israel. Han uppmanade palestinierna att trappa upp "motståndet" mot Israel för att omintetgöra den amerikanska presidenten Donald J. Trumps plan för fred i Mellanöstern, med titeln: "Peace to Prosperity: A Vision to Improve the Lives of the Palestinian and Israeli People."
I anknytning till Israels val 2019 anklagade Hamas alla israeliska partier för att "uppvigla till aggressioner på Gazaremsan och vanhelgande av al-Aqsa-moskén".
Efter Israels val 2015 hävdade den högt uppsatta Hamas-tjänstemannen Ahmed Bahr att den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahus stigande till makten var en "krigsförklaring" mot palestinierna. Liknande varningar utfärdades av en annan högt uppsatt Hamas-tjänsteman, Musa Abu Marzouk.
Det är svårt att minnas när palestinierna någonsin varit nöjda med något valresultat i Israel. Enligt palestinierna är vilken vald regering i Israel som helst som inte rättar sig efter 100 % av deras krav en dålig och farlig regering.
Vilka är de palestinska kraven?
Israel står inför två palestinska läger som har sina egna krav. Det första lägret, som representeras av Palestinska myndigheten, vill att Israel ska dra sig tillbaka till de oförsvarbara "gränserna" som fanns innan 1967. Detta utöver kravet på att Israel ska låta över fem miljoner palestinska "flyktingar" svämma över landet som en del av den så kallade "rätten till återvändo". En sådan handling skulle innebära slutet på Israel som hemland åt det judiska folket, som skulle få leva som en minoritet i en ny arabisk stat i Mellanöstern.
Under de nuvarande omständigheterna skulle ett israeliskt tillbakadragande till gränserna från innan 1967 resultera i framkomsten av en arabisk terrorstat som drivs av Hamas och finansieras och rustas av mullorna i Iran.
Det andra lägret, som representeras av Hamas, palestinska islamiska jihad och flera andra väpnade grupper, vill ersätta Israel med en islamistisk stat. Detta läger tror inte på Israels rätt att existera och, precis som det första lägret, har det utfört terrorattacker mot israeler i flera årtionden.
Palestinierna, som inte har lyckats hålla allmänna val sedan 2006 på grund av den pågående dispyten mellan Hamas och den regerande Fatah-faktionen med Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas i spetsen, fortsätter att ägna sig åt skrämselpropaganda efter varje israeliskt val. Detta i ett försök att skrämma den israeliska allmänheten till att gå med på deras krav. De har också använt denna taktik i tre årtionden för att skrämma det internationella samhället till att pressa Israel att göra farliga territoriella eftergifter.
Det palestinska hävdandet om att det inte finns någon partner för fred i Israel är fullständigt felaktigt. Faktum är att sanningen är den motsatta.
Alla fredsanbud från israeliska ledare till palestinierna under de senaste två decennierna har avvisats av det palestinska ledarskapet. År 2 000 tackade Palestinska myndighetens dåvarande president Yassir Arafat nej till fredserbjudandet från den dåvarande israeliska premiärministern Ehud Barak på toppmötet i Camp David. Barak sade senare om Arafat:
"Han förhandlade inte i god tro; faktum är att han inte förhandlade alls. Han sade bara nej till varje erbjudande och kom aldrig med några egna motförslag."
Abbas har i sin tur erkänt att han avvisade ett fredsavtal som erbjudits av den dåvarande israeliska premiärministern Ehud Olmert år 2008. Olmert sa att han hade erbjudit ett nästan fullständigt utträde ur Västbanken.
År 2020 förkastade palestinierna Trumps fredsplan som en "konspiration". Planen föreslog en "tvåstatslösning" på den israelisk-palestinska konflikten, med ett Israel och en framtida palestinsk stat som skulle leva sida vid sida av varandra.
Palestinierna avvisade senare normaliseringsavtalen (Abraham-avtalen) som skrivits under mellan Israel och fyra arabländer – Förenade Arabemiraten, Bahrain, Sudan och Marocko – och stämplade dem som en "kniv i ryggen på det palestinska folket" och ett "svek" mot Jerusalem och al-Aqsa-moskén.
Det sorgliga faktumet är att det inte finns någon partner för fred på den palestinska sidan.
Den 87-åriga Abbas är ingen partner eftersom han är för svag och ovillig att leverera: han fruktar, med rätta, ett precis som den bortgångne egyptiska presidenten Anwar Sadat, skulle han bli mördad av sitt eget folk som en förrädare. Opinionsundersökningar har visat att Abbas är extremt impopulär, med över 70 % av den palestinska allmänheten som kräver hans avgång.
Abbas är också medveten om att han inte har mandat från sitt folk för att sluta något fredsavtal med Israel. Hans rivaler i Hamas, å andra sidan, har upprepade gånger gjort det tydligt att de är kategoriskt emot alla eventuella fredsavtal med Israel.
Lika värt att notera är att palestinierna hela tiden konstaterar att de inte ser någon skillnad mellan höger- och vänsterpartier i Israel. Om så är fallet, varför uttrycker palestinierna alltid oro när högerpartierna vinner valen?
Nästa gång palestinierna ligger sömnlösa över israeliska val skulle det internationella samhället kunna påminna dem om att det är palestinsk terrorism som driver de israeliska valresultaten.
Palestinierna måste också påminnas om att det är deras egna ledare, och inte Israels, som motsätter sig fred.
I stället för att beklaga sig över de israeliska valresultaten borde palestinska ledare ge sitt eget folk ens en liten del av det som israelerna önskar dem i Abraham-avtalen: jämlikhet inför lagen, frihet att yttra sig och publicera utan vedergällning, frihet att blomstra och frihet att leva ett liv med möjligheter utöver den hemindustri som är terrorism – liv som är fria från sina egna ledares korrupta, eviga förtryck.
Bassam Tawil är en muslimsk arab som är baserad i Mellanöstern.