Den 26 december attackerade Irans libanesiska terrorkompanjon Hizbollah Heliga Marias grekisk-katolska kyrka i Iqrit, norra Israel. En pansarvärnsstyrd missil som avfyrats från Libanon träffade kyrkan, och en 85-årig civil blev allvarligt skadad. Nio israeliska soldater som skyndade sig för att rädda kyrkobesökaren skadades sedan av ett andra missilangrepp. Hizbollah skröt om attacken och publicerade ett filmklipp av sina missiler som träffade kyrkan.
Attacken fick inga reaktioner från några större kristna organisationer i Väst. Däremot var påven snabb att fördöma dödandet av två kristna kvinnor på Gazaremsan med den felaktiga antydan om att det var Israel som låg bakom.
Nahida Khalil Anton och hennes dotter, Samar Kamal Anton, ska ha dödats i en skjutning på området där Heliga familjens katolska församling låg, på Gazaremsan. Påven hävdade att de två kvinnorna "dödades, och andra skadades av skyttarna när de var på toaletten." Även om han inte namngav de påstådda skyttarna så upprepade påven, i artikeln, falska påståenden av Hamas och andra terrorgrupper, som tydligt pekade finger mot Israel:
"Vid Angelusringningen sa påven att han fortsätter att motta bekymrande nyheter från Gaza, där oväpnade civila är måltavlor för bombningar och skottlossningar."
Hittills har ingen kristen ledare haft något att säga om Hizbollahs missilattack mot kyrkan.
När muslimer begår sådana brott mot kristna på Gazaremsan, i Egypten, Libanon, Irak och andra länder, så är det ingen – inte heller västerländsk media – som lägger märke till det. Varför inte? För att det inte handlar om Israel. Inga judar kan skuldbeläggas.
Det är precis lika troligt att de kristna kvinnorna dödades av Hamas eller Islamiska jihad-terrorister. På senare år har det funnits allt mer bevis för att Hamas inte bara använder moskéer för attacker mot Israel; ärkebiskop Alexis, en framstående kristen ledare på Gazaremsan avslöjade att under den senaste tidens strider har Hamasterrorister använt kyrkans område för att skjuta raketer mot Israel.
Detta är förresten samma terrorister som avfyrade en raket som träffade ett sjukhus på Gazaremsan för att sedan felaktigt anklaga Israel. Efter att ha undersökt bilder på skadorna på Al-Ahli-sjukhuset kunde en europeisk militärkälla utesluta hypotesen om att attacken var ett luft-till-mark-angrepp av ett israeliskt stridsplan. Källan, samt USA:s regering, bedömde att explosionen orsakades av en raket från Gaza som hade landat fel på väg mot Israel. Källan ifrågasatte också den dödssiffra som snabbt meddelades av det Hamasstyrda hälsodepartementet. Man menade att det inte var troligt att 471 personer dog i explosionen; amerikansk underrättelsetjänst uppskattade det till ett mycket mindre antal.
Tidigare hade det latinska patriarkatet i Jerusalem direkt anklagat Israel, utan bevis, för att ha dödat den kristna modern och dottern. "De blev kallblodigt skjutna", påstod patriarkatet i ett uttalande.
Den israeliska militären motbevisade dock påståendet om att dess trupper hade riktat in sig på den grekisk-ortodoxa kyrkan på Gazaremsan. Armén, som underströk att Israels försvarsmakt "inte har civila som måltavlor, oavsett religion", menade att man blivit kontaktad av representanter från kyrkan om en händelse i Heliga familjens församling, men "inga anmälningar om ett angrepp mot kyrkan, eller civila som blivit skadade eller dödade, hade gjorts. En granskning av IDF:s operativa fynd stöttar detta."
Senare påstod armén att den ursprungliga granskningen kom fram till att "Hamas terrorister sköt upp en raketdriven granat mot IDF-trupperna i närheten av kyrkan. Trupperna identifierade tre personer i närheten som agerade "spanare" åt Hamas, "vägledde deras attacker", och sköt mot spanarna och träffade dem.
"Medan denna händelse inträffade i området där de två kvinnorna ska ha dödats", menade man, "så stämmer anmälningarna som mottagits [om de dödade kvinnorna] inte överens med vår ursprungliga granskning, som fastslog att IDF-trupperna riktade in sig på spanare på fiendens utkiksplatser".
IDF menade att man fortsatte sin "undersökning av händelsen", och tillade:
"IDF tar påståenden om angrepp mot känsliga platser på stort allvar, särskilt kyrkor som är de heliga platserna för den kristna tron. IDF riktar sina operationer mot terrororganisationen Hamas och inte mot civila, oavsett vilken religiös tillhörighet de har. IDF vidtar många åtgärder för att minska skada mot civila på Gazaremsan. Dessa ansträngningar står i kontrast mot Hamas som gör allt i sin makt för att sätta civila i fara och utnyttjar dem, samt religiösa platser, som mänskliga sköldar för sina terroraktiviteter."
Genom att peka ett anklagande finger mot Israel visar påven och det latinska patriarkatet i Jerusalem att de faktiskt tror på de falska påståendena av Irans palestinska ombud, Hamas. Påven och patriarkatet var snabba att döma Israel, mycket på grund av ett falskt påstående av Hamas, vars terrorister invaderade Israel den 7 oktober och mördade över 1200 israeler och skadade tusentals andra. Påven och patriarkatet brydde sig inte ens om att vänta på den israeliska arméns utredning av kyrkoincidenten i Gaza. I stället, precis som många av mainstreammedierna i Väst, valde de att upprepa de falska påståendena av Hamas och andra terrorister.
Precis som många av mainstreammedierna i Väst väljer de också att ignorera Hizbollah-attacken mot kyrkan i norra Israel. De ser förmodligen ingen anledning att reagera på en attack som inte kan skyllas på Israel.
Var befann sig påven och andra kristna organisationer, kan man undra, när kristna som levde under terrorgruppen Hamas, en gren av Muslimska brödraskapet, blev systematiska måltavlor och förföljda?
Under den oroliga perioden 2006–2009 på Gazaremsan mördade islamistiska terrorister Rami Ayyad, en palestinsk kristen aktivist som drev den enda kristna bokhandeln där. Bokhandeln hade varit föremål för flera attacker förut, inklusive bombningar och anlagd brand. Det var allmänt känt att Ayyad hade mottagit dödshot genom åren.
Den 6 oktober 2007, när Ayyad stängde bokhandeln, tvingades han in i en bil av en grupp maskerade män. De körde i väg med honom och nästa dag hittades hans kropp på ett fält i närheten av området Zeitoun i Gaza City. Han hade blivit svårt misshandlad, och ett meddelande hittades bredvid hans kropp som anklagade honom för att vara en "missionär"; en varning för andra om att inte ägna sig åt liknande aktiviteter.
"Sedan valet av Hamas regering år 2006, och kuppen genom vilken Hamas tog över Gazaremsan i juni 2007, har religiösa spänningar bara intensifierats", skrev den framlidne internationella människorättsjuristen Justus Reid Weiner, som gjort omfattande efterforskningar i människorättskränkningar mot kristna på Västbanken och Gazaremsan.
"Hamas har antagit en politik som gör [de palestinskstyrda områdena] till en islamistisk teokrati, och den kristna religionen och dess anhängare blir ständigt diskriminerade. Muslimska grupper såsom Hamas och islamiska jihad har byggt en kultur av hat på de uråldriga fundamenten till det islamiska samhället. År 2008 bombade muslimska miliser Gaza Citys Young Men's Christian Association (YMCA), och en bomb detonerade i en kristen skola."
Enligt Weiners åsikt kommer brotten som begåtts mot kristna araber från ett tankesätt som går tillbaka till islams begynnelse:
"Traditionellt sett får kristna och judar en lägre social status, känt som dhimmitude, i islam. Dhimma är ett juridiskt kontrakt av underkastelse som tvingades på den infödda icke-muslimska befolkningen i regioner som erövrats av Islams spridning. Även om judar och kristna inte tvingades konvertera till islam så behandlades de inte som jämlikar av muslimer. Som dhimmi utsattes judar och kristna för både juridiska och kulturella begränsningar under islamisk lag. Till exempel fick muslimer rida på hästar, medan kristna och judar begränsades till åsnor. Muslimer fick också bära plagg i dyrbara material, medan kristna och judar endast fick bära kläder tillverkade av grovt tyg."
Weiner fortsatte:
"I det palestinska samhället har kristna araber ingen röst och inget skydd. Det är inget under att många har gett sig av. På grund av emigration, som i vissa fall går två eller tre generationer tillbaka, bor sjuttio procent av de kristna araber som ursprungligen levde på Västbanken och i Gaza nu utomlands."
Vad ironiskt det är då att det senaste försöket att stämpla Israel som ett land som gör kristna till måltavlor sammanföll med massakern i Nigeria som begicks mot kristna som firade jul. Över 160 kristna mördades i koordinerade attacker av islamistiska militanta grupper som ägde rum mellan den 23 och 25 december. Nigeria har varit en grogrund för kristen förföljelse på senare år. Till exempel så var landet år 2022 det i världen där flest kristna dödades på grund av sin tro. När sådana illdåd begås hör vi sällan från de som säger sig bry sig om kristnas välmående och säkerhet runtom i världen.
De 10 största förföljarstaterna av kristna, enligt Open Doors, en organisation som stöttar förföljda kristna, är Nordkorea, Somalia, Jemen, Eritrea, Libyen, Nigeria, Pakistan, Iran, Afghanistan och Sudan. Andra anmärkningsvärda länder på listan är Indien, Kina, Saudiarabien, Kuba, Egypten, Mexiko, Turkiet och Nicaragua.
Under tiden så växte det kristna samfundet i Israel med 1,4 procent år 2020 och uppgick till ungefär 182 000 personer. Åttiofyra procent av de kristna sa att de var tillfreds med livet i Israel: 24 % sa att de var "mycket tillfreds" och 60 % "tillfreds". Israel är ett av de få länder i Mellanöstern där kristna känner sig trygga och där de ökar i antal. Jämförelsevis bodde det år 2022 ungefär 1 100 kristna på Gazaremsan – en minskning från mer än 1 300 år 2014.
Kristna ledare som vänder ryggen mot de kristnas svåra situation på Gazaremsan, eller var som helst, medan de fortsätter att tjata om Israel, gör enorm skada på det egna folket. Utanför allmänhetens blickfång kommer kristna att bli mer utsatta än någonsin. Ännu värre – de som struntar i attackerna mot kristna ger grönt ljus åt Hamas, Hizbollah och andra islamister att förstöra kristna heliga platser och mörda kristna.
Bassam Tawil är en muslimsk arab baserad i Mellanöstern.