Det franska parlamentet har godkänt en uppseendeväckande underrättelseinsamlande lag som som ger staten omfattande befogenheter att spionera på medborgarna.
Regeringen säger att den nya lagen – som snabbgodkändes efter Charlie Hebdo-attackerna i Paris i januari – syftar till att förhindra islamisk terrorism.
Men integritetsskyddande grupper säger att lagen, som kallas "en fransk Patriot Act", är så vag och påträngande och centraliserar övervakningsmakten till en sådan grad att den utgör ett oacceptabelt hot mot medborgerliga fri- och rättigheter i Frankrike.
Lagen om underrättelseinsamlande antogs i Nationalförsamlingen (underhuset) 5 maj av en stor majoritet: 438 för, 86 emot och 42 nedlagda.
Lagförslaget har fått stort stöd från Frankrikes två största partier: det styrande Socialistpartiet under ledning av president François Hollande, och oppositionspartiet Union for Popular Movement (UMP), lett av den förre presidenten Nicolas Sarkozy.
Lagen ska nu upp i Senaten där den förväntas gå igenom, och kan träda i kraft redan i juli.
Den 100-sidiga lagen (PDF här) — som är en uppdatering av ett direktiv från 1991, innan internet och mobiltelefoner blev var mans egendom — fastställer det ramverk inom vilket Frankrikes sex olika underrättelsetjänster får samla information.
Lagen ger de franska myndigheterna rätt att övervaka den digitala kommunikationen hos alla som är föremål för terrorutredningar, och tillåter även övervakning som anses nödvändig för att försvara "nationell oavhängighet, territoriell integritet och nationellt försvar".
Mera kontroversiellt är dock att lagen går längre än till förebyggande av terrorism, och innehåller ett oprecist språk som kritikerna menar är förvirrande och öppnar dörrarna för ett framtida missbruk. Lagen fastslår till exempel att övervakning är tillåten om den stöder "avgörande utrikespolitiska intressen", främjar "industriella och vetenskapliga intressen" och/eller förhindrar "attacker på republikanska [regerings] intressen".
Lagen tillåter också franska underrättelsetjänster att installera så kallade "svarta lådor" (boîtes noires) som kopplas till servrar för att möjliggöra insamling av stora mängder metadata. Till yttermera visso tillåter lagen regeringsspioner att placera kameror och mikrofoner i privata hem och installera "keylogger"-software för att i realtid spela in nedslag på tangentbord på de datorer man är intresserad av.
Denna övervakning kommer inte att kräva tillstånd från en domare, och internetleverantörer och telefonbolag måste vid begäran lämna över data till regeringen. Franska myndigheter kommer att kunna spara inspelningar i en månad och metadata i fem år.
Lagen etablerar en Commission nationale de contrôle des techniques de renseignement, CNCTR [Nationalkommission för kontroll av underrättelseteknikerna], en kommitté om nio personer som enligt regeringen ska övervaka övervakningsoperationerna som leds av premiärministern.
Men integritetsgrupper säger att upprättandet av CNCTR är meningslöst eftersom kommittén inte kommer att få någon verklig makt. Kommissionens uppgift begränsas till att förse premiärministern med icke bindande råd, och kan inte upphäva hans beslut.
CNCTR kan yttra sina betänkligheter till Frankrikes högsta administrativa domstol Conseil d'État (Statsrådet), som har makt att sätta stopp för övervakningar. Men kritiker säger att CNCTRs översynsroll är illusorisk och att lagen effektivt lägger övervakningsmakten i händerna på några få individer.
I sitt tal i parlamentet 13 april försvarade premiärminister Manuel Valls lagen, som han sa är "strikt fokuserad på att förebygga allvarliga hot". Han tillade: "Kritiken och hållningarna till detta som en fransk patriotlag eller en polisstat är oansvariga lögner, med tanke på den hotfulla miljö vi står inför."
En opinionsundersökning som publicerades 13 april visade att två tredjedelar (63 procent) av de franska medborgarna var positiva till att inskränka de medborgerliga rättigheterna för att bekämpa terrorism. Bara 33 procent sa att de var emot att deras frihet reducerades, även om denna siffra var betydligt högre i den yngre gruppen.
Under alla omständigheter har lagen, som några kallar "franska Big Brother", fått kraftig kritik från affärsledare, journalister, starkt vänsterorienterade partier, medborgarrättsgrupper, advokater och internetaktivister.
Laurence Parisot, den tidigare chefen för Medef som är den största affärslobbyn i Frankrike, har kallat den nya lagen för en "frihetsmördare" (liberticide). I en intervju med L'Obs 17 april sa hon att den är "drakonisk och farlig":
"Jag är förfärad över denna lag. Ett land som vårt kan inte förneka sitt fundament: personlig frihet och skydd för individen. Jag finner det omöjligt att överge dessa principer. Men det är vad som sker med denna underrättelselag. Den kommer att förändra vårt samhälle. Detta är inte första gången jag kämpar emot en förtryckande lag. Fransmännen kan inte leva i ett övervakningssamhälle."
"Det är förfärande att ingen debatt har ägt rum. En lag som förändrar vårt samhälle borde ha debatterats. Varför genomfördes ingen offentlig utfrågning? Varför har domarna ingen roll i övervakningsförfarandet? Den snabbhet med vilken regeringen har genomdrivit denna lag, och den uppskruvade processen, är ett allvarligt misstag."
"Dessutom måste man notera de intellektuellas tystnad kring denna lag. Var är de? Vad gör de? Varför säger de inget? Vi hör dem inte, fast vi behöver dem. Ironiskt nog var det i går [16 april] årsdagen för Alexis de Tocquevilles död. Är det ett tecken?"
I en intervju med Le Figaro 3 maj förkastade ordföranden för advokatförbundet i Paris, Pierre-Olivier Sur, den nya lagen som en "statslögn" som utgör ett "allvarligt hot mot de medborgerliga rättigheterna". Medan president Hollande på teve hävdade att lagen utgör "en viktig text för kampen mot terrorismen", så kommer den i verkligen "också att gälla på många andra områden", skrev han.
Sur utvidgade sin kritik av lagen i en essä publicerad i Le Monde 4 maj. Sur skrev:
"De som stöder den omdiskuterade lagen hävdar, i strid med alla bevis, att den bara gäller kampen mot terrorism och spelar på vår legitima rädsla, och förväntar sig att vi ska blunda för de oacceptabla allmänna bestämmelserna."
"Vi kan inte acceptera en lag som så uppenbart sanktionerar etablerandet av system som inte bara lokaliserar människor, fordon eller föremål i realtid, utan också fångar upp persondata, baserat på vad lagens skapare vagt kallar 'avgörande utrikespolitiska intressen', Frankrikes 'ekonomiska, industriella och vetenskapliga' intressen, 'förebyggandet av kollektivt våld' eller 'förebyggandet av kriminalitet och organiserad brottslighet'."
"I alla sådana fall måste det även fortsättningsvis vara en domare som ger, inte bara sin åsikt, utan ett formellt godkännande eller avslag baserat på de bevis och den kontext som läggs fram för honom. Detta garanteras av grundlagens artikel 66 som helt verkar ha åsidosatts i den nya lagen."
I en 23-sidig analys instämmer Syndicat de la Magistrature, det näst största fackförbundet för domare i Frankrike. De säger att den nya lagen effektivt avskaffar mer än 200 års skydd för medborgerliga rättigheter i Frankrike. De skriver:
"Debattens kärna handlar om att skydda individer mot offentligt maktmissbruk, så som det formulerades av upphovsmännen till 1789 års Deklaration av människors och medborgares rättigheter. Den nya underrättelselagen handlar främst om att skydda underrättelseagenternas arbete; medborgarnas skydd kommer i andra hand. Denna kullkastning av fundamentala principer är chockerande."
I ett uppenbart försöka att dämpa allmänhetens oro har president Hollande nu lovat att lagen ska läggas fram för Conseil Constitutionnel (Författningsrådet], den högsta författningsmyndigheten i Frankrike, innan den träder i kraft. Om rådet menar att delar av lagen kränker författningen kan de kräva ändringar.
Soeren Kern är Senior Fellow på New York-baserade Gatestone Institute. Han är också Senior Fellow på European Politics vid Madrid-baserade Grupo de Estudios Estratégicos / Gruppen för strategiska studier. Följ honom på Facebook och Twitter.