Mahmood Amiry-Moghaddam, en norsk-iransk neuroforskare som lämnade Iran tillsammans med sina äldre syskon i början av 1980-talet, är talesman för Iran Human Rights (IHR). Organisationen startade för cirka tio år sedan som ett nätverk för människor som försvarar mänskliga rättigheter, och har på senare år utvecklats till ett stort nätverk inne i Iran.
"Vi får rapporter om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, särskilt dödsstraffet, från många fängelser runt landet", säger Moghaddam i en intervju med Gatestone Institute.
"Varje år publiceras en rapport om dödsstraffet i Iran. Omkring hälften av Irans avrättningar har aldrig meddelats av de officiella källorna. Vi inkluderar bara de fall vi lyckats bekräfta genom två av varandra oberoende källor. Det är en svår men viktig uppgift. Människor som skickar oss information om övergrepp mot mänskliga rättigheter kan bli förföljda och dömas till hårda straff."
"Vi åkte till Pakistan som flyktingar och två år senare skickades vi via FN till Norge. På den tiden hade ayatollah Khomeini stängt universiteten och kastat ut de flesta forskare och studenter (bland dem min syster), som inte var 'lojala' mot Islamiska republiken."
"Detta tillsammans med indoktrineringen i skolorna, som försökte hjärntvätta barnen, fick vår pappa att överväga att skicka iväg oss under en kort period – tills systemet förändrades."
"På den tiden trodde ingen att ett teokratiskt system med medeltida lagar skulle kunna regera ett relativt modernt land som Iran under mer än några få år. Så de flesta iranier som lämnade landet den gången, trodde att de skulle återvända hem efter några år."
Men efter 35 år raseras iraniernas mänskliga rättigheter fortfarande dagligen av landets mullor.
"Vi har sett en dramatisk ökning av antalet avrättningar sedan valet av Hassan Rouhani", säger Moghaddam.
"Enligt våra uppgifter har antalet avrättningar ökat med 30 procent sedan Rouhani blev president. I genomsnitt har mer än två människor avrättats varje dag sedan han kom till makten. Den stora förändringen sedan han blev president är Irans utrikespolitik visavi Väst. Retoriken har förändrats. Men de mänskliga rättigheterna har inte förbättrats."
Under denne "moderate" Rouhani har läget för de mänskliga rättigheterna i själva verket blivit mycket värre. Till råga på allt, och trots att landets statliga myndigheter uppmanar till "Död åt Amerika" och att Israel ska "utraderas" från kartan, så jobbar Obama-administrationen på ett avtal som ska ge dessa diktatorer kärnvapen.
Moghaddam har några varningar till västerländska regeringar som förhandlar med Iran:
"Inga diktatorer utan allmänhetens stöd är pålitliga partner i någon som helst förhandling. Den iranska regimen leds av samma människor som för 30 år sedan. Systemet har inte förändrats. Konstitutionen är densamma. De har bara blivit svagare och efter valet 2009 har de förlorat några av sina mest lojala supportrar. Det är viktigt att komma ihåg att just nu är de iranska myndigheternas främsta mål att överleva."
"Det största hotet mot regimen är ungdomarna. Ena dagen hjälper slagord mot Väst regimen att mobilisera allmänhetens support och säkra deras överlevnad, och nästa dag är det förbättrade relationer med Väst som hjälper dem att sitta kvar. Rent generellt bör man inte lita på diktatorer utan folkligt stöd: deras enda princip är att förlänga sin egen överlevnad."
När det gäller Irans förbindelser med Islamiska staten, IS, säger Moghaddam:
"Det internationella samfundet måste sikta mot strategiska och långsiktiga allianser baserade på gemensamma värden. Jag tror inte det är någon större skillnad mellan IS och iranska myndigheter vad gäller värderingar och brist på respekt för mänskliga rättigheter. Den iranska regimen kan inte vara en del av en långsiktig lösning."
I en artikel som Moghaddam skrev för Iran Human Rights Review, hävdade han att dödsstraffet i Iran inte är avsett att bekämpa brott; det är bara ett sätt att sprida skräck.
"I dag har vi mer våldsbrott och narkotikahandel i landet än för 20 år sedan. Så det finns inga bevis för att dödsstraffet har någon effekt på brottsbekämpningen, och detta är myndigheterna väl medvetna om."
"IHR har studerat genomförandetakten för avrättningar under de senaste tio åren och vi ser att det finns ett viktigt samband mellan antalet och tidpunkten för avrättningarna och politiska händelser i landet. Avrättningarna minskar några veckor före presidentvalen när världens ögon ser vad som händer i landet, och när myndigheterna vill ge lite hopp åt folket för att öka sin egen acceptans. Antalet avrättningar ökar när myndigheterna förväntar sig protester, eller just efter sådana protester. Avrättningarna blir fler i takt med regimens ökande behov av att sprida skräck bland folket.
Enligt Iran Human Rights är Iran det land som har det högsta antalet offentliga avrättningar.
Men, säger Moghaddam, "mänskliga rättigheter i allmänhet och dödsstraffet i synnerhet är inte prioriterat av det internationella samfundet".
"Detta är extremt kortsiktigt. Det internationella samfundet försöker lösa de mest akuta problemen utan att ta hänsyn till de långsiktiga konsekvenserna av sin politik.
"Det bästa resultat det internationella samfundet kan uppnå med kärnförhandlingarna är ett tillfälligt kärnavtal. Men så länge de iranska myndigheterna inte har folkligt stöd bland sina medborgare, utan känner sig hotade av folket, kan de inte betraktas som pålitliga partner."
"Ett demokratiskt Iran där mänskliga rättigheter respekteras är den enda hållbara lösningen. När myndigheterna har folkligt stöd och känner sig stabila, behöver de inte lägga sig i grannländerna eller utgöra ett hot mot någon. Detta kan bara uppnås med mer internationellt fokus på situationen för de mänskliga rättigheterna."
Uzay Bulut är journalist, baserad i Ankara, Turkiet.