Turkiets regering verkar vara i färd med att starta ett nytt krig mot de kurder som just nu kämpar för att få en internationellt godkänd, politisk status i syriska Kurdistan.
24 juli rapporterade turkiska medier att turkiska stridsflyg bombat kurdiska PKKs (Kurdiska arbetarepartiet) baser i Qandil i irakiska Kurdistan, samtidigt som de anföll Islamiska staten, IS, i Syrien.
Turkiet är uppenbarligen oroat över att PKK tycks närma sig USA och Europa. Möjligen är det deras oro över PKKs segrar över IS och deras stärkta internationella anseende, som Ankara samtidigt som man bombat IS-fästen i Syrien har bombat PKK-fästen i Qandil-bergen i irakiska Kurdistan där PKKs högkvarter ligger.
IS finns inte i Qandil.
Som väntar var många turkiska medier mer entusiastiska över det turkiska flygvapnets bombardemang av kurdisk milis än över bomberna mot IS. "PKKs läger", rapporterade de upphetsat, "har överösts med bomber".
Det verkar som om Turkiets styrande AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet) använder IS som en förevändning för att attackera PKK. Ankara har precis meddelat att landets flygbas vid Incirlik snart ska öppnas för koalitionsstyrkorna, förmodligen för att bekämpa IS. Men i samma ögonblick som Turkiet började bomba, attackerade man kurdiska positioner i Irak samtidigt som man anföll IS-fästen i Syrien. Attackerna för inte bara med sig en ny våg av död och förstörelse, utan sätter också punkt för alla möjligheter att lösa Turkiets kurdfråga utan våld.
Premiärminister Ahmet Davutoglu meddelade att
"en andra våg av tillslag mot Daesh [IS] i Syrien sattes i gång. Strax efter det utfördes en väldigt omfattande operation mot terroristorganisationen PKKs läger i norra Irak. Jag är glad att målen träffades med stor framgång. Vi har gett instruktioner om att starta en tredje våg i Syrien och en andra våg i Irak".
Den turkiska militärens "stora framgång" har orsakat stor förstörelse och skadat många vanliga kurder – även barn. Den kurdiska tidningen Rudaw rapporterade att två kurdiska bybor i Duhok's Berwari-område fick köras till sjukhus efter det turkiska artilleribombardemanget i Amediye-regionen. Ett av offren var 12 år. Det andra offret miste ett ben i flyganfallet. Fyra PKK-medlemmar dödades och flera andra skadades.
Kort efter att militäroperationen mot PKK startade blockerades prokurdiska tidningars och nyhetsbyråers webbsidor "efter beslut från domstol". Webbsidor som Fırat News Agency (ANF), Dicle News Agency (DIHA), Hawar News Agency (ANHA), tidningen Ozgur Gundem, Yuksekova News, Rudaw och BasNews är fortfarande blockerade i Turkiet.
Och IS har ännu inte gjort några uttalanden i sina medier om Turkiets så kallade bombardemang av IS.
Om den turkiska militären enbart hade anfallit PKK, skulle man antagligen ha fått utstå utbrett internationellt fördömande. Så för att ge "legitimitet" åt sina attacker mot kurdiska PKK – vars partner PYD (Demokratiska unionspartiet) i Syrien och dess beväpnade del YGP (Kurdiska folkets försvarsstyrkor) har stått emot IS och andra islamiska terrorgrupper sedan 2013 – förklarade Turkiet att de också skulle anfalla IS. Det skulle tjäna som täckmantel för attackerna mot kurdiska krigare.
2014 beskrev Turkiets president Recep Tayyip Erdogan den plan han ville genomföra i Syrien och Irak: "Problemet i Syrien bör beaktas. Irak likaså. Dessutom måste vi finna en lösning som också tar itu med den syriska grenen [PYD] och den separatistiska terrororganisationen [PKK].
AKP-regeringen, som är missnöjd med utgången i förra månadens parlamentsval, verkar vilja hålla nyval för att trycka ner kurdiska HDP-partiet under 10 procentsspärren, och tvinga dem ut ur parlamentet. Kanske tror regeringen att bomber mot PKK sätter fart på den turkiska nationalismen, vilket kan hjälpa AKP att återfå majoriteten i ett nyval.
Uppenbarligen vill Turkiet inte ha kurdiska parlamentsledamöter. Uppenbarligen föredrar staten att slakta eller gripa kurder – som den har gjort i årtionden. Varför prata och komma fram till en demokratisk lösning när man har makten att mörda människor en masse? [1]
Sorgligt nog har Turkiet valt att inte skapa en "turkisk-kurdisk allians" för att krossa IS. Först öppnade Turkiet sina gränser för IS, och hjälpte terrorgruppen att växa. Och nu, vid första bästa tillfälle, bombar de kurderna igen. Enligt denna strategi blir "fred" möjlig bara när kurderna accepterar turkiskt herravälde och överger sitt mål att bli en jämbördig nation.
Samtidigt har den turkiske utrikesministern Mevlut Cavusoglu sagt att Incirlik-flygbasen i Turkiet ännu inte har öppnats för USA och de andra i koalitionsstyrkorna, men kommer att öppnas inom kort.
Därför är de kurdiska styrkorna de enda som verkligen gör motstånd mot Islamiska staten. De har blivit förtryckta av Bagdad och mördade av Turkiet och Iran.
Om det är så här de stater som styr över kurderna behandlar dem, varför råder det ens någon tvekan om huruvida kurderna ska få självstyre?
Som en följd av IS-attackerna i regionen har kurdiska PKK – såväl som dess syriskkurdiska partner PYD och deras beväpnade gren YPG – visat sig vara Amerikas mest effektiva bundsförvant mot IS. Ända sedan IS blev en stark kraft i Syrien, har USA uppenbarligen satt sin lit till YPG för att hindra IS från att avancera. Enligt Henri Barkey, tidigare amerikansk utrikesexpert på Turkiet, har "USA blivit YPGs flygvapen och YPG har blivit USAs marktrupper i Syrien".
* * *
Attackerna mot kurderna började redan förra veckan. 20 juli tog en bombattack i den kurdiska staden Suruc (Pirsus) i Turkiet 32 människors liv vid ett möte där unga människorättsaktivister diskuterade rekonstruktionen av den kurdiska grannstaden Kobane.
 Bild från självmordsbombningen i turkiska Suruc. En självmordsbombare från IS mördade 32 personer och skadade mer än 100 i attacken mot kurdiska människorättsaktivister 20 juli. (Bild: VOA video screenshot) |
Explosionen ägde rum medan aktivisterna gjorde ett uttalande för pressen i trädgården intill ett kulturcentrum. Minst 100 människor, främst universitetsstuderande, skadades. (Detaljerad video av explosionen)
Självmordsbombaren identifierades enligt turkiska medier genom DNA-tester. Seyh Abdurrahman Alagoz var en 20-årig turkisk universitetsstuderande som nyligen återvänt från Syrien och tros ha haft band till IS.
Alagoz gav sig på ett möte med 300 sekulära aktivister, medlemmar i Federationen för socialistisk ungdom (SGDF), som hade samlats vid ett kulturcentrum i provinsen Urfa, inte långt från den kurdiska staden Kobane i syriska Kurdistan. I ett försök att återuppbygga Kobane ville de ge hjälp, leksaker till barnen samt bygga sjukhus, skola, daghem, lekplats, bibliotek och en minnesplats för dem som mist sina liv i Kobane.
"Vi måste bygga sjukhus och skolor", sa Oguz Yuzgec, vicepresident för organisationen, just före explosionen. "En av de saker vi ska göra är att bygga en lekplats för barnen i Kobane. Vi ska döpa den efter Emre Aslan, som dog i kampen för Kobane. Vi samlar in leksaker. Vi ska delta i återuppbyggandet av det daghem Kobane planerar att bygga. Vi har ett ansvar att hjälpa till med daghemmet. Vi behöver alla som vet hur man gör och kan utbilda barn."
Mazlum Demirtas som överlevde attacken sa: "Den huvudansvarige för denna händelse är den turkiska staten, AKP-fascismen, AKPs diktatur. ... Staten attackerade oss med beväpnade personer och gäng. Sedan i går har föräldrar samlat ihop sina barns kroppsdelar. De försöker identifiera de stympade kropparna. Detta kallas fascism, inhumanitet och barbari."
Pinar Gayip, en annan överlevare, sa i en telefonintervju i regeringsvänliga Haberturk TV, att "i stället för att hjälpa de skadade, använde den mordiska polisen från mördar-AKP tårgas mot de fordon som transporterade skadade". Där avbröts intervjun.
Över hela turkiska Kurdistan protesterade folk, och fördömde massakern och regeringens påstådda inblandning i den. Polisen i Istanbul använde plastkulor och vattenkanoner mot folk som samlats för att minnas de mördade i Suruc.
De turkiska myndigheterna blockerade Twitter en stund förra onsdagen för att förhindra människor från att visa foton från bombdådet i Suruc. Myndigheterna erkände att Turkiet bad Twitter att ta bort 107 webbadresser med bilder från bombattacken – före förbudet hade Twitter redan tagit bort 50 bilder.
Selahattin Demirtas, viceordförande för prokurdiska Folkpartiet (HDP), sa att statens övervakningsaktiviteter var intensiva i Suruc, och att säkerhetstjänsten kontrollerade identiteten på alla som reste till och från Suruc.
Eftersom Demirtas egen konvoj inte fick tillstånd att komma in i Suruc, underströk han omfattningen av kontrollen i stan, och sa att ingen kan ha infiltrerat gruppen och utfört självmordsattacken utan statligt stöd.
"I dag har vi i Suruc ännu en gång bevittnat vad en armé av barbari och våldtäkter, en armé som har förlorat sin mänskliga värdighet kan göra, sa Demirtas. "De som har varit tysta angående IS, som inte ens har vågat höja sina röster mot dem, precis som myndigheterna i Ankara som varje dag hotar HDP men gullar med IS-ledarna – alla dessa är medskyldiga till detta barbari."
Samtidigt meddelade Mehmet Gormez, chef för det turkiska presidiet för religiösa frågor (Diyanet), på sitt Twitterkonto att de ansvariga för Suruc-attacken inte har någon religion.
Men tre dagar före massakern i Suruc hade 100 islamister – utpekade som IS-sympatisörer - utfört Eid-massböner i Istanbul. De krävde islamiska sharialagar i stället för demokrati. IS-sympatisörerna utförde Eid-böner på samma plats förra året.
På andra sidan gränsen i syriska Kurdistan, kort efter attacken i Suruc, sprängde en självmordsbombare en bilbomb vid en checkpoint i Kobane. Två kurdiska krigare dog i explosionen enligt Rami Abdel Rahman, direktör för Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter.
Förra månaden drabbades den kurdiska provinsen Diyarbakir i Turkiet av en dödlig attack under ett valmöte med prokurdiska HDP där tiotusentals människor deltog. Just innan HDP-ordföranden Selahattin Demirtas skulle tala, exploderade två bomber på olika platser. Fyra människor dödades och mer än hundra människor tros ha skadats. En av de skadade, Lisa Calan, 28, från Diyarbakir, miste båda sina ben i explosionen.
Medan de skadade fördes iväg till sjukhus, använde polisen tårgas för att förhindra folk från att springa därifrån i panik.
Bombaren uppges vara IS-medlem.
* * *
I Turkiet terroriseras och mördas miljoner infödda kurder ständigt, medan IS-terrorister fritt kan resa och använda officiella gränspass för att åka fram och tillbaka till Turkiet – de till och med behandlas på turkiska sjukhus. Emrah Cakan till exempel, en turkiskfödd IS-ledare som skadades i Syrien, fick i mars behandling på universitetssjukhuset i den turkiska Denizli-provinsen.
Borgmästaren i Denizli gjorde ett skriftligt uttalande 5 mars:
"Behandlingen av Emrah C. vid Denizli-sjukhuset inleddes på hans egen begäran. Handläggningen av hans skador påbörjades vid gränsstaden då han anlände till vårt land och de fortsätter. Och hans behandling fortgår som en del av den rätt till sjukvård som alla våra medborgare har."
Den "medkänsla" och gästfrihet som många turkiska institutioner har för IS-medlemmar göms aldrig undan. Västvärldens tystnad är mystisk och en besvikelse.
Den amerikanska regeringen samarbetar med förtryckande regimer – bland dem terrorregimen i Iran där kurderna tvingas leva – till nackdel för kurderna, till förfång för många andra förföljda folk, och till förfång för Västvärldens framtid.
Många regimer i Mellanöstern styrs av islamister, ofta folkmordsregeringar – så man kan inte förvänta sig mycket från dem när det kommer till mänskliga rättigheter och friheter.
Kurderna behöver stöd, ordentliga vapen och verkligt erkännande. Annars förefaller det inte vara någon vidare skillnad mellan de diktatoriska folkmordsregimerna i Mellanöstern och Västervärlden – som brukade stå för demokrati och frihet.
Uzay Bulut, född och uppfostrad som muslim, är en turkisk journalist baserad i Ankara.
[1] Den så kallade "fredsprocessen" påstås ha startat 2012 och genom den skulle kurder och den turkiska regeringen lösa den kurdiska frågan genom förhandlingar.