Tusentals kristna på tyska asylboenden förföljs av muslimer, ibland till och med av boendets egna säkerhetsvakter, enligt en ny rapport, som slår fast att i de flesta fall har de tyska myndigheterna inte gjort någonting för att skydda offren.
Rapporten anklagar tyska myndigheter och polisen för att medvetet spela ner och till och med mörklägga den "tabubelagda frågan" om muslimska attacker på kristna flyktingar, av allt att döma för att man är rädda att underblåsa invandringskritiska åsikter.
Rapporten, "Religiöst motiverade attacker på kristna flyktingar i Tyskland" (Religiös motivierte Übergriffe gegen christliche Flüchtlinge in Deutschland), togs fram av den tyska avdelningen av Open Doors, en organisation som hjälper förföljda kristna över hela världen.
Studien bekräftar den analys Gatestone Institute tidigare har gjort vad gäller våld mellan muslimer och kristna på tyska asylboenden. Man har dokumenterat över 300 fall där kristna flyktingar i Tyskland överfallits fysiskt och sexuellt, och till och med dödshotats på grund av sin tro.
Rapporten bygger på intervjuer, gjorda mellan februari och april 2016, med 231 kristna flyktingar. Drygt 80 procent av de intervjuade var män, och över hälften var yngre än 30. De flesta svarande kom från Iran, Afghanistan och Syrien. Nio av tio av de deltagande var kristna med muslimsk bakgrund. Av dessa hade den stora majoriteten konverterat till kristendomen redan i hemlandet.
86 av de intervjuade uppgav att de blivit fysiskt misshandlade av muslimska asylsökande och även av personal på boendena, vilka i många fall är muslimer. Drygt 70 sa att de hade blivit hotade till livet, 92 att de blivit förolämpade på grund av sin kristna tro och 62 hade utsatts för "mycket hög religiös musik eller böner", sannolikt av den islamiska varianten. Andra uppgav att de utsatts för fysiska attacker i form av slag, spottande, knuffande och sexuella övergrepp. Runt 75 procent av de intervjuade sa att trakasserier från muslimer är ett "vanligt" problem.
Enligt Open Doors visar rapporten "bara toppen av ett isberg" eftersom "många kristna flyktingar är rädda för att få mer problem om de anmäler incidenterna". Andra är rädda för att "informationen kan hamna i fel händer och försätta släktingar i hemlandet i fara". Ur rapporten:
"Ett stort hinder för undersökningen var att många av offren var rädda för att delta. De befarade negativa konsekvenser i det fall informationen skulle hamna i fel händer. De var inte bara oroliga för möjliga konsekvenser för sig själva och sina familjer i Tyskland, utan också för släktingar som finns kvar i ursprungslandet.
"Ett annat stort hinder var att många kvinnor undviker att anmäla sexövergrepp på grund av skamkänslor, vilka ofta är mer uttalade bland kvinnor från Mellanöstern än bland västerländska kvinnor.
"Vad som dessutom gör saken ännu värre, är att många flyktingar har negativa erfarenheter av myndigheter och polis i sina hemländer, på grund av sin kristna tro. De är vana vid att bli behandlade som andra klassens medborgare. Och nu ser de att det fungerar likadant på asylboendena i Tyskland – ett land med religionsfrihet – och att de inte får någon hjälp alls."
Rapporten innehåller vittnesmål från kristna flyktingar, och de beskriver ett "klimat av konstant rädsla och panik" på tyska flyktingboenden:
- "Jag kom till Tyskland efter att ha flytt från mitt eget land, i hopp om att mitt liv här skulle bli säkrare. Men jag har blivit ännu mer hotad i Tyskland."
- "Jag måste säga att jag visste verkligen inte att jag, bara på grund av min tro, skulle bli lika trakasserad här i Tyskland som jag blev i Iran."
- "Muslimerna målar kors och stryker över dem med X bara för att förolämpa oss. De slänger skräp utanför vår dörr. De lyssnar till adhan (det muslimska böneutropet) och uppläsningar ur Koranen på hög volym. Vi var tvungna att lämna vårt förra asylboende på grund av dödshot."
- "På vårt boende struntar säkerhetsvakterna i att upprätthålla reglerna. Varje morgon klockan fem vaknar vi till ljudet av adhan. Situationen blir värre och värre. Om man klagar säger de bara att det är muslimernas rättighet. De förolämpar oss utan konsekvenser. På vårt boende har två av mina vänner dödshotats. Muslimer slet korset från en väns halskedja. Nu är det ingen som vågar bära kors längre."
- "När vi ska hämta ut vårt försörjningsstöd knuffas vi längst bak i kön. Vi får alltid använda köket sist av alla. Efter midnatt, när vi ligger och sover, knackar de på fönstren och vi vågar inte somna om. Nästa dag i språkskolan gör vi dåligt ifrån oss. Muslimerna kallar oss mortad (avfällingar) och stjäler från köket. De har tagit så mycket av vår mat att varje rum nu har ett eget kylskåp."
- "Jag har blivit förolämpad och misshandlad av muslimer på vårt boende flera gånger. Polisen har kommit varje gång. Jag har svårt att sluta tänka på de här händelserna och jag har allvarliga psykiska problem, jag försökte till och med begå självmord. Säkerhetsvakter har förolämpat vår religion och attackerat oss. Jag vittnade för polisen. Efter att vi dödshotats gick vi till polisen tillsammans med vår präst och upprättade en anmälan."
I rapporten finns också vittnesmål från Berlinpastorn Gottfried Martens, som beskriver händelser som inträffade i början av maj – händelser polisen än så länge inte brytt sig om att utreda:
"Ett kristet par från Iran blev alltmer utsatta för trakasserier av den afghanske ledaren för ett asylboende i Berlin. Som 'otrogna' fick de ingen säng, utan tvingades sova på golvet i flera månader. Till slut vandaliserade afghanen hela deras sovområde och förstörde personligen deras kristna föremål (påskljus, bibel, församlingsbrev).
"En annan kristen trakasserades av muslimska asylsökande som reciterade Koranen dygnet runt, eftersom han konverterat. I går kväll försökte han begå självmord med ett rakblad. Tack och lov hittades han i tid.
"För två veckor sedan tog vi emot åtta asylsökande från ett annat boende. De hade blivit dödshotade för att de vägrade delta i den muslimska rituella bönen i gymnastiksalen. När man ropade på säkerhetsvakterna för att få hjälp, anslöt de sig till bönen tillsammans med dem som hotade de kristna. När de kristna flydde salen ropade muslimerna 'Allahu Akbar' [Gud är större] och de muslimska säkerhetsvakterna förbjöd dem att återvända till boendet, eftersom man menade att de kristna hade attackerat muslimerna."
Enligt Open Doors:
"Det är oroväckande att kristna flyktingar och andra religiösa minoriteter i allt större utsträckning utsätts för samma förföljelse och diskriminering som i sina muslimska hemländer – inte ens i Tyskland kan de få det skydd man kan förvänta sig.
"Trots fler och fler rapporter om problemet i media, från välgörenhets- och människorättsorganisationer, kyrkliga företrädare och kristna organisationer, så har tyska myndigheter och politiker knappt ens tillsatt en utredning. I stället misstänker vi att incidenter medvetet spelats ner och till och med mörklagts. I förtroliga samtal med Open Doors intervjuare har det kommit till vår kännedom att inte ens på polisstationer dokumenteras religiöst motiverade attacker på kristna flyktingar som sådana.
"Som ett resultat av detta, finns ingen säker statistik över sekteristiskt våld, då det ofta inte registreras korrekt varken vad gäller förekomst eller allvarlighetsgrad. Det betyder att ett stort antal religionsrelaterade människorättsbrott mot kristna och andra minoriteter avfärdas som irrelevanta."
Rapporten avslutas med ett antal rekommendationer till den tyska regeringen, för att lätta de kristna flyktingarnas börda:
- Man bör registrera religiös tillhörighet på alla migranter redan i början av asylproceduren. Dessa data ska sedan följa med genom förfarandet då man hänvisar till boenden.
- Religiösa minoriteter bör samlas ihop så att andelen kristna och andra religiösa minoriteter i relation till antalet muslimer på boendena är ungefär lika.
- Kristna och andra minoriteter som fallit offer för förföljelse och diskriminering bör inkvarteras separat.
- Antalet icke-muslimer bland säkerhetspersonalen bör utökas.
- Anställda och säkerhetspersonal på asylboenden bör få särskild utbildning angående orsaker till religiösa konflikter och skydd av religiösa minoriteter.
- Förföljda kristna bör få en lista med namn på andra kristna som de kan vända sig till om de behöver hjälp.
Vissa den tyska regeringen närstående inrättningar har dock öppet ifrågasatt Open Doors påståenden, och har försett myndigheterna med politiska alibin för att undvika att hjälpa de kristna även i fortsättningen.
Center-högertankesmedjan Konrad Adenauer Stiftung (KAS), officiellt oberoende men i praktiken Angela Merkels kristdemokrater närstående, publicerade i mars i år en analys med titeln "Kristna under press?" (Christen unter Druck?). Rapporten driver tesen att muslimsk förföljelse av kristna i Tyskland, och för den delen i resten av världen, överdrivs och i vilket fall som helst inte kan bevisas:
"I ett globalt perspektiv, liksom i Tyskland, är det svårt att säkra tillförlitlig information om attacker mot kristna. Rapporterna är till största delen subjektiva och inte seriöst empiriskt bevisbara...
"Det finns antagligen ett antal olika skäl till våldet på asylboendena: Ett stort antal människor som bor tillsammans under en lång period på en liten yta, utan privatliv och under stressande förhållanden. Psykologi kan vara en bidragande faktor – oro för framtiden, språkliga och kulturella barriärer och bearbetning av färska minnen av flykt från hemlandet. Som om detta inte vore nog stressande, uppstår dessutom situationer då förföljare och förföljda i hemländerna möts igen på flyktingboenden i Tyskland.
"Förutom sammanstötningar mellan trosinriktningar finns etniskt drivna konfliktsituationer, till exempel återkommande konflikter mellan afghaner och irakier. Slående är också det stora antalet konflikter kring konverterade kristna flyktingar. Man vet mycket lite om fientligheter mot arabiska kristna som redan var kristna i sina hemländer."
KAS-rapporten avråder från att skilja på olika asylsökargrupper efter religiös övertygelse, eftersom detta skulle "sända fel budskap" till nykomlingarna vad gäller Tysklands religionsfrihet: "I Tyskland finns det inga kulturella eller religiösa undantag vad gäller vår uppfattning om medborgerliga rättigheter. ... Tyskland garanterar religionsfrihet ... I Tyskland finns ingen anledning för någon människa att känna att de behöver dölja sin religiösa tillhörighet eller att de inte har möjlighet att konvertera till en annan religion."
KAS-rapporten kommer inte med några idéer kring hur man ska motverka det religiösa våldet på tyska asylboenden.
På en presskonferens i samband med att Open Doors släppte sin rapport, sa Volker Baumann, chef för Action for Persecuted Christians and the Needy (AVC), att man tror att så många som 40 000 flyktingar på tyska asylboenden förföljs på grund av sin religiösa tro.
Enligt Berlinpastorn Gottfried Martens har den tyska regeringen tappat kontrollen över situationen. I en intervju med Frankfurter Allgemeine Zeitung sa pastorn att de flesta kristna som förföljs på tyska asylboenden inte vågar anmäla, då de allvarligt fruktar för sin säkerhet. Och i de fall anmälan görs, gör muslimerna motanmälan. Dessutom är det nästan aldrig möjligt att lägga fram ovedersägliga bevis för trakasserier. Alltså avstår majoriteten från att anmäla, för att inte göra situationen värre.
Thomas Müller, analytiker på tyska Open Doors, sammanfattade:
"Kristna flyktingar från många olika länder försöker förgäves finna skydd i Europa, och denna rapport visar sannolikt bara toppen av ett isberg. Det är tydligt att många kristna flyktingar – särskilt de som konverterat till den kristna tron – lever i skräck för förföljelse utövad av muslimska flyktingar, vilka utgör en majoritet på asylboendena runtom i Europa. Det är mycket allvarligt att förföljda kristna i ett Västland säger att de känner igen exakt samma mönster som i hemlandet."
Soeren Kern är Senior Fellow på New York-baserade Gatestone Institute. Han är också Senior Fellow for European Politics på Madridbaserade Grupo de Estudios Estratégicos/Strategic Studies Group. Följ honom på Facebook och Twitter. Hans första bok, Global Fire, kommer ut 2016.