Under förra årets konstbiennal i Venedig gjorde den schweiziske konstnären Christian Büchel om den urgamla katolska kyrkan Santa Maria della Misericordia till moské. Kyrkan har inte använts som kristen helgedom på över 40 år. Büchel fyllde barockväggarna med arabisk skrift, täckte golvet med en bönematta och gömde krucifixet bakom en nisch som pekade ut riktningen mot Mecka, islams heligaste stad. Det hela var en provokation.
Men på andra håll i Europa håller islam verkligen på att springa ifrån kristendomen, alltmedan judarna lämnar – inte bara Frankrike utan hela kontinenten – en masse.
I januari rekommenderade Zvi Ammar, ordförande för Marseilles israelitiska konsistorium, att judar skulle sluta bära kippa (kalott) på offentliga platser. Alltför många antisemitiska incidenter har satt skräck i Marseilles 70 000 judar, vilka utgör en tiondel av stadens befolkning. 500 judar lämnade staden 2015. För några dagar sedan föreslog Zvi Ammar ytterligare en eftergift: Att man omvandlar en gammal synagoga till moské.
Synagogan, Or Torah ["Torahns ljus"] köptes av den muslimska organisationen Al Badr för 400 000 euro (cirka 3,7 miljoner kronor). På grund av den grasserande antisemitismen i Marseille stod synagogan tom, medan den närliggande moskén i Al Badrs regi var helt överbelastad varje fredag, och dess församlingsmedlemmar tvingades be ute på gatan (en fjärdedel av invånarna i Marseille är muslimer). Detta trots att muslimerna i Marseille redan har 73 moskéer till sitt förfogande.
För ett år sedan föreslog den franske muslimske ledaren Dalil Boubakeur att man skulle göra om tomma kyrkor till moskéer. Men detta är första gången något liknande har hänt med en fransk synagoga. "Historien lär oss att sådana här förändringar sällan är harmlösa", sa Bertrand Dutheil de La Rochère, assistent åt Nationella Frontens ledare Marine Le Pen. Han föreföll jämföra synagogans öde med Hagia Sofia-basilikan, som omvandlades till moské då Konstantinopel (nuvarande Istanbul) tillfångatogs av de muslimska ottomanska turkarna 1453.
 Hagia Sofia i Istanbul var den största katedralen i den kristna världen, innan den tillfångatogs och konverterades till moské av de muslimska ottomanska turkarna 1453. Mellanöstern är full av kyrkor och synagogor som gjorts om till islamiska helgedomar. Den som reser runt i dagens Europa kan observera hur nya moskéer byggs sida vid sida med övergivna och sekulariserade kyrkor, en del omgjorda till museer. (Bildkälla: Antoine Taveneaux/Wikimedia Commons) |
"Vad ska vi göra?" frågade Zvi Ammar denna artikels författare.
"Oro för säkerheten har redan tvingat bort judarna från stadskärnan. Vi kunde inte längre bo i ett muslimskt område, så synagogan var tom. Tusentals synagogor i den arabisk-muslimska världen, från Libyen till Marocko, från Irak till Tunisien, har omvandlats till moskéer. Den enda skillnaden är att i Frankrike kan muslimerna i expropriera en synagoga; de måste betala för den."
Vilken klen tröst.
Men Zvi Ammar har rätt: Mellanöstern är inte bara full av synagogor som gjorts om till islamiska helgedomar, utan också av kyrkor som konverterats till moskéer, som Umayyad i Damaskus, Ibn Tulun i Kairo och the Hagia Sofia i Istanbul. I Hebron och på Tempelberget i Jerusalem har de muslimska erövrarna uppfört sina byggnader ovanpå judiska dito.
För några år sedan beskrev den briljante nutidshistorikern Niall Ferguson Europas framtid som "den smygande islamiseringen av en dekadent kristendom". Man kan lätt hitta exempel på den europeiska kristendomens förfall och islams framväxt i hjärtat av den gamla världsdelen. Den som reser runt i dagens Europa kan observera hur nya moskéer byggs sida vid sida med övergivna och sekulariserade kyrkor, en del omgjorda till museer.
Det mest avgörande ögonblicket i Michel Houellebecqs roman Underkastelse, är när bokens huvudperson, en professor vid Sorbonne som söker en andlig upplevelse, besöker en kristen helgedom och finner att han inte blir det minsta berörd. Detta är verklighet i Frankrike.
I den franska regionen Vierzon har St Eligiuskyrkan blivit moské. Bourges stift satte upp kyrkan till försäljning, och en muslimsk organisation kom med ett mycket generöst bud på egendomen. I Quai Malakoff, i Nantes, förvandlades den gamla St Christofferkyrkan till Forqanemoskén.
I den holländska provinsen Friesland har 250 av 720 existerande kyrkor omvandlats eller stängts. Fatih Camii-moskén i Amsterdam var en gång i tiden St Ignatius-kyrkan. En synagoga i Haag gjordes om till Al Aqsa-moskén. St Jakobskyrkan, en av de äldsta kyrkorna i staden Utrecht, omvandlades nyligen till lyxbostäder. I den före detta dominikanska kyrkan i Maastricht har man just öppnat ett bibliotek.
Den stora moskén i Dublin är en före detta presbyteriansk kyrka. I England går St Markuskatedralen i London numera under namnet Nya Peckhammoskén, medan man i Manchester kan hitta Disburymoskén, en före detta metodistkyrka. I Clitheroe, Lancashire, har myndigheterna gett klartecken för omvandling av anglikanska St Peterskyrkan i Cobridge, till Madinamoskén. Det är inte längre tabu för media att tala om "brittisk kristenhets undergång".
Belgien var en gång i tiden den europeiska katolicismens vagga – nu stänger man dussintals kyrkor.
St Katarinakyrkan, byggd 1874, dominerar Bryssels historiska stadskärna. Kyrkan är den enda religiösa byggnaden som uppförts i stadens "inre ring", i slutet av Ancien régime, och är i dag en av de mest skyddade byggnaderna i EUs huvudstad, särskilt efter terrorattackerna 22 mars 2016. Det hindrade dock inte de lokala politikerna i Bryssel från att smida planer på att göra om kyrkan till en fruktmarknad. Endast en mobilisering av troende hindrade dessa planer.
Förra månaden förklarade den brittiska affärstidningen The Economist vad som händer i Belgien, ett land som en gång var berömt för Bryggemadonnan, ett av Michelangelos mest berömda verk: "Om det finns något som håller ihop Belgien under dess existens tredje århundrade, så är det inte katolicismen som är det kittet", skrev tidningen. Det, menade man, kommer att vara islam. I Bryssel väljer hälften av de barn som går i statliga skolor att ta lektioner i islam; praktiserande katoliker utgör 12 procent, medan 19 procent är praktiserande muslimer.
Enligt tidningen La Libre svävar dussintals belgiska kyrkor i omedelbar fara för omgörning till andra ändamål. St Hubertuskyrkan i Watermael-Boitsfort kommer troligtvis att bli lägenhetskomplex, medan Heliga Familjens kyrka i Schaerbeek väntar på en investerare. I Malonne har Piroykapellet gjorts om till restaurang. I Namur har St Jakobskyrkan blivit klädaffär och Notre Dame, byggd 1749 och avhelgad 2004, är nu ett "kulturellt rum". Torget utanför kommer att byggas om, med biljettförsäljning och catering. Dussintals utställningar, konserter och modevisningar har redan hållits i kyrkan. I Tournai har St Margaretakyrkan blivit lägenhetskomplex.
Åtta sekler efter dess uppförande lades den majestätiska Heliga sakramentets kyrka i medeltidsstaden Binche ut till försäljning för den symboliska summan en euro (drygt nio kronor). I flanderska Mechelen har en berömd kyrka förvandlats till lyxhotell. Katolska valvbågar, kolonner och fönster svävar nu över menyer och restaurangbord.
Trots att "påven emeritus", Joseph Ratzinger, kommer från Tyskland, att förbundskansler Angela Merkel är dotter till en lutheransk präst och att den nuvarande tyske presidenten Joachim Gauck är protestantisk pastor, så säljer Tyskland bokstavligt talat sina kyrkor. Mellan 1990 och 2010 stängde den tyska evangeliska kyrkan 340 kyrkor. Nyligen köptes en lutheransk kyrka i Hamburg av muslimer. I Spandau har St Rafaelkyrkan blivit mataffär. I Karl Marx hemstad Trier har en del kyrkor gjorts om till gym. I Köln har en kyrka blivit lyxbostäder med egen pool.
Författaren Emile Cioran kom en gång med en dyster profetia för Europa: "Fransmännen kommer inte att vakna förrän Notre Dame görs om till moské." För tre år sedan sköt den franske historikern Dominique Venner sig vid altaret i Paris mest berömda katedral Notre Dame. Självmordet avfärdades av mainstreammedier som en tom gest från en katolsk knäppgök. Men det var en fruktansvärd varning till Europa. Problemet är att ingen lyssnade.
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är italiensk journalist och författare.