Dödstal som överstiger födelsetal kanske låter som science fiction, men det är nu en verklighet i Europa. Under 2015 föddes 5,1 miljoner bebisar i EU, medan 5,2 miljoner människor dog. Detta innebär att EU för första gången i modern historia noterade en negativ naturlig befolkningsutveckling. Siffrorna är hämtade från Eurostat (EUs officiella statistikbyrå), som räknat Europas befolkning sedan 1961. Det är alltså ett faktum.
Det finns dock en annan siffra som förvånar: Europas befolkning har som helhet ökat från 508,3 miljoner till 510,1 miljoner. Har ni gissat varför? Den invandrade befolkningen har ökat, med ungefär två miljoner om året, medan den infödda europeiska befolkningen minskat. Detta är ett befolkningsutbyte. Europa har tappat viljan att upprätthålla eller utöka den egna folkmängden. Situationen är lika demografiskt jordskredsartad som under 1300-talets stora pestepidemi.
Den brittiske demografen David Coleman beskrev förloppet i en studie, "Immigration and Ethnic Change in Low-Fertility Countries: A Third Demographic Transition" ("Invandring och etniska förändringar i länder med låga födelsetal: En tredje demografisk övergång"). Europas suicidala födelsetal i kombination med invandrare som förökar sig snabbare kommer att förvandla den europeiska kulturen. De infödda européernas fallande nativitet sammanfaller faktiskt med etableringen av islam i Europa och "återislamiseringen" av dess muslimer.
2015 noterade Portugal EUs näst lägsta födelsetal (8,3 per 1 000 invånare) och en negativ naturlig tillväxt på minus 2,2 per 1 000 invånare. Vilket EU-land hade då lägst födelsetal? Italien. Sedan 1960-talets "babyboom", i detta land som är känt för sina stora familjer, har födelsetalen mer än halverats. 2015 föll antalet födslar till 485 000, färre än något annat år sedan det moderna Italien blev till 1861.
Östeuropa har nu "den största befolkningsminskningen i modern historia", medan Tyskland tagit över förstaplatsen från Japan vad gäller världens lägsta födelsetal, i snitt under de senaste fem åren. Minskningen var särskilt dramatisk i Tyskland och Italien, minus 2,3 procent respektive minus 2,7 procent.
En del företag har helt tappat intresset för den europeiska marknaden. Kimberly-Clark, som producerar Huggies-blöjan, har dragit sig ur på de flesta håll i Europa. Marknaden är helt enkelt inte kostnadseffektiv. Samtidigt har Procter & Gamble, som producerar Pampers, gjort en ny framtidsinvestering: Blöjor för gamla människor.
Europa grånar; man kan känna en påtaglig sorg i ett samhälle som ätit upp sig självt. 2008 föddes 5 469 000 barn i EU-länderna. Fem år senare föddes nästan en halv miljon färre, 5 075 000 – en minskning på sju procent. Och födelsetalen har inte bara fallit i länder med ansträngd ekonomi, som Grekland, utan också i länder som Norge där man obehindrat seglade rakt igenom finanskrisen.
Som lord Sacks nyligen sa, "fallande födelsetal kan innebära slutet för Väst". Det åldrande Europa förnyas inte med nya generationer européer – i stället välkomnar man enorma mängder migranter från Mellanöstern, Afrika och Asien som ska ersätta de infödda européerna. Nykomlingarna tar med sig radikalt annorlunda värderingar kring sex, vetenskap, politisk makt, kultur, ekonomi och förhållandet mellan Gud och människa.
Liberaler och sekularister vill gärna avfärda betydelsen av demografiska och kulturella frågor. Det är därför de tyngsta varningarna kommit från en del kristna ledare. Den förste som markerade sitt missnöje med den dramatiska trenden var en välkänd italiensk missionär, fader Piero Gheddo, som förklarade att på grund av fallande födelsetal och religiös likgiltighet kommer "islam förr snarare än senare att lägga under sig större delen av Europa". Han fick medhåll av andra, som till exempel den libanesiske kardinalen Bechara Rai, ledare för Katolska östkyrkor under Vatikanen. Rai varnade för att "islam kommer att erövra Europa genom tro och födelsetal". En liknande varning kom nyligen från en annan kardinal, Raymond Leo Burke.
Om bara en generation kommer Europa att vara oigenkännligt. Folket i Europa verkar allt mer känna att deras civilisations identitet är hotad av framförallt en lättsinnig libertarianism, en ideologi förklädd till frihet, som vill kapa alla band människor har till sin familj, föräldrar, arbete, historia, religion, språk, nation, frihet. Det verkar som om förespråkarna för denna ideologi inte bryr sig om huruvida Europa är framgångsrikt eller går under, om vår civilisation försvinner, drunknar i etniskt kaos, eller övertas av en ny ökenreligion.
Som en uppsats i Washington Quarterly förklarar, så har det fatala mötet mellan Europas fallande födelsetal och islams uppgång redan fått allvarliga konsekvenser: Europa har blivit ett drivhus för terrorism; gett grogrund år en ny, giftig form av antisemitism, upplevt en politisk skiftning mot högerextremism; kastats in i den största krisen EU någonsin upplevt och genomfört den största omstruktureringen av utrikespolitiken sedan man drog sig tillbaka från Mellanöstern.
Demografiskt självmord är inte bara vad man upplever, utan tydligen också något man önskar. Den xenofila europeiska borgerligheten, som i dag kontrollerar det politiska och mediala landskapet, verkar indränkt i en snobbig och masochistisk rasism. De har vänt sig emot värderingarna i den egna judeo-kristna kulturen och kombinerat detta med en feberyr, romantiserad bild av andra kulturers värderingar. Den sorgliga paradoxen i detta är att européerna nu importerar ett stort antal ungdomar från Mellanöstern, för att kompensera de egna livsstilsvalen.
En agnostisk och steril världsdel – berövad sina gudar och barn för att man förvisat dem – kommer inte att ha styrka att bekämpa eller assimilera en civilisation bestående av djupt troende och unga. Och i bristen på motmedel mot den kommande förvandlingen verkar allt tala till islams fördel. Kan det vara så att vi nu ser vintern närma sig?
Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är italiensk journalist och författare.