Den 12e januari publicerade den norska tidningen Aftenposten en artikel om Jared Kushner, USAs president Donald Trumps svärson och seniorrådgivare: "Juden Kushner ska ha tryckt på för att få David M. Friedman som ny ambassadör i Israel", skrev Aftenposten. Nyhetstidningen bad sedan om ursäkt för att ha kallat Kushner för "juden".
Några veckor tidigare passerade stadsrådet i Trondheim, Norges tredje största stad, en motion som uppmanade invånarna att bojkotta israeliska varor – man strävar efter att staden ska bli "Israelfri". Sedan var det en annan norsk stads tur, Tromsö, med en befolkning på 72 000 vars stadsråd passerade en liknande motion. Fler än 40 % av normännen bojkottar redan israeliska produkter eller är för att göra det, enligt en opinionsundersökning.
Vad fan är det som pågår i Skandinavien, två av vars länder, Norge och Sverige, är bastioner för politisk korrekthet, mästare i multikulturalism och, enligt Globalt fredsindex, de "fredligaste" länderna i världen? "Det mest framgångsrika samhället någonsin i världen" har dock, enligt The Guardians stämpling av Sverige, en mörk sida: Israelförtal och antisemitism.
Sverige och Norge manipulerar den allmänna åsikten på det sätt som förevigades av George Orwell i hans roman "1984" som "Tvåminutershatet". Dessa länder har sett skapandet av en allmän åsikt enligt vilken Israel är en skoningslös fiende till mänskligheten som borde avvecklas omedelbart.
För ett år sedan presenterade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i Knesset, Israels parlament, en uppdaterad karta över Israels vänner och fiender. Endast fem länder är öppet i krig med den judiska staten: Iran, Irak, Syrien, Afghanistan och Nordkorea. Sedan finns de vänliga länderna, inklusive många icke-muslimska afrikanska länder som en gång i tiden inte hade några diplomatiska relationer med Jerusalem. Men kartan inkluderade också ett europeiskt land som för första gången flyttat in i "icke-vänskapslägret": Sverige.
Hat mot Israel har blivit en riktig besatthet i Skandinavien, som återuppväckt det lysande partnerskapet mellan de liberala "användbara idioterna" – de som bryr sig om jämställdhet och minoriteter – och islamisterna – de som bryr sig om underkastelse och att döda "hedningar".
Trots det faktum att judar i Norge bara består av 0,003 procent av den totala befolkningen är Oslo nu världens huvudstad för europeisk antisemitism. Nyligen inledde norska Nationaltheatret sin festival i Oslo med ett dramatiskt filmklipp. Filmen uppmanade till bojkott av Israels nationalteater, Habima, i Tel Aviv. Klippet, som finansierats av regeringen och spelades upp på festivalen visade en skådespelerska som antog en position som talesman för Nationaltheatret och uppmanade till en bojkott av den israeliska teatern. Pia Maria Roll stämplade Israel som en stat som är "baserad på etnisk rensning, rasism, ockupation och apartheid". Israels utrikesdepartement svarade med att säga att den sju minuter långa filmen återkallar minnet av "den norska kollaboratören Vidkun Quisling och Knut Hamsun" (en nobelpristagare i litteratur som sympatiserade med Hitler).
Det är inte första gången. En festival i Oslo avvisade också dokumentären " The Other Dreamers", om handikappade barns liv, helt enkelt för att den var israelisk. "Vi stödjer den akademiska och kulturella bojkotten av Israel", skrev Ketil Magnussen, festivalens grundare.
Norge är det land i Europa som är mest engagerat i kampanjer mot Israel. Alla norska universitet vägrade ta emot Alan Dershowitz under hans föreläsningsturné om Mellanöstern. Ett förslag till en officiell akademisk bojkott mot Israel främjades genom Trondheims universitet. Om det hade godtagits hade bojkotten varit den första av sitt slag på ett europeiskt universitet sedan den nazistiska bojkotten av judiska professorer.
Det norska finansdepartementet har exkluderat israeliska företag, såsom Africa Israel Investments och Danya Cebus, från dess globala pensionsfond, en fond som investerar landets välfärd i utlänska aktier och fonder, och som innehar mer än en procent av alla globala aktier. Den norska handelsunionen EL & IT, som representerar arbetare från energi- och telekommunikationssektorn, har bojkottat Histadrut, Israels nationella arbetarunion.
I Norge har antisemitismen påverkat många "intellektuella". En av dem är Johan Galtung, en norsk sociolog som utsetts till " fredsstudiernas fader", en stolt vänstersympatisör som gjort antisemitistiska, anti-Israeluttalanden på Oslo universitet, och som (felaktigt) hävdat att det finns en koppling mellan Anders Behring Breivik, förövaren vid massakern på Utøya, och Mossad.
Norska tidningar är fulla av klassiska antisemitistiska troper. En serie i den största tidningen, Verdens Gang, visade den före detta israeliska premiärministern Ehud Olmerts fötter som tillhörande ett djur. I Aftenposten, den andra största nyhetstidningen, äter en råtta en Davidsstjärna, symbolen i den israeliska flaggan. En annan dagstidning, Dagbladet, som sympatiserar med den norska vänstern, publicerade en serie i vilken palestinska terrorister lämnar ett israeliskt fängelse med det tyska mottot från koncentrationslägret Buschenwald; "Jedem Das Seine".
Evelyne Zeira, som arbetar på sjukhuset Hadassah i Jerusalem, bad en norsk forskare, Ingrid Harbitz, att skicka henne material för att utveckla behandlingar av palestinska offer för blodsjukdomen talassemi. Harbitz svar var: "På grund av den nuvarande situationen i Mellanöstern kommer jag inte skicka material till israeliska universitet". Enligt henne förtjänar inte israeliska judar eller ens palestinier norskt blod!
Under Israels krig mot Hizbollah år 2006 publicerade kvällstidningen Aftenposten en artikel av Jostein Gaarder, en "tredjevärldensympatisör" som är Norges mest kända skribent, i vilken han föreställde sig Israels förstörelse. Gaarder, vars roman "Sophies värld" har översatts till 53 språk och sålt miljontals exemplar, rättfärdigade utdrivningen av israeliska judar från deras land. "Vi erkänner inte längre staten Israel", skrev Gaarder, som om han var en iransk imam.
Samma rasism existerar i Sverige.
För några dagar sedan diskuterade Sveriges riksdag ett avtal mellan Volvo och israeliska bussföretag. Faktum är att Volvo förser israelerna med ett antal bussar som håller dem vid liv i Judéen och Samarien. Judiska skolbarn i dessa områden måste använda bepansrade bussar för att undvika att bli skjutna och mördade av palestinska terrorister. Men enligt ordföranden i riksdagens utrikeskommitté, Kenneth G. Forslund, understödjer deras rätt till liv, som tillåts av Volvos bussar "ett folkrättsbrott".
Sveriges före detta bostads- och stadsutvecklingsminister, Mehmet Kaplan, en muslim av turkiskt ursprung, deltog i pro-Hamasövergreppet mot Israel genom "Bordningen av Gazakonvojen" år 2010. Han jämförde Israel med Nazismen och uppmanade till "befrielse av Jerusalem". Utbildningsminister Gustav Fridolin har gripits för att ha protesterat framför antiterroriststängslet som byggts av Israel i Judéen och Samarien för att skydda deras medborgares liv på kustslätten, där massakrer av självmordsbombare ägt rum.
Nyligen sände Sveriges Television "The Occupation of the American Mind", en konspirationsfilm om den "Israeliska påtryckningsgruppen" som sägs kontrollera USA. Under den andra intifadan trycktes ett fotografi upp på nytt på ett museum i Stockholm, föreställande en leende kvinnlig palestinsk självmordsbombare, som mördat dussintals israeler på en restaurang i Haifa. Fotografiet sattes upp på en liten vit båt som flöt i en pöl av blodröd vätska. Aftonbladet publicerade sedan en artikel av Donald Boström där han, utan några bevis, anklagade den israeliska armén för att ha skördat palestiniers organ.
Dagens Nyheter publicerade en våldsamt antisemitistisk gästkrönika med titeln "Det är tillåtet att hata judarna", i vilken historikern Jan Samuelson menade att fram till dess att Israel upphör att "ockupera" territorierna kommer hatet mot den judiska staten vara rättfärdigat. Han bortser dock helt från det faktum att jordanierna tog makten över territorierna i den aggressionshandling som initierades mot Israel i kriget 1948. Faktum är att år 1967 befriade Israel sitt eget land från illegal jordansk ockupation.
Efter Trumps valseger publicerade Dagens Nyheter en antisemitistisk serie, i vilken den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu och USAs valda president blev uppburna av en ortodox jude, en Ku Klux Klan-medlem och en pistolbärande man som stämplats med den israeliska flaggan. Den nazistiska dagstidningen Der Stürmer hade inte kunnat rita den bättre.
Efter massakrerna den 13e november i Paris svarade Sveriges utrikesminister Margot Wallström i en intervju på frågan om hon var orolig för radikaliseringen av unga människor i Sverige som strider för IS: "Ja, det är klart att vi har anledning att oroas inte bara i Sverige utan runt om i världen för att det är så många som radikaliseras. Och man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss, vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld"
Menar Wallström verkligen att för att besegra islamistisk aggression måste Israel kapitulera? Palestiniernas situation är sannerligen förtvivlad, men då de haft fullt självstyre i årtionden orsakas deras förtvivlade situation av deras egna cyniska och korrupta ledare som avsiktligt verkar hålla kvar sitt folk i eländet för att försöka skylla det på Israel, på samma sätt som att folk stympar barn för att göra dem till "bättre" tiggare.
Under tiden har synagogan i Trondheim blivit en av de mest skyddade byggnaderna i Norge, och judar lever under belägring i Malmö. Vidkun Quisling, den nazistiska sympatisören, hade varit stolt över sina arvingar, även om de nu är självutpekade "progressiva".
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.