Fatiha Boudjalat, medgrundaren av sekulariströrelsen Viv(r)e la Republique, är en framstående figur för anti-islamism i Frankrike. Hon intervjuas regelbundet på tv och radio, och hennes åsikter publiceras med jämna mellanrum i Le Figaro. Boudjalat kritiserade nyligen en Islamistisk regeringsanställd, Sonia Nour, för att hon kallat den tunisiska islamistiska mördaren av två kvinnor för "martyr". Några veckor senare raderades Boudjalats Facebookkonto.
Hon är inte ensam om att ha blivit en måltavla för islamister på Facebook. Leila Ourzik, en konstnär som bor i Grigny, som är en muslimdominerad förort till Paris, är en muslim som äter och dricker öppet under Ramadan och avstår från att bära den islamistiska slöjan. På grund sitt hennes icke-islamistiska beteende blir hon förödmjukad och hotad dagligen, och även på sociala nätverk. Ourzik blev en måltavla på Facebook. Islamister trakasserade henne med förolämpningar och hot, publicerade hennes bild på porrsidor, och till slut lyckades de få hennes konto på Facebook raderat. Plötsligt, utan förvarning, var hennes konto nedstängt. "Inte en gång, utan många gånger", säger hon till Gatestone. Varför? "Jag vet inte, de säger aldrig något. Men en dag är det över och allt är raderat."
Olivier Aron, en tandläkare och före detta politiker, blev avstängd från Facebook i flera veckor. Aron är aktiv i debatter om islam och islamism. Han är inte heller blyg. På Facebook säger han emot islamister. Islamisterna verkar dock inte vara intresserade av debatt. De verkar istället vilja censurera. Enligt Aron har många av dem klagat på Facebook. "Jag antar att de anklagade mig för att vara rasist och islamofob", sa Aron. "Skrämseltaktiker är vanligt förekommande. En man jag inte ens känner fick reda på mitt telefonnummer och alla mina kontaktuppgifter och skickade dem till sina vänner. Konsekvenserna lät inte vänta på sig. Arons assistent på tandläkarkliniken fick ett skrämmande telefonsamtal: "Säg åt doktor Aron att 'Kelkal' snart kommer slå till mot honom." Kelkal, en algerisk islamistisk terrorist, var medlem i Armed Islamic Group (GIA) och ansvarig för vågen av attacker i Frankrike under sommaren 1995. Trots att Kelkal dödades av polisen för 20 år sedan förblir han för många radikala islamister prototypen för en "modern" jihadist.
Under förra våren blev också Michel Renard, en historielärare i Saint Chamond, också avstängd från Facebook. "Utan varning, utan möjlighet att tala med någon, var plötsligt alla mina texter borta", sa han till Gatestone. Renard hade publicerat en extremt detaljerad analys av islamismen på nätet. "Men", sa han, "islamisterna är extremt aktiva på Facebook. De förolämpar en; de hotar en." Trots att Renard vägrade bli vän med sina elever på Facebook "klagade deras föräldrar inför skolans direktör. Skrämseltaktikerna finns överallt, i verkliga livet och på nätet.
Dessa Facebookanvändare, precis som ett dussintal andra, verkar falla offer för islamistiska "flockar". När dessa Facebookanvändarnas åsikter och analyser uppmärksammas blir de utmålade som "rasister" eller "islamofober", och deras konton raderas.
I Frankrike raderar Facebook tusentals konton varje år. Det skulle vara intressant att veta hur många av dem raderas på grund av att personerna bakom ifrågasatt islam, men det är ingen som vet: Facebook kommunicerar aldrig förutom genom automatiska meddelanden som uppenbarligen verkar försöka undvika att förklara något alls.
Det vi vet är att "Facebook har 4 500 'content moderators' och att de nyligen meddelat att man planerar att anställa 3 000 till, enligt The Guardian. 7 500 moderatorer för mer än två miljarder Facebookanvändare? Det är löjligt.
The Guardian fortsätter: "Det finns modereringscentrum över hela världen, men Facebook vägrar avslöja exakt antal eller var de ligger." Faktum är att frågan bör vara: Outsourcar Facebook innehållsmoderering till underleverantörer, och i så fall, till vem?
I Frankrike verkar det finnas tre konkurrerande underleverantörer för moderering av onlinebaserat innehåll: Netino, Concileo och Atchik Services. Dessa företags "modereringscentrum" ligger generellt sett i fransktalande länder med billig arbetskraft, i Nordafrika och på Madagaskar. I Frankrike är enligt rykten Facebooks moderatorer baserade i fransktalande muslimska länder som Tunisien, Algeriet och Marocko. Facebook varken bekräftar eller förnekar att de outsourcat modereringsarbetet till företag som anställer billiga muslimska arbetare i Nordafrika.
Det är värt att notera att muslimska utövare av hets mot folkgrupp blir allt fler på Facebook, medan antiislamisterna utsätts för trakasserier och radering av sina konton.
Det är ett symptom av den dominerande förnekelsen i fransk media som upprepar sig – trots överväldigande bevis på motsatsen – att "Islamism inte är ett krig mot västerländsk kultur". Som konsekvens "modereras" nu yttrandefriheten i Frankrike av muslimer i muslimska länder.
Om Facebook istället skulle outsourca sitt "modereringsarbete" till företag i Frankrike eller Belgien skulle resultatet ironiskt nog bli detsamma. Extremistiska muslimer jagar i flock, medan antiextremister i huvudsak är individer. Det franska Conseil supérieur de l'audiovisuel, till exempel, Frankrikes reglerande myndighet för radio och tv, blir överväldigade av en storm av protester varje gång den franska anti-islamistiska journalisten Éric Zemmour dyker upp i rutan. Zemmour blir stämd två gånger om året för "rasism" – helt enkelt för att islamistiska organisationer som Collectif contre l'islamophobie en France ("Kollektiv mot Islamofobi i Frankrike", CCIF) för kampanj för att uppmana franska muslimer till att protestera mot Zemmours "islamofobi". Används samma system för sociala nätverk? Med tanke på Facebooks totala brist på transparens när det gäller dessa beslut är detta en möjlighet.
Tyvärr är motattackerna mot dessa trakasserier fortfarande "under konstruktion".
Facebook censurerar inte bara innehållet med hjälp av hemliga "moderatorer", utan företaget har också utvecklat juridiskt svarsteam som hanterar förfrågningar från polis och underrättelsetjänst. I Frankrike har sådana förfrågningar från domstolar och justitiedepartement ökat från 3 208 år 2013 till 8 121 år 2016. Enligt Le Journal du Net, en nyhetssida som ägnar sig åt nutida händelser och media, "raderade Facebook 37 000 sidor i Frankrike, på begäran av regeringen, jämfört ned 30 126 i Indien, 6 574 i Turkiet och endast 85 sidor i Ryssland" under samma period.
Var det bara islamistiska och jihadistiska sidor som raderades? Vad mer? En oläglig historia? Enligt regeringarna i Europa anses antijihadisterna vara ett ännu större problem än jihadisterna.
I april 2017 publicerade Facebook en rapport med titeln "Information Operations and Facebook". På sida 9 kan man läsa följande: "I Frankrike till exempel har dessa förbättringar nyligen gjort det möjligt för oss att agera mot över 30 000 falska konton." Dessa "förbättringar" Facebook talar om är nu relaterade till nya analytiska tekniker som tillåter Facebook att upptäcka en mängd konton med "falska nyheter". Dessa "falska" konton var föga överraskande särskilt aktiva under Frankrikes presidentkampanj under våren 2017.
För Facebook och för franska tjänstemän verkar inte den stora frågan vara: "strider islam mot vår frihet?" Utan bara: "Lägger sig Vladimir Putin i fransk politik?" Facebook ägnar uppmärksamhet åt detta. Facebook har inte råd att ignorera politikernas förfrågningar. I varje land är de stora reklampengarna för Facebooks plattform beroende av regeringens välvilja.
Det är viktigt att komma ihåg hur Tysklands förbundskapten Angela Merkel år 2015, vid migrationskrisens topp, pressade Facebooks grundare Mark Zuckerberg till att ta bort de tusentals inläggen som tog ställning mot massinvandring. "Jobbar du på detta?" frågade Merkel på engelska, varpå Zuckerberg svarade bekräftande.
Två år senare är verktyg med artificiell intelligens på väg att skänka tillfällig sinnesro åt regeringar i utbyte mot snabba vinster – men allt blir inte frid och fröjd för folket.
Yves Mamou, författare och journalist, baserad i Frankrike, arbetade för Le Monde under två årtionden.