Frankrikes fängelsevakter strejkar. Under en period på mindre än 10 dagar har ett antal vakter på olika fängelser blivit attackerade och skadade, huvudsakligen av islamister som frihetsberövats på grund av terrorbrott eller mindre brott som skett på deras väg mot radikal Islamism. Som reaktion har vakterna hindrat den normala verksamheten vid de flesta fängelser.
Vågen av attacker började den 11 januari, 2018. Tre vakter vid fängelset Vendin-le-Vieil, i norra Frankrike, skadades lindrigt vid en knivattack som begicks av Christian Gantzarski, en tysk man som konverterat till islam och anslutit sig till Al Qaida för att sedan bli hjärnan bakom bombningen av en synagoga i Djerba, Tunisien, år 2002.
Den 15 januari 2018 attackerades och skadades sju vakter av en "radikaliserad" intagen på fängelset Mont-de-Marsan i södra Frankrike.
 Fängelset Mont-de-Marsan i Frankrike. (Bildkälla: Jibi44/Wikimedia Commons) |
Den 16 januari var en vakt vid fängelset Grenoble-Varces nära att bli av med sitt öga i en attack. Innan han gick in i en cell tittade han in genom kikhålet i dörren när en fånge plötsligt försökte sticka hans öga med en penna genom hålet. Tursamt nog blev vakten inte skadad.
Samma dag slog en 28-årig fånge på Tarascon-fängelset en kvinnlig vakt i ansiktet. Han satt i fängelse för rån och var även misstänkt för att vara en islamist som höll på att bli radikaliserad.
Den 17 januari överfölls en vakt vid fängelset Grenoble-Varces av en fånge som ville gå till sjukavdelningen utan att ha bokat en tid hos läkaren. Det angavs inte i medierapporteringen huruvida han var en islamist eller inte.
Den 19 januari attackerades två vakter av fyra islamistiska fångar på Borgohäktet på Korsika, en fransk ö i Medelhavet. Vakterna fördes till sjukhus i allvarligt tillstånd. Enligt åklagaren var det "inte möjligt att säga att det var en islamistisk terrorattack".
Den 21 januari blev två vakter – en man och en kvinna – allvarligt misshandlade på Longuenessefängelset i norra Frankrike. Fången var beväpnad med järnrör, och vakterna fördes senare till sjukhus.
Den 21 januari vägrade totalt 123 intagna vid fängelset Fleury-Mérogis, i en förort till Paris, att gå tillbaka till sina celler efter att ha tränat. Inryckningsteam kallades in för att förebygga upplopp.
Den 22 januari avväpnade vakter vid Craquelinfängelset i Chateauroux (centrala Frankrike) en fånge som skrikit "Allahu Akbar" (Allah är störst) samtidigt som han hotat andra med kniv. Innan vakterna lyckats hindra honom lyckades han kasta en stol mot säkerhetsvakterna och skada en av dem lindrigt.
Den 22 januari blev verksamheten på 27 fängelser hindrad av vakter som strejkade, enligt justitiedepartementet. Enligt fackföreningarna var mellan 120 och 130 fängelser, av totalt 188, helt eller delvis paralyserade. Fackföreningarna hävdade även att majoriteten av de 28 000 vakterna som strejkade sa att de inte tänkte avbryta strejken tills regeringen gav dem tillräckliga resurser för att garantera deras säkerhet.
Precis som inom polisen och brandkåren säger Frankrikes fängelsevakter att de lever i ett permanent klimat av våld och rädsla. Och deras förbittring bara ökar. "Bernard", en fångvakt som ville vara anonym, säger:
"Förut brukade jag vara rädd varje morgon för att jag skulle hitta en kille som hängt sig i sin cell. Vet du vad jag fruktar idag? Att bli slaktad, avklädd, huggen i ryggen. I islams och ISIS namn. Varje dag på väg till jobbet växer denna rädsla som en klump i magen."
"Vakterna kommunicerar sin känsla av att ha blivit övergivna", skriver Le Monde.
Slag i ansiktet, stukningar, vrickningar: Anthony, en vakt på fängelset Baumettes i Marseille, hävdar att han blivit drabbad av fyra fysiska attacker under de senaste tre åren. Han har varje gång lämnat in officiella klagomål, men samtliga har blivit hemligstämplade av åklagaren. "Vi ber om arbetskraft, det stämmer", sa han, "men också om att domarna ska utföra sina jobb, för fysiskt våld blir allt vanligare."
Terrorism och Islamism har förändrat fängelserna. Enligt Joaquim Pueyo, före detta chef vid fängelset Fleury-Mérogis, idag parlamentsledamot, är situationen mycket enkel:
"På den gamla goda tiden kunde aggressivt beteende kopplas till svårigheter i vardagen. Nu får hatet och våldet löpa fritt [hos islamister] mot [våra] myndigheter, vårt samhälle och dess värderingar. [Det är] ingen överraskning att vakterna, som konfronteras med fångarnas radikalisering, blir måltavlor."
Enligt officiell statistik från justitiedepartementet var det den 1 december 2017 något under 80 000 personer som satt häktade eller i fängelse i Frankrike. Hur många muslimska fångar finns det in Frankrike? Det är svårt att veta eftersom det enligt lagen är förbjudet att samla uppgifter som baseras på ras, religion eller ursprung. År 2015 citerade en officiell rapport från en senatmedlem, Jean-René Lecerf, en studie som hävdar att 50 % av fångarna på de fyra största fängelserna i Marseille är muslimer. Enligt justitiedepartementet sitter 500 muslimer för närvarande i fängelse på grund av terrorbrott, och ytterligare 1 200 är vanliga kriminella som ses som radikala islamister.
Fångvakternas strejk säger mycket om konsekvenserna av otillräckliga regler som än så länge tillämpats i fängelsesammanhang. Vakterna är inte längre villiga att tolerera våldet och riskera att dö i islamisternas, och andra radikalisters, händer.
Istället för att ha i åtanke att islamismen uppenbarligen har förändrat kriminalpolitikens frågor så verkar justitiedepartementet fortsätta tro att de stora problemen i fängelserna är att de är överfulla med dåliga levnadsförhållanden.
Frågan om överfulla fängelser är så klart en viktig sådan. Men administrativ passivitet i kombination med permanent politisk förnekelse att islamister ligger i krig med Frankrike gör politiker och statstjänstemän blinda inför faran med islamism i fängelserna.
Istället för att se över alla fängelseregler utifrån ett perspektiv där islamisterna innebär en risk – vakterna riskerar att bli mördade, och de muslimska fångarna som är en majoritet bland 70 000 fångar riskerar att omvandlas till jihadister – så försöker regeringen köpa sig till vakternas medhåll med några löneförhöjningar och "experiment" för att få islamister att "återintegreras" in i ett "normalt liv" i ett "normalt samhälle".
Istället för att inse att de berömda avradikaliseringscentrumen – ofta konverterade medeltidsslott – inte har varit framgångsrika, eftersom ingen avradikalisering ägt rum, envisas Frankrikes lagstiftare med att tro att lösningen till kriget mot islamisterna är att blidka dem. Deras nya experiment går alla i samma riktning: mot fantasin om att "om vi är snälla mot jihadisterna så kommer de vara snälla mot oss".
Vi befinner oss i ett dödläge eftersom man vägrar att formulera problemet baserat på fakta. Så länge lagstiftarna inte anser att islamismen är det största problemet – och anledningen till att fängelselagarna generellt sett måste ses över – så kommer Frankrikes fängelsevakter fortsätta betala med sitt lidande, och en dag med sina liv.
Efter fängelsevakterna är det vår tur. Vid slutet av 2020 kommer 60 % av de dömda jihadisterna bli frisläppta – om mindre än tre år alltså.
Yves Mamou, författare och journalist, baserad i Frankrike, arbetade i två årtionden som journalist på Le Monde. Han håller på att skriva klart en bok, "Collaborators and Useful Idiots of Islamism in France", som ska publiceras år 2018.