 I Libanon finns det nästan 500 000 palestinier, de flesta av vilka bor i ghetton som kallas för flyktingläger. De nekas inte bara grundläggande rättigheter som libanesiska medborgare och andra utlänningar har, utan de nekas också rättigheter som flyktingar under internationella konventioner. På bilden: Palestinska flyktinglägret Nahr al-Bared i Tripoli, Libanon. (Foto: Salah Malkawi/Getty Images) |
Vid ett möte i Kairo denna månad uttryckte arabiska och muslimska utrikesministrar oro över FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingars (UNRWA) öde efter att den amerikanska administrationen bestämt sig för att kapa allt bistånd från USA till agenturen. Ministrarna "underströk vikten av att låta UNRWA fortsätta spela en viktig roll i att erbjuda humanitärt bistånd" till Palestinska "flyktingar". De varnade också för att det skulle förvärra krisen i Mellanöstern om man "skadade" UNRWA.
Om dessa arabiska och muslimska länder är så oroliga för UNRWA och de palestinska flyktingarna, varför kliver de inte in och fyller tomrummet och betalar för förlusten av den amerikanska finansieringen? Vad hindrar dem från att ta fram sina checkhäften och lösa denna "flyktingkris"?
Araberna och muslimerna är inte lika naiva som européerna, som fortsätter betala miljontals dollar till UNRWA och palestinierna. EU-ledare och regeringar för sitt eget folk bakom ljuset genom att inte berätta för dem att inte ens araberna och muslimerna slösar bort sina pengar på en FN-agentur som har skapat nya generationer av falska flyktingar genom att låta andra och tredje generationer ärva UNRWA:s status som "flyktingar".
Europeiska och andra västerländska skattebetalare är uppenbarligen omedvetna om att deras pengar läggs på flera miljoner av dessa "flyktingar", och uppmuntrar dem därigenom att inte gå vidare i sina liv eller förbättra sina levnadsförhållanden eftersom de har blivit helt beroende av USA:s och EU:s skattepengar. Det är dags för européerna att följa de arabiska och muslimska ländernas exempel och sluta finansiera en korrupt och inkompetent FN-agentur som UNRWA.
De arabiska och muslimska ledarna och regeringarnas oro för den upphörda finansieringen av UNRWA stinker av hyckleri. Vad har dessa arabiska och muslimska länder gjort under de senaste 70 åren för att avhjälpa "lidandet" för palestinierna och hjälpa dem gå vidare med sina liv? Bokstavligen talat ingenting.
Tvärtom har vissa av dessa länder, särskilt Libanon, Jordanien och Syrien, låtit palestinierna leva under hemska förhållanden i flyktingläger och vägrat ge dem grundläggande rättigheter samt undanhållit privilegier som ges åt andra utlänningar, såsom utbildning, anställning och sjukvård.
Ännu värre är att arabiska och muslimska ledare och länder har ljugit för palestinierna genom att försäkra dem om att de en dag kommer att återvända till sina föräldrars och förfäders hem i byar som ofta inte existerar i Israel som en så kallad "rätt att återvända".
När det gäller att uttrycka solidaritet med palestinierna så är araberna och muslimerna bra på en sak: tomma ord. Det är, som vi snart kommer se, det enda de någonsin har erbjudit palestinierna.
Därför är det värt att diskutera, innan vi besvarar frågan om varför araberna och muslimerna inte vill hjälpa palestinierna, hur mycket de arabiska och islamiska länderna har bidragit till UNRWA. Enligt statistik som släppts av UNRWA, inte särskilt mycket.
Ta till exempel år 2017.
Enligt statistiken förblev USA den största bidragsgivaren till UNRWA till ett belopp av över 364 miljoner dollar. På andraplats kom EU med 142 miljoner dollar, nummer 3 var Tyskland, nummer 4 Storbritannien och nummer 5 Sverige.
Saudiarabien, som kom på sjätte plats, var det enda arablandet i toppen av listan över donationer till UNRWA, med ett blygsamt bidrag år 2017 på endast 53,2 miljoner dollar. Förenade Arabemiraten (UAE), ännu ett oljerikt arabland, med 12,8 miljoner dollar kom på 15:e plats (efter länder som Danmark, Italien och Norge).
Algeriet och Tunisien, vars utrikesministrar säger att de nu är oroliga över USA:s beslut att stoppa sitt bistånd till UNRWA, bidrog förra året inte med några pengar alls till FN-agenturen.
Här kommer ännu ett stycke viktig information: Den islamiska republiken Iran, vars ledare aldrig missar ett tillfälle att fördöma USA och visa solidaritet med palestinierna, erbjöd en summa på bara 20 000 dollar till UNRWA mellan 2008 och 2017. Detta innebär att Teherans årliga bidrag till UNRWA under de senaste åren har varit $2 000.
Här är det värt att notera att Iran spenderar flera miljarder dollar per år utanför sina gränser i Mellanöstern. Iran erbjuder vapen och pengar till terrorgrupper såsom Hamas, palestinsk islamistisk jihad och Libanons Hizbollah. Iran hjälper dessa grupper för att de vill förgöra den "zionistiska enheten". Iran lägger nu enorma resurser i Syrien för att hjälpa diktatorn Bashar Assad i sin kamp mot rebellerna, samt rejäla summor pengar på att hjälpa Houthimiliser i Jemen.
Men när det kommer till att finansiera en FN-agentur som hjälper palestinska flyktingar och deras ättlingar så verkar iranierna, precis som de flesta arabiska och islamska länder, inte bry sig. Dessa länder är och har alltid varit mycket bra på att erbjuda lugnande ord till palestinierna medan de vägrar ge dem välbehövligt humanitärt bistånd.
Så iranierna, som under de senaste tio åren har get UNRWA ungefär $20 000, fördömer nu USA:s beslut att kapa sin finansiering till FN-agenturen.
USA:s beslut att kappa biståndet till UNRWA är en "uppenbar kränkning av FN:s generalförsamlings resolution 302 (IV)", sa den iranska parlamentstalmannen Ali Larijani, som också är chef för parlamentsunionen för OIC-medlemsstaterna (PUIC, PUOICM). Larijani beskrev USA:s beslut som "skamligt" och uppmanade alla parlament bland OIC-medlemsstaterna att fördöma USA:s agerande starkt.
Arabländerna är precis lika hycklande när det gäller UNRWA och sitt bistånd till palestinierna. En del av dessa länder som gnäller över USA:s beslut att kapa sitt bistånd till UNRWA har inte bara gjort ingenting för att hjälpa FN-agenturen; de har också utsatt palestinierna i sina länder för diskriminerande och apartheidliknande lagar.
Tänk till exempel på Libanon, ett land där nästan 500 000 palestinier bor, varav de flesta bor i ghetton som kallas för flyktingläger. Den libanesiska regeringen och dess representanter var bland de första araberna att fördöma USA:s beslut att kapa biståndet till UNRWA.
Ändå är detta samma Libanon vars lagar behandlar palestinier som en särskild grupp utlänningar, och förnekar dem till och med samma rättigheter som andra utlänningar får. Palestinier i Libanon nekas inte bara de grundläggande rättigheter som libanesiska medborgare och andra utlänningar får, utan de förnekas också rättigheter som flyktingar under internationella konventioner.
Palestinierna i Libanon är förbjudna att juridiskt sett tillskansa sig, överföra eller ärva fastighet. Palestinierna saknar också rätten att arbeta i den privata sektorn och inom 36 specificerade yrkesgrupper, såsom sjukvård, juridik och ingenjörsvetenskap.
I Syrien är palestiniernas förhållanden långt mycket värre. Nästan 4 000 palestinier har blivit dödade och många fler har blivit skadade sedan inbördeskrigets början år 2011. "Sedan stridigheterna började har över 85 000 palestinier flytt från Syrien till Europa medan tiotusentals fler har sökt skydd i grannländerna", enligt The New Arab.
Återigen står vi inför arabiskt och islamiskt hyckleri när det gäller palestinierna. Istället för att fördöma USA:s administration (som inte längre kommer hjälpa UNRWA) så kanske araberna och muslimerna skulle kunna komma på en alternativ plan för att få slut på "lidandet" bland flyktingar och deras avkommor. USA har gett UNRWA många miljarder dollar under ett antal årtionden, medan muslimska och arabiska ledare har utfärdat tomma uttalanden om sitt stöd för palestinska flyktingar precis lika länge. Om muslimska och arabiska ledare verkligen brydde sig om de palestinska flyktingarna och deras avkommor så skulle de antingen ersätta USA som donatorer eller berätta sanningen för palestinierna – att det är dags att avsluta farsen som kallas för "rätten att återvända". Vidare skulle de arabiska och muslimska staterna kunna börja fundera på sätt att hjälpa palestinierna att få ett bättre liv och förbättra framtiden för deras barn istället för att sitta på läger och vänta på välgörenhet från FN och västerländska länder.
När det gäller Libanon, Syrien och Jordanien skulle dessa länder kunna göra palestinierna en tjänst genom att sluta behandla dem som andra- och tredje klassens medborgare och utlänningar. Det finns ingen anledning för arabländerna att inte avsluta sin officiella diskriminering mot deras palestinska invånare, bevilja medborgarskap för dem och låta dem söka anställningsmöjligheter.
Problemet med de palestinska flyktingarna och deras avkommor skulle kunna lösas på ett ögonblick om arabländerna skulle vilja det. Första steget är att sluta ljuga för palestinierna och istället berätta sanningen – att "rätten att återvända" är en fantasi som inte kan bli verklighet, eftersom det skulle innebära att man förvandlade Israel till ett land där judar blev en liten minoritet. Steg nummer två: Sluta förfölja och mörda palestinier i arabländer. Erbjud dem istället hopp om ett bra liv och en bättre framtid för deras barn. Eller lönar det sig mer att be icke-araber och icke-muslimer om pengar?
Bassam Tawil är en muslimsk arab som är baserad i Mellanöstern.