 Fram tills dess att Iran kan visa att det bryr sig om mänskliga rättigheter för alla – inklusive icke-muslimer som bor innanför landets gränser – så måste president Hassan Rouhanis upphöjda ord om rättigheter och palestinier ses för vad det är: hyckleri, lögner och en politisk agenda. (Foto av Drew Angerer/Getty Images) |
I ett tal inför FN den 20 september 2017, ska den iranske presidenten Hassan Rouhani ha porträtterat sin regering som hängiven åt "måttlighet och respekt för mänskliga rättigheter, förmodligen som ett sätt att ge stöd åt sitt påstående om att Israel är "en rasistisk skurkregim som trampar på palestiniernas mest grundläggande rättigheter". Han tillade:
"Vi i Iran strävar efter fred och främjande av mänskliga rättigheter för människor och nationer. Vi har aldrig överseende med tyranni och vi försvarar alltid de utan röst. Vi hotar aldrig någon ... "
Man behöver bara titta på Irans kristna, som utgör 1 % av hela befolkningen, för att pröva dessa påståenden. Till skillnad från förföljelsen som andra kristna minoriteter upplever i nationer med muslimsk majoritet – vilken ofta ligger i händerna på muslimska individer, mobbar eller professionella terrorister - så är den största drivande faktorn för kristen förföljelse i Iran regeringen i sig.
World Watch List från 2018 som sammanställts av Open Doors – en människorättsorganisation som understryker den globala förföljelsen av kristna – gör det tydligt. Iran är bland de tio värsta nationerna där kristna upplever "extrem förföljelse":
"Trots att den allvarligaste förföljelsen av kristna i Gulfregionen kommer från samhället eller radikala islamistgrupper så kommer det största hotet för troende i Iran från regeringen. Den iranska regimen förklarar landet som en shiamuslimsk stat och expanderar konstant sitt inflytande. De kompromisslösa inom regimen motsätter sig häftigt kristendomen och skapar allvarliga problem för kristna, särskilt de som konverterat från islam. Kristna och andra minoriteter ses som hot och blir därför förföljda. Det iranska samhället som helhet är mer tolerant än ledarskapet, delvis tack vare den måttliga och andliga sufismen."
Större delen av Irans regims förföljelse verkar riktad mot protestantiska kristna och de som konverterat från islam till grenar av kristendomen såsom evangeliska, baptistiska och pingstkyrkliga grenar. Eftersom de blivit nekade rätten att bygga kyrkor så träffas kristna ofta och ber i hemlighet. Rapporter om iranska myndigheter som brutit sig in i sådana hemmagudstjänster, gripit och drivit iväg många, om inte alla, kristna som närvarat har blivit allt vanligare.
En annan människorättsorganisation, Middle East Concern, menar, med tanke på denna trend, att:
"Många Iranier har gått över till Kristus och det är något som myndigheterna helt klart är mycket missnöjda med. Så det förekommer periodvis gripanden, häktningar och fängelse. Det har funnits många åtal på sistone som indikerar ännu allvarligare åtgärder – domar på 10-15 år i vissa fall för kristna. Och oftast föreslår myndigheterna att detta är resultatet av underminering av staten eller att man avsett att motarbeta staten, och då använder man mer politiska åtalspunkter än till exempel apostasi- eller hädelselagar."
I juni 2017 till exempel dömdes fyra före detta muslimska kristna, som gripits månaden innan i räder mot hemmakyrkor, till 10 års fängelse vardera.
"De fyra männen åtalades officiellt för att ha 'agerat emot den nationella säkerheten', en generell anklagese som ofta används av den iranska regeringen för att straffa olika religiösa och politiska avvikande. Regeringen använder det ofta mot omvända istället för anklagelse om apostasi, enligt religionsfrihetsförespråkare, i ett försök att undvika internationell granskning."
Mer nyligen frågade ännu en person som konverterat till kristendomen, Naser Navard Gol-Tapeh, om åtalspunkten för vilken han blivit dömd, "handlingar mot den nationella säkerheten genom etablerandet av hemmakyrkor". I ett öppet brev från augusti 2018 till den iranska domstolen som dömt honom till tio års fängelse frågade han:
" ... är gemenskapen bland några kristna bröder och systrar i någons hem där de sjunger psalmer, läser Bibeln och ber till Gud att agera mot den nationella säkerheten? Är det inte ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna, och en fullkomlig orättvisa, att man får en tioårig fängelsedom bara för att man anordnat så kallade hemmakyrkor? ... "
Trots att det officiella skälet som de iranska myndigheterna anger vid alla dessa gripanden och domar är att kristna aktiviteter motsvarar "brott mot den nationella säkerheten" så verkar det som att den riktiga anledningen är fientlighet mot religioner som avviker från Irans inhemska religiösa beteckningar. Till exempel, "trots att regeringen är emot kristendomen så beviljar den en del friheter till historiska [icke-protestantiska] kristna kyrkor", enligt World Watch List.
"De [inhemska ortodoxa och katolska församlingar] tillåts predika för sina landsmän på sitt eget språk, men förbjuds att predika inför personer med muslimsk bakgrund. Medlemmar i dessa historiska kyrkor behandlas som andra klassens invånare, och de har rapporterat om fängelsestraff, fysisk misshandel, trakasserier och diskriminering, särskilt om de varit i kontakt med muslimer."
Till och med historiska, inhemska kyrkor riskerar att förstöras av iranska myndigheter.
Iran förföljer inte bara sina kristna minoriteter, utan försöker också tvinga dem att omfamna islam - trots Rouhanis skryt inför FN om att "Iran strävar inte efter att ... påtvinga sin officiella religion på andra", eftersom "vi är så säkra på vår egen kulturs djup, sanningen i vår tro och vår revolutions orubblighet och livslängd ..."
I ett exempel så "beordrade regeringen barn som tillhörde familjer från en av landets största hemmakyrkorörelser att studera Koranen och Shiaislamistisk lära eller bli relegerade från skolan", noterar en rapport. Policyn "berövar kristna barn grundläggande och gymnasial utbildning såvida de inte går med på religiös undervisning som inte stämmer överens med deras tro." Som en iransk kristen som lever gömd förklarade:
"Rouhani vill bevisa att han är en ordentlig muslim genom att förfölja kristna ... De flesta av de nya kristna är före detta muslimer ... Myndigheterna försöker utrota kristendomen, på samma sätt som Islamiska Statens grupp, fast smartare."
Många kristna som så småningom flyr från Iran och landets fängelser är tydliga med att påtryckningar om konvertering till islam var en standardtaktik. En rapport från 2017 menar att man "mottagit bekräftade rapporter om att de blivit misshandlade i fängelset och hotade om att om de inte avsade sig sin tro på Kristus och vände sin kristna tro ryggen så skulle de bli tvingade att lämna landet eller misshandlas till döds."
Två kvinnor som konverterat till kristendomen sade också om deras upplevelser i Irans fängelsesystem att de "blivit ombedda att upprepade gånger att förneka sin kristna tro", och "blev nekade medicinsk behandling på grund av deras tro och för att de såg som 'smutsiga otrogna'".
"Vi kan göra vad som helst med er och ingen kan stoppa oss", sade deras islamistiska förhörsledare ofta. "Här är vi lagen och vi kan göra vad vi vill ... om ni inte ger oss informationen vi behöver så kommer vi slå er tills ni kräks blod ..."
"De behandlade oss som djur", mindes kvinnorna.
"Om en fånges fall fick [internationell medie-] uppmärksamhet så slutade de tortera eller våldta den för att de visste att världen såg på ... Vi hörde om många fall med fångar som inte hade någon röst, och det var mycket som hände dem."
Det ironiska är att Rouhani själv antyder att Irans engagemang i mänskliga rättigheter inte inkluderar icke-muslimer. Vid ett tillfälle i hans FN-tal sade han att "mänskliga rättigheter och medborgarrättigheter", tillsammans med strävan mot rättvisa och islamiska värderingar, har utgjort de viktigaste kraven från det iranska folket ... särskilt under den islamiska revolutionen 1979". Den iranier som har "kristna värderingar" räknas uppenbarligen inte.
Vid ett annat tillfälle sade Rouhani:
"Det är helt enkelt omöjligt för vem som helst att sträva mot långvarig stabilitet, välstånd och utveckling medan muslimerna i Jemen, Syrien, Irak, Bahrain, Afghanistan, Myanmar och på så många andra platser lever i misär, krig och fattigdom."
Varför betonar Rouhani "muslimer"? Varför inte säga "alla människor" i Syrien, Irak, etc.? Återigen förtjänar inte "misären" för icke-muslimer som lever i dessa länder att omnämnas.
Tills dess att Iran kan visa att man bryr sig om mänskliga rättigheter för alla – inklusive icke-muslimer som lever inom landets gränser – så bör allt upphöjt prat om palestiniernas rättigheter ses för vad det är: hyckleri, lögner och politisk agenda.
Raymond Ibrahim, författare av den nya boken Sword and Scimitar, Fourteen Centuries of War between Islam and the West, är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute och Judith Rosen Friedman Fellow vid Middle East Forum.