 Enligt "World Watch List 2018"-rapporten så upplever kristna i Irak – det åttonde värsta landet i världen att vara kristen – "extrem förföljelse" och inte bara av "extremister". På bilden: En kyrka som bränts och förstörts i den kristendomsdominerade staden Qaraqosh, Irak. (Foto av Chris McGrath/Getty Images) |
"En ny våg av förföljelse kommer att innebära slutet för kristendomen efter 2 000 år" i Irak, menade en irakisk kristen ledare nyligen. I en intervju för några veckor sedan diskuterade den kaldeiska ärkebiskopen Habib Nafali från Basra hur över ett årtionde av våldsam förföljelse i stort sett har förintat Iraks kristna minoritet. Sedan den USA-ledda invasionen år 2003 har den kristna befolkningen minskat från 1,5 miljoner till cirka 250 000 – en minskning på 85 %. Under dessa 15 år har kristna blivit bortförda, förslavade, våldtagna och slaktade, ibland genom korsfästning; en kyrka eller kloster har förstörts per 40 dagar i genomsnitt, sade ärkebiskopen.
Även om det ofta antas att Islamiska Staten (ISIS) var källan till förföljelse så har situationen för kristna knappt förbättrats sedan gruppens uttåg ur Irak. Som ärkebiskopen sade, kristna lider fortfarande av "systematiskt våld" som utformats för att "förstöra deras språk, splittra deras familjer och få dem att lämna Irak".
Enligt "World Watch List 2018"-rapporten så upplever kristna i Irak – det åttonde värsta landet i världen att vara kristen – "extrem förföljelse" och inte bara av "extremister".
Även om "våldsamma religiösa grupper" (såsom Islamiska Staten) är "mycket starkt ansvariga" så är två andra samhällsklasser som sällan kopplas till förföljelse av kristna i Irak även de "mycket starkt" ansvariga, anger rapporten: 1) "Regeringstjänstemän på alla nivåer från lokal till nationell", och 2) "Icke-kristna religiösa ledare på alla nivåer från lokal till nationell". Dessutom är tre andra samhällsgrupper – 1) "Ledare av etniska grupper", 2) "Vanliga medborgare (personer från allmänheten), inklusive ligor", och 3) "Politiska partier på alla nivåer från lokal till nationell" – samtliga "starkt" ansvariga för förföljelsen av kristna i Irak. Med andra ord så är i stort sett alla inblandade.
Rapporten utvecklar:
"Våldsamma religiösa grupper såsom IS och andra radikala militanta är kända för att rikta in sig på kristna och andra religiösa minoriteter genom kidnappningar och mord. En annan källa till förföljelse är islamiska ledare på alla nivåer, särskilt i form av hets mot folkgrupp i moskéer. Regeringstjänstemän på alla nivåer rapporteras ha hotat kristna och "uppmuntrat" dem att emigrera. Dessutom ska vanliga medborgare i norr ha kommenterat offentligt och ifrågasatt varför kristna fortfarande är i Irak."
Flera regionala kristna ledare bekräftar dessa fynd. Enligt den syrisk-ortodoxa biskopen, George Saliba:
"Det som pågår i Irak är märkligt, men det är normalt för muslimer, för de har aldrig behandlat kristna väl, och de har alltid varit kränkande mot kristna ... Vi brukade leva och samexistera med muslimer, men sedan visade de tänderna ... [De har inte] rätt att storma hus, stjäla och attackera kristnas heder. De flesta muslimer gör detta, osmanerna dödade oss och efter det förstod de regerande nationsstaterna omständigheterna men gav alltid muslimerna fördel. Islam har aldrig förändrats."
Fader Douglas al-Bazi – en irakisk katolsk präst från Erbil som fortfarande bär med sig ärren från tortyren han utsattes för 9 år tidigare – gjorde samma observation:
Jag är stolt över att vara irakier, jag älskar mitt land. Men mitt land är inte stolt över att jag är en del av det. Det som drabbar mitt folk [kristna] är inget annat än folkmord. Jag ber er: kalla det inte för en konflikt. Det är folkmord ... När Islam lever bland en så kan kanske situationen kan verka acceptabel. Men när man lever bland muslimer [som minoritet] så blir allt omöjligt ... Vakna! Cancern knackar på dörren. De kommer förstöra en. Vi, Mellanösterns kristna, är den enda gruppen som har sett ondskans ansikte: Islam."
Den irakiska regeringen är delaktig – när den inte deltar aktivt – i förföljelsen. Som en kristen man förklarade efter att ha blivit tillfrågad varför kristna i Irak inte vänder sig till myndigheterna för skydd:
"Om vi kontaktar myndigheterna så tvingas vi identifiera oss [som kristna], och vi är inte säkra på att en del av de som hotar oss inte är personer från de myndigheter som ska skydda oss."
När kristna väl tar risken och kontaktar en lokal myndighet så straffar polisen dem ibland med kommentarer som "[du] borde inte vara i Irak, för det är muslimskt territorium."
Den irakiska regeringen har bara hjälpt till att främja sådana anti-kristna värderingar. I slutet av 2015 godkände man till exempel en lag som tvingade kristna och alla andra icke-muslimska barn att bli muslimer om deras fäder konverterar till islam eller om deras kristna mödrar gifter sig med muslimer.
Regeringsstöttade läroplaner framställer inhemska kristna som oönskade "utlänningar" trots att Irak var kristet i flera årtionden innan det övervanns av muslimer under det sjunde århundradet. Som en kristen politiker i Iraks utbildningsdepartement förklarade:
"Det finns nästan inget om oss [kristna] i våra historieböcker, och det som står är fullkomligt felaktigt. Det står inget om att vi var här innan islam. De enda kristna som nämns är från Väst. Många irakier tror att vi har flyttat hit. Från Väst. Att vi är gäster i detta land."
"Om [de kristna] barnen säger att de tror på Jesus" i skolan, noterar en rapport, "så får de utstå misshandel och hat från sina lärare."
Mest talande är att den irakiska regeringen anställer och skänker plattformar åt radikala religiösa ledare vars lära är nästan identiskt jämfört med Islamiska Statens. Den store Ayatollah Ahmad al-Baghdadi, till exempel, en av nationens högst uppsatta shialedare, förklarade under en tv-sänd intervju hur man ställer sig till icke-muslimer som lever under ett muslimskt välde:
"Om de är folk av boken [judar och kristna] så kräver vi jizya [en skatt för icke-muslimer] av dem – och om de vägrar så går vi emot dem. Om han är kristen, vill säga. Han har tre val: antingen konvertera till islam, eller, om han vägrar och vill fortsätta vara kristen, så får han betala jizya. Men om de fortfarande vägrar, då går vi emot dem, vi för bort deras kvinnor och förstör deras kyrkor – detta är islam! Detta är Allahs värld!"
Med tanke på att muslimer i Irak indoktrineras av en sådan anti-kristen retorik från tidig ålder – först i klassrummen och sedan i moskéerna – så bör det förmodligen inte komma som en överraskning att många muslimer vänder sig emot sina kristna grannar när tillfälle ges.
I ett filmklipp, till exempel, så berättar en traumatiserad kristen familj från Irak om hur deras små barn blev mördade – levande brända "bara för att de bar en korssymbol". Modern förklarade hur det "ISIS" som attackerade och mördade hennes barn var deras egna muslimska grannar, med vilka de åt, skrattade, och till vilka de till och med erbjöd utbildnings- och sjukvårdstjänster – men som vände sig emot dem.
På frågan om vem som egentligen hotade och drev ut de kristna ur Mosul svarade en annan kristen flykting:
"Vi lämnade Mosul för att ISIS kom till staden. [Det sunnimuslimska] folket i Mosul omfamnade ISIS och drev ut kristna ur staden. När ISIS gick in i Mosul så hyllades de av folket och de kristna drevs iväg ... Folket som omfamnade ISIS, folket som levde där med oss ... Ja, mina grannar. Våra grannar och andra människor hotade oss. De sa: "Åk härifrån innan ISIS tar er". Vad betyder det? Vart skulle vi ta vägen? Kristna har inget stöd i Irak. Den som säger sig skydda kristna är en lögnare. En lögnare!"
Iraks kristna är på randen av utrotning, inte lika mycket på grund av ISIS som på grund av i princip varje del av det Irakiska samhället.
"Om detta inte är folkmord", sa den kaldeiska ärkebiskopen Habib Nafali mot slutet av en färsk intervju, "var är det då?"
Raymond Ibrahim, författare av en ny bok, Sword and Scimitar, Fourteen Centuries of War between Islam and the West, är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute och Judith Rosen Friedman Fellow vid Middle East Forum.