Italien, en stor europeisk inkörsport för migranter som anländer till havs, har godkänt en sträng ny invandrings- och säkerhetslag som gör det enklare att deportera migranter som begår brott. På bilden: Migranter i en träbåt väntar på att plockas upp av Migrant Offshore Aid Stations fartyg Phoenix den 10 juni 2017 utanför Lampedusa, Italien. (Foto: Chris McGrath/Getty Images) |
Det italienska parlamentet har godkänt en sträng ny invandrings- och säkerhetslag som kommer göra det enklare att deportera migranter som begår brott och frånta de som döms för terrorism sitt italienska medborgarskap.
Italiens parlament, Camera dei Deputati, röstade 396 mot 99 den 28 november för att godkänna den nya lagen som sponsrades av inrikesminister Matteo Salvini. Lagen hade tidigare blivit godkänd av den italienska senaten den 7 november. Åtgärden förkunnades av President Sergio Mattarella den 3 december.
Den nya lagen, som även är känd som "säkerhetsförordningen" eller "Salviniförordningen", inkluderar flera nyckelbestämmelser:
Eliminerar humanitärt skydd. Ett viktigt mål med den nya lagen är att begränsa antalet migranter som får asyl i Italien. För att uppnå detta mål avskaffas uppehållstillstånd för så kallat humanitärt skydd, en form av säkerhet som varit tillgängligt för de som inte har uppnått kriterierna för flyktingstatus.
Med det tidigare systemet har villkoren för att kvalificera för humanitärt skydd – en av de tre formerna av skydd för asylsökande, utöver politisk asyl och subsidiärt skyddsbehövande – varit vaga och möjliga att utnyttja. Migranter som anlänt i Italien har kunnat kräva humanitärt skydd som varat i två år och gett åtkomst till arbete, socialbidrag och bostäder.
Under den nya lagen kommer den italienska regeringen enbart ge asyl åt legitima krigsflyktingar eller offer för politisk förföljelse. Den nya lagen introducerar även en mängd särskilda tillstånd (av hälsoskäl eller naturkatastrofer i ursprungslandet) med maximal giltighet på mellan ett halvår och ett år.
Förlänger internering för migranter. Artikel 2 i den nya lagen auktoriserar de italienska myndigheterna att kvarhålla migranter i så kallade repatrieringscentrum (Centri di permanenza per il rimpatrio, CPR) i max 180 dagar, jämfört med den tidigare maximala perioden på 90 dagar. Förlängningen går i linje med den period som anses nödvändig för att bekräfta en migrants identitet och nationalitet.
Dessutom gör artikel 3 att asylsökande kan hållas kvar i max 30 dagar vid så kallade hotspots, identifikationsanläggningar vid EU:s externa gränser. Om identiteten inte kan fastslås under dessa 30 dagar så kan asylsökande även hållas kvar vid repatrieringscentrumen i 180 dagar. Med andra ord kan asylsökande hållas i förvar i 210 dagar för att verifiera deras identitet.
Höjd budget för deportering. Artikel 6 syftar till fördelning av ytterligare medel för repatriering: 500 000 euro år 2018, 1,5 miljoner euro år 2019 och ytterligare 1,5 miljoner euro år 2020.
Underlättar återkallande av skydd. Artikel 7 utökar listan av brott för vilka flyktingstatus eller subsidiärt skydd kan återkallas. Asylsökande kan nu förlora sitt skydd om de har blivit dömda för brott som hot eller våld mot offentlig tjänsteman, fysiska övergrepp, kvinnlig könsstympning och en mängd olika stöldåtal.
Asylansökan kan också få avslag om den sökande befinner sig i en rättsprocess som berör något av de tidigare nämnda brotten och som skulle resultera i avslag på asylansökan vid en fällande dom. Vidare kommer flyktingar som återvänder till sitt ursprungsland, även om det är tillfälligt, att förlora internationellt och subsidiärt skydd.
Fastställer en lista över säkra ursprungsländer. Artikel 7-bis möjliggör ett fastställande av en lista över säkra ursprungsländer, nämligen länder som har demokratiska politiska system och där det "generellt sett" inte förekommer någon politisk förföljelse, tortyr, inhuman eller förnedrande behandling eller straff, hot om våld eller väpnade konflikter.
Minst 12 EU-länder har redan sådana listor som används för att förhindra utnyttjande av EU och nationella asylsystem.
Enligt förordningen kommer asylsökanden från länder på listan att behöva bevis på att de utsätts för fara i sina hemländer. Lagen introducerar även nya kategorier som gör en asylansökan till "uppenbart ogrundad", till exempel för människor som har gjort inkonsekventa uttalanden, människor som har gett falsk information eller falska dokument, människor som vägrar lämna fingeravtryck, människor som har deporteringsorder mot sig, människor som utgör en fara för ordningen och säkerheten, utländska medborgare som har kommit in i Italien på avvikande sätt och som inte omedelbart har ansökt om asyl.
Utöver listan över säkra ursprungsländer så inför artikel 10 principen om "intern flykt", alltså "om en utländsk medborgare kan skickas tillbaka till vissa områden i ursprungslandet där det inte finns några risker för förföljelse så får ansökan om internationellt stöd avslag."
Begränsar systemet om skydd för asylsökande. Artikel 12 anger att från och med nu kommer enbart ensamkommande minderåriga och personer som kvalificerar för internationellt skydd tillåtas att använda systemet för mottagande av asylsökande och flyktingar (Sistema di protezione per richiedenti asilo e rifugiati, SPRAR), det vanliga mottagningssystemet som drivs av italienska kommuner. Alla andra asylsökande kommer att behandlas via särskilda mottagningscentrum (Centri di Accoglienza Straordinaria, CAS) och mottagningscentrum för asylsökanden (Centri di Accoglienza per Richiedenti Asilo, CARA). Dessa förändringar ska inte bara återinföra en central kontroll över asylprocessen, utan även begränsa åtkomsten till alla tjänster förutom de mest grundläggande.
Auktoriserar återkallelse av medborgarskap. Artikel 14 gör det möjligt att återkalla medborgarskap hos de som inte fötts som italienska medborgare och som har dömts för brott med kopplingar till terrorism. Detta gäller bland annat för utlänningar som fått medborgarskap efter att ha bott i Italien i tio år; statslösa personer som har fått medborgarskap efter att ha bott i Italien i fem år; barn till utlänningar som är födda i Italien som har mottagit medborgarskap efter 18 års ålder; makar till italienska medborgare samt vuxna utlänningar som adopterats av italienska medborgare.
Återkallelsen av medborgarskapet är möjligt inom tre år från den fällande domen för brott med kopplingar till terrorism, enligt förordning av republikens president och förslag av inrikesministern.
Artikel 14 förlänger även väntetiden för att motta medborgarskap till 48 månader från 24 månader.
Ökar säkerhetsåtgärder. Den nya lagen introducerar även regler som ska stärka åtgärderna för att garantera den allmänna säkerheten, med särskild referens till terrorhotet och kampen mot kriminell infiltrering i offentliga anbud.
I ett försök att förhindra fordonsattacker mot fotgängare i folksamlingar kräver artikel 17 att biluthyrningsföretag ska öka kontrollerna mot individer som hyr lastbilar och skåpbilar. Artikel 19 auktoriserar polisen i kommuner med befolkningar på över 100 000 personer att använda elpistoler, medan artikel 24 inkluderar åtgärder för att stärka antimaffialagar och förebyggande åtgärder. Den italienska maffian har anklagats för att ha dragit nytta av migrationskrisen.
Vid en presskonferens sade inrikesminister Salvini att den nya lagen skulle innebära ordning för ett dysfunktionellt asylsystem. "Med kriterier, sunt förnuft och utmärkta resultat inför vi ordning, regler, seriositet, transparens och enhetlighet i asylmottagningssystemet som hade blivit en handelsvara, ett okontrollerat företag som finansieras av det italienska folket." Han tillade:
"Vi måste välkomna de som flyr från krig, men det finns inte plats för ekonomiska migranter. I den globala kommunikationens era sänds ett tydligt budskap till migranter i alla ursprungsländer, och även till smugglare som kommer förstå att de måste byta yrke. Han som flyr från krig är min broder, men han som kommer hit för att sälja droger och skapa oreda måste återvända till sitt land."
Den nya lagen har fördömts kraftigt av Italiens mainstreammedier, vänstervridna politiska partier samt av icke-statliga organisationer och andra grupper som har med invandring att göra. Salvatore Geraci, från den italienska välgörenhetsorganisationen Caritas Italia, beskrev lagen som "den värsta i Italiens historia" och som "patogen, meningslös och skadlig". Han tillade: "Lagen är i mångt och mycket ett resultat av fördomar och valberäkningar, naiva tillvägagångssätt för ett komplext och uttalat fenomen."
Salvini svarade: "Jag undrar om de som bestrider säkerhetsförordningen ens har läst den. Jag förstår inte riktigt vad problemet är: den deporterar kriminella och ökar kampen mot maffian, utpressning och droger."
Salvini, partiledare för antiinvandringspartiet Lega, bildade en ny koalitionsregering med populistiska Femstjärnerörelsen (M5S) den 1 juni. Regeringens program, som beskrivits i en handlingsplan på 39 sidor, lovade att slå till mot illegal invandring och deportera upp till 500 000 odokumenterade migranter.
Italien är en stor inkörsport för migranter som anländer till havs: 119 369 anlände till havs år 2017, efter 181 436 år 2016, enligt Internationella organisationen för migration (IOM). En uppskattad siffra på 700 000 migranter har kommit till Italien under de senaste fem åren, men sedan Salvini tillträdde har siffran minskat kraftigt. Under de första elva månaderna av 2018 har bara 23 000 migranter anlänt, enligt IOM.
Samtidigt har Salvini meddelat att Italien inte kommer att skriva under FN:s globala migrationspakt, och inte heller närvarade italienska tjänstemän vid en konferens i Marrakech, Marocko, den 10 och 11 december för att anta överenskommelsen. Den globala pakten riktar sig inte bara till att etablera migration som en mänsklig rättighet, utan också till att göra kritik mot migration illegalt med hjälp av en lagstiftning om hatbrott.
Den 28 november sade premiärminister Giuseppe Conte till parlamentet:
"Den globala migrationspakten är ett dokument som ger upphov till problem och frågor som många medborgare känner starkt inför. Därför anser vi att det är vår rätt att lägga debatten i parlamentet och basera ett slutgiltigt beslut på resultatet av denna debatt, precis som Schweiz har gjort. Så regeringen kommer inte att delta i Marrakech, och vi reserverar alternativet att anta dokumentet, eller inte, endast när parlamentet har uttryckt sin åsikt."
Över ett dussin länder har meddelat att de inte kommer att skriva under avtalet. Bland de västerländska länderna finns: Australien, Österrike, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Ungern, Israel, Italien, Lettland, Polen, Slovaken, Slovenien, Schweiz och USA.
Soeren Kern är Senior Fellow vid New Yorkbaserade Gatestone Institute.