En ny undersökning om självcensur i Tyskland har visat att tyskarna censurerar sig själva till en häpnadsväckande grad. På frågan om huruvida det är "möjligt att uttrycka sig fritt i offentligheten" var det bara 18 % som svarade ja. I jämförelse sa 59 % av tyskarna att de uttrycker sig fritt bland sina vänskapskretser och bekanta.
"Nästan två tredjedelar av medborgarna är övertygade om att man 'idag måste vara mycket försiktig med vilka ämnen man uttrycker sig om', eftersom det finns många oskrivna lagar om vilka åsikter som är acceptabla och godtagbara", enligt undersökningen som utfördes av Institut für Demoskopie Allensbach för tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ).
"Flyktingfrågan är ett av de känsligaste ämnena enligt den stora majoriteten av de svarande, följt av uttryckande av åsikter om muslimer och islam", angav rapporten. I jämförelse "är situationen annorlunda när det gäller frågor som klimatskydd, jämställdhet, arbetslöshet eller barnuppfostran – om vilka man kan uttrycka sig uppriktigt enligt den stora majoriteten". Till exempel menar 71 % av tyskarna enligt undersökningen att man bara kan kommentera flyktigfrågan "med försiktighet".
Bland de ämnen som anses tabubelagda har en avsevärd förändring skett under de senaste två årtiondena. År 1996 kände bara 16 % av tyskarna att patriotism var ett känsligt ämne. Idag har denna siffra ökat till 41 %.
"Patriotism, kosmopolitanism och stöd för Europa" (alltså stöd för EU) brukade inte nödvändigtvis vara sammanhängande med varandra, enligt undersökningen. Men idag "är befolkningen inte längre lika säker på att eliten, med sitt starka stöd för europeisk integration och i en globaliserad ekonomi, fortfarande känner högaktning inför nationen ... medborgare är alltmer rädda för att ses som högerextrema när de visar sin patriotism. Samtidigt menar en tredjedel av befolkningen att politikerna borde vara försiktiga med att uttrycka nationell stolthet om de inte vill exponera sig för hårda angrepp."
Det finns en stor diskrepans mellan vad tyskarna anser vara tabubelagt i det offentliga rummet, jämfört med i privata samtal med vänner och bekanta. Till exempel är 62 % av tyskarna övertygade om att en politiker som hävdar att islam har för mycket inflytande i Tyskland kommer att exponera sig för hård kritik, men bara 22 % tycker att det skulle vara en överträdelse att uttrycka en sådan åsikt i privata samtal. Åsikten om att 'man gör för mycket för flyktingar i Tyskland' anses också vara ett riskabelt uttalande i offentligheten, men bara 31 % skulle se det som ett problem att uttrycka detta privat. Det verkar med andra ord finnas en avsevärd klyfta mellan det tyskarna säger offentligt och vad de egentligen tycker.
"Anmärkningsvärt många [tyskar] har intrycket av att den sociala kontrollen har förstärkts när det kommer till yttrandet av åsikter i det offentliga rummet och att individuella uttalanden och beteenden blir allt mer observerade", noterar undersökningen. "Varannan invånare är övertygad om att man idag ägnar mycket mer uppmärksamhet åt hur någon beter sig offentligt och vad den säger. 41 procent menar att den politiska korrektheten är överdriven och 35 procent drar till och med slutsatsen att yttrandefrihet bara är möjligt i privata kretsar."
Att den tyska allmänheten anser att den politiska korrektheten har blivit överdriven exemplifieras av undersökningens fynd som visar att två tredjedelar av tyskarna inte håller med om att särskilda, politiskt korrekta termer för migranter, såsom "personer med migrantbakgrund", bör användas i den offentliga diskursen istället för mer vardagliga uttryck såsom "utlänning".
"Det gör stor skillnad om ett samhälle generellt sett accepterar och rättar sig efter betydelsefulla normer eller om medborgarna känner att de blir alltmer bevakade och utvärderade ... Många medborgare saknar att kunna bli respekterade på så sätt att deras angelägenheter och ståndpunkter tas på allvar [och] att viktiga händelseförlopp diskuteras öppet ..."
Undersökningens resultat är ingen stor överraskning för de som observerat reträtten av respekt för yttrandefriheten i Tyskland under de senaste åren. Denna reträtt har än så länge kulminerat år 2018 med Tysklands censurlag som kräver att sociala medieplattformer ska radera eller blockera alla påstådda "straffbara handlingar" på nätet, såsom förtal och uppvigling, inom 24 timmar från att man mottagit en anmälan av en användare. Om plattformerna inte gör detta kan den tyska regeringen ge dem böter på upp till 50 miljoner euro.
Personer i Tyskland har blivit åtalade för att de har kritiserat regeringens migrationspolitik: År 2016 åtalades ett gift par, Peter och Melanie M., för att ha skapat en Facebookgrupp som kritiserade regeringens migrationspolitik. Enligt nyhetsrapporter angav sidan att "Krigs- och ekonomiska flyktingar svämmar över vårt land. De tar med sig terror, rädsla, sorg. De våldtar våra kvinnor och utsätter våra barn för fara. Få ett slut på detta!"
Vid rättegången försvarade Peter M sina kommentarer på nätet: "Man kan inte ens uttrycka en kritisk åsikt om flyktingar utan att bli stämplad som nazist. Jag ville skapa ett diskussionsforum där man kan uttrycka sin åsikt om flyktingar ..." I hans dom yttrade domaren följande: "Beskrivningen av gruppen är en serie av generaliseringar med en tydlig högerextrem bakgrund." Peter M dömdes till nio månaders villkorlig dom och hans fru fick böter på 1 200 euro. Domaren tillade: "Jag hoppas att ni förstår allvaret i situationen. Om ni kommer att sitta framför mig igen så kommer ni att hamna i fängelse."
I september 2015 rapporterade Die Welt om att folk som yttrade "främlingsfientliga" åsikter på sociala medier riskerade att förlora sin rätt att träffa sina egna barn. Det behöver inte ens ha begåtts ett brott för att en domstol ska kunna anse att barnets välmående är hotat och för att man ska kunna begränsa förälderns rättigheter att träffa sitt eget barn eller ge order om att en "utbildare" som kan "ingripa om nödvändigt" ska vara närvarande under ett möte mellan förälder och barn. Som en sista utväg kan domstolen avlägsna barnet fullständigt ur förälderns vård.
I augusti 2017 gav Münchens distriktsdomstol journalisten Michael Stürzenberger en villkorlig dom på sex månader för att han hade lagt upp ett historiskt fotografi på Facebook föreställande Jerusalems stormufti, Haj Amin al-Husseini, som skakade hand med en högt uppsatt nazistisk tjänsteman i Berlin år 1941. Åtalet anklagade Stürzenberger för "uppvigling till hat mot islam" och "nedsättande uttryck om islam", för att han hade publicerat fotografiet. Rätten fann Stürzenberger skyldig till att ha "spridit grundlagsfientliga organisationers propaganda". Efter att han överklagade domen blev Stürzenberger frikänd från alla åtalspunkter. Apellationsdomstolen beslutade att hans kommentarer var skyddade av yttrandefriheten. Icke desto mindre är det tyska samhällets bestående intryck att historiska faktum nu har blivit tabubelagda.
Så även om tyskarnas rädsla för att uttrycka sin åsikt i offentligheten inte motiveras av någon egentlig rädsla för att skickas till några sovjetiska eller kinesiska gulagläger så finns det extremt påtagliga och verkliga orosmoment, såsom de som exemplifierats av åtalen ovan.
Även om undersökningen var begränsad till Tyskland är det förmodligen rimligt att anta att resultatet om en sådan undersökning utfördes i likasinnade västeuropeiska länder såsom Storbritannien inte skulle vara mycket annorlunda. Utrymmet för yttrandefrihet har krympt även där, som exemplifierats här och här. För inte så längesedan blev en kandidat för de Liberala demokraterna i Storbritannien avstängd av partiet på grund av kommentarer han yttrat, såsom "islamofobi existerar inte", och som svar på ett twitterinlägg, "Kvinnlig könsstympning då? Hedersmord? Påtvingade äktenskap? Vad tycker du om kvinnors protester i Iran, Saudiarabien och andra islamiska länder mot obligatorisk hijab? Sharia i Storbritannien? LGBT-rättigheter och utbildning som förkastas av muslimer i Birmingham?"
Alla dessa frågor är rimliga för en politiker att ställa, men ändå var detta vad partiets lokala talesman hade att säga:
"Dessa inlägg ligger helt utanför vårt partis värderingar och övertygelser och kommer inte att tolereras. Om vi hade varit medvetna om detta förut så hade han aldrig valts till kandidat. Vi har stängt av honom omedelbart och vi ber om ursäkt till alla som kan tänkas ha blivit upprörda eller förolämpade av dessa kommentarer."
På senare tid har reklamaffischer för den brittiska sångaren Morrisseys nya album California Son tagits bort från tåg och stationer i Liverpool med omnejd efter att en resenär kontaktat järnvägsföretaget för att fråga om det höll med om Morrisseys åsikter och ifrågasatte huruvida affischerna var "passande". Frågan kom efter att Morrissey under ett framträdande i Tonight Show i USA bar en brosch som visade stöd för For Britain, ett högerparti som leds av Anne Marie Waters.
"Det är väldigt mycket Tredje riket, eller hur? Och det visar att bara de mest trångsynta åsikterna kan representeras inom den brittiska kulturen", sa Morrissey om avlägsnandet av planscherna. "Vi är inte fria att debattera, och detta i sig är det ultimata avvisandet av mångfald ... Jag är rädd att vi lever i den 'dumma tidsåldern', och vi måste be för att detta får ett slut snart."
Med tanke på hur grundligt besegrad yttrandefriheten i Europa har blivit så är chansen inte stor att det får ett slut snart. Om den tyska undersökningen är något att gå efter så kommer européerna inte längre ens behöva censureras av regeringarna – de har blivit experter på att göra jobbet själva.