 I över ett årtionde har Kina i smyg köpt upp europeiska företag inom strategiska sektorer, särskilt inom teknologi och energi. Effektiva system för att blockera utländska investeringar baserat på nationalsäkerhetsmässiga problem verkar antingen vara bristfälliga, eller så används de inte i tillräckligt stor utsträckning. (Bildkälla: iStock) |
I över ett årtionde har Kina i smyg köpt upp europeiska företag inom strategiska sektorer, särskilt inom teknologi och energi. Kina verkar använda dessa europeiska tillgångar för att hjälpa till att uppnå det kinesiska Kommunistpartiets (CCP) ambitioner om att bli en global kraft, teknologiskt självständigt från Väst, och i slutändan gå om USA som världens ekonomiska, politiska och militära supermakt.
Kina har mörklagt sina europeiska uppköp genom att kalla dem för kommersiella investeringar. Man har dolt de statligt ägda företagen som är inblandade i investeringarna under "lager av ägarskap, komplexa aktieinnehavsstrukturer och affärer som utförts via europeiska dotterföretag", enligt Datenna, ett holländskt företag som övervakar kinesiska investeringar i Europa. Så mycket som 40 % av 650 kinesiska investeringar i Europa under åren 2010-2020 hade "stor eller måttlig samverkan med statligt ägda eller statligt styrda företag, inklusive ett antal inom avancerad teknologi".
När kineserna till exempel tog över den italienska drönarskaparen, Alpi Aviation, så hade italienska flygvapnet redan avslöjat Alpis drönares strategiska betydelse genom att använda dem i Afghanistan. År 2018 köpte ett företag som registrerats i Hongkong, Mars Technology, 75 % av andelen i Alpi Aviation. De italienska myndigheterna kände inte till försäljningen och fick inte reda på något om den förrän år 2021, och inledde sedan en efterföljande utredning om detta. De italienska myndigheterna kom fram till att Mars Technology bara var ett skalbolag som kunde spåras tillbaka till två kinesiska statligt ägda företag. Ett av dem var China Railway Rolling Stock Corp, världens största leverantör av järnvägsutrustning. Syftet med förvärvet verkar ha varit att förse den kinesiska staten med Alpis drönarteknologi, vilken kineserna strax efter försäljningen började överföra till Kina. "Det är ett typexempel", sa Jaap van Etten, vd på Datenna. "Det här är den kinesiska statens strategi, som drivs av den kinesiska regeringen."
På senare tid har kineserna tagit över Newport Wafer Fab, Storbritanniens största tillverkare av halvledare, även känt som mikrochips, något som är behövs i allt från smartphones till högteknologiska vapen. I juli 2021 köpte Nexperia, till synes ett holländskt företag, Newport Wafer Fab. Nexperia ägs dock av Wingtech Technology, ett kinesiskt företag med nära kopplingar till den kinesiska staten. Enligt Datenna ägs 30 % av Wingtech Technology av kinesiska statliga enheter. Trots detta verkade inte den brittiska regeringen inse hotet. Försäljningen skedde trots protester till den brittiska affärssekreteraren, Kwasi Kwarteng. När ordföranden i Storbritanniens parlaments utrikeskommitté, Tom Tugendhat, skrev att kinesiskt ägarskap av den brittiska mikrochipsanläggningen Newport Wafer Fab "representerar ett betydande ekonomiskt och nationalsäkerhetsmässigt bekymmer" svarade Kwarteng att affären hade varit "noga överlagd". Inte förrän vid stora påtryckningar gick den brittiska premiärministern Boris Johnson med på att göra en nationell säkerhetsgranskning av försäljningen.
Europeiska revisionsrätten, en EU-institution som övervakar EU:s finanser, har kommit fram till att det är svårt att få en översikt över kinesiska investeringar i EU på grund av bristen på övergripande uppgifter; det verkar inte som att någon registrerar det.
Effektiva system för att blockera utländska investeringar baserat på nationalsäkerhetsmässiga problem verkar antingen vara bristfälliga, eller så används de inte i tillräckligt stor utsträckning. Bara 18 av Europas länder – bland dem Tyskland, Frankrike och Spanien – har introducerat eller uppdaterat nationella mekanismer för granskning av utländska investeringar, men tydligen används de inte alltid. Sedan 2012 har Italien, till exempel, bara använt sig av dessa mekanismer fyra gånger – varav två under de senaste nio månaderna.
Enligt Datenna är Spaniens investeringsgranskande mekanism "en av de striktaste metoderna i Europa". Trots detta har Kina ändå lyckats ta sig in i Spaniens energi- och kärnsektorer.
År 2020 övertogs två spanska företag, Empresarios Agrupados och Ghesa, som utformar och bygger kärnkraftverk, av China Energy Construction Group Planning and Design. Detta företag råkar ha nära kopplingar, via sitt moderbolag, China Energy Engineering Group, med det statligt ägda Assets Supervision and Administration Commission of the State Council (SASAC), en enhet som tillhör den kinesiska regeringen. SASAC äger nästan 100 % av andelarna i China Engineering Group – moderbolaget till den kinesiska förvärvaren av de två spanska utformarna av kärnreaktorer. Förvärvet uppges vara ett av de största mellan Kina och spanska infrastrukturföretag någonsin. Dessutom rapporterade Reuters år 2020 att Kinas statligt ägda energi- och infrastrukturjätte, China Three Gorges, hade gått med på att köpa 13 spanska solenergianläggningar.
De "striktaste granskningsmetoderna" stoppar uppenbarligen inte Kina.
Det som verkar behövas i Europa nu är en djupare förståelse av det hot som Kina utgör, samt en politisk vilja att agera därefter. Man behöver handla snabbt för att hindra investeringar som serverar Europas strategiska tillgångar på silverfat till Kinas statligt ägda företag, som Kommunistpartiet sedan använder för att främja sina expansionsmål.