 I mars 2019 dömdes den iranska människorättsaktivisten och advokaten Nasrin Sotoudeh till 38 år i fängelse och 148 piskrapp. Förra månaden lades hon in på sjukhus efter mer än 40 dagars hungerstrejk. På bilden: Sotoudeh med hennes son den 18 september 2013. (Foto av Behrouz Mehri/AFP via Getty Images) |
I mars 2019 dömdes den iranska människorättsaktivisten och advokaten Nasrin Sotoudeh till 38 år i fängelse och 148 piskrapp. Förra månaden lades hon in på sjukhus efter mer än 40 dagars hungerstrejk. Hon var inlagd på sjukhuset i några dagar, med tungt iranskt säkerhetspådrag, och återvände sedan trots en allvarlig hjärtsjukdom till det ökända Evinfängelset där hon avtjänar sin 38-åriga dom. När hon påbörjade sin hungerstrejk skrev Sotoudeh i ett brev från Evinfängelset:
"Mitt i coronakrisen som drabbar Iran och världen har politiska fångars situation blivit så svår att deras fortsatta fängslande under dessa tyranniska förhållanden har blivit omöjlig.
Politiska [aktivister] har blivit anklagade för otroliga handlingar: spioneri, fördärv på jorden, underminerande av nationell säkerhet, prostitution ... Vilka kan hålla kvar dem bakom galler i upp till 10 år och till och med leda till avrättning.
Från allra första början av rättsprocessen hela vägen fram till domen blir många misstänkta nekade oberoende juridisk representation och fri konsultation med sina advokater ...
Med tanke på brist på svar på kommunikation och begäranden om frihet för politiska fångar påbörjar jag nu en hungersstrejk.
Med hopp om att rättvisan en dag kan vinna i mitt hemland, Iran."
Enligt Center for Human Rights i Iran:
"Sotoudehs huvudkrav, vilket motiverade hennes hungersstrejk, var att Irans politiska fångar ska släppas. Dessa fångar blev kvar efter att man i mars 2020 släppt en stor mängd fångar för att hämma den växande vågen av smittfall av COVID-19 i Irans överbefolkade och ohygieniska fängelser.
Efter denna massfrigivning har Irans politiska fångar insjuknat i COVID-19 i oroväckande omfattning."
Sotoudeh har befunnit sig i framkanten av kampen för mänskliga rättigheter i Iran i många år. År 2012 fick hon Europaparlamentets Sacharovpris för sitt arbete, vilket inkluderar att representera avvikande som gripits under massprotester år 2009, något som hon tidigare har tillbringat tre år i fängelse för. Hon har också representerat dödsdömda fångar för brott som begåtts när de varit minderåriga. Kanske mest känd är hon för sin kamp för kvinnors rättigheter, inklusive försvar av flera kvinnor som protesterat mot att bära huvudduk, eller hijab, som en del av White Wednesday-rörelsen, i vilken kvinnor varje onsdag skulle ta av sig sina huvuddukar, eller bära en vit sjal som stöd för de som gjorde det. En av dessa kvinnor, Shaparak Shajarizadeh, greps tre gånger på ett år för att hon tagit av sig sin hijab. Shajarizadeh skrev:
"Jag blev misshandlad i fängelset, och det var mina enda pauser från isoleringens psykologiska tortyr. Det var den mest skrämmande upplevelsen i mitt liv – inte bara smärtan – utan att jag kände mig så ensam i mitt lidande.
Men sedan dök Nasrin upp. Hon sa till mig att min kamp är hennes kamp – alla iranska kvinnors kamp – att jag inte är ensam, att hon inte skulle ge upp förrän jag blev fri. Att veta att Nasrin fanns där för mig gav mig tröst och fick mig att ta mig igenom allt. Hon vågade protestera, tala till media och navigera det komplexa ogenomskinliga iranska rättssystemet å mina vägnar."
Shajarizadeh lyckades fly från Iran, men de flesta av de andra kvinnorna från rörelsen gjorde inte det. I september 2019 fick sex kvinnor domar på totalt 109 år för att de vägrat bära hijab.
Sotoudeh är inte den enda juristen som sitter i fängelse i Iran för att ha kämpat för mänskliga rättigheter. Enligt Center for Human Rights i Iran:
"Åtminstone fem människorättsadvokater sitter för närvarande i fängelse i Iran under falska anklagelser, inklusive en som för närvarande sitter helt isolerad. De är bland en grupp på minst nio kända fall av jurister som har gripits eller åtalats under de senaste två åren."
En färsk rapport av Amnesty International, "Iran: Trampling Humanity - Mass arrests, disappearances and torture since Iran's 2019 November protests" som publicerades den 2 september beskriver hur fångar i Iranska fängelser utsätts för utbredd tortyr, grovt orättvisa rättegångar och dödsdomar baserade på tortyrframkallade "bekännelser". Enligt Amnesty International:
"Organisationens forskning fann att offren ofta fick ögonbindek eller huva på sig, blev slagna, sparkade och piskade, slagna med käppar, gummislangar, knivar, batonger och kablar, blev upphängda eller tvingade att hålla smärtsamma positioner under långa perioder, berövade tillräckliga mängder mat och vatten, satta i isolering, ibland i veckor eller till och med månader och nekade sjukvård för skador de ådragit sig under protester eller som resultat av tortyr.
Andra dokumenterade tortyrmetoder var bland annat att man klädde av fångarna och sprutade kallt vatten på dem, utsatte dem för extrema temperaturer och/eller bombardering av ljus eller ljud; tvångsutdragning av naglar på fingrar eller tår, pepparsprej, tvångsmedicinering; elchockar, waterboarding och skenavrättningar".
En före detta fånge, journalist och människorättsförespråkare, Roxana Saberi, som greps efter anklagelser om spioneri och skickades till Evinfängelset år 2009 släpptes efter 100 dagar. Hon anser att det är tack vare internationella åtgärder å hennes vägnar som hon blev frigiven:
"Jag hade väldigt tur som släpptes efter 100 dagar. Jag anser att mediebevakningen, tillsammans med människors åtgärder såsom namninsamlingar, brevskrivande till iranska myndigheter och folks höjda röster hjälpte till att pressa de iranska myndigheterna till att släppa mig efter min apellationsrättegång."
Det verkar inte finnas mycket hopp för Irans politiska fångar idag. Trots globala protester blev den unge brottaren Navid Afkari avrättad den 12 september av den iranska regimen. Den amerikanska presidenten Donald J. Trump hade också vädjat till Iran om att låta honom leva: brottarens "enda gärning", sa han, "var en regeringsfientlig demonstration på gatorna". "Det är djupt upprörande", skrev Internationella olympiska kommittén (IOK) i ett uttalande, "att atleterna från runtom i världen och deras enträgna bön samt allt IOK:s arbete bakom kulisserna ... inte uppnådde vårt mål".
Under tiden har det internationella samhället belönat Iran. Den 14 augusti röstade FN:s säkerhetsråd emot en amerikansk resolution om att förlänga det 13-åriga vapenembargot mot Iran tills vidare. Istället går embargot ut i mitten av oktober, vilket gör att Iran kan köpa och sälja konventionella vapen utan restriktioner från FN. Kanske är det dags för USA att slopa finansieringen av FN, istället för att stötta det och bli medskyldig till dessa brott mot mänskligheten.