 Såvida inte de skandinaviska politiska ledarna börjar aktivt engagera sig i det faktum som denna statistik beskriver kommer problemen bara bli alltmer svårlösliga – till den punkt där de kanske inte går att lösa överhuvudtaget. (Bildkälla: iStock) |
I Sverige har det länge varit tabu att diskutera vem det är som ligger bakom den rådande brottsepidemin i landet. Sådan statistik har endast publicerats två gånger av Brottsförebyggande rådet (BRÅ), år 1996 och 2005. År 2005, när BRÅ publicerade sin senaste rapport om ämnet, "Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet", så innehöll den följande notering:
"Kritiker har hävdat att nya resultat kan blåsas upp, rycks ur sitt sammanhang och misstolkas och därigenom leda till en förstärkning av ett 'vi- och dom-tänkande'. Det finns all anledning att ta sådana risker på allvar. Men BRÅ:s utvärdering är (...) att en kunskapsbaserad bild av invandrarbrottslighet är bättre än gissningar och personliga uppfattningar. Frånvaron av rådande fakta angående brott bland utlandsfödda och deras barn underlättar skapandet och stärkandet av myter. Om brottslighet är ett problem i vissa grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen såvida man inte understryker dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av utsträckningen och utvecklingen av problemen bör istället vara den bästa grunden för att analysera förhållanden och förbättra möjligheten för alla invånare att vara välfungerande i Sverige, oavsett etniskt ursprung."
På den tiden uppskattade tydligen myndigheterna fortfarande fakta.
Tolv år senare, i januari 2017, vägrade dock justitieminister Morgan Johanson blankt att publicera statistik om brottslingarna i Sveriges etniska ursprung. Enligt Johansson:
"[Studier] har gjorts både i Sverige förr i tiden och det finns otaliga internationella studier som visar på ungefär samma sak: Att minoritetsgrupper ofta är överrepresenterade i brottsstatistiken, men när man avlägsnar de socioekonomiska faktorerna så försvinner den [överrepresentationen] nästan helt. Så de politiska slutsatserna jag behöver dra kan jag redan göra med existerande internationella och svenska studier."
Johansson, som utöver justitieminister även är migrationsminister, var inte ensam om sina åsikter. När Sveriges television frågade de politiska partierna i regeringen sa majoriteten att de inte trodde att en sådan statistik behövdes.
I den fortsatta bristen på offentlig statistik över en så extremt viktig allmän fråga tog dock den privata stiftelsen, Det Goda Samhället, i somras på sig uppgiften att producera denna statistik i en ny rapport, Invandring och brottslighet – ett trettioårsperspektiv. Alla råa uppgifter i den var beställda från och utfärdade av BRÅ. De råa uppgifterna från BRÅ finns här.
Enligt den nya rapporten av Det Goda Samhället:
"För första gången begås nu fler brott – i absoluta tal – av personer med utländsk bakgrund än av personer med svenskt ursprung (...) Den mest brottsbenägna underkategorin är personer som är födda [i Sverige] av två utlandsfödda föräldrar."
Rapporten fastställer:
"Under de mer än trettio år som undersökningarna täcker är en tendens tydligare än alla andra, nämligen att andelen av den totala mängden brott som utförs av personer med utländsk bakgrund stadigt ökar (...) Under den första av de undersökta perioderna, 1985-1989, stod personer med utländsk bakgrund för 31 procent av samtliga brott. Perioden 2013-2017 hade siffran stigit till 58 procent. Personer med svenskt ursprung står således numera för mindre än hälften, 42 procent, av den totala brottsligheten i Sverige trots att de utgör 67 procent av den undersökta befolkningen."
År 1996, i sin första rapport om ämnet, avslöjade BRÅ (s. 40) att "Den generella bilden av utländska studier av invandrares barns brottslighet är att de har en högre brottssiffra än första generationens invandrare. Så är inte fallet i Sverige". Enligt den nya rapporten är fallet så nu och att det kanske är den största anklagelsen mot svensk integrationspolitik under de senaste 30 åren: Politiken fungerar uppenbarligen inte.
En annan anmärkningsvärd slutsats av rapporten är ökningen i brott som begåtts av utlandsfödda, icke-registrerade personer i Sverige – däribland illegala invandrare, EU-medborgare och turister. Brotten i denna grupp som begåtts har ökat från 3 % i perioden 1985-1989 till 13 % år 2013-17.
Rapporten har i stor mån ignorerats av den svenska pressen och de politiska graderna, utöver ett fåtal undantag, såsom Göteborgs-Posten och Norrköpings Tidningar.
I Norge beställdes nyligen en rapport om överrepresentationen av invandrare och deras avkommor i brottsstatistiken av Statistics Norway av Fremskrittspartiet (FrP), som utgör en del av Norges regering. "Vi visste att invandrare är överrepresenterade i denna statistik, men inte att det var så överlägset", sa FrP:s invandringspolitiska talesman Jon Helgheim.
"Till exempel, om vi använder de ojusterade siffrorna (...) Afghaner och somalier åtalas fem gånger så ofta för våld och övergrepp jämfört med norrmän. Efter en justering av ålder och kön är överrepresentationen nästan tredubbel (...) De flesta invandrare är inte brottslingar, men när invandrarbefolkningen är överrepresenterad i nästan varje brottskategori så har vi ett problem som vi måste våga prata om."
Enligt Dagbladet har FrP i åratal begärt en detaljerad statistik om brott som begås av invandrare och barn till invandrare. År 2015 beställde partiet uppgifter från Statistics Norway, men agenturen vägrade sammanställa brottsstatistik baserat på invandrarnas ursprungsland.
Två år senare publicerade Statistics Norway forskning som visade att invandrare var kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken, men rapporten var inte tillräckligt detaljerad enligt FrP, som beställde en ny rapport som nu finns tillgänglig. Enligt Dagbladet According visar den nya statistiken "att invandrare från icke-västerländska länder är överrepresenterade i 65 av 80 brottskategorier. År 2017 var 7,1 procent av Norges befolkning invandrare från ett icke-västerländskt land."
Enligt Dagbladet visar den nya statistiken också att "den största överrepresentationen [är] inom våld och övergrepp i nära relationer".
"Icke-västerländska invandrare och deras avkommor åtalas för våld inom familjen åtta gånger så ofta som resten av befolkningen. Totalt åtalades 443 personer per år i genomsnitt under perioden 2015-2017, [och] 35 procent (155) av de som åtalats kom från ett icke-västerländskt land eller hade en icke-västerländsk bakgrund. Bara hälften av de som åtalats för övergrepp i nära relationer var vad SSB [statistikbyrån] kallar för resten av befolkningen (...) Afrika, Asien, Latinamerika, Oceanien förutom Australien och Europa utanför EU och EEA anses som icke-västerländska länder."
Enligt Dagbladet åtalas män från palestinska myndigheten och Somalia för våld och övergrepp tre gånger oftare än norska män.
FrP har av sina politiska motståndare anklagats för att beställa statistiken särskilt inför kommunalvalet i Norge den 9 september 2019. Dagbladet frågade Helgheim om det var "cyniskt" att använda sig av denna statistik. Helgheim svarade:
"Nej, det är inte alls cyniskt. Det är mycket relevant för medborgarna att veta något om. Det skulle vara ett misslyckande om FrP inte gjorde allt vi kunde för att informera väljarna om verklighet och fakta. Våra motståndare kritiserar oss konstant för att vi använder invandringskortet (...) Jag finner ingen annan förklaring än att de som inte vill att detta ska vara känt inte heller vill känna till konsekvenserna av invandring till Norge."
I Danmark, till skillnad från Sverige och Norge, är publiceringen av sådan statistik ganska okontroversiell. Den danska statistikbyrån, Statistics Denmark, publicerar den sakligt varje år och den finns tillgänglig för alla.
Enligt en av de senaste sådana rapporterna, "Invandrare i Danmark 2018," som rapporterat av Berlingske Tidende i april:
"Siffrorna visar att brott år 2017 var 60 % högre bland manliga invandrare och 234 % högre hos män med icke-västerländsk bakgrund än hela den manliga befolkningen. Om man till exempel tar hänsyn till att många av dessa män är unga, och detta gör inte Statistics Denmark i rapporten, så är siffran 44 % för invandrare och 145 % för avkommor till invandrare. Om man justerar siffrorna ytterligare, enligt både ålder och inkomst, så är siffrorna 21 % respektive 108 %."
Vad gällde nationaliteten hos de kriminella migranterna rapporterade Berlingske Tidende:
"Högst upp på listan är manliga libaneser, som vad gäller [deras] avkommor är nästan fyra gånger så kriminella som genomsnittliga män, när [siffrorna] justeras enligt ålder. Det följs direkt av manliga män med invandrarbakgrund från Somalia, Marocko och Syrien. Våldsindex är 351 för avkommor till icke-västerländska personer. De är 3,5 gånger mer våldsamma än befolkningen som helhet. Personer med libanesiskt ursprung har ett index för våldsbrott på 668 när siffran justeras enligt ålder."
Såvida inte de skandinaviska politiska ledarna börjar aktivt engagera sig i det faktum som denna statistik beskriver kommer problemen bara bli alltmer svårlösliga – till den punkt där de kanske inte går att lösa överhuvudtaget.