 Tidningar och sändningsmedier på båda sidor av Atlanten har förvrängt sig själva – och sanningen – för att kritisera Israel för deras enastående framgång i vaccinationen mot coronaviruset. På bilden: En sjukvårdsarbetare talar med en arabisk israelisk kvinna innan hon ger henne ett COVID-19-vaccin vid Clalit Health Services, i den arabiska staden Umm al Fahm, Israel, den 4 januari 2021. (Foto av Jack Guez, AFP via Getty Images) |
Fördomar mot den judiska staten är så intensiva i västerländsk media att berömvärda handlingar som det garanterat blivit rubriker av om det hade handlat om vilket annat land som helst ofta ignoreras, förminskas eller svärtas ner när det gäller Israel. När det sker en katastrof någonstans i världen, till exempel, är Israel ofta först, eller bland de första, med att erbjuda hjälp och skicka dit räddningsarbetare. Det senaste exemplet kommer från förra månaden när Israels försvarmakt skickade ut ett team till Honduras efter förstörelsen av klass 4-orkanerna Eta och Iota, som gjorde tusentals människor hemlösa.
Under de senaste 15 åren har IDF (Israels försvarsmakt) skickat ut hjälpinsatser till Albanien, Brasilien, Mexiko, Nepal, Filippinerna, Ghana, Bulgarien, Turkiet, Japan, Colombia, Haiti, Kenya, USA, Sri Lanka och Egypten – och många andra länder under åren innan dess.
Under Operation Good Neighbour, mellan 2016 och 2018, anrättade IDF fältsjukhus vid den syriska gränsen för att behandla civila som skadats till följd av våld i sitt land, och man skickade också in livsviktiga förnödenheter till Syrien, ett land som ligger i krig med Israel, för att hjälpa lidande människor där.
Det är inte många utanför Israel, judiska samhällsgrupper runtom i världen och de platser som har fått hjälp av IDF som har någon aning om detta eftersom medierna inte är intresserade. I vissa fall har man i nyhetsinslag om länder som bidrar med hjälpinsatser utelämnat Israel trots att man vet att IDF har spelat en viktig roll.
Samma negativa tillvägagångssätt gäller för andra stora förmåner som Israel har bidragit med i världen, inklusive vetenskaplig innovation, medicinsk teknologi och livräddande underrättelsetjänster. Det går emot redaktionella agendor att rapportera om den judiska staten på ett positivt sätt såvida man inte på något sätt kan förvandla en positiv händelse till en negativ sådan.
Den här veckan har vi sett just detta i tidningar och sändningsmedier på båda sidor av Atlanten som har förvrängt sig själva – och sanningen – för att slå ner på Israel efter landets anmärkningsvärda framgång i vaccinationen mot Coronaviruset. I Storbritannien rapporterade tidningen The Guardian:
"Två veckor efter vaccinationskampanjens början delar Israel ut över 150 000 doser per dag, vilket resulterar i de första sticken för över 1 miljon av deras 9 miljoner medborgare – en större andel av befolkningen än någon annanstans."
Med världen som är så fokuserad på coronaviruset och nationella reaktioner överallt kan tidningar som The Guardian knappast undvika att rapportera om Israels bedrift, även om de troligtvis skulle föredra det. Så artikeln var tvungen att ha rubriken: "Palestinier blir utan israeliskt covid-vaccin medan stick går till bosättare".
Guardian skrev, i en anklagelse om rasism genom försummelse av palestinska araber: "Palestinierna på den Israelockuperade Västbanken och Gaza kan bara titta och vänta." På andra sidan Atlanten gav Public Broadcasting Service (PBS) glatt sin artikel om Israels framgång följande rubrik: "Palestinierna får vänta medan Israel skickar ut COVID-19-vaccin." Washington Post publicerade liknande smutskastande ståndpunkter under rubriken: "Israel börjar vaccinera, men palestinierna kan få vänta i flera månader".
UN Office for Coordination of Humanitarian Affairs hoppade som väntat på detta skraltiga tåg genom att publicera ett gemensamt uttalande på sin hemsida av en rad människorättsorganisationer som framförde samma kritik och felaktigt hävdade att man bröt mot internationell lag. Ken Roth, exekutiv chef för Human Rights Watch – en organisation som dess grundare, den framlidne Robert L. Bernstein lämnat just på grund av dess orättvisa hållning mot Israel – talade i ett twitterinlägg om "Israels diskriminerande behandling av palestinierna" och i ett annat twitterinlägg om att "man har inte vaccinerat en enda palestinier".
Amnesty International, som inte vill uteslutas ur dessa ogrundade försök att attackera Israel, gjorde också anklagelser om att man strider mot internationell lag genom att inte vaccinera palestinska araber.
Precis som med de flesta Israelrelaterade inslag i mainstreammedierna och den propaganda som ständigt pumpas ut av så kallade människorättsgrupper är dessa påståenden fullkomligt felaktiga. Palestinska araber som bor i Judéen och Samarien, eller Västbanken och Gaza, är inte ens israeliska medborgare och de är inte medlemmar i israeliska hälsovårdsleverantörer.
Under Osloprocessen mellan Israel och palestinierna på 1990-talet som gav upphov till Palestinska myndigheten är denne själv ansvarig för sin sjukvård, inklusive vaccinationer. Nästan 150 FN-medlemmar erkänner "Palestina" som en stat, och ändå kan inte dessa medier och människorättsorgan, som uppvisar en beklaglig och förutsägbar partiskhet, förmå sig själva att låta myndigheten sköta sig själv.
Palestinska myndigheten har sina egna planer på att vaccinera sitt folk, bland annat i samband med WHO:s Covax-program, som har rapporterats i samma media som försöker baktala Israel.
Vid den tidpunkt då Israel planlagde sitt vaccinationsprogram och tillskansade sig vaccindoser hade Palestinska myndigheten brutit relationerna med Israel. Sedan kontakten blivit upptagen igen har varken Palestinska myndigheten eller terrorregimen Hamas som styr på Gazaremsan bett Israel om hjälp med vaccinet. De föredrar uppenbarligen att gå sina egna vägar. Men så sent som den 5 januari hävdade en tjänsteman från Palestinska myndigheten att man nu diskuterar möjligheten med Israel att en del vaccindoser ska gå till dem, vilket de israeliska myndigheterna ska överväga.
Rapporter föreslår också att en del vaccindoser redan har skickats till Palestinska myndigheten från Israel i hemlighet, efter tidigare inofficiella närmanden. Anledningen till denna dolda metod är att Palestinska myndigheten finner det genant att be Israel om hjälp eftersom de annars ständigt rasar mot dem och talar illa om dem varje chans de får. Det är inte troligt att något av detta kommer att tillkännages i majoriteten av medierna – det stämmer inte överens med deras agenda.
Idén som utvecklats av vissa medier och människorättskommentatorer om att Israel kanske har tillåtelse vaccinera medborgarna i Gaza, vars styre har skjutit dödliga raketer mot Israels territorium innan och efter att pandemin började, är löjlig. Vad gör dessa mediekommentatorer och så kallade människorättsgrupper för att övertala det internationella samhället att hjälpa Gazaborna i deras kamp?
I motsats till anklagelserna om att föra en rasistisk eller "apartheid"-politik har Israel vaccinerat arabiska medborgare sedan programmet började. Med tanke på en viss motvillighet att vaccineras inom denna samhällsgrupp har den israeliska regeringen, i anslutning till lokala ledare av arabiska samhällen, gjort gemensamma försök för att uppmuntra dem, inklusive ett besök av premiärminister Netanyahu till två arabiska orter under de senaste dagarna i detta syfte.
Jerusalem Post-journalisten Seth Frantzman bekräftar personligen att Araber i östra Jerusalem har vaccinerats och fortsätter att bli vaccinerade. Dessa människor är klassade av Ken Roth som palestinska medborgare och strider därmed mot hans övertygelse om att Israel "inte har vaccinerat en enda palestinier".
Enligt Frantzman finns det fall med icke-medborgare i Israel som får vaccin genom att dyka upp på massvaccinationsplatserna. Han citerar ett exempel på en palestinsk medborgare i Judéen som vaccinerades av israeliska myndigheter trots att han inte hade något israeliskt sjukvårdskort, vilket illustrerar att "Israels hälsomyndigheter gör allt de kan för att vaccinera så många som möjligt, oavsett om de är arabiska eller judiska".
Som vem som helst som faktiskt vet det minsta lilla om Israel skulle förvänta sig kommer regeringen göra allt de inom rimliga gränser kan för att hjälpa palestinier i Judéen och Samarien och på Gaza med deras kamp mot coronaviruset.
Trots de vanliga anklagelserna om motsatsen menar IDF att de har accepterat och främjat alla förfrågningar om medicinsk hjälp av något slag på Gazaremsan, inklusive ventilatorer, syregeneratorer och testutrustning. Detta stämmer överens med deras historia av att göra allt för att koordinera humanitärt bistånd för Gazas invånare, till och med under perioder av intensiva konflikter som initierats av Gazaterrorister.
New York Times slår också till mot Israel men från en annan vinkel. Medan man noterar kritiken om "misslyckande" med att vaccinera palestinierna fokuserar man inte på det utan på starka och ansträngda implikationer om att Israels framgång drivs av premiärminister Netanyahus önskan om att stärka sin egen defekta bild". På ett eller annat sätt är journalisterna fast beslutna att inte framställa Israels prestationer på ett positivt sätt.
Samma approach kan ses för Abrahamavtalen från 2020, historiska prestationer i en hittills svåruppnådd fred mellan Israel och araberna. Dessa har ofta mottagits med okänslig cynism i media och bland erfarna fredsprocessorer vars egna recept upprepade gånger har misslyckats. Många politiska ledare i Europa har stämt in. Deras tiotals år långa opposition mot den judiska staten berodde i mångt och mycket på ett egenintresse för att ställa sig sida vid sida med arabvärlden, som är så kraftigt emot Israels existens att den tar till krig.
Lord David Trumple, Nordirlands före detta försteminister och mottagare av Nobels fredspris, nominerade i november den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu för priset, tillsammans med kronprins Muhammed bin Zayed al Nahyan av Abu Dhabi. Lord Trumple påtalade att Netanyahu är den drivande kraften bakom Abrahamavtalen, som har sitt ursprung i hans tal inför ett gemensamt kongressmöte år 2015, när han tog ställning mot Irans kärnvapenambitioner. Arabledare tog fasta på Netanyahus ensamma ståndpunkt och började inse att de hade ett gemensamt mål med Israel som kunde leda till en ljusare framtid för dem än en onödigt fientlig sådan.
Det har inte tagits något större steg mot fred någonstans i världen på flera årtionden. Vi får se om Netanyahu får Nobelpriset i oktober. Om inte så kommer det bero på samma förakt som i New York Times och som den självutpekade västerländska intelligentsian har för denna premiärminister som, trots att han är kontroversiell både på hemmaplan och utomlands, representerar den israeliska andan som de verkar fast beslutna att svärta ner så fort de får chansen. Detta trots sådana enorma prestationer som Abrahamavtalen och ett världsledande vaccinationsprogram.
Överste Richard Kemp är en före detta befälhavare i den brittiska armén. Han har också varit chef för det internationella terrorteamet på Storbritanniens kabinettkontor och är nu skribent och talare inom internationella och militära frågor.