 Putins nästa mål skulle kunna vara Moldavien eller Baltstaterna som han, precis som Ukraina, uppges se som illegitima och en del av Rysslands sfär. Om ytterligare lidande och blodsutgjutelse ska undvikas så måste Väst göra allt det kan för att se till att hans nuvarande angrepp misslyckas. (Foto av Alexey Nikolsky/Sputnik/AFP via Getty Images) |
NATO:s strategiska mål borde nu vara att göra sig av med den ryska presidenten Vladimir Putin, så att han kan ersättas av en mindre farlig ledare. Om han misslyckas med sina mål i Ukraina kommer hårda begränsningar att införas för Ryska oligarker, och lidande drabbar vanliga medborgare på grund av västerländska diplomatiska och ekonomiska handlingar; hans nuvarande äventyr kanske gör att han självförintas.
Om det inte blir så kommer Putin att förbli ett permanent hot mot NATO, Europa och världen. Rysk lag låter honom nu hålla sig kvar vid makten åtminstone till 2036. Hans mål är tydligen att återskapa Sovjetunionen i en ny form och återupprätta Rysslands supermaktstatus genom att gå emot NATO, återta Moskvas makt över grannarna i öst. Han kräver nu också kärnvapennedrustning i Europa.
Putins nästa mål skulle kunna bli Moldavien eller Baltstaterna vilka han, precis som Ukraina, uppges se som illegitima och en del av Rysslands sfär. Om ytterligare lidande och blodsutgjutelse ska undvikas så måste Väst göra allt man kan för att se till att hans nuvarande angrepp misslyckas. Äntligen ser vi NATO-länderna enas, med sanktioner som saknar tidigare motstycke som redan börjar ge konsekvenser och att den ryska ekonomin är på väg att raseras. För att sätta stopp för Putins bredare ambitioner är det också nödvändigt att NATO håller i gång den ukrainska armén, och det inkluderar finansiering och anskaffning av vapen och militärutrustning till ukrainska styrkor.
Ifall Putin segrar i Ukraina – något som verkar troligt – bör vi nu också förbereda oss på att stötta en motståndsrörelse mot en potentiell rysk ockupationsarmé. Detta skulle inkludera att leverera vapen, underrättelser och övervakning, samt offensiv cyberkapacitet, samt att skicka in hemliga rådgivare för att hjälpa till. Moskva bör köras in i ett träsk i Ukraina, med en ström av liksäckar som beger sig till Ryssland (i stället för att mystiskt "försvinna" i det mobila krematorium som den ukrainska presidenten Volodymyr Zelenskyy menar följer efter de ryska styrkorna). Det är inte det att vi vill se de ryska värnpliktiga dödade, men omfattande förluster skulle bidra till att hindra vidare aggressioner och destabilisera Putins regim.
Det tidigare mönstret i Väst har varit att införa sanktioner och sedan låta dem rinna ut i sanden när situationen lugnar ner sig. Det var det som hände år 2014, när Putin invaderade Krim, och det är det som händer med Irans angrepp mot länder i Mellanöstern och dess spirande kärnvapenprogram. Det får inte ske med Putin. Västerländska länder borde göra det klart och tydligt nu att sanktioner och andra åtgärder kommer att vara permanenta. De borde trappas upp och innefatta klippta diplomatiska band och förbud av export, nekad åtkomst till hamnar, luftrum och flygplatser, samt uteslutande av ryska lag från sporttävlingar och kulturella och vetenskapliga evenemang.
För att öka påtryckningarna har vissa föreslagit att alla ryssar skulle kunna förbjudas att komma in i västerländska nationer, och om man går ännu längre skulle man kunna utvisa de som redan befinner sig där. Detta skulle ha en mycket större effekt på vanliga ryssar än sanktioner mot en handfull oligarker som de inte bryr sig om.
Rysslands aggressiva krig är illegalt under internationell lagstiftning, och utöver det har det kommit utbredda rapporter om krigsbrott i Ukraina, med anklagelser om avsiktlig inriktning på skyddade civila. Dessa brott kommer troligen att fortsätta och öka. Alla sådana grymheter bör systematiskt noteras och de ansvariga bör ställas inför rätta vid Internationella domstolen i Haag, med ryska ledare som döms för brott mot mänskligheten.
Kort sagt måste Ryssland isoleras och förvandlas till en internationell paria, inte bara medan Putins armé går till attack mot Ukraina, utan så länge som möjligt. Dessa handlingar kommer att orsaka skada för oss också, eftersom Ryssland svarar med egna sanktioner och restriktioner. Den kortsiktiga smärtan kan lindras på medellång sikt genom att man gör sig oberoende av rysk energi, ökar gasimporten från Nordafrika, Adriatiska havet och Medelhavet. Det även genom att på nytt öppna upp världens största energileverantör i USA, som president Joe Biden började stänga ner på sin första dag på posten, samt genom fracking och att bygga kärnkraftverk.
Putin kommer också att försöka få sin hämnd mot Väst, bland annat genom cyberkrig och hans typiska lönnmordprogram. Utvecklandet av vårt cyberförsvar, samt offensiva förmågor, måste snabbt accelereras och underrättelsetjänster måste expanderas för att motarbeta och orsaka allvarliga skador på ryska spionagenturer.
Det kinesiska Kommunistpartiet kommer att hjälpa till att bekämpa skada mot Ryssland genom att erbjuda ekonomisk hjälp, och Kina kommer att köpa upp energiförsörjning som inte längre kan skickas till Europa. En del hävdar att bestraffande handlingar kommer att köra Ryssland in i Kinas famn. Men det är redan där: Ryssland är den största enskilda mottagaren av kinesiskt ekonomiskt stöd globalt, och Putin och Xi har etablerat en militärallians.
Under tiden måste NATO:s arméer byggas upp – vilket Tyskland anmärkningsvärt nog har lovat att göra – och skickas ut i stor omfattning till nord- och östeuropeiska länder som befinner sig i Putins omedelbara skottlinje. Storbritannien, till exempel, bestämde sig förra året för att drastiskt reducera sina redan torftiga stridsvagns- och infanteriförband. Dessa nedskärningar bör inte bara stoppas utan omvändas, genom att man bygger upp de militära styrkorna mot 1980-talets Kalla kriget-nivåer.
När Putin kräver att NATO ska backa borde det trycka på hårdare. Vissa kanske ser detta som provokativt, men faktum är att det är ett tecken på styrka som kommer att göra mer för att avskräcka Putin än att blidka honom. Han vet att hans prat om hot mot Ryssland från NATO inte är mer än en ursäkt för hans egna territoriella ambitioner, motiverade av en rädsla för närliggande västerländsk frihet och välstånd som underminerar hans makt. Han vet att NATO inte utgör något militärt hot mot Ryssland och att det enbart är en defensiv allians. Om det är för att återupprätta den trovärdighet det en gång hade, något som Bidens Afghanistanspektakel underminerade, så måste NATO återfå sin styrka – inte bara i militär makt utan också en synbar politisk vilja att använda den.
USA och NATO kanske inte är förmögna eller villiga att störta Putin direkt; det kan förmodligen mer realistiskt göras från insidan. Men såväl som ekonomiska, diplomatiska och juridiska åtgärder mot Ryssland och de individer som är ansvariga för detta krig bör vi ge maximalt stöd och uppmuntran till potentiella efterträdare till Putin som vi identifierar som rimliga och måttliga.
Svårigheterna i detta får inte underskattas. Putins största motståndare, Alexei Navalny, som Moskvas säkerhetstjänst försökte mörda med Novitjok, sitter i fängelse och hans politiska rörelse har förbjudits. Dmitry Muratov, som vann förra årets fredspris för sina ansträngningar för att bevara yttrandefriheten i Ryssland, hävdade nyligen att ingen kunde stoppa Putins angrepp mot Ukraina. Det fåtal högt uppsatta tjänstemän som uppmanade till återhållsamhet när Putin planerade att invadera sopades snabbt undan. Hans generaler är tillmötesgående och Duman och Federationsrådet är fullpackade med hans vasaller.
Innan invasionen publicerade USA och Storbritannien information som öppnade världens ögon för Putins aggressiva avsikter även om han upprepade gånger förnekade dem. Vi kan använda samma teknik för att framkalla oliktänkande genom att outtröttligt exponera Putins brottslighet, korruption och kleptokrati för det ryska folket. Vi kan ägna oss åt ändlös riktad ekonomisk och juridisk krigföring mot ryska oligarker och pressa dem till att vända sig mot Putin och göra en palatskupp.
Vårt budskap till det ryska folket bör vara tydligt från början: vi kommer varken acceptera eller tillåta Putins krigförande i 2000-talets Europa och vi kommer att skada landet och dess ledare tills faran för oss är eliminerad. På samma gång bör vi göra det klart och tydligt att när detta händer kommer vi vara generösa mot det ryska folket, varmt välkomna dem tillbaka till den regelbaserade ordningen och uppmuntra dem till större enighet med Europa och Väst om de så önskar.
Vi bör också vara beredda att erbjuda ekonomiskt stöd, en nutidens Marshallplan. Eftersom vår isolering från Ryssland kommer vara kostsam så kommer också återuppbyggandet vara det. Men till och med dessa astronomiska kostnader kommer vara billigare än alternativet, både i pengar och mänskliga liv. Det kunde inte stå mer på spel. På senare tid har Ryssland varit det första landet någonsin som attackerat ett kärnkraftverk, riskerat härdsmälta och en mänsklig och ekologisk katastrof som inte går att föreställa sig. Under tiden har Putin hotat Väst med kärnvapen två gånger under den senaste veckan.
Som Israel ofta påminner oss vad gäller Iran; om en ledare hotar oss med förintelse så har vi inte råd att hoppas att han inte menar allvar. Om världen hade fokuserat på att göra sig av med Hitler på 1930-talet i stället för att blidka honom så kanske vi inte hade sett det fruktansvärda krig som dödade 70 miljoner människor.
Brådskan i att få fram ett västerländskt budskap om styrka handlar om mer än bara Ryssland. Kinas president Xi har större territoriella ambitioner än Putin, och de spelas ut idag på varje kontinent runtom i världen. Xis Ukraina är Taiwan, och det kan vara så att en katastrof för Rysslands diktator avskräcker hans vän i Beijing.
Överste Richard Kemp är en före detta befälhavare i den brittiska armén. Han var också chef för den internationella terrorgruppen i Storbritanniens kabinett och är nu skribent och talare inom internationella och militära frågor. Han är en Jack Roth Charitable Foundation Fellow vid Gatestone Institute.