 Varje civilt dödsfall beror på Hamas oprovocerade attacker mot Israel. Inget av detta hade inträffat utan dem. Hamas hela strategi är att angripa befolkade centrum i Israel med hjälp av raketer, kamikaze-drönare och tunnlar för att locka fram motattacker av IDF som ska döda deras egna civila för att kunna skuldbelägga och isolera Israel för världen. På bilden: Missiler, som avfyras av Hamas från tätbefolkade bostadsområden i Gaza slår till mot israeliska städer den 16 maj 2021. (Foto av Mohammed Abed/AFP via Getty Images) |
Under en operation i Gaza förra veckan gick Israels försvar till attack mot en Hamas-tunnel med 12 skvadroner om 160 stridsplan som slog till mot över 150 måltavlor med hundratals JDAM:er [Joint Direct Attack Munitions] på under en timme. Även om skaderedogörelsen inte är klar förstörde räden kanske det viktigaste elementet av Hamas infrastruktur, utplånade det stora förrådet av krigsmaterial och dödade troligtvis tiotals, om inte hundratals stridande. Detta var ett stort slag mot Hamas som kan visa sig vara en vändpunkt i konflikten. Det sänder också ut ett viktigt budskap till Iran och Hizbollah, genom att förutsäga konsekvenserna av en attack mot Israel med deras arsenal av tiotusentals missiler i södra Libanon.
IDF-operationen var en noggrant koordinerad kombination av underrättelse, övervakning, kunskap om fiendetaktiker, bedrägeri, överraskningsmoment och välriktat, kraftigt våld. Av allt detta stod bedrägeriet och överraskningsmomentet i centrum. Överraskning är en krigsprincip i de amerikanska, brittiska och många andra militärer. Den definieras i USA:s armés fältmanual som att "slå till mot fienden vid en tidpunkt eller plats eller på ett sätt som denne är oförberedd på". Manualen fortsätter: "Bedrägeri kan öka chanserna att uppnå överraskning". Genom krigföringens historia har överraskning som uppnåtts genom bedrägeri lett till många otroliga militära segrar – ofta mot alla odds.
IDF:s bedrägerioperation påminde om den bibliska israelitiska ledaren Gideons berömdaknep mot midianiterna. Han lät sina män blåsa i trumpeter, tända eld på facklor och ropa ut krigsrop, och på så sätt simulera en mycket större trupp, vilket fick fienden, som hade ett stort övertag, att fly fältet.
Förra torsdagen samlade IDF ihop pansarfordon, artilleri- och infanterifordon på Gazagränsen med motorer som vrålade som Gideons trumpeter. Uppladdningen observerades av Hamas och det rapporterades om den i internationell media som en stundande markinvasion. Precis som midianiterna skyndade sig Hamaskrigarna för att ta skydd i tunnelnätverket. "Metro"-tunnlarna, som byggdes av Hamas efter konflikten 2014 för att rymma kommandoanläggningar och vapen och för att göra det lättare att röra sig skyddat, sträckte sig flera tiotals kilometer under Gazaremsan. Där var krigarna fångade medan flygbomb efter flygbomb dundrade in från ovan. De styrkor som hade placerats ut för att motverka attacken med pansarfordon i en attack som aldrig kom blev sedan också bombade från luften.
Detta mästerverk av taktisk synkronisering, med alla sina komplexa element, symboliserar IDF:s precisionsattacker under denna kampanj, "Operation Guardian of the Walls", som redan har orsakat skada som Hamas inte kommer kunna återhämta sig från på flera år. IDF har lärt sig många läxor av tidigare uppdrag i Gaza och sedan 2014 har man samlat in stora mängder information och arbetat för att utforma stridsplaner och tekniska lösningar för att hantera Hamas och deras palestinska islamistiska jihad-kompisar.
Hamas är ingen match för IDF och skulle snabbt och mycket billigare kunna besegras av en krossande militärstyrka om det inte vore för en sak – det israeliska behovet av att minimera förluster av civila liv. Det vet Hamas. De vet att de inte kan vinna över IDF och de har ingen avsikt att försöka. Hela deras strategi är att angripa befolkade centrum i Israel med hjälp av raketer, kamikaze-drönare och tunnlar för att locka fram motattacker av IDF som ska döda deras egna civila för att kunna skuldbelägga och isolera Israel för världen. Med mänskliga sköldar som grundläggande element i varje operation är Hamas den första "armén" i historien som använder sin egen civilbefolkning som krigsvapen.
Deras strategi har sorgligt nog varit framgångsrik. Under många år av konflikter i Gaza har majoriteten av världsmedierna entusiastiskt rapporterat om dödsfallen bland palestinska civila som om de var avsiktliga föremål för Israels hjärtlösa krigföring. Denna uppenbart falska propaganda har tagits upp av Hamas supportrar och "användbara idioter" i Väst. I USA, Storbritannien och Europa såg vi förra veckan hundratals Israelfientliga demonstrationer med palestinska banderoller där israeliska flaggor brändes, hat mot den judiska staten uttycktes och rop om IDF som barnamördare hördes. Hamas förtal är en stor motivation bland Israelhatande akademiker på västerländska universitet och gymnasieskolor som har minerat sina falska anklagelser som rika sömmar av material för att indoktrinera generationer av elever.
Människorättsgrupper runtom i världen har gjort samma sak. Det har funnits tiotals Israelfientliga resolutioner inom FN som ofta har byggt på Hamas narrativ och vridit på varje aspekt i Gazakonflikterna. Priset har varit Internationella brottsmålsdomstolens beslut i år om att inleda en fullständig utredning med hopp om att sätta israeliska soldater, tjänstemän och politiker på de anklagades bänk i Haag.
Jag har deltagit vid varje evidenssession vid FN:s råd för mänskliga rättigheter och akutdebatt om Gazakonflikterna de senaste 15 åren. Den avsiktliga okunskapen i kombination med illvilja har alltid varit häpnadsväckande. Varje undersökningskommission har fastställt Israels skuld innan de ens sammanträtt för första gången. Varje debatt och röst har överväldigande, och förstås felaktigt, bekräftat Israels påstådda krigsbrott och brott mot mänskligheten. Under tiden har Hamas riktiga krigsbrott sopats under mattan.
Verkligheten skiljer sig avsevärt mot de lögner som kommer från dessa moderna Babels torn. IDF:s attack mot "metro"-tunnlarna den här veckan berodde på blixtsnabb handlingskraft och en koordination av 160 plan som attackerade ett litet område på mycket kort tid. Tillsammans med dessa fantastiska komplexiteter gjorde IDF allt de kunde för att minimera antalet civila dödsfall genom att välja ut måltavlor där minst antal oskyldiga skulle skadas, såsom tomma vägar under vilka tunnlarna gick, och genom noggrann övervakning för att se till att en buss full med civila inte plötsligt skulle dyka upp. IDF har hittills förstört flera höghus innehållande Hamas militära infrastruktur samt civila kontor och lägenheter. Dessa har anmärkningsvärt nog raserats utan några rapporterade civila dödsfall.
Som vid tidigare konflikter i Gaza har IDF gjort radiosändningar på arabiska, skickat ut SMS och till och med ringt civila på Gazaremsan för att varna dem om kommande tillslag ... Gazaborna har bekräftat detta i intervjuer.
När civila inte lämnar en målbyggnad släpper IDF ibland särskilt utformad ammunition med låg effekt ("knack på taket") för att uppmuntra dem att ta sig därifrån. Med omsorgsfull övervakning av målområden avbryter det israeliska luftvapnet ofta planerade angrepp om det finns risk för civila skador.
I en konflikt som Hamas utformar för att maximera antalet civila dödsfall är det oundvikligt att det sker ibland. Det är för tidigt att utvärdera dödssiffror eller jämföra siffror med civila och militära dödsfall, men den nuvarande bedömningen är att IDF har varit ännu mer framgångsrikt i att minimera civila dödsfall under denna kampanj än under tidigare uppdrag i Gaza. Många i media, människorättsgrupper och internationella organ har haft bråttom att stämpla alla civila förluster (förutom de som orsakats av Hamas förstås) som krigsbrott. Men Genèvekonventionerna håller inte med. Att orsaka skador för civila är inte olagligt om en militäroperation är nödvändig för bedrivandet av ett krig, om de inte är oproportionerliga för den planerade militära vinsten och om de stridande befälhavarna inte avsiktligt riktar in sig på civila, utan gör allt de kan för att undvika att skada dem.
Media tar rapporter från hälsomyndigheten i Gaza som auktoritär och objektiv. Detta ger en falsk bild och det vet de om. Hälsomyndigheten kontrolleras av Hamas och följer varje order de får av dem. Till exempel, av cirka 2 000 raketer som hittills avfyrats av Hamas under denna konflikt har ungefär 400 av misstag landat i Gaza. Vissa av dessa har dödat civila och hälsomyndigheten har skyllt samtliga på IDF.
Överraskande nog är det viktigaste medlet för att rädda civila liv i Gaza varit israels antimissilsystem Iron Dome. Trots Hamas försök att besegra det har Iron Dome till 90 % lyckats förhindra att missiler från Gaza träffar sina måltavlor. Detta har inte bara räddat livet på otaliga israeliska civila – det har också inneburit att IDF-kampanjen kan vara mer överlagd, diskriminerande och precis. Om hundratals israeler hade dött av Hamas raketer så hade IDF inte haft något annat val än att slå till mot Gaza med mycket större kraft. Marktrupper hade redan gått in på Gazaremsan och man hade inte kunnat undvika fler civila dödsfall än vi har sett hittills.
Trots allt detta stämmer det att de riktiga offren i denna kampanj har varit civilbefolkningen i Gaza, något som medierna oavbrutet rapporterar om. Men de har ofta fel om orsaken. Allt beror på Hamas oprovocerade angrepp mot Israel. Detta hade inte hänt utan dem. När denna omgång stridigheter är över kommer Hamas arbeta för att bygga upp bättre inför nästa gång – sin militära kraft alltså, inte den civila infrastrukturen. Om västerländska regeringar, internationella organ och människorättsgrupper är genuint intresserade av att undvika lidande på Gaza så borde de börja nu med att göra slut på Hamas terrorregim istället för att stötta den genom att upprepa deras olycksbringande narrativ.
Överste Richard Kemp är före detta befälhavare i den brittiska armén. Han var också chef för det internationella terrorteamet på U.K. Cabinet Office och är nu skribent och talare inom ämnet internationella och militära relationer. Han är Shillman Journalism Fellow vid Gatestone Institute.